Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Motormännen, inte imponerad

18 apr 2013

 


DN 2013-04-17

Är det verkligen cyklisters regelöverträdelser ni ska fokusera på och är receptet utbildning i skolan? Har ni inte fullt upp med era egna medlemmars och andra ”motormäns” regelöverträdelser och de miljö- och trafiksäkerhetsproblem de skapar? Beteenden och överträdelser som är ett avsevärt större trafiksäkerhetsproblem än vad cyklisters rödljuscyklande är. Se här ett axplock från polisens övervakningskampanj ang. aggressiv körning från förra året i Stockholms län:

Sammanlagt rapporterades 974 st för trafikbrott under veckan

  • 548 st som körde för fort
  • 103 st som kört körförbudsbelagt fordon
  • 26 st för att ha haft för kort avstånd till framförvarande bil
  • 193 st för olovlig körning
  • 148 st för att ha kört bil påverkade av alkohol eller narkotika
  • 60 st för att ha kört bil utan säkerhetsbälte
  • 80 st cyklister har cyklat mot rött

Så Motormännen, vad är receptet för dessa fordonsförares regelöverträdelser? Mer trafikutbildning i skolan? Det är ju också tydligt att innehav av körkort är inte någon större garanti för att uppnå någon högre regelefterlevnad, varken för bilister eller cyklister (ja, många cyklister har körkort!). Trafikverkets senaste nationella hastighetsmätningar visar ju att 54 procent kör konstant för fort, bland yrkesförare är det så många som 70 procent. Eller för att citera Claes Tingvall, trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket: ”Det gäller nästan genomgående för yrkestrafik och tung trafik att man kör över hastighetsgränserna. Det är riktigt problematiskt både säkerhetsmässigt och miljömässigt”. Enligt beräkningar från Trafikverket skulle ca 150 liv per år sparas om vi alla höll hastighetsgränserna när vi kör bil. De som supit och knarkat och sedan kör bil är klart överrepresenterade i olycksstatistiken, antalet ökar och de är en stor fara för omgivningen/tredje man. De som kör utan körkort har ofta fått körkortet indraget för tidigare allvarlig trafikförseelse.

Vad skulle då ett minskat rödljuscyklande innebära vad gäller trafiksäkerhet och riksdagens mål att minska antalet dödade och svårt skadade i trafiken? Inte särskilt mycket är svaret för det är inget större trafiksäkerhetsproblem. Motormännen ger ju själva detta svar, men uppenbarligen utan att förstå det. Om nu så många cyklar mot rött som Motormännen påstår och det var ett stort trafiksäkerhetsproblem så skulle detta med all tydlighet återspeglas i olycksstatistiken. Det gör det inte. Men missförstå mig inte, det är ett problem att trafikanter inte respekterar och följer trafikreglerna. Det kan hanteras på olika sätt, knappast på det amatörmässiga sätt som Motormännen föreslår. Baserad på en studie som inte ens når upp till grundskolevivå och sedan försöker de dra slutsatser och presentera dessa som generaliserbar fakta. Det handlar snarare om att gå från ett regelverk och en infrastruktur som är starkt bilorienterad till ett regelverk och infrastruktur som är mer balanserad och anpassad för en modern stad där cykeltrafiken har en framträdande och viktig roll.

Tillåt mig ett konkret och tydligt exempel, grön våg för cykeltrafik på Götgatan. Sträckan motsvara mycket väl den sträcka och just den trafiksignal som Motormännen valde för sin så kallade studie, Sveavägen. En sträcka på 800 meter med 8 st trafiksignaler. Tidigare fanns en grön våg söderut programmerad för 41 km/t på denna sträcka vilket fick till följd att det blev återkommande start och stopp för cyklister (få klarar ju av att från stillastående komma upp i den hastigheten på cykel och hinna till nästa trafiksignal). Vid en trafiksignal, nästan en kopia på den trafiksignal som Motormännen valde i sin studie, som enbart reglerar ett övergångställe och inte korsande biltrafik var rödljuscyklandet upp i nästan 70 procent. Det var tidigare en av polisens favoritplatser att just övervaka cyklister.



Götgatan, vid Skatteskrapan. Signalreglerat övergångsställe. Bild: Google Maps


Sveavägen, vid Handelshögskolan. Platsen Motormännen valde för sin studie. Signalreglerat övergångsställe. Bild: Google Maps

Det som sedan hände var att Trafikkontoret programmerade om den gröna vågen till en hastighet av 20 km/t, dvs. en mer cykelanpassad hastighet. Rödljuscyklandet vid den tidigare nämnda trafiksignalen sjönk från 70 till 10 procent. Restiden på sträckan sjönk med 1 min 20 sek, så även för biltrafiken då det i rusningstid mycket sällan går att köra grön våg i 41 km/t. Vi ser här tydliga synergieffekter, färre som cyklar mor rött, kortare restid för cykel- och biltrafiken, jämnare hastighet och lägre utsläpp. Kanske skulle Motormännen kräva att utbildningsinsatserna ska riktas mot andra områden än skolan, exempelvis trafikplanerare, trafikingenjörer och så kallade ”signalister”? Här kan ni läsa mer om vad som kan göras för att bättre anpassa trafiksignaler till cykeltrafik.

