Det hade detta kunnat bli. En snabbcykelväg deluxe. Året är 2015. En idé föds på ett konsultföretag – en drygt 6 kilometer lång cykeltunnel. Mellan Nacka och Blasieholmen i centrala Stockholm.

• en cykelväg utan korsningar
• en cykelväg utan trafiksignaler
• en cykelväg som är helt bilfri
• profilmässigt mycket gynnsamt för cykeltrafik
• väldigt lite svängfester 
• väderskyddad – aldrig regn, snö eller is
• med av- och påfarter vid nya tunnelbanans stationer och andra viktiga målpunkter
• en tunneln med hög säkerhet - kameraövervakad, nödtelefoner med mera - det vill säga precis samma säkerhetstänk som norra och södra länken och andra moderna tunnlar

Detta skulle ha blivit världens längsta cykeltunnel. Med mycket stora restidsvinster jämfört med ytvägnätet.

Allt detta genom att ha cykelanpassat de arbets- och servicetunnlar som byggs i samband med nya tunnelbanan – en inte särskilt stor merkostnad.

Nya tunnelbanan mellan Nacka och Kungsträdgården

Att så att säga utnyttja våra gemensamma investeringar fullt ut. Är ju inget vettigt att borra tunnlar som sedan är mer eller mindre tomma stora delar av sin livslängd – närmast ett resursslöseri. Det är ju ungefär som Årstabrons serviceväg – den är i stