Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Hahaha, jösses vilken soppa!

15 nov 2018

Häromdagen skrev jag ett inlägg om cykelvägen som försvann i samband med att Idrottsförvaltningen byggde en bollplan på cykelvägen. Jag börjar nu förstå varför cykelvägen försvann - den har fallit mellan stolarna! Vi kan ju också säga som så att ingen känner något större ansvar och alla skyller på alla. Se mailkorespondansen nedan. Från tre olika förvaltningar. Som till slut skyller på en fjärde - Exploateringskontoret! En yster liten dans detta.

Hej Krister!

Tack för att du hörde av dig till oss om gång-och cykelvägen som ännu inte återställts.
Jag har varit i kontakt med idrottsförvaltningen, som är dem som skall återställa marken efter anläggningen av den nya bollplanen. Det kommer att bli en gångväg på den tidigare gång- och cykelvägen och en ny cykelväg mellan träden på gräsytan intill. Det är för sent att asfaltera nu så detta kan bli aktuellt först till våren.
Tack än en gång för att du hörde av dig till oss och för ditt engagemang.
Önskar dig en fin fortsättning på vintern.

Vänligen
XXXX
Älvsjö stadsdelsförvaltning

Hej,

Enligt handläggare på Idrottsförvaltningens Planeringsenhet bör detta besvaras av er på Fastighetskontoret då det i samband med bygget användes tunga maskiner som delvis körde sönder den tidigare cykelbanan. En återställning borde ha gjorts av Fastighetskontoret – även om det är parkmark.

Med vänlig hälsning
XXXX
Registraturen, Idrottsförvaltningen

Hej,

Tack för ditt mail.

Fastighetskontoret har genomfört projektet med bollplanen, men cykelvägen ligger utanför arbetsområdet för just det projektet. 
För ett antal år sedan, har det beslutats att cykelvägen ska återställas av annan förvaltning. Detta har av någon anledning tyvärr hamnat mellan stolarna i staden. Vi har tagit emot ditt mail angående cykelvägen nu, och kontaktat exploateringskontoret gällande detta, därav hoppas vi på återställande av cykelvägen inom snar framtid.

Med vänlig hälsning
XXXX
Fastighetskontoret

Undra hur länge cykelvägen varit försvunnen om jag inte bloggat om den - för evigt?

Denna sörja till soppa pekar på en viktig sak:
Låt ansvaret för cykelvägarna i staden sortera under en förvaltning - Trafikkontoret. Inte som det är i dag att de cykelvägar som ligger på parkmark sorterar under Stadsdelsförvaltningarna. Tänk er att motsvarande upplägg skulle råda för våra gator och vägar - vilken soppa det skulle vara! Men för cykel accepteras detta - som om att det skulle handla om någon form av lokal demokrati att få cykla i jord och lera. Ett högst otidsenligt organiserande av det transportsätt som stadens säger sig prioritera högst.

Relaterade inlägg: 

Cykelvägen som försvann

13 nov 2018

Det fanns en gång en cykelväg – ett så kallat huvudstråk enligt stadens cykelplan – en viktig länk i ett större och sammanhängande cykelnät. Sen skulle Idrottsförvaltningen bygga en bollplan – på cykelvägen. Sen fanns det ingen cykelväg mer. Det har nu gått nästan tre år sedan bollplanen stod klar. De som cyklar (och går) är hänvisade till att göra det i jord och lervälling - en stig som de själva cyklat och trampat upp.


Den tidigare cykelvägen år 2014 (innanför träden)


Bild från stadens cykelplan. Aktuellt område inringat med grönt. Ljusblåa streck symboliserar huvudstråk, röda streck är pendlingsstråk


Flygfoto från 2015. Foto: Stockholms stad


Flygfoto från 2016. Foto: Stockholms stad


Cykelvägen är borta. Nu finns i stället en upptrampad och uppcyklad stig av jord och lera - människans vilja att ta sig fram är stark. Är viljan att planera och bygga en vettig cykelstad lika stark undrar jag?

Människors behov att förflytta sig försvinner ju inte bara för att det kommer en bollplan i vägen. Till skillnad mot lervällingen där människor nu måste gå och cykla är ytorna som tillhör bollplanen fina och asfalterade – här ska det vara ordning och reda:


Ytan till vänster tillhör bollplanen - asfalterad och fin. Ytan till höger om stenbumlingarna är vad som är kvar av den tidigare cykelvägen - jord och lera


Vy från andra hållet. Cykelvägen bara upphör - i en salig röra av jord, lera och stenbumlingar. Inte vad som kan klassas som säker och framkomlig cykling. Och har du någon form av funktionsvariation - lycka till.

