Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Vi vet var du bor!

7 mar 2017

Om vi ska kunna öka cyklandet måste vi veta potentialen. Vet vi potentialen och framförallt var den finns kan vi enklare sätta in rätt åtgärd på rätt plats. Om man inte har koll på detta är det enkelt att avfärda cykelsatsningar som verkningslösa, man kan till och med hävda att det inte finns något underlag för ökad cykling. Då kan man argumentera för att det enbart är väg- och kollektivtrafiksatsningar som ska lösa transportsystemet i Stockholm.

Och nu det bästa av allt, vi vet hur stor och var potentialen finns!

I arbetet med Stockholms cykelplan 2012 och den regionala cykelplanen 2014 tog jag initiativet till två studier. Studierna, genomförda av Krister Spolander, hade till uppgift att ta fram data om den förvärvsarbetande befolkningens arbetspendling – var människor bor och var de arbetar i Stockholms län. Data har sedan analyserats i syfte att förstå pendlingspotentialen för cykel samt för att få fram ett geografiskt underlag för rätt lokaliseringen av cykelstråken – helt enkelt var man ska bygga och förbättra cykelinfrastrukturen för att så många som möjligt ska få det enkelt att välja cykel.

 

Arbetsplatserna i Stockholms län är främst koncentrerade till ett område bestående av Stockholms stad och Solna. Där finns drygt 60 procent av arbetsplatserna för länets 940 000 förvärvsarbetande (år 2009). Inom en cirkel med 10 kilometers radie från Sergels torg bor 459 000 människor med förvärvsarbete varav de allra flesta, 392 000, också har sitt arbetsställe där. Till arbetsplatser i Stockholms innerstad pendlar 210 000 personer som inte bor i innerstaden.

För de flesta är avståndet till arbetsplatsen förhållandevis kort. De flesta arbetspendlare i länet, 68 procent, har mindre än 11 kilometer till arbetsplatsen fågelvägen. Översatt till verklig väg handlar det om max 14 kilometer, en sträcka man kan cykla på 40 minuter. Över 600 000 människor i länet har alltså max 14 kilometer till sitt arbete. Så pass många som 270 400 arbetar i den egna kommunen, vilket ju i många fall innebär korta cykelavstånd. Det är bara en tiondel av förvärvsarbetande i länet som har längre fågelväg än två mil.

Medelresan, enkel väg, för en cykelpendlar i Stockholmsområdet är cirka 9 kilometer visar studier från Trafikkontoret och Trafikverket. Var tredje person som cykelpendlar cyklar längre än 10 kilometer till arbetet.

Vi vet också att i rusningstid är cykeln konkurrenskraftig mot både bil och kollektivtrafik på resor upp till ca 15-20 km. Vi vet även att investeringar i cykelinfrastruktur är samhällsekonomiskt mycket lönsamma. Avsevärt mer lönsamma än investeringar i väginfrastruktur.


Bild: Trafikkontoret Stockholms stad

Förutsättningarna att öka cykelpendlingen i länet är alltså mycket goda sett till detta underlag. Vi ser också en växande elcykelandel i cykelflottan vilket sannolikt kommer att innebära att cyklade distanser ökar. Vi vet också i vilka relationer de riktigt stora potentialerna finns. En av dessa relationer med stor potential är den där Trafikverket nu skrotat snabbcykelvägen.

 

Relaterade inlägg:

Cykelbanan – stadens soptipp

12 jan 2017

Vi som cyklar upplever till och från att cykelbanorna används till lite att möjligt. Det är bilister som olovligt kör och parkerar på dem. Byggfirmor placerar sina bigbags på cykelbanorna lite hur som helt. Kort sagt, du hittar lite vad som helst på cykelbanorna.

Kanske är det som så att alla de som nu anser att cykelbanan kan användas till vad de anser bäst och lämpligast i allra högsta grad är inspirerade av ingen annan än staden och hur ansvariga på staden hanterar cykelbanan.

För kommunen och deras entreprenör anser ju själva att cykelbanan kan användas på detta sätt. Trots upprepade felanmälningar. I flera dagar. Utan rekordnederbörd. Eller storstrejk. Eller andra mer eller mindre usla ursäkter och undanflykter.


Sankt Eriksgatan, ett så kallat prioriterat pendlingsstråk för cykeltrafiken. Snödumpningsplats. I flera dagar. Foto: Björn Hasselblad 

Och det är precis detta som vi som cyklar upplever, dagligen. Cykelbanorna är uppenbarligen till för allt möjligt skit. Skit som staden själv placerar ut på cykelbanan. Och inte tar bort.

