Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Förare av sopsaltare hyllar nya cykelbanan

12 jan 2018

Inte bara cyklister uppskattar när cykelinfrastrukturen förbättras. Så gör även de som har som arbete att se till att cykelbanan (och gångbanan) är fri från snö och is. En väl utformad och dimensionerad cykelbana underlättar nämligen i stor utsträckning deras arbete. Så här säger en förare av sopsaltaren när jag frågar om det blivit enklare att utföra arbetet:

"Ja det är MYCKET enklare att köra, innan höll man på att ramla ur maskinen pga alla gupp och ojämnheter!"

Det ger ju en viss uppfattning om hur det var att cykla på denna så kallade cykelbana tidigare...

Så det är inte bara enklare, tryggare och framkomligare att cykla nu. Det är även enklare att utföra drift och underhåll på väl utformade cykelbanor!

Så här såg cykelbanan ut innan den byggdes om:

Och nu ser cykelbanan ut så här:


Foto: Robert Larsson

En viss skillnad får man konstatera!

Gjorde jag fel?

22 dec 2017

För 7 år sedan flyttade jag och lite senare bytte jag även arbetsplats. Detta innebar att jag fick en ny väg till/från arbetet. Då upptäcker man brister och fördelar med den nya vägen. Några av bristerna på den nya färdvägen är kraftiga sättningar i gång- och cykelvägen som gör att det bildas stora vattensamlingar vid nederbörd. Vid den här tiden på året är det inte tillräckligt varmt för att vattnet ska dunsta bort och vid minusgrader fryser då vattensamlingen till is och täcker då stora delar av gång- och cykelvägen.

Inte särskilt bra att det är så här – varken ur komfort- eller säkerhetssynpunkt. Så jag felanmälde detta första året jag började cykla denna väg. Jag felanmälde problemet även andra året, och tredje året. Efter fjärde årets felanmälan slutade jag – jag tröttnade på att anmäla och aldrig se någon åtgärd. Uppenbarligen gör ansvariga en annan bedömning än jag gör och de anser att detta tillstånd är ok för gående och cyklister.

Häromdagen när jag cyklade hem låg en kvinna på marken vid denna plats. Jag stannade och gick försiktigt fram till henne. För jag vet ju att under det tunna snötäcket ligger en isbana dold. Hon har halkat på den glashala isen, hon har slagit sig och har ont. Jag uppfattar henne som lite yr och hon tror att hon slagit i huvudet. Jag ser inga synliga skador på huvudet eller blod men hon har en tjock mössa som kan ha lindrat fallet. Jag ringer efter ambulans och medans vi väntar på ambulansen tar jag av mig jackan och letar efter mer kläder i ryggsäcken för att försöka värma henne. Liggandes i mitt knä är en främmande människa som är skadad och har ont. Vi håller varandras händer och försöker trösta. Det är en stark och samtidigt skrämmande känsla – en känsla av hjälplöshet. Till slut kommer ambulansen och oerhört professionella yrkesmänniskor tar över. Vi kramar varandras händer och sen är det över – ambulansen åker i väg med kvinnan. Jag står där helt ensam. Jag märker att jag fryser väldigt mycket då jag varit utan jacka en längre stund. Jag sätter mig på cykeln och börjar sakta rulla hemåt. Tankarna far runt i huvudet. Efter en stund börjar jag rannsaka mig själv. Skulle jag fortsatt felanmäla platsen år ut och år in? Hade platsen varit åtgärdad om jag gjort det? Och därmed hade kanske denna olycka inte hänt? När jag sen kom hem, duschat och kommit mer till ro blir jag arg - arg på mig själv för att jag överhuvudtaget tänker tankar att jag skulle kunnat agerat annorlunda. Att jag på något sätt skulle vara ansvarig för detta. Jag som har felanmält platsen i så många år.

Nyss fick jag en liten julklapp. Jag fick beskedet att kvinnan mår bra.

Blommor och bin viktigare än din säkerhet och framkomlighet

22 aug 2017

Om du väljer cykeln vill säga. Väljer du bilen så är däremot din säkerhet och framkomlighet viktigare än blommor och bin.


Sly och gräs på cykelbanan för så ska det vara enligt kommunen. Men inte på vägen, för där görs slåtter. Foto och tips: Magnus Håkansson

Så resoneras det i varje fall i Linköpings kommun. Svaret från kommunen är att det beror på att dikena räknas som ängsmark med höga naturvärden och av vikt för den biologiska mångfalden. Därför görs slåtter bara en gång om året, efter blomningen, senare på hösten. Under tiden får vi acceptera att det växer in en massa sly på cykelvägen. På bilden kan vi se att detta resonemang inte gäller för vägen och dess dike, för där görs slåttern ur ett trafikperspektiv, för att det inte ska leda till fara och framkomlighetsproblem. Där är den biologiska mångfalden inte lika viktig. Där är människors omedelbara hälsa och säkerhet viktigare, vilket den uppenbarligen inte är på cykelvägen.

Tänk att det finns alltså inte något annat sätt att både främja biologisk mångfald och säkra/trygga cykelvägar. Det går inte, det är antingen eller i Linköping. Och vill jag ha en trygg, säker och slyfri färd ska jag alltså välja bilen - ni vet det där fordonet som på intet sätt bidrar till den biologiska mångfalden - tvärtom. Bra jobbat, verkligen. I sanningen ett arbete för att utveckla hållbara, attraktiva, säkra och trygga transportsätt.

Linköpings kommun, tycker ni ska ta er en allvarlig funderare på vad ni håller på med i detta fall.

