Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Nu får du cykla höger vid rött - i Danmark

2 jan 2017

Sedan ett antal månader är det möjligt att på utvalda platser cykla höger vid rött i Danmark. Detta genom att högersvängande cykeltrafik inte omfattas av trafiksignalen - den undantas.

Ungefär som vi gör med biltrafiken i Sverige. Och precis som för biltrafiken har cyklister som svänger höger vid rött väjningsplikt mot gående på övergångsställe och för korsande fordonstrafik som har grönt.

Men i Sverige är detta inte möjligt. För vi har skrivit på och ratificerat den så kallade Wienkonventionen. En internationell överenskommelse om trafikregler och trafikmärken från 60-talet. Enligt trafikjuridisk expertis i vårt land är det enligt konventionen inte möjligt att undanta cykeltrafik vid trafiksignal.

Danmark har också skrivit på Wienkonventionen. Och de gör en helt annan tolkning än vad vi gör i Sverige. De menar att det visst är möjligt att undanta cykeltrafiken från trafiksignalen, det finns enligt dem inget i Wienkonventionen som hindrar detta. De hänvisar till och med till gällande paragraf för skyltutformning när jag frågar dem. Och detta begriper ju vem som helst om vi tänker efter lite. Skulle det detaljregleras, i en internationell överenskommelse från 60-talet, att cykeltrafiken inte får undantas? Knappast.

Så det är i grunden vad det handlar om - tolkningar. Inte att det ordagrant står att cykeltrafik inte får undantas från trafiksignalen, för det gör det inte. Utan det är tolkningar. Vi kan också kalla det vilja - viljan till att förbättra och underlätta för cykeltrafiken. Den viljan är stark hos danskarna. Hur det står till med den viljan i Sverige kan vi ju fundera på.


Här får du cykla höger vid rött. Foto: Vejdirektoratet

Relaterade inlägg:

Cykelslangen i Köpenhamn

27 jul 2014

 

Så var det dags, för första gången i bloggens historia har jag äran att presentera en gästbloggare: Jennie Fasth

Jennie är bosatt i Malmö och är vice ordförande i Cykelfrämjandets riksstyrelse. Festivalgeneral för Malmö Cykelfestival 2014 och projektledare för Ride of light. Har varit året runt-cyklist sedan drygt 3 år tillbaka, lade då om livsstil helt och sålde bilen.
Cyklar: Brompton, Nihola och Electra cruiser.
Du kan följa Jennie på twitter: @JennieVictoria

Här är hennes berättelse och reflektioner efter att ha cyklat på Köpenhamns senaste stora cykelinvestering:

Cykelslangen (på svenska blir det Cykelormen)

Den 28 juni invigdes Danmarks kanske mest innovativa cykelsatsning: Cykelslangen. Den 230 meter långa och 4 meter breda bron löper som en stor orm mellan byggnaderna och sammanlänkar Havneholmen med Kalvebod brygge. Sjöarna har tidigare inneburit flera hål i det viktiga pendlingsstråket, Söruten. Under en dag passerar det över 8000 personer på denna sträcka, något som förespås öka dramatiskt nu när framkomligheten blivit så mycket smidigare.


Som en orm slingrar sig bron fram mellan befintliga byggnader samt över vatten och kajer

Tidigare lösning innebar att många cyklister tvingades bära sina cyklar upp och ner för en närliggande trappa eller som alternativ, cykla en rejäl omväg. Lastcyklister å andra sidan hade inget annat val än att cykla runt kvarteret för att nå Dybbølsbro. Tack vare Cykelslangen kan man nu även sammanlänka Söruten med ytterligare två viktiga pendlingsstråk Universitetsruten och Havneruten.

Trappan som cyklisterna nu slipper använda

Den nybyggda Cykelslangen är en renodlad cykelbana vilket innebär att gående snällt få hålla sig till sidorna om de ska nyttja bron. I Danmark håller cyklisterna på sin rätt och trots höga skarvar på bron så kom många med en skaplig hastighet. Jag kunde dock inte se några tecken på konflikter. De gående höll sig in mot sidorna och cyklisterna hade inga problem att komma fram.  