Något stinker...

Hurra! Trafikverket ska sminka grisen!

15 sep 2016

För några dagar sedan kunde vi läsa i Mitti att det blir ingen snabbcykelväg längs E18 här i Stockholm.

Trafikverket menar att det är för svårt och dyrt:

– Det är otroligt svåra miljöer som vi rör oss i som kräver speciella åtgärder för att få till snabbcykelvägen. Dels ligger det planerade snabbcykelstråket längs motorvägen, vid nationalstadsparken och vid Roslagsbanan, säger Noran Khalfallah och fortsätter:

– Och man passerar mycket vattendrag och ett flertal broar. Då måste man antingen få till nya broar eller bredda nuvarande. Och på många delar av sträckan finns knappt utrymme att göra några åtgärder som vid Naturhistoriska museet till exempel.

Och i en annan intervju i Danderyds Nyheter upprepas detta:

– Vi har utrett möjligheten att anlägga ett snabbcykelstråk och kommit fram till att det inte är ekonomiskt rimligt. Det skulle innebära allt från breddning av broar till att anlägga nya och miljön är komplicerad på sträckan så det blir många kostsamma åtgärder, säger Noran Khalfallah, projektledare på Trafikverket.

Så istället ska man göra andra åtgärder, lite oklart vad:

– Vi tittar på allt möjligt, men någonstans måste det vara värt investeringen också. Det kan gå att bredda vägen lite men hur mycket bättre blir det då? Det är sådana frågor som vi måste väga för- och nackdelar, säger Noran Khalfallah.

”Värt investeringen” – tyvärr så finns ingen samhällsekonomisk analys genomförd av snabbcykelvägen, så vad som är ekonomiskt rimligt eller vilken nytta investeringen har det vet vi inte – inte Trafikverket heller.

Samma verk som nu säger detta har uppenbarligen inga som helst problem att på samma sträcka lösa uppgiften när det gäller biltrafiken. Då passeras vattendrag och andra svåra miljöer genom att det byggs broar, ramper och tunnlar. Till stora kostnader. Och många gånger till liten samhällsnytta. Och när verket stöter på känslig miljö och motstånd vid vägprojekt, då fördyrar man projektet med flera miljarder och lägger vägen i en lång tunnel – förbifarten. Då får det kosta pengar, ofantligt mycket pengar. Så det verk som har byggt södra länken, norra länken, norrortsleden, E18 vid Rinkeby och nu är i full fart med att bygga förbifarten - det verket har otroligt svårt att bygga vettig, säker och funktionell cykelinfrastruktur. Då är det inte rimliga kostnader…

Trafikverket arbetar efter devisen: cykelinfrastruktur får inte kosta, ska vara billig, enkel och av låg kvalitet. Bilinfrastruktur får kosta, ska vara dyr och komplicerad samt av hög kvalitet.

Detta har vi svart på vitt. En inventering av de regionala cykelstråken i Stockholms län visar att endast 1 procent uppfyller grundläggande utformningsprinciper. Trafikverket är väghållare för 30 procent av dessa stråk. Och de 1 procent som uppfyller grundläggande krav tillhör inte Trafikverket.

Så något enstaka tillfälle eller olycksfall i arbetet är inte detta. Vi ser det om och om igen när det gäller Trafikverket och cykel. Verket har låtit inventera 2400 km 2+1-vägar och kommit fram till att det finns cykelpotential längs mer än hälften av dessa 2+1-vägar, alltså längs mer än 1200 km. Men endast 12 procent av de 2400 km har någon form av cykelinfrastruktur – ofta finansierad av kommunerna, inte Trafikverket. Trots att cykelvägen går utmed den statliga vägen.

När Trafikverket då undantagsvis gör något så känner vi igen resonemanget från ovan – det ska vara låg kvalitet och det får inte kosta. Och verket medger helt öppet att de skyddar bilister och inte cyklister – för det är för dyrt:

– På de ställen där det finns räcke är det faktiskt inte för att skydda cyklister mot bilar. Det är för att skydda bilisterna mot till exempel en bergvägg. Att sätta räcke hela vägen för att skydda cyklisterna har ansetts för dyrt.

Denna inställning hos Trafikverket gäller inte bara cykelinvesteringar. Den gäller även drift och underhåll av deras så kallade cykelvägar. Där verket meddelar att vinterväghållningen duger som den är trots årligen återkommande problem och faror för cykeltrafiken. På vissa cykelstråk går det så långt att kommuner griper in då problemen och farorna för cyklisterna är oacceptabla. Som i Nacka:

Och det slutar inte här. När Trafikverket bygger (väg) så utsätts cykeltrafiken för livsfara genom att förhållandena i arbetsområdet är under all kritik. Och projektledaren på Trafikverket vet inte varför och har aldrig varit med om något liknande – när det gäller vägar.