Relaterade inlägg:

Trafikverket arbetar för minskad och farligare cykling

21 jul 2017

Gång på gång upprepar vår infrastrukturminister att cykeltrafik är ett kommunalt ansvar. Nu senast i den Nationella Cykelstrategin. Så är det självklart inte. Om vi ska få till ökad och säker cykling i detta land är det fler än kommunerna som har och måste ta ett ökat ansvar för detta. Det är olyckligt och får även negativa konsekvenser när infrastrukturministern uttalar sig på detta sätt. Det gör nämligen att det statliga verket som ansvarar för en hel del cykelvägar i landet, Trafikverket, inte känner något större ansvar för att arbeta för ett ökat och säkert cyklande.

Vi som färdas på cykelvägarna får ständigt exempel på hur Trafikverket hanterar cykeltrafik. Nu senast detta exempel. Klipper sly och gräs längs cykelvägen. Sly och gräs som får ligga kvar på cykelvägen och utgöra halka och fara.


Foto: Joakim Fors

Buskarnas grenar, som så fint växer in över cykelvägen låter Trafikverket dock vara kvar. Logiken i detta får någon gärna förklara för mig.


Foto: Joakim Fors


Foto: Joakim Fors

Vad var det nu forskning från VTI kom fram till?
Jo just det, många cykelolyckor beror på stora brister i drift och underhåll av cykelvägar. Det förstår vi ju när vi ser dessa bilder.

Tror jag aldrig har mött motsvarande förhållande på vägen när jag färdas där.

Nedan kan ni se lite fler exempel på Trafikverkets ambitionsnivå när det gäller cykeltrafik. I sanningen ett arbete för minskad och farligare cykling

Relaterade inlägg:

Pengarna i sjön?

3 jul 2017

Varför bredda cykelbanan för massor av miljoner och sedan skita i att träd och buskar växer ut över cykelbanan? Det är ju som att kasta stålarna i Riddarfjärden! Här lägger alltså Stockholms stad ner massor av pengar, det handlar om över 30 miljoner för att bredda Norr Mälarstrands cykelbana. För att göra den till en modern, funktionell och säker cykelbana. Den kanske bästa i hela Stockholm, kanske i hela landet, enligt trafikborgarrådet. En modell för framtida cykelbanor skriver DN.

Men det gick inte särskilt många månader efter invigningen och nu ser att cykelbanan ut så här:

Staden låter buskar och sly växa som de vill. Så mycket nytta var det med den breddningen av cykelbanan... Foto: Magnus Ström

De förvaltningar som är satt att sköta och hålla efter växtligheten utmed många av stadens cykelbanor skiter högaktningsfullt i detta och djungeln breder ut sig. Till fara och förtret för cyklister (och gående).

En orsak till dessa förhållanden är att i Stockholm finns det 15 stycken olika väghållare av stadens cykelvägnät. Det är nämligen som så att utöver Trafikkontoret så är det 14 stycken stadsdelsförvaltningar som sköter om (eller missköter) många av stadens cykelvägar.


Stockholms 14 stadsdelar

Ambitionsnivån och kompetensen varierar i allra högsta grad bland de olika stadsdelsförvaltningarna. Kungsholmens stadsdelsförvaltning, som ansvarar för växtligheten utmed Norr Mälarstrands cykelbana, är till och med av den uppfattningen att cykling normalt inte ska vara tillåtet i parkmiljö/parkmark. Den uppfattningen visar ju sig tydligt när det gäller ambitionsnivå att sköta om denna sträcka. Och inte bara när löven är grenar och buskar. Så här ser det ut när löven ramlat av grenarna och ska samlas upp:

Då är cykelbanan en utmärkt förvaringsplats enligt Kungsholmens stadsdelsförvaltning. Denna förvaltning är alltså satt att sköta en av stadens absolut viktigaste och mest trafikerade cykelstråk. Kan det gå annat än åt helvete undrar jag?

Nej är svaret. Vi ser hur förvaltningen ständigt missköter sin uppgift. Som här, lite längre ut på detta stråk, på Drottningholmsvägen vid Tranebergsbron. Ständiga felanmälningar från cyklister hjälper inte. Så nu har en cyklist tröttnat på handlingsförlamningen och klipper bort sly och grenar själv. 


När måttet är rågat! Foto: Jon Jogensjö

Motsvarande lösning med flera olika väghållare för biltrafiken vore otänkbart. Att det skulle sitta x-antal småpåvar runt om i kommunen och göra lite som de vill med stadens gatunät. Och vi vet detta, för det gjordes försök med att decentralisera snöröjningen av gator till stadsdelarna i början av 2000-talet. Det gick käpprätt åt helvete och omgående återgick ansvaret till en väghållare - Trafikkontoret.

Det vore önskvärt att det fanns en och samma väghållare för cykeltrafikens pendlings- och huvudstråk i Stockholms stad. Det vi ser nu är en kvarleva från en tid när cykeln betraktades som något man gör lokalt och som ett lekredskap. Något du gjorde på din gård och i närområdet. Det stadiet har vi sedan länge passerat. Cykling är ett transportmedel och drift och underhåll av cykelvägnätet i stadens måste fungera oavsett stadsdel, gränser och individer.

Så mitt råd till staden och ansvarigt trafikborgarråd: lyft bort ansvaret från stadsdelsförvaltningarna när det gäller cykeltrafikens pendlings- och huvudstråk. De visar gång på gång att de inte klara uppgiften. De har varken kompetensen eller resurserna att utföra ett funktionell arbete som gagnar en ökad och säker cykling. Lägg ansvaret istället på Trafikkontoret och ta omgående fram en drift och underhållsplan – så vi slipper denna djungel på stadens cykelbanor framöver.

Relaterade inlägg:

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!