Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Tack alla hundägare!

30 jan 2017

För att ni visar hänsyn och följer den lokala ordningsföreskriften och har era hundar kopplade när ni rastar era hundar på gång- och cykelvägarna i Stockholm.

Hundar skall hållas kopplade på offentlig plats med undantag av de områden där kommunen anordnat hundrastplatser. Kopplingstvång gäller inte heller inom Långholmens klippbad (bilaga 8). Tikar skall under löptid hållas kopplade när de vistas utanför inhägnade områden. Hundar får inte vistas på stadens egna eller till staden upplåtna begravningsplatser och kyrkogårdar.

Det underlättar interaktionen oss emellan och gör att jag känner mig tryggare och säkrare på min cykelfärd. Det borde rimligen även vara säkrare för hunden också.

Relaterade inlägg:

Att ta från de fattiga och ge till de rika

24 jan 2017

Det är exakt så Trafikverket resonerar och agerar. När vägen blir dyrare för att det krävs mer omfattande och fördyrande konstaterar Trafikverket:

Mer pengar till vägen behövs, sen kör vi vidare.

Så resonerade och agerade också Trafikverket när förbifarten skulle fram i känslig miljö – då lägger vi den i tunnel för några miljarder kronor mer. Vi ser nu nästa liknande fall: Tvärförbindelse Södertörn där vägen nu läggs i tunnel för några miljarder kronor mer.

När det sedan krävs mer pengar till snabbcykelvägen, för att Trafikverket själva fullständigt missbedömt och felkalkylerat åtgärderna, blir beskedet från Trafikverket:

För dyrt, vi skrotar snabbcykelvägen.

Var kommer förresten pengarna till fördyringen av vägen tas ifrån? Här har Krister Spolander visat att pengarna tas från de mindre projekten - pengarna till vägprojektet kommer att tas från cykelprojekten. Så då kommer vägen och dess fördyring inte bara leda till ökad biltrafik; den kommer också innebära att det kommer byggas ännu mindre cykelinfrastruktur.


Konst får vi säkert se i tunnlarna på Södertörn. Ett av fem konstverk i Norra Länken. Konst för 50 miljoner. Skilda världar för oss trafikanter... Foto: Mikael Ullén 

Det är så här vår statsmakt arbetar för ett hållbart transportsystem och ett ökat och säkert cyklande.

 

Relaterade länkar:

Varför cyklar du på övergångsstället?

23 jan 2017

Den frågan fick jag när jag cyklade över gatan på övergångsstället. Jag var ensam över gatan. Han som frågade stod på andra sidan, på gång- och cykelvägen.

Mitt svar: för att det ligger en stor snöhög tvärs över cykelpassagen.

Han: du får inte cykla på övergångsstället! 

Jag: oj, det visste jag inte. Är det någon ny regel efter årsskiftet?

Han: nej, så har det alltid varit. Men ni cyklister bryter ju mot alla trafikregler.

Jag: tänk, jag har varit trafikplanerare i snart 20 år och det du säger är helt nytt för mig. Ja inte att en del människor är tvärsäkra på att de tror sig kunna saker och ha rätt för det möter jag hela tiden. Nu är det nog som så att jag sannolikt har glömt mer än vad du kan på detta område. Vi kan väl göra som så att du kilar hem och läser på lite om trafikregler så ses vi här imorgon. Då får du ju möjlighet att be om ursäkt för din okunniga uppläxning av mig. 

Han: då borde det vara förbjudet...

Relaterade inlägg: 

En liten solskenshistoria

23 jan 2017

Kanske är det detta som det handlar om? Att söka dialog och samtal, att informera och upplysa. Att förklara och förtydliga. Att få svar och besked. Att få ja eller nej. Och förklaringar. Kanske är det så enkelt (och tidskrävande).

Jag har ju en del dåliga erfarenheter av att felanmäla problem och farligheter på cykelvägarna. Att lägga ner en hel del tid på att felanmäla saker som jag aldrig får återkoppling på och som aldrig blir åtgärdade är så att säga inte särskilt motiverande, så jag har mer eller mindre slutat felanmäla.

Det jag börjat göra istället, och som tar ännu mer av min tid, är att försöka få fatt i ansvariga och söka en direktdialog med dem. Till exempel gatu-/parkingenjörerna i de olika stadsdelarna. Och initialt verkar detta tillvägagångssätt vara helt överlägset felanmälningar.

Se detta exempel. En sträcka jag tidigare felanmält upprepade gånger under flera år. Det är en av Stockholms brantaste backar och en cykelväg som det på hösten faller massor av löv på:

Då det är brant och en feldoserad kurva så är det många gånger en rejäl utmaning och svårt att så väl ta sig upp som ner. Det blir det halt, mycket halt när löven blir liggande. Man slirar uppför och sladdar nedför.

Så inför denna säsong fick jag fatt i ansvarig på stadsdelen och förklarade problemen och visade bilder från tidigare år. Jag fick nästan omgående svar:

Hej Krister.
Jag har bett vår entreprenör hålla ett extra öga på gång/cykelvägen där nu i höst.
Återkoppla gärna så jag vet att det funkar som det ska.

Med vänliga hälsningar
XXXX

Skillnaden är nu som natt och dag på denna sträcka – det ligger endast lite löv då och då på cykelvägen. Jag cyklar har fem dagar i veckan, ofta två gånger om dagen och jag har aldrig tidigare upplevt dessa förhållanden.

En morgon var det en tendens till lövsamling på del av sträckan, jag mejlade då ansvarig och på eftermiddagens hemfärd var löven bortsopade – imponerande!

Men ett känsligt och tidskrävande arbetssätt är detta. Vad händer till exempel om personen på stadsdelen slutar? Om ny entreprenör handlas upp? Om kunskapen försvinner? På kort sikt är ju denna dialog bra, på lite längre sikt måste naturligtvis ett mer kvalitetssäkrat system på plats.

Men tills dess är jag glad för att en del av min väg till och från arbetet har blivit lite enklare och säkrare att cykla! Stort tack till XXXX för lyhördhet och snabbt agerande!

Och även vinterväghållningen på denna sträcka har fungerat bra i år. 

Relaterade inlägg:



Cykelbanan – stadens soptipp

12 jan 2017

Vi som cyklar upplever till och från att cykelbanorna används till lite att möjligt. Det är bilister som olovligt kör och parkerar på dem. Byggfirmor placerar sina bigbags på cykelbanorna lite hur som helt. Kort sagt, du hittar lite vad som helst på cykelbanorna.

Kanske är det som så att alla de som nu anser att cykelbanan kan användas till vad de anser bäst och lämpligast i allra högsta grad är inspirerade av ingen annan än staden och hur ansvariga på staden hanterar cykelbanan.

För kommunen och deras entreprenör anser ju själva att cykelbanan kan användas på detta sätt. Trots upprepade felanmälningar. I flera dagar. Utan rekordnederbörd. Eller storstrejk. Eller andra mer eller mindre usla ursäkter och undanflykter.


Sankt Eriksgatan, ett så kallat prioriterat pendlingsstråk för cykeltrafiken. Snödumpningsplats. I flera dagar. Foto: Björn Hasselblad 

Och det är precis detta som vi som cyklar upplever, dagligen. Cykelbanorna är uppenbarligen till för allt möjligt skit. Skit som staden själv placerar ut på cykelbanan. Och inte tar bort.

Något stinker...

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!