Armeringsjärn utmed regionalt cykelstråk - som gjort för att spetsa cyklister på. Så ser det ut på när Trafikverket utför arbete längs cykelväg. Foto: Jon Jogensjö 

Så vi ser här ett tydligt mönster som återfinns i stora delar av Trafikverkets verksamhet. Cykeltrafik är något som verket inte bryr sig om, de få gånger man "tvingas" göra något är det av usel kvalitet och verket saknar i många fall grundläggande kompetens på området.

Vad värre är, detta är mer eller mindre sanktionerat från högsta ort. Både den tidigare och nuvarande infrastrukturministern upprepar gång på gång att cykeltrafik är en kommunal angelägenhet – nu senast i TV4. Och då får man ju naturligtvis sitt eget verk att arbeta därefter – gör ingenting och det lilla ni måste göra ska vara så billigt (och därmed uselt) som möjligt. Och försök hela tiden att klå kommunerna på pengar, även fast det inte är deras ansvar att lösa uppgiften.

Hela intervjun om den skrotade snabbcykelvägen avslutas sedan helt förutsägbart – helt i linje med grundläggande mediaträning och instruktioner från kommunikatören – försök att alltid avsluta intervjun positivt och visa handlingskraft!

Vi kanske kan bygga en snabbcykelväg utmed E4:an!

Vad hjälper det pendlarna utmed E18 att det eventuellt byggs snabbcykelväg utmed E4:an? Absolut ingenting. Studerar vi sedan Trafikverkets track record på området cykel så är det ju högst sannolikt att det inte blir någon vettig cykelväg där heller – även där finns ju känslig miljö och utmanade sträckor som kräver lite dyrare lösningar än vad Trafikverket brukar lägga på cykelinvesteringar. 

Så det är väl högst sannolikt att vi även där får uppleva en rad sminka grisen åtgärder. En gris är alltid en gris – inget smink i välden kan ändra på detta.

Relaterade inlägg:

Cyklister får "autobahn" - så fan heller

15 aug 2016

”Cykelbanan” beskrivs i artikeln som en autobahn för cyklister för att den är 4,3 meter bred. Och för att något sådant aldrig tidigare har byggts i Täby.


"Autobahn" - så beskriver Täby Nyheter kommunens nya "cykelbana" 

Låt oss göra några saker klara först:

Det är ingen "cykelbana". Det är en Gång- och Cykelbana. Där cykeldelen blir 2,5 meter bred och gångdelen blir 1,8 meter bred när skiljelinjen målats. Detta innebär att två cyklister precis klarar av att mötas på cykeldelen. Och att två gående precis kan gå bredvid varandra på gångdelen. Detta beskrivs alltså som en autobahn för cyklister.

Cykeldelen motsvarar alltså vilken liten villagata som helst i Täby eller runt om i landet där det är självklart att två bilar kan mötas utan större problem. Men för cykeltrafiken är det alltså en ”autobahn” om man kan mötas på en cykelbana. Detta säger en hel del om vilken syn och normer som råder när det gäller cykelinfrastruktur - en syn och normer där något grundläggande och basic blir till något fullständigt extravagant och överdådigt.

Inte ett ord om att kommunen i decennier enbart producerat cykelinfrastruktur av usel kvalitet och med kraftig understandard. Istället hyllas kommunen för att den nu producerar en grundläggande standard. En standard som innebär att det är någorlunda säkert och framkomligt för cykeltrafiken men inte mer. Så mycket för granskande och självständig journalistik.

Jag undrar hur tidningen kommer att beskriva det framtida snabbcykelstråket som planeras utmed E18 i Täby och som är ännu lite bredare - en superduperautobahn för cyklister?

Relaterade länkar:

Vad stoppar en cyklist?

15 jan 2016

Om du ger din cykel lite kärlek och omtanke då och då. Har med reservslang, pump, kedjebrytare och ett litet multiverktyg på dina cykelturer så rullar du nästan i oändlighet – inget stoppar dig.

Väljer du bil eller kollektivtrafik i huvudstaden så ser tillförlitligheten och friheten inte lika bra ut…

 

Just den överlägsna tillförlitligheten och friheten som cykeln ger är några av anledningarna till att jag cykelpendlar i ur och skur. 


Morgonpendling till jobbet. Is i skägget efter cykelturen i 16,2 minusgrader. 

Relaterade inlägg:



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!