Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Trafikverket - det gick åt helvete

6 feb 2019

Det kunde ett rövhål räknat ut. Men uppenbarligen inte ni. Ni påstod att ni tagit fram en lösning och lovat att nu skulle snömassorna från vägen inte längre vräkas upp på gång- och cykelvägen. Lösningen skulle vara: ”långsamplogning”.



Men det gick som sagt åt helvete - direkt. Exakt som jag förutspådde. Så eländet för de som går och cyklar på era gång- och cykelvägar fortsätter.


Roslagsvägen/E18. Foto: David Rejdemyhr

Utan att vi ens kan se en vilja eller ansträngning från er sida att försöka komma till rätta med de eländen ni skapar för gående och cyklister. Och så här ser det ut i hela länet där ni är väghållare – ni fixar körbanorna genom att vräka upp snömassorna på gång- och cykelvägarna. Och låter massorna ligga kvar där:


Huddingevägen. Foto: Mikael Jonsfjord


Huddingevägen. Foto: Joakim Törnros


Ältavägen. Foto: Kjell Andersson


Järlaleden. Foto: Kjell Andersson


Huddingevägen. Johan Lund


Gudöbroleden. Foto Hampus Berg


Uppsalavägen/E4. Foto: Mats Jungar


Uppsalavägen/E4. Foto: Mats Jungar

Ni vägrar alltså att göra hållbara, säkra och funktionella lösningar för de som går och cyklar. Trots ett regeringsuppdrag som handlar om ökad och säker cykling. Lösningar som handlar om skärmar mellan vägen och gång- och cykelvägen så inga snömassor kommer upp på gång- och cykelvägen. Eller att plogningen mellan väg och gång- och cykelvägen samordnas – så som ni samordnar plogningen med flera fordon på vägarna. Men inget av detta har ni för avsikt att ens försöka göra. Ni rycker på axlarna och menar att gående och cyklister får gilla läget – på grund av er ovilja och inkompetens att åstadkomma säker framkomlighet.

I sanningen ett arbete för hållbara transporter och Nollvisionen. Skäms på er.

Relaterade inlägg:

Från elände till dröm – signerat Trafikverket

19 dec 2018

Jag håller ju inte alltid igen i min kritik av Trafikverket när det gäller deras sätt att hantera cykeltrafik. Så därför är det extra roligt att denna gång få skriva något positivt om Trafikverket och cykel!

Trafikverket har inför denna säsong beslutat om att sopsalta ett antal cykelvägar i Stockholms län. Och reaktionerna från de som cyklar lät inte vänta på sig:


Rena drömmen, aldrig så ren, finaste jag nånsin sett en vinter, bästa julklappen

Och så här ser drömmen ut:


Foto: Torbjörn Olsson


Foto: Elinor Kramming

Se så enkelt det går att skapa grundläggande förutsättningar för säker och framkomlig cykling vintertid. Nu hoppas jag att detta sprider sig till fler av Trafikverkets cykelvägar i länet och i landet. Det är ett arbete för ökad och säker cykling och i linje med Nollvisionen.

Relaterade inlägg:

Tips till Trafikverket

24 aug 2018

Bilderna visar några platser som Trafikverket skulle kunna bygga om till hastighetssäkrade cykelöverfarter eller upphöjda och genomgående gång- och cykelbanor. För åstadkomma säker framkomlighet för cykeltrafiken (och gång). Många av de allvarliga olyckorna för de som cyklar är just kollisioner med motorfordon. Så då är min tanke att åtgärdas dessa platser så kommer vi ett steg närmare Nollvisionen och fullföljer regeringsuppdraget ökad och säker cykling. Sedan kan Trafikverket systematiskt gå igenom liknande passager i hela landet och ta fram en plan för att åtgärda dem – ett målinriktat och systematiskt trafiksäkerhetsarbete. För ökad och säker cykling. I linje med Nollvisionen.


En utfart från en bensinstation/bilhandlare. Reglerad som en cykelpassage, dvs cyklister har här väjningsplikt - för en utfart. På ett stråk som ska vara ett prioriterat regionalt cykelstråk. Observera även hur smal den dubbelriktade cykelbanan är.


Samma passage från andra hållet. Se hur ojämn beläggningen är på cykelpassagen och övergångsstället. Körbanorna bredvid är jämna och fina - för körbanorna finns ett underhållsprogram och de asfalteras om med jämna mellanrum. Det gör inte gång- och cykelbanan - det finns inget underhållsprogram för den.


Infarten till bensinstationen/bilhandlaren. Även här är det en cykelpassage och cyklisterna ska väja - för en infart. Också här är beläggningen mycket ojämn och dålig. Dålig beläggning är enligt VTI:s studier en källa till många cykelolyckor. Och fallolyckor för gående.


Här skulle ju också Trafikverket kunna förlänga räcket så att det blir lite svårare för bilhandlaren att ställa upp sina fordon - på gångbanan.