En renodlad cykelbro

Den äldre Brygge broen som kopplar ihop sista biten mellan Havneholmen och Islands Brygge har däremot en separat gångbana. Tyvärr slutar allt tvärt då man lämnar bron och mynnar ut i gatusten utan minsta antydan till vare sig gång- eller cykelbana. Här hade man kunnat önska sig en fortsatt tydlighet och bättre skyltning. Detsamma gäller uppe vid Cykelslangens början vid Fisketorvet som ligger vid en mindre rondell. Trots tydlig väjningsplikt så blir påfarten från detta håll något rörig och den lilla rondellen är hårt trafikerad av främst taxibilar.  

Cykelslangens beläggning påminner om sandpapper och ytan ger bra grepp, även för cyklar med släta däck. Jag cyklade på en Brompton och kunde känna en viss ojämnhet i ytan men detta beror med största sannolikhet på mina små 16” hjul. Ytan ser slät och fin ut minus de onödigt höga skarvarna som jag inte riktigt förstått vad de ska vara bra för? Att en bro av denna typ har skarvar är ett måste då konstruktionen rör på sig, men här pratar vi skarvar som är så höga att personer med t.ex. hjälpmedelscyklar får det svårt att ta sig över. Ett minus i ett annars väl utförd arbete.

Höga och obehagliga skarvar att färdas över

Hur detta sandpappersliknande underlag kommer att te sig i vinterkyla är svårt att säga. Jag kan inte hitta någon information om att det skulle finnas inlagda värmeslingor och bron ligger högt över vattnet och kommer likt övriga broar att kylas ner snabbt underifrån.  

Danmark må ha breda och fina cykelbanor men beläggningen är kraftigt eftersatt. Det märker man tydligt då man cyklar de tio minuterna det tar att ta sig från Hovedbanegården till Fisketorvet. Kan bara hoppas på att nya satsningar som Cykelslangen efterhålls bättre.

Trots att Cykelslangen sticker ut med sin knall orange färg så passar den ändå in i omgivningen. Den något sterila miljön med grå betong och de många glashus får sig ett rejält lyft av både färgen och formen. Man kan helt enkelt inte låta bli att bli glad när man på cykel följer dess form mellan husen. Lagom nedförsbacke från Fisketorvet och en nätt uppförsbacke från Havneholmen, även lutningen känns väl genomtänkt.

En väl anpassad och genomtänkt lutning på bron ger en lagom nedförsbacke och en nätt uppförsbacke

 

 

Cykelinfrastruktur i världsklass! Del 6

6 mar 2013

 

Separation

Ett tydligt tecken på cykelinfrastruktur i världsklass är om stora delar av cykelvägnätet är separerat. Då menar jag inte separerat från biltrafiken för det är mer eller mindre en självklarhet (åtminstone i teorin). Jag menar ett cykelsystem separerat från gående.

Detta är enligt min uppfattning en tydlig och avgörande signal på om kommuner och Trafikverket hanterar cykeltrafik som ett eget trafikslag eller inte. Biltrafiken har sitt system med gator, vägar, motortrafikleder, motorvägar osv. Kollektivtrafiken har sina spår, stationer, terminaler, busskörfält, hållplatser osv. Så är det inte för cykeltrafiken. Majoriteten av det svenska cykelvägnätet delas med gående genom utformningen och regleringen gång- och cykelbana. Man skulle kunna säga att det svenska cykelsystemet är ett enda stort shared space, ett system där konfliktdesign härskar. En lösning och utformning som varken uppskattas av gående eller cyklister. Ett system som inte verkar för ett ökat och attraktivt cyklande och det gör verkligen inte cykeln till ett konkurrenskraftigt alternativ. Det är inte heller tryggt och attraktivt för gående att befinna sig i dessa förhållanden. Så man kan ju undra varför lösningen används och för vem? Tänk motsvarande för biltrafiken, vi gör gång- och bilvägar! Eller varför inte buss- och gångfält! Ett system där du ständigt tvingas till inbromsningar, väjningar, osäkerheten om jag ska cykla om till vänster eller höger, du vinglar fram mellan barnvagnar, hundar och ibland tom hästar! För er som vill ha några svar på varför det ser ut så här i stora delar av landet rekommenderar jag att ni läser Martin Emanuels avhandling Trafikslag på undantag.

Här är några typiska situationer som cyklister dagligen upplever på sina färder runt om på landets gång- och cykelbanor:

En dubbelriktad gång- och cykelbana, för smal för att alla ska få plats. Titta till vänster i bilden, två körfält där bilar enkelt kan mötas utan problem. Det finns även utrymme för att parkera bilen på ena sidan.

Här finns nästan alla konflikter! Gående, permobil, hundar och cyklister. Inte särskilt attraktivt och funktionellt att cykla i en sådan miljö

Barn, barnvagn, gående och cyklist. Kanske inte en så lyckad blandning...

Ett tydligt exempel på hur trafikytor ofta fördelas. Tre körfält och bred mittrefug samt stor parkeringsplats för biltrafiken. Gående, cyklister och träd får dela på det som blev över. Vilket ju inte är så mycket och det blir inte ett särskilt funktionellt och effektivt sätt att förflytta sig på, varken som gående eller cyklist. En miljö ständigt fylld av konflikter...

Funktionen att separera gående och cyklister har ju vissa länder och städer kommit avsevärt längre med än vad vi gjort i Sverige och jag tänkte här visa några exempel. Observera att det i dessa länder är tämligen ovanligt med cykel- respektive gångsymboler på beläggningen. Cykeln är sedan decennier ett etablerat trafikslag i dessa länder och en så  vanlig och självklar företeelse att det är överflödigt med symboler. Vi ser ju inte en massa bilsymboler på gatorna i vårt land för att upplysa övriga trafikanter om att här kommer det bilar, det behövs så att säga inte…

Köpenhamn, enkelriktad cykelbana med separation genom kantsten, nivåskillnad och material. Observera att cykelbanan är tillräckligt bred för att kunna cykla om varandra.

Köpenhamn, enkelriktad cykelbana med separation genom kantsten, nivåskillnad och material. Observera att cykelbanan är tillräckligt bred för att kunna cykla om varandra.

Utrecht, en dubbelriktad cykelbana separerad genom kantsten, nivåskillnad, material och färg. Observera bredden på cykelbanan, här går det att cykla om samtidigt som man får möte och att det är målad mittlinje på den dubbelriktade cykelbanan

Även mer perifera cykelbanor separeras från gående för att se till att cyklister erbjuds bra framkomlighet och trygghet:

Köpenhamns ytterområden, en infartsled till de centrala delarna av staden. Cykelbanan separerad från gångbanan genom en gräsremsa

Houten, trädrad och gräs separerar den dubbelriktade cykelbanan från gångbanorna som finns på bägge sidor

Munster, "Promenade", en ringled för cykeltrafik runt de centrala delarna av staden. Den dubbelriktade och breda cykelbanan är separerad från gångtrafik genom två trädrader

Även i de mest centrala samt bilfria delarna av de stora cykelstäderna förekommer olika former av separationer mellan gående och cyklister:

Groningen, kantsten, nivå- och materialskillnad

Groningen, kantsten, nivå- och materialskillnad

Apeldoorn, en torgyta där cykelstråket som leder till tågstationen och den stora cykelparkeringen är utmärkt genom materialskillnad

Houten, dubbelriktad coch bred cykelbana som leder till/från centrum och centralstationen och dess cykelparkering. Separerad genom kantsten, nivå- och materialskillnad

Gång- och cykelytor på broar och i tunnlar är också ofta separerade:

