Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Cykelvägen som försvann

13 nov 2018

Det fanns en gång en cykelväg – ett så kallat huvudstråk enligt stadens cykelplan – en viktig länk i ett större och sammanhängande cykelnät. Sen skulle Idrottsförvaltningen bygga en bollplan – på cykelvägen. Sen fanns det ingen cykelväg mer. Det har nu gått nästan tre år sedan bollplanen stod klar. De som cyklar (och går) är hänvisade till att göra det i jord och lervälling - en stig som de själva cyklat och trampat upp.


Den tidigare cykelvägen år 2014 (innanför träden)


Bild från stadens cykelplan. Aktuellt område inringat med grönt. Ljusblåa streck symboliserar huvudstråk, röda streck är pendlingsstråk


Flygfoto från 2015. Foto: Stockholms stad


Flygfoto från 2016. Foto: Stockholms stad


Cykelvägen är borta. Nu finns i stället en upptrampad och uppcyklad stig av jord och lera - människans vilja att ta sig fram är stark. Är viljan att planera och bygga en vettig cykelstad lika stark undrar jag?

Människors behov att förflytta sig försvinner ju inte bara för att det kommer en bollplan i vägen. Till skillnad mot lervällingen där människor nu måste gå och cykla är ytorna som tillhör bollplanen fina och asfalterade – här ska det vara ordning och reda:


Ytan till vänster tillhör bollplanen - asfalterad och fin. Ytan till höger om stenbumlingarna är vad som är kvar av den tidigare cykelvägen - jord och lera


Vy från andra hållet. Cykelvägen bara upphör - i en salig röra av jord, lera och stenbumlingar. Inte vad som kan klassas som säker och framkomlig cykling. Och har du någon form av funktionsvariation - lycka till.

Staden informerar även på sin hemsida hur du kommer till bollplanen - med bil och var du kan parkera gratis. Det finns ingen information om hur du cyklar dit eller var du kan parkera din cykel. Det finns dock några cykelställ vid bollplanen. Men som Idrottsförvaltningen har valt att utforma området kring cykelställen är det en parkering mer för PRO och deras fordon än för att funktionellt kunna parkera cyklar där:


Stenar placerade i direkt anslutning till cykelställen gör att bara rullatorer och barncyklar kan parkera där

Man kan ju nästan få den uppfattningen att det här med cykel är något Idrottsförvaltningen fullständigt struntar i.

Det är alltså stadens Idrottsförvaltning som byggt detta. En förvaltning som finns till för att underlätta ett fysiskt aktivt liv hos medborgarna. Att återställa den upprivna cykelvägen med en ny för att underlätta en annan form av fysisk aktivitet verkar inte röra dem i ryggen - inte deras business så att säga. Inte heller att barnens cykelväg inte längre finns, eller arbetspendlarnas, eller att PRO:s medlemmar på väg till samlingslokalen vid bollplanen ska halka omkring i jord och lera. Viktigare att informera hur du tar bilen till bollplanen och var du kan parkera gratis.

Bara ett stenkast härifrån, och på samma huvudstråk, har stadens Trafikkontor nyligen gjort en mångmiljoninvestering – närmare 200 miljoner. Två nya fina cykelbroar har byggts och invigdes för lite mer än ett år sedan.


Bro nr 1. Foto: Holger Ellgaard


Bro nr 2. Foto: Holger Ellgaard


Broarna är en del av det öst-västliga huvudstråket i söderort.

Detta avsnitt på huvudstråket har länge varit en saknad länk och besvärlig passage för cykeltrafiken då man varit hänvisad till att cykla i blandtrafik med mycket tung trafik eller långa omvägar. Så på ett avsnitt av detta huvudstråk för cykeltrafiken har det byggts nytt och fint för massor av miljoner. På en annan del av stråket rivs cykelvägen upp och försvinner - du får nu i stället färdas i jord och lera. Det är som att det här med cykel vore ett nollsummespel.

Jag tycker sådant här är väldigt märkligt och sorgligt. I en stad som säger sig satsa på cykel.