Vi vill väl underlätta och göra våra barns cykelresor säkra och framkomliga? Så mitt råd: bygg om denna plats för bättre säkerhet och framkomlighet.


Samma plats från andra hållet. Varför inte placera väjningen innan passagen för cykeltrafiken? På det som ska vara ett prioriterat stråk.


Finns förbättringspotential på denna passage tycker jag. Ser Trafikverket det också?

Och om det är någon som tvekar på åtgärdernas effekt så är det bara att studera Lunds tekniska högskolas studier angående hur man uppnår säkra passager för cyklister. Det finns även en sammanställning av åtgärdens effekt i Sveriges kommuner och landstings publikation ”Trafiksäkra staden”: en hastighetssäkring av passager för cyklister (och gående) ger en minskning på 40 procent av personskadorna. 

Vad väntar Trafikverket på undrar jag?

Relaterade inlägg:

Förare av sopsaltare hyllar nya cykelbanan

12 jan 2018

Inte bara cyklister uppskattar när cykelinfrastrukturen förbättras. Så gör även de som har som arbete att se till att cykelbanan (och gångbanan) är fri från snö och is. En väl utformad och dimensionerad cykelbana underlättar nämligen i stor utsträckning deras arbete. Så här säger en förare av sopsaltaren när jag frågar om det blivit enklare att utföra arbetet:

"Ja det är MYCKET enklare att köra, innan höll man på att ramla ur maskinen pga alla gupp och ojämnheter!"

Det ger ju en viss uppfattning om hur det var att cykla på denna så kallade cykelbana tidigare...

Så det är inte bara enklare, tryggare och framkomligare att cykla nu. Det är även enklare att utföra drift och underhåll på väl utformade cykelbanor!

Så här såg cykelbanan ut innan den byggdes om:

Och nu ser cykelbanan ut så här:


Foto: Robert Larsson

En viss skillnad får man konstatera!

Gjorde jag fel?

22 dec 2017

För 7 år sedan flyttade jag och lite senare bytte jag även arbetsplats. Detta innebar att jag fick en ny väg till/från arbetet. Då upptäcker man brister och fördelar med den nya vägen. Några av bristerna på den nya färdvägen är kraftiga sättningar i gång- och cykelvägen som gör att det bildas stora vattensamlingar vid nederbörd. Vid den här tiden på året är det inte tillräckligt varmt för att vattnet ska dunsta bort och vid minusgrader fryser då vattensamlingen till is och täcker då stora delar av gång- och cykelvägen.

Inte särskilt bra att det är så här – varken ur komfort- eller säkerhetssynpunkt. Så jag felanmälde detta första året jag började cykla denna väg. Jag felanmälde problemet även andra året, och tredje året. Efter fjärde årets felanmälan slutade jag – jag tröttnade på att anmäla och aldrig se någon åtgärd. Uppenbarligen gör ansvariga en annan bedömning än jag gör och de anser att detta tillstånd är ok för gående och cyklister.

Häromdagen när jag cyklade hem låg en kvinna på marken vid denna plats. Jag stannade och gick försiktigt fram till henne. För jag vet ju att under det tunna snötäcket ligger en isbana dold. Hon har halkat på den glashala isen, hon har slagit sig och har ont. Jag uppfattar henne som lite yr och hon tror att hon slagit i huvudet. Jag ser inga synliga skador på huvudet eller blod men hon har en tjock mössa som kan ha lindrat fallet. Jag ringer efter ambulans och medans vi väntar på ambulansen tar jag av mig jackan och letar efter mer kläder i ryggsäcken för att försöka värma henne. Liggandes i mitt knä är en främmande människa som är skadad och har ont. Vi håller varandras händer och försöker trösta. Det är en stark och samtidigt skrämmande känsla – en känsla av hjälplöshet. Till slut kommer ambulansen och oerhört professionella yrkesmänniskor tar över. Vi kramar varandras händer och sen är det över – ambulansen åker i väg med kvinnan. Jag står där helt ensam. Jag märker att jag fryser väldigt mycket då jag varit utan jacka en längre stund. Jag sätter mig på cykeln och börjar sakta rulla hemåt. Tankarna far runt i huvudet. Efter en stund börjar jag rannsaka mig själv. Skulle jag fortsatt felanmäla platsen år ut och år in? Hade platsen varit åtgärdad om jag gjort det? Och därmed hade kanske denna olycka inte hänt? När jag sen kom hem, duschat och kommit mer till ro blir jag arg - arg på mig själv för att jag överhuvudtaget tänker tankar att jag skulle kunnat agerat annorlunda. Att jag på något sätt skulle vara ansvarig för detta. Jag som har felanmält platsen i så många år.

Nyss fick jag en liten julklapp. Jag fick beskedet att kvinnan mår bra.

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!