Staden informerar även på sin hemsida hur du kommer till bollplanen - med bil och var du kan parkera gratis. Det finns ingen information om hur du cyklar dit eller var du kan parkera din cykel. Det finns dock några cykelställ vid bollplanen. Men som Idrottsförvaltningen har valt att utforma området kring cykelställen är det en parkering mer för PRO och deras fordon än för att funktionellt kunna parkera cyklar där:


Stenar placerade i direkt anslutning till cykelställen gör att bara rullatorer och barncyklar kan parkera där

Man kan ju nästan få den uppfattningen att det här med cykel är något Idrottsförvaltningen fullständigt struntar i.

Det är alltså stadens Idrottsförvaltning som byggt detta. En förvaltning som finns till för att underlätta ett fysiskt aktivt liv hos medborgarna. Att återställa den upprivna cykelvägen med en ny för att underlätta en annan form av fysisk aktivitet verkar inte röra dem i ryggen - inte deras business så att säga. Inte heller att barnens cykelväg inte längre finns, eller arbetspendlarnas, eller att PRO:s medlemmar på väg till samlingslokalen vid bollplanen ska halka omkring i jord och lera. Viktigare att informera hur du tar bilen till bollplanen och var du kan parkera gratis.

Bara ett stenkast härifrån, och på samma huvudstråk, har stadens Trafikkontor nyligen gjort en mångmiljoninvestering – närmare 200 miljoner. Två nya fina cykelbroar har byggts och invigdes för lite mer än ett år sedan.


Bro nr 1. Foto: Holger Ellgaard


Bro nr 2. Foto: Holger Ellgaard


Broarna är en del av det öst-västliga huvudstråket i söderort.

Detta avsnitt på huvudstråket har länge varit en saknad länk och besvärlig passage för cykeltrafiken då man varit hänvisad till att cykla i blandtrafik med mycket tung trafik eller långa omvägar. Så på ett avsnitt av detta huvudstråk för cykeltrafiken har det byggts nytt och fint för massor av miljoner. På en annan del av stråket rivs cykelvägen upp och försvinner - du får nu i stället färdas i jord och lera. Det är som att det här med cykel vore ett nollsummespel.

Jag tycker sådant här är väldigt märkligt och sorgligt. I en stad som säger sig satsa på cykel.

 

Relaterade inlägg:

Bästa pendlarhojen!

6 nov 2018

I några dagar har jag nu pendlat på en traditionell ”herrcykel” - 7 växlar, stålram och tung som sjutton. Jag avskyr det! Man är som ett segel i vinden med den upprätta sittställningen och vid motvind känns det som det går bakåt. Backarna ska vi inte tala om! All den fart man har på platten är som bortblåst så fort man angör backen och sen är det bara ett elände att ta sig uppför – det känns som inget händer och man kommer aldrig framåt. Min pendlingstid till jobbet ökar med 8 - 10 minuter – det känns som en evighet.

Tacka vet jag min cykelcross – det är bästa pendlarhojen!

Eller…

Vänta nu ett tag!

Den gammal trotjänaren – stålhästen – som jag harvat på i några dagar nu älskade jag ju för 15 – 20 år sedan. Vad är det som har hänt? Kan kärlek gå över bara sådär? När jag senast pendlade på den gamla trotjänaren hade jag cirka 5 kilometer till jobbet. Nu cyklar jag cirka 30 – 40 kilometer om dagen - och det är ingen rolig cykelupplevelse på stålhästen. Så det är mitt cyklande och längden på sträckorna jag cyklar som har ändrats – och då ändras uppenbarligen synen på vad som är ”bästa” pendlarhojen. När jag tänker efter har jag genom livet pendlat på alla möjliga typer av cyklar: traditionell ”herr- och damcykel”, mtb, hybrid, racer, cykelcross, vikcykel och korta perioder med lastcykel. 

Så den bästa pendlarhojen är kort och gott den som löser dina behov på det sätt du vill att den ska göra det. Och för mig - i det stadiet jag är i livet - passar en cykelcross bäst. Det är en bekväm, lätt och robust cykel. En cykel med bra komponenter och med möjlighet till skärmar som skyddar mig och cykeln på ett bra sätt. En cykel med ett utbud av växlar som klarar av topografin, som klarar av att frakta cykelkärra och som fungerar att forcera snö med. En cykel med bra bromsar som fungerar i alla lägen och en cykel som jag kan ha dubbdäck på. En cykel som är lätt att anpassa efter min kropp och erbjuder olika sittställningar. Den löser de behov jag har i livet just nu på ett bra sätt. Och den gör det på ett sådant sätt som innebär att jag ofta har ett leende på läpparna – cykelglädje är en viktig del i mitt cyklande.

Stålhästen då? Den står i normala fall i cykelgaraget på jobbet. Jag har den som ”tjänstecykel”. För ärenden i innerstaden, det vill säga för korta resor på kanske 1 – 5 kilometer. Den är helt suverän för den uppgiften - man glider fram i staden. Fast jag skulle gärna slippa fotbromsen, en styggelse att inte alltid kunna få pedalen i ”rätt” läge.

 

Relaterade inlägg:



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!