 

Relaterade inlägg:

Trafiksäkerhet för bilister blir trafiksäkerhetsfara för cyklister. Del 2

24 okt 2018

Trafiksäkerhet för bilister blir trafiksäkerhetsfara för cyklister

17 okt 2018

Trafikverket och kommunen ville förbättra trafiksäkerheten för bilister genom att sätta upp en fartkamera. Då beslutade de sig för att sätta upp fartkameran i cykelbanan. Så ökad trafiksäkerhet för bilister är försämrad trafiksäkerhet för cyklister. Det var väl inte så lyckat tycker jag. Och detta av en kommun som prisats för sitt cykelarbete.


Fartkamera på väg att monteras i cykelbanan. Foto: Pär Båge

Kommunens svar på varför stolpen står i cykelbanan gör mig bekymrad:

Fartkameran måste stå där av ”tekniska orsaker” enligt Trafikverket. Och de ser inga trafiksäkerhetsproblem för de som färdas på cykelbanan.

Låt oss bena ut detta:

1, Kameran, stolpe och fundament måste inte alls stå i cykelbanan. Det finns alltid en annan lösning om man anstränger sig. Varför den står där är för att detta är en standardlösning som används på många platser, det vill säga det är den billigaste och enklaste lösningen. Men inte den enda lösningen. Men andra lösningar kräver lite större insatser och andra tekniska lösningar – och kostar då mer pengar. Enklare och billigare är då att ställa kameran i cykelbanan. Det är ju inget trafiksäkerhetsproblem med stolpar i cykelbanor. Eller…

2, Väg- och transportforskningsinstitutet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap visar i sina studier om cykelolyckor att brister i cykelinfrastrukturen, som exempelvis stolpar i cykelbanor, utgör en påtaglig del av landets alla cykelolyckor. Det kan till exempel gå så här illa:

Placerar man stolpar "olyckligt" sker olyckor - så enkelt är det. 

Självklart finns det riktlinjer för placeringar av fasta föremål i anslutning till cykelbanan. Bland annat i skriften GCM-Handboken. Som Trafikverket och Sveriges kommuner och landsting tagit fram. Riktlinjerna finns där för att uppnå grundläggande funktioner på cykelinfrastrukturen, till exempel vad gäller säkerhet. För det är ju ingen lek vi håller på med. Det är kött och blod och människors säkerhet och hälsa. Utdrag ur GCM-Handboken angående placeringar av bland annat stolpar:

0,6 meter från cykelbanan, helst 1 meter – inte i cykelbanan. Men kommunens och (?) Trafikverkets bedömning är att ställa stolpen i cykelbanan inte är något trafiksäkerhetsproblem. Stick i stäv med deras egna rekommendationer och känd kunskap från forskning om cykelolyckor – de kan och vet bättre än forskning, råd och riktlinjer.

Tittar vi sen runt i Stockholms län upptäcker vi fler platser där Trafikverket ställt fartkameror i cykelbanan, som här på Gudöbroleden:


Ännu en fartkamera i cykelbanan, kanske inte så enkel att upptäcka i mörker. Foto: Mats Ohlson

Det är märkligt detta med stolpar i cykelbanan. Ibland är de inte ett trafiksäkerhetsproblem enligt vissa och ibland är de det. Som här, när Trafikverket byggt en helt ny cykelbanan i norra Stockholm:


I cykelbanans ena körfält står det stolpar, som det gör på Saltsjöbadsleden och Gudobroleden. Artikel i Metro


Stolpar = stor olycksrisk för cyklister.

Då var stolpar i cykelbanan ett säkerhetsproblem och tämligen omgående togs de bort och placerades på lämpligare ställen. Och vips så blev både framkomligheten och trafiksäkerheten bättre för cykeltrafiken.

Ett systematiskt och framgångsrikt trafiksäkerhetsarbete kan aldrig grundas på dessa ad-hoc lösningar där tyckande, åsikter och billigaste lösningen får fälla avgörande. För att nå framgång gäller det att använda forskning, kunskap, råd och riktlinjer. Och att hela tiden samla ny kunskap och utveckla råd och riktlinjer. Än så länge har jag inte funnit någon forskning eller råd och riktlinjer som säger att det är lämpligt och en trafiksäkerhetsförbättrande åtgärd att ställa stolpar i cykelbanan – av den enkla anledningen att det är det ju inte - det förstår min 9-åriga dotter. För att nå framgång i trafiksäkerhetsarbetet är det ju också avgörande att alla trafikslag omfattas av nollvisionen och inte som Trafikverket ständigt gör – sätter cykeltrafiken på undantag.

