Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Etiketter

  1. > 2+1-väg
  2. > Arbetsgivare
  3. > Arkitektur
  4. > Barn
  5. > Belysning
  6. > Bicycling
  7. > Bilhinder
  8. > Botkyrka
  9. > Broar
  10. > cargobike
  11. > Cykelbloggare
  12. > Cykelbox
  13. > Cykelfrämjandet
  14. > Cykelglädje
  15. > Cykelhjälmslag
  16. > Cykelinfrastruktur
  17. > Cykelparkering
  18. > Cykelpendling
  19. > Cykelpolitik
  20. > Cykelresa
  21. > Cykelstad
  22. > Cykeltunnel
  23. > Cykelöverfart
  24. > Cykla höger vid rött
  25. > Cykla med barn
  26. > Cykla till jobbet
  27. > Cykla till skolan
  28. > Cyklande barn
  29. > Danmark
  30. > Davos
  31. > Debatt
  32. > Design
  33. > Desire lines
  34. > Drift & underhåll
  35. > Däck
  36. > Elcykel
  37. > Felanmälningssystem
  38. > Framkomlighet
  39. > Gatubantning
  40. > Groningen
  41. > Grus
  42. > Gå på cykelbanan
  43. > Gång- och cykelbana
  44. > Gästbloggare
  45. > Hinder på cykelbanan
  46. > Hinderbana
  47. > Hjälm
  48. > Hjälmlag
  49. > Holland
  50. > Humor
  51. > hållbart samhälle
  52. > Kläder
  53. > kollektivtrafik
  54. > Konfliktdesign
  55. > Konst
  56. > Köpenhamn
  57. > Lastcykel
  58. > Lådcyklar
  59. > Lånecyklar
  60. > Lövhalka
  61. > Media
  62. > Miljö
  63. > Motormännen
  64. > Nacka
  65. > Nationell cykelstrategi
  66. > Nederländerna
  67. > New York
  68. > Nollvisionen
  69. > Norra Djurgårdsstaden
  70. > Nya Slussen
  71. > Omklädningsrum
  72. > Packning
  73. > Polisen
  74. > Politik
  75. > Popup-cykelbana
  76. > Regional cykelplan
  77. > Regionala cykelstråk
  78. > Rullstolscykel
  79. > Ryggsäck
  80. > Rödljuscykling
  81. > Samhälls- och trafikplanering
  82. > Samhällsekonomin
  83. > Shimano
  84. > Självkörande fordon
  85. > Skärmar
  86. > Snabbcykelväg
  87. > Sollentuna
  88. > Solna
  89. > Sopsaltning
  90. > Sportcyklist
  91. > Stella Fare
  92. > Stockholm
  93. > Stockholms Handelskammare
  94. > Stolpar i cykelbanan
  95. > Svensk Cykling
  96. > Svängfest
  97. > Torkrum
  98. > Trafiklagstiftning
  99. > Trafikmaktordning
  100. > Trafikplanering
  101. > Trafikrapportör
  102. > Trafikregler
  103. > Trafiksignaler
  104. > Trafiksäkerhet
  105. > Trafikverket
  106. > Täby
  107. > Tävling
  108. > USA
  109. > Vintercykling
  110. > Vinterpendling
  111. > Vinterväghållning
  112. > VTI
  113. > Vägarbeten
  114. > Väjningsplikt
  115. > Västerbron
  116. > Växtlighet
  117. > Åland
  118. > Önskelista

Nu ska skiten bort!

7 nov 2019

I dag kunde vi läsa i StockholmDirekt:

”Staden kryllar av betongsuggor, bommar, stenar och andra hinder som är dåligt utformade för fotgängare och cyklister.”

Denna ”lekstuga” som ständigt pågår på cykelbanorna har jag ju skrivit en hel del om. Bland annat detta fall där allt från stenar, betonggrisar till bommar använts – gärna i härlig kombination med varandra. Och allt detta på en och samma cykelbana!