Nu över till Motormännens så kallade studie som delar av media svalde med hull och hår, så mycket för reflekterande och kritiska journalister och redaktörer. Motormännen inleder texten om studien på sin hemsida med:

"Sex av tio cyklister kör mot rött i svenska storstäder. Det visar en undersökning som Motor har gjort. Samtidigt ökar andelen dödade och svårt skadade cyklister i trafiken."
"Cykilister som susar fram i höga farter har ökat snabbt. inte minst i storstäderna. De flesta bilister i Stockholm, Göterborg och Malmö kan vittna om hur de nästan har krockat med en framfusig cyklist."

Det är en text, slutsatser och påståenden som heter duga det. Det första jag fastnar för i artikeln ovan är ”väl valda trafikljus”. Det låter ju vetenskapligt och trovärdigt. Något som ger en samlad och korrekt bild av hur rödljuscyklandet ser ut i dessa städer. Så hur har då Motormännen genomfört studien, vilka platser har de valt ut för att som de gör dra så långtgående slutsatser? Över till deras hemsida igen där de presenterar studien: Här redovisar de att de har stått på en plats i varje stad, i Stockholm gjordes 300 observationer, i Göteborg 205 och i Malmö 200. Totalt 705 observationer. Känns detta seriöst och professionellt, att utifrån 705 observationer på endast 3 platser fördelade på tre städer komma med slutsatsen: "Sex av tio cyklister kör mot rött i svenska storstäder". Städer där det varje dygn genomförs 100 000-tals cykelresor.

Jag har själv genomfört ett antal studier ang. rödljuscyklande, då med en blandning av korsningstyper och trafiksignaler. Det har handlat om tusentals observationer och detta enbart i en stad. Medeltalet för rödljuscyklandet när man lägger samman dessa olika studier, korsningar, trafiksignaler och observationer hamnar runt 20 procent. Återigen så är det slående hur yrkestrafiken utmärker sig då cykelbudens rödljuscyklande är över 50 procent. Stora komplexa korsningar som exempelvis Norrtull, Skanstull och Hornstull har tämligen få som rödljuscyklar. Mindre, överblickbara, korsningar och friliggande, signalreglerade, övergångsställen har högre andel rödljuscyklande. Här kan ni läsa vad cyklistern själva tycker om trafiksignaler.


Rödljuscykling i Stockholm

Kan inte låta bli att undra vad allt detta handlar om. Att Motormännen återkommande gör dessa utspel och generaliseranden om cyklister. Gärna tillsammans med någon pratglad polisman som har lika dålig täckning för sitt generaliserande. Känner Motormännen sig så utsatta och ifrågasatta att de måste utmåla cyklister som ”fiende nr 1”? Uppenbarligen och dessvärre, innan vi har en bättre och acceptabel infrastruktur för cykeltrafik, får vi väl räkna med att Motormännen och vissa polismän fortsätter att peka ut och i kör stå och sjunga och generalisera om cyklister på mycket lösa grunder.

På ett personligt plan blir jag mycket illa berörd av Motormännens agerande. Under mina år som cykelplanerar har jag utrett flertalet av dödsolyckorna mellan högersvängande lastbilsförare och cyklister i Stockholm under 2000-talet. I nästan samtliga fall har dessa cyklister följt trafikreglerna, bl.a. stannat för rött och placerats sig där reglerna föreskriver. Straffet för att följa reglerna blev döden. De hade sannolikt levt om det cyklat mot rött. Dessa olyckor är fruktansvärda tragedier där föräldrar mist en dotter, barn förlorat sin mamma, en make sin hustru och en lastbilsförare som bär med sig denna tragedi för resten av sitt liv. Olyckorna, genomgångar av olycksplatser, av fordonen, av vittnesuppgifter och samtal med anhöriga har påverkat mig djupt. Att då i detta sammanhang ta del av Motormännens undermålig fakta, påståenden och närmast raljerande över cyklister gör mig minst sagt upprörd och arg.

Maria Spetz, VD på Motormännen, jag tycker du och din organisation kan visa dessa människor större hänsyn och respekt genom att föra en professionell och seriös diskussion ang. cykeltrafik.

 

Relaterade inlägg:

I väntan på grönt:

 



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!