Vi kan se detta exempel. Stolpar med vägmärken, kameror och annan teknisk utrustning behöver inte placeras i cykelbanan. Det finns alltid andra lösningar. I detta fall krävdes att en politiker pekade med hela handen och en engagerad förvaltning – det går om man vill


Det går alltså att hänga skyltar, kameror och annan teknisk utrustning på en arm över cykelbanan - det finns alltid en annan lösning. Foto: Martin Söderlund Ek

Men som sagt, det krävs att man vill och anstränger sig lite. Vilket vi alltid gör när det gäller biltrafiken – för inte är det ofta vi ser stolpar i körbanorna – det skulle inte gå så bra då. Då väljer vi att följa riktlinjerna. Då är människors säkerhet och hälsa viktig. Det är märkligt att vi slutar se det på det sättet när det gäller människor som cyklar – då är det inte lika viktigt, då bryr vi oss inte lika mycket. Då kan svaret bli: ”de har väl ögon och styre”

 

Relaterade inlägg:

NCC gör ett försök - men det blir värre

15 mar 2018

För några dagar sedan skrev Krister Spolander ett inlägg som handlade om det mödosamma arbetet att få rätt och ersättning efter att ha råkat illa ut vid ett vägarbete med stora brister. Krister återvände till platsen för kraschen tre veckor senare för att se om NCC förbättrat förhållandena på platsen. Så här hade NCC utformat ramperna vid containern:

Dessa ramper är det alltså tänkt att man ska cykla på, man ska gå på, köra permobil, åka rullstol, att synskadade tryggt och enkelt ska kunna gå på och så vidare. I ljus och i mörker, dag som natt. En lösning och byggnation skapad av ett av landets största byggbolag.

När vi ser detta och dagligen råkar ut för detta på landets gång- och cykelbanor är det ju inte så konstigt att cyklister och gående är i majoritet när det kommer till antalet som skadas vid vägarbeten. För mig symbolisera detta ett förakt för människors säkerhet, trygghet och möjlighet att ta sig fram. Det ser ut så här trots att det finns ett regelverk som säger att det inte ska se ut så här. Trots att det krävs utbildning för att få arbeta på allmän mark så att detta inte ska ske. Trots att det finns en kontrollfunktion som ska fånga upp fusk, fel och brister. Trots att det finns möjligheter till straffsanktioner mot fusk, fel och brister.

Hur utbildar man bort sådan här idioti undrar jag? Och är det ens ett utbildningsproblem? Det handlar kanske mer om attityder. Som kanske bäst påverkas av sanktioner. Dels pengasanktioner och arbeten som stoppas, dels prickar i arbets- och projektledarnas CV. Och att de vid upprepad försumlighet spärras från att arbeta i kommuner och Trafikverket ett eller flera år. Då först markeras allvaret på ett sätt som ingen utbildning eller skicklig föreläsare kan åstadkomma.

Relaterade länkar:

NEJ! Kanten är ersatt av en snöhög!

31 jan 2018

Fyra år tog det, fyra år av mail, telefonsamtal, bloggande. Men till slut så plockad trafikkontoret bort kantstenen och införde ett stannaförbud. Det blev så himla bra, hur enkelt som helst att komma på och av gång- och cykelvägen.


Se så enkelt det blev att komma på och av cykelvägen när kantstenen försvann!

Tills nu.

För där kanten tidigare var är det nu en stor och stenhård snöhög. En snöhög som föraren av plogbilen som röjer gång- cykelvägen lagt där.

Så då är det bara att börja om samma resa en gång till. Denna gång med stadsdelsförvaltningen som ansvarar för snöröjningen. Hoppas denna resa inte tar fyra år…

Uppdaterad 2018-01-31
Svar från staden nu på eftermiddagen:
"Hej Krister
Det var ju ovanligt korkat av den som plogar. Jag tar upp det med entreprenören.
Mvh XXXX"

Och sen var snöhögen borta! Det finns en cykelgud! :)

Relaterade inlägg:

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!