Bästa pendlarhojen! - Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Bästa pendlarhojen!

6 nov 2018
av: Krister Isaksson

I några dagar har jag nu pendlat på en traditionell ”herrcykel” - 7 växlar, stålram och tung som sjutton. Jag avskyr det! Man är som ett segel i vinden med den upprätta sittställningen och vid motvind känns det som det går bakåt. Backarna ska vi inte tala om! All den fart man har på platten är som bortblåst så fort man angör backen och sen är det bara ett elände att ta sig uppför – det känns som inget händer och man kommer aldrig framåt. Min pendlingstid till jobbet ökar med 8 - 10 minuter – det känns som en evighet.

Tacka vet jag min cykelcross – det är bästa pendlarhojen!

Eller…

Vänta nu ett tag!

Den gammal trotjänaren – stålhästen – som jag harvat på i några dagar nu älskade jag ju för 15 – 20 år sedan. Vad är det som har hänt? Kan kärlek gå över bara sådär? När jag senast pendlade på den gamla trotjänaren hade jag cirka 5 kilometer till jobbet. Nu cyklar jag cirka 30 – 40 kilometer om dagen - och det är ingen rolig cykelupplevelse på stålhästen. Så det är mitt cyklande och längden på sträckorna jag cyklar som har ändrats – och då ändras uppenbarligen synen på vad som är ”bästa” pendlarhojen. När jag tänker efter har jag genom livet pendlat på alla möjliga typer av cyklar: traditionell ”herr- och damcykel”, mtb, hybrid, racer, cykelcross, vikcykel och korta perioder med lastcykel. 

Så den bästa pendlarhojen är kort och gott den som löser dina behov på det sätt du vill att den ska göra det. Och för mig - i det stadiet jag är i livet - passar en cykelcross bäst. Det är en bekväm, lätt och robust cykel. En cykel med bra komponenter och med möjlighet till skärmar som skyddar mig och cykeln på ett bra sätt. En cykel med ett utbud av växlar som klarar av topografin, som klarar av att frakta cykelkärra och som fungerar att forcera snö med. En cykel med bra bromsar som fungerar i alla lägen och en cykel som jag kan ha dubbdäck på. En cykel som är lätt att anpassa efter min kropp och erbjuder olika sittställningar. Den löser de behov jag har i livet just nu på ett bra sätt. Och den gör det på ett sådant sätt som innebär att jag ofta har ett leende på läpparna – cykelglädje är en viktig del i mitt cyklande.

Stålhästen då? Den står i normala fall i cykelgaraget på jobbet. Jag har den som ”tjänstecykel”. För ärenden i innerstaden, det vill säga för korta resor på kanske 1 – 5 kilometer. Den är helt suverän för den uppgiften - man glider fram i staden. Fast jag skulle gärna slippa fotbromsen, en styggelse att inte alltid kunna få pedalen i ”rätt” läge.

 

Relaterade inlägg:

Kategorier:
Cykelkultur 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nittio med siffror i fältet här


Kommentarer


2018-11-07 21:07   Anders Andersson

Fotbromsen är perfekt för de korta resorna när man ofta har otympligt bagage som måste hållas i med ena handen, en känslig affisch, en ritrulle, en tavla... om man har en kasse hängande på styret, ett par 5 m långa plankor som vilar mot styret, när man behöver ena handen till att hålla i en cykel med punka som ska rullas hem etc etc. betydligt oftare än man tror. Så dissa inte den. Saknar den ofta på min egen krosscykel.

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!