Bom och stenar i en härligt färgmatchande kombination. Gärna placerade på så sätt att man inte riktigt kommer förbi. Ni vet, bilarna i huvudstaden är smala...

År 2004 - 2005 tog jag, några kollegor och ett supergäng konsulter fram handboken Cykel i staden på Trafikkontoret i Stockholm. Så här kunde vi läsa i handboken angående bilhinder på cykelbanor:

År 2009 reviderades handboken - en hel del hade hänt och vi hade lärt massor av nytt. Nu kunde vi läsa så här angående bilhinder på cykelbanor:

En tydlig skärpning – inte en massa farligt och onödigt skit på cykelbanorna.

Nu - 15 år senare - kan vi då läsa att staden beslutat sig för att följa handboken. Detta efter ett mycket tydligt uppdrag från Trafiknämnden till Trafikkontoret - nu ska skiten äntligen bort! Och de ska genomföra försök och samarbeta med tillverkare av bilhinder för att i de fall som det verkligen behövs bilhinder göra dem lite mer ”cykelvänliga”.

Bra, verkligen bra. Den här skiten har funnits alldeles för länge på cykelbanorna. Nu hoppas jag på ett framgångsrikt försök och att också andra kommuner och Trafikverket får tummen ur och ser över sina bilhinder. Att inte göra det är ett mycket tydligt tecken på att man inte bryr sig särskilt mycket om cykeltrafiken.

Sen vore ju det bästa av allt om alla bilförare följde trafikreglerna. Då skulle vi inte behöva skiten överhuvudtaget. Men det kan vi nog bara drömma om…

 

Relaterade inlägg:

NEJ! Kanten är ersatt av en snöhög!

31 jan 2018

Fyra år tog det, fyra år av mail, telefonsamtal, bloggande. Men till slut så plockad trafikkontoret bort kantstenen och införde ett stannaförbud. Det blev så himla bra, hur enkelt som helst att komma på och av gång- och cykelvägen.


Se så enkelt det blev att komma på och av cykelvägen när kantstenen försvann!

Tills nu.

För där kanten tidigare var är det nu en stor och stenhård snöhög. En snöhög som föraren av plogbilen som röjer gång- cykelvägen lagt där.

Så då är det bara att börja om samma resa en gång till. Denna gång med stadsdelsförvaltningen som ansvarar för snöröjningen. Hoppas denna resa inte tar fyra år…

Uppdaterad 2018-01-31
Svar från staden nu på eftermiddagen:
"Hej Krister
Det var ju ovanligt korkat av den som plogar. Jag tar upp det med entreprenören.
Mvh XXXX"

Och sen var snöhögen borta! Det finns en cykelgud! :)

Relaterade inlägg:

Varför cyklar du på gatan?

22 maj 2017

Och inte på den fina cykelbanan intill?

Det är en fråga som dyker upp titt som tätt. Ja varför cyklar jag till och från på gatan och inte på den ”fina” cykelbanan bredvid?

Här är några anledningar till att jag då och då väljer att cykla på gatan istället för på cykelbanan.

I grunden handlar det om att jag vill komma fram och slippa hinderbanan.


Foto: Roberto Vacchi


Foto: Ulrika Persson


Foto: Mattias Bengtsson Byström


Foto: Hans Andersson


Foto: Thomas Ekström


Foto: Martin Larsson


Foto: Fredrik Karlsson

Relaterade inlägg:

Det här gör mig ledsen

16 mar 2017

Att kunna göra det lite bättre för andra människor – det är för mig en stark drivkraft i mitt arbete. Det ger mig en inre tillfredställelse att veta att deras vardag blev lite enklare och bättre. Som detta exempel, där min artikel om lastcyklar innebar att Toves familj fick upp ögonen för detta fordon och nu fått en ökad frihet och dimension i sitt liv. Att jag sen dagligen arbetar med att försöka åstadkomma bättre cykelinfrastruktur för dem att färdas på gör ju inte saken sämre.