Nijmegen, bron Snelbinder. En bred dubbelriktad cykelbana separerad från gångbanan med nivå- och materialskillnad samt färg

Köpenhamn, Bryggebroen. Den dubbelriktade cykelbanan är separerad från gångdelen med en hög mur

Zwolle, en mycket bred gång- och cykeltunnel med gångbanor på bägge sidor av den breda och dubbelriktade cykelbanan. Separerad med kantsten, nivå- och materialskillnad

Zwolle, återigen en bred gång- och cykeltunnel där gång- och cykeltrafik är separerad med kantsten, nivå- och materialskillnad. Även belysningsstolparnas placering förstärker separationen.

Zwolle, ännu en bred och ljus gång- och cykeltunnel där gång- och cykeltrafik är separerad med kantsten, nivå- och materialskillnad

Den kanske mest ultimata separationen mellan gående och cyklister, cykelfältet eller cykelgatan, är också ett mycket vanligt inslag i framförallt Holland och Tyskland. I Sverige är ju debatten om cykelfält många gånger väldigt infekterad och mängder av åsikter och tyckande kommer upp till ytan. Så här kan det se ut i Holland:

Zwolle, en stad som har många kilometer cykelfält. Här ett exempel på cykelfält utmed kantsten. Inte många konflikter med gående...

Groningen, cykelfält utanför parkerade bilar. En stor skillnad mot de cykelfält som anläggs i Stockholm är att här använder man inte ett "skyddsavstånd" till parkerade bilar utan den inre linjen på cykelfältet målas i direkt anslutning till de uppställda bilarna. Innebär ju en viss konflikt med bilförare och bildörrar

Cykelgata för dubbelriktad cykeltrafik, en gata som numera är omgjord till cykelgata där biltrafiken för köra på cyklisternas villkor. Separeringen får man så att säga på köpet när gatan görs om till cykelgata. På den över skylten står det att bilen är "gäst" på denna cykelgata

Cykelgata med gångbanor utanför trädraderna

En hel del av dessa lösningar för separation mellan gående och cyklister som förekommer i de större cykelstäderna används även runt om i Sverige, än så länge i tämligen liten omfattning. Den vanligaste separationsformen som förekommer här är en vit målad linje, ofta på en gång – och cykelbana som är för smal för att separeras. Att använda sig av linje som separationsform är mycket ovanligt i de stora cykelstäderna och detta av en mycket god anledning, det fungerar dåligt!

Det är också av stor vikt att cykel- respektive gångytorna har tillräcklig bredd för att separeringen ska vara möjlig och fungera väl. Det innebära ett minimimått enligt Trafikverkets GCM-handbok på 4,3 meter för att kunna separera en dubbelriktad gång- respektive cykelbana, utöver detta mått kommer sedan separationen (dvs. kantstenen eller vad som nu väljs). Enligt uppgifter i ett tv-inslag från Trafikverkets projektledare så uppfyller 1 procent av de regionala cykelstråken i Stockholms län denna bredd. Utan att ha någon som helst koll på landets 1000-tals mil gång- och cykelbanor så är min gissning att majoriteten är mellan 3 - 3,5 meter breda. Det här med bredd har ju också en social dimension, när vi cyklar tillsammans vill vi ju gärna göra det bredvid varandra. Så gör vi ju när vi är ute och går, vi gör det på bussen, vi gör ju det även när vi är ute och åker bil för inte sätter väl sig en i fram- och en i baksätet om det inte behövs. Så cykelskulden som regeringens cykelutredare tar upp är påtaglig...

Så då är det bara att hoppas att Trafikverket och landets kommuner konsekvent arbetar för bredare cykelbanor och att separera gående och cyklister så att vi får funktionella och attraktiva ytor för såväl gående som cyklister!

Här finner ni övriga delar i serien:

Här är några studier om separation av gående och cyklister:

 

 

Bildkällor: Fietsberaad, Copenhagenize, BicycleDutch

 



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!