99 procent är uselt - Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

99 procent är uselt

2 apr 2013
av: Krister Isaksson

 

Jag skrev ju nyligen ett inlägg om den nya regionala cykelplanen i Stockholms län och den samhällsekonomiska bedömning som gjorts av planen. Utfallet är minst sagt häpnadsväckande. Men det är kanske inte så konstigt om vi dyker in i planen och studerar hur det ser ut i dag, hur är så att säga utgångsläget. Inventeringen av de utpekade regionala cykelstråken visar att det är många stråk som helt saknas i det regionala cykelvägnätet och många som går i blandtrafik, se bild nedan:


Rött är saknade länkar och cykling i blandtrafik, heldragna svarta linjer är befintliga regionala cykelstråk där 1 procent uppnår grundläggande standard. Bild: Regional cykelplan för Stockholms län

Inventeringen visar också att en mycket liten del av cykelvägarna uppfyller en grundläggande standard vad gäller utformningsprinciper av cykelvägar som ingår i ett huvudnät. En procent av det inventerade nätet uppfyller utformningsprinciperna med avseende på bl.a. bredd, separationsform, beläggning och belysning. Det är 72 stråk och 825 km. 1 procent uppnår en grundläggande standard…

När man ser detta resultat är det kanske inte så konstigt att det är tämligen få som arbetspendlar med cykel i Stockholms län. Mycket saknas och det mesta som finns är väl för att sammanfatta det med ett ord: uselt. Så då är det ju heller inte så konstigt att utfallet av den samhällsekonomiska bedömningen blir så positivt, vi går ju från ett läge där det mesta är dåligt till ett läge där förhållandena är ok.

Vad som ytterligare förvärrar förhållandena på dessa stråk är att det är stora brister vad gäller cyklisters framkomlighet och säkerhet. På stråken återkommer ständigt olika hinder i form av bommar, betongsuggor, stolpar, busshållplatser och räcken som placerats i cykelbanan. Dessa hinder utgör allvarliga trafiksäkerhetsproblem då det finns risk att cyklister kolliderar med dem. Platser med begränsad sikt på grund av tvära kurvor, murar, tunnlar, topografi eller växtlighet är också vanligt förekommande och medför problem för såväl framkomlighet, trafiksäkerhet som trygghet. Cyklister på de regionala cykelstråken möter i genomsnitt 4,9 passager per kilometer som inte utformats enligt de föreslagna utformningsprinciperna och 3,6 andra framkomlighetsproblem per kilometer. Detta betyder att det i snitt finns något som påverkar framkomligheten var 118:e meter! Tänk er motsvarande förhållanden i väg- och kollektivtrafiksystemet. Medelresan för en Stockholmspendlare på cykel är ca 9 km enkel resa. Det ska ställas mot att varje stopp som en cyklist tvingas till motsvarar en förlängning av den upplevda resvägen med 100 meter om cyklisten färdas i 20 km/h (Why cyclists won’t stop). Vägvisningen är också ofta ofullständig och utan lokalkännedom kan det vara svårt att hitta rätt väg.

Utöver dessa stora brister visar inventeringen stora problem för cyklister vid vägarbeten. Till exempel lämnas ofta arbetsfordon eller byggmaterial på ytor som är avsedda för cykeltrafiken. Omledning av cykeltrafiken saknas ofta och det är inte ovanligt att cyklisten tvingas till sidbyten i blandtrafik för att undvika att cykla mot färdriktningen. Sidbyten som inte alltid är markerade hur de ska göras.

Inventeringen visar tydligt det arv som Martin Emanuel tar upp i sin avhandling Trafikslag på undantag. Hur cykeln sedan efterkrigstiden har hanteras som lekredskap och ett redskap för främst korta resor. Och där man många gånger helt struntat i att skapa en infrastruktur för cykeltrafik och den som har skapats är vanligtvis av mycket låg standard.

Så det är bara att hålla tummarna att planen antas efter remissrundan och att planerande och genomförande myndigheter och politiker skyndsamt ser till att detta blir av. Och helst innan 2030, den tidshorisonten är ju en evighet och med tanke på hur eländiga förhållandena är för cyklister i dagsläget borde ju detta vara mycket högt upp på prioriteringslistan. Varken väg- eller kollektivtrafiksystemet är ju så dåligt som det övergripande cykelvägnätet – som ju till stora delar inte ens finns! Dessa system ger ju heller inte samma nytta för samhället som investeringar i cykelvägnätet. Det handlar ju bara om 2,2 miljarder för hela länet och då har vi ett helt nytt trafiksystem.

 

Relaterade inlägg:

Kategorier:
Cykelkultur 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femton med siffror i fältet här


Kommentarer


2017-03-31 15:28   Mona

Jätteintressant text. Den känns allmängiltig för andrs städer. Den där grundläggande standarden du skriver om, är den spec stoclholm eller är det tyå trafikverketes regler?

 

2014-04-26 13:29   Mikael

Idag tog jag mig tid att läsa några delar av redovisningen av inventeringen. Och kan till min förvåning konstatera att några av de framkomlighetshinder och trafiksäkerhetsproblem som jag stör mig på varje dag på väg till och från jobbet inte finns inritad i rapportens kartor. Så jag börjar undra nu hur mycket det egentligen finns som inte ens är inventerat. De där 118 metrarna har ju blivit ett begrepp. Är det i själva verket ännu värre?

 

2013-04-06 17:30   Krister Isaksson

Jonas, vissa har du anledning till att vara skeptisk. För att citera forskaren Martin Emanuel: "Dagens cykelplanerare kämpar ännu med ett arv från 1950- och 1960-talen. Trots den uppvärdering cykeln fått i policydokument, möter den som vill skapa bättre förhållanden för cykeltrafiken stora svårigheter. Svenska cykelplanerare ondgör sig över låg medelstilldelning, dåligt utvecklade planeringsverktyg och cykelplaneringens svaga position inom den övergripande planeringen."
Det är en stor mental förändring och mognad som krävs, den kanske tar någon generation...

 

2013-04-06 13:22   Jonas

Ibland undrar jag om det inte finns likheter med cykelsporten och försöken att rensa upp i dopingträsket. Det är fortfarande samma personer kvar i sporten, personer som nu träder fram och säger att de dopat sig stora delar av karriären. Nu är de fortfarande aktiva cyklister, sportdirektörer, stallchefer osv. och säger sig vara redo att jobba för en renare sport. Jo tjena...
Det borde rimligen också vara så inom planerande myndigheter, människor som i årtal arbetat med en bilorienterad samhälls- och trafikplanering. Nu ska de alltså vända ut o in på sig och planera för cykel! Jo tjena...
Säger som Doktor Dängroth: "Jag är skeptisk"

 

2013-04-06 08:34   Krister Isaksson

Henrik o Thomas, förstår er frustration och misstro till förändring, ibland tvivlar jag oxå... Det kommer inte bli lätt, det kommer ta tid, det kommer möta kraftigt motstånd MEN jag har arbetat med dessa frågor i snart 20 år och aldrig under denna tidsperiod har det varit ett sånt tryck och medvind i cykelfrågor som nu. Då är det mycket upp till oss att fortsätta ställa krav, inte ta mer skit, visa på det ohållbara att fortsätta som vi gjort tidigare, ta fram ännu mer kunskap och fakta.

 

2013-04-06 07:24   Thomas

Henrik, lägger vi sedan till drift och underhållet av dessa cykelvägar blir det ännu tydligare vilket förhärskande synsätt som råder. Vi ser ju det tydligt på Kristers bloggserie: Titta en cykelbana... och serien om snöröjning. Det är förhållanden som ALDRIG skulle råda i bil- eller kollektivtrafiken. Visst det är ju bra att det är en ny regional cykelplan på gång, men vad säger att mer kommer hända nu än med den tidigare planen? Det är ju ett på många sätt ett ohyggligt arv vi har att göra upp med, nåt som sitter djupt rotade i många av oss, och det kommer ta tid innan vi kommer att uppleva större förbättringar tror jag.
1 PROCENT säger det mesta tycker jag...

 

2013-04-05 07:10   Henrik

Jag började pendla med cykel får 6-7 år sedan, påverkad av min närmaste omgivning, av återkommande artiklar/inslag i media, av mtrl från kommun och trafikverket mm. Som nybörjare kändes det ovant och lite läskigt men jag höll ut och blev mer och mer van och säker. Det som dock aldrig har gått över är känslan att hela tiden vara det trafikslag som är satt på undantag, att aldrig riktigt få sin plats och utrymme. När jag då läser din blogg så faller en hel del på plats. Cykeltrafik är uppenbarligen något som man under decennier aldrig tagit på allvar, 1 PROCENT UPPNÅR EN GRUNDLÄGGANDE STANDARD! Det är ju ett skämt och ett hån mot alla oss som väljer cykeln. Ännu kraftigare blir hånet att vi ska behöva vänta till år 2030 innan det är acceptabel standard (om det nu överhuvudtaget blir av!). Att min lilla färdväg bitvis är dålig är väl en sak men att i stort sett inget är bra är ju ett underbetyg som heter duga åt alla dem som genom åren sysslat med samhälls- och trafikplanering. Och om jag förstår andra blogginlägg av dig så fotsätter man skapa denna understandard, bl a i anslutning till Förbifarten och Norra länken. Känns tryggt och förtroendeingivande att vi år 2013 har ett så kompetent, framsynt och modernt Trafikverk...

 

2013-04-02 10:15   Krister Isaksson

Fredrik, Tack! Nedslående men jag väljer att se möjligheterna och att dessa ska prioriteras hårt! Visst kan det vara så att en annan arena kan vara lämplig för att nå en bredare publik men underskatta inte bloggen här på Bicycling! Jag får ta mig en funderare...

 

2013-04-02 09:43   Fredrik

Mkt bra skrivet. Nedslående.

Frågan är hur man hittar rätt publik. Visom läser Kadens är redan frälsta. DN Debatt?

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!