Därför blir jag så ledsen när jag läser detta:

Det handlar alltså om att en kranbil blockerar hela cykelbanan. Och inte bara hela cykelbanan. Den blockerar även gångbanan – gående och cyklister kan inte passera på ett tryggt och säkert sätt. Och att någon har invändningar på uppställningen av kranbilen kan man ju tycka är ”tramsigt”.

För mig är det långt ifrån tramsigt. För mig handlar det om insikt, om empati, om medmänsklighet. Allas rätt att kunna förflytta sig i vår stad, någorlunda säkert och tryggt, oavsett om man går, cyklar eller åker bil. Det kan man inte göra när det ser ut så här på denna plats.

Det finns självklart ett regelverk kring hur dessa arbeten med mobilkranar ska gå till. Och det krävs tillstånd. Varför då kan vi ju undra? För det handlar om ansvar och säkerhet. Arbetet sker ju genom att man lånar någons annans mark eller egendom. I detta fall allmän mark - en gång- och cykelbanan - som ju trafikeras av människor. Då kan det vara bra om vi hanterar dessa människors behov av framkomlighet på ett säkert och tryggt sätt. Alla människor, oavsett fysisk och mental förmåga. Hur ska Tove och hennes familj passera detta område? Hur ska mannen i rullstol göra det? Den synskadade kvinnan? Mannen med rullator som har lite svårt att gå? De två barnen? Genom att utforma en lämplig och säker omledning av gående och cyklister löser man detta – för alla.

Det handlar också om att kontrollera att det går att ställa en kranbil på platsen. Klarar konstruktionen belastningen eller finns det risker? Kan den till och med välta och skada egendom och människor? Kan lyft ske på ett säkert sätt? Finns det kraftledningar eller andra installationer och så vidare. Och om det blir skador på egendom är det ju bra att veta vem som gjort dem och ska betala, så skattebetalarna slipper stå för kostnaderna. I detta fall så fanns inget tillstånd för uppställningen av kranbilen. Det är enklare, snabbare och billigare att skita i det. För de ska ju bara…

Det brukar just vara nästa invändning. Att det bara är ett tillfälligt arbete. Ja så är det nog, det kan ju inte ta en evighet att putsa fönster. Men det spelar ju ingen roll - det är ju här och nu det händer. Säkerheten och ansvaret är ju inte mindre viktigt för att det är tillfälligt. Och behovet att passera finns ju där och måste hanteras. Ska hanteras enligt regelverket. Men eftersom det är ”tramsigt” kanske vi ska strunta i regelverket? Köra lite mer på chans så att säga.

Nästa invändning som brukar komma är: ”ska man inte få putsa fönster och underhålla fastigheten?” Självklart ska man det, följ regelverket så går det ju hur bra som helst. För alla.

Vi vet ju idag vad denna ”tramsiga” inställning leder till. Finns forskning och studier från VTI och Trafikverket. Det leder till att gående och cyklister är de trafikantgrupper som skadas mest vid vägarbeten. Och det beror många gånger på undermåligt utformade vägarbetsområden och att ansvariga inte följer regelverket. Vill vi ha det så?

Sen har vi den lite större bilden av detta fenomen. I förlängningen är det detta och liknande brister som leder till att många människors mobilitet beskärs. De ger sig inte ut på grund av risken att råka ut för problem och svårigheter på sin färd. De blir kvar i sina hem och stillasittande. En inskränkning i deras frihet. En fysisk inaktivitet som leder till en nedåtgående spiral. Och där det kommer krävas mer stöd och insatser från samhällets sida för att deras liv ska fungera.

Jag vill ha en stad för alla.

Relaterade inlägg:

Vägarbeten – därför går det åt helvete

9 nov 2015

Cyklister är den trafikantgrupp som skadas mest vid vägarbeten. Det har jag skrivit i flera inlägg och en debattartikel i Expressen om vägarbeten och cykel. Jag tänkte nu försöka beskriva varför det är så och vad som kan göras för att förbättra förhållandena. Mitt exempel är Stockholm, men det är i stort sett lika över hela landet. Gradskillnader i helvetet kan vi säga.


Trafikverket bygger portaler för trängselavgift. Då placeras livsfarliga spjut ut längs cykelbanan. Förlåtande vägmiljö är enbart för biltrafiken... Foto: Jon Jogensjö

Det som reglerar förhållandena vid vägarbeten i Stockholm är Teknisk handbok kap 5 Trafikanordningar. Där finns de krav och villkor som ett vägarbete måste uppfylla. Det ligger också till grund för utbildningen av stadens personal, entreprenörer och motsvarande som de måste genomgå för att få arbeta på stadens gator och vägar.

Det låter ju lovande detta – att det ställs krav.

Till kapitel 5 finns sedan en bilaga där en rad gator finns uppräknade, så kallade A-, B- och C-gator. Det är en redovisning av olika gators betydelse i trafiksystemet och hur, vad och när vägarbeten får förekomma här. Något motsvarande finns inte för cykelvägnätet.

Vi söker på ordet cykel i kapitel 5 och får fram följande:


Detta var allt om cykel i Teknisk handbok kapitel 5. Ett 62 sidor långt dokument, inklusive bilaga, som ligger till grund för utbildning av såväl stadens som entreprenörernas personal, och som ska berätta hur det får se ut på vägarbetsområden.

Det är alltså inte så konstigt att det många gånger ser ut som det gör och att cyklisterna är de som skadas mest vid vägarbeten. Hur de olika vägarbetena blir är helt ad hoc. Det är slumpen som avgör. Det beror till stor del på vilka individer som är inblandade och hur deras syn och kunskap om cykeltrafik är. Därför kan vägarbetet på den lilla cykelbanan där jag bor vara bättre anordnad än på det stora pendlingsstråket med tusentals cyklister.

Ingen styrning, inga krav – då blir det som det blir. Sanktionerat av väghållaren/staden.

Det ligger sällan i entreprenörens intresse att göra mer än de anser nödvändigt – sånt kostar bara tid och pengar. Och cykeltrafik utgör inte heller någon stor fara för vägarbetaren. De olyckorna lyser i stort sett med sin frånvaro i olycksstatistiken. Cykeltrafiken utgör mer ett irritationsmoment, en störning, i arbetet.

Är det lika illa överallt? Ja det är det skulle jag säga - det är nyanser i grått. Olyckorna är spridda över hela landet. Även de krav som ställs (eller inte ställs) är lika undermåliga. Här finns Trafikverkets utbildning Säkerhet på väg och Sveriges kommuner och landstings (SKL) handbok Arbete på väg. Bägge är undermåliga när det kommer till krav, råd och riktlinjer för cykeltrafik - i samma klass som Stockholms Tekniska handbok.

Göteborg försöker nu, år 2015, bringa lite ordning och reda genom att ta fram ny krav och riktlinjer:

Teoretiskt i varje fall. Det kommer att kräva tid, mod och stark vilja att få igenom dessa förändringar då utgångsläget i stort sett är detsamma som i Stockholm och övriga landet. Göteborg är ju annars mest känt för att det ofta såg ut så här vid vägarbeten för cykel:

Skylten visar tydligt den bristande kunskap som råder på området. Men den visar också en annan okunskap. Den näst största skadegruppen vid vägarbeten är gående (40 procent för cyklister, 34 procent för gående), så den säkerhetshöjande effekten av att kliva av cykeln och leda den till fots är nästan lika med noll!

Och som någon med större insikt och kunskap på området skrivit på skylten handlar det om:

"Lär er att planera istället"

Och hur lär man sig då att planera vägarbeten för cykel?

Så här säger VTI i sin rapport Vägarbeten på cykelvägar. Kunskapssammanställning och problembeskrivning:
De riktlinjer och rekommendationer som finns idag för vägarbete på och i anslutning till cykelvägar är inte felaktiga, men ofta otillräckliga och otydliga och behöver i större omfattning preciseras och följas av konkreta exempel.

Detta behövs göras enligt VTI:

  • Förtydliga och utöka riktlinjerna för vägarbeten på och i anslutning till cykelvägar
  • Lyft också fram komfort- och framkomlighetsaspekter.
  • Hantera inte slentrianmässigt cyklister och fotgängare som en homogen grupp, utan skilj på dem i de fall de har olika behov och förutsättningar.
  • Anpassa riktlinjerna efter cykeltrafikens omfattning och typen av infrastruktur.
  • Ange tydliga krav för tillåten tidsrymd för återställning av ytskikt.
  • Komplettera föreskrifter och riktlinjer/instruktioner med tydliga exempel.
  • Använd temporära färgmarkeringar i ytan vid omledning av cykeltrafik, när väglaget tillåter.
  • Informera om extra restid vid omledning.
  • Använd varningslampor på utmärkningsmaterial och avspärrningar i större utsträckning.
  • Hitta en alternativ utformning av körplåtar av stål.
  • Använd hasighetsdämpande åtgärder med stor försiktighet och endast när det är absolut nödvändigt.
  • Utöka uppföljning och kontroll för högre efterlevnad av uppsatta riktlinjer.
  • Komplettera gärna med att samla in cyklisternas observationer.
  • Verka för en kompetenshöjning hos utförande personal kring cyklisters behov.
  • Ställ krav på kompetens.
  • Anordna särskilda insiktsutbildningar.
  • Komplettera kursen "Säkerhet på väg" med utbildningsmaterial om
  • cyklister.
  • Markupplåtelse för övriga arbeten måste leva upp till gällande krav och polisen bör i större utsträckning delta i uppföljningen.

Det var väl inte så märkvärdigt? Tämligen basic, kan jag tycka. Något jag efterfrågar gång på gång här på bloggen - var professionell i hanteringen av cykeltrafik. Detta är ju något som sedan länge finns och görs för biltrafiken, men som lyser med sin frånvaro för cykeltrafiken. Så då är det bara att sätta igång och ta fram detta. Och vilka ska då göra det?

Det är något som de stora kommunerna kan göra själva – ta fram tydliga krav och riktlinjer för vad som ska gälla för cykeltrafik och vägarbeten. Göteborg har ju redan börjat - se och lär av dem.

Övriga kommuner bör ställa krav på SKL att de skyndsamt ska ta fram tydliga krav och riktlinjer för cykeltrafik och vägarbeten. Det är mycket tydligt att handboken Arbete på väg inte på långa vägar räcker till då den i stort sett inte hanterar cykeltrafik. De råd som finns i GCM-handboken är också långt ifrån tillräckliga, samt används i mycket liten utsträckning.

Sedan bör ju även Trafikverket skyndsamt komplettera utbildningen Säkerhet på väg med ett utförligt cykelavsnitt och cykelutbildning.

Detta är ett sätt att på sikt komma till rätta med de stora säkerhets- och framkomlighetsproblem som råder för cyklister (och gående) vid vägarbeten. Så att cykeltrafiken (och gång) i framtiden slipper vägarbetsområden som dessa:


Ingen omledning, ingen information. Cykelbanan avgrävd och cyklisterna (och gående) får själva lösa situationen - inte konstigt att det går åt helvete många gånger. Foto: Mattias Bäcklund


Vad prioriterar vi? Den tillfälliga körbanan är asfalterad, tydlig och jämn. Gång- och cykelbanan är mer grusad puckelpist och saknar belysning. Inte lätt och säkert att cykla här. Eller att ta sig fram med rullator som mannen på bilden gör.


Många kommuner arbetar aktivt för att fler ska gå och cykla till skolan. Detta är barnens cykelväg till skolan... Foto: Alvin Lindstam

Relaterade inlägg:

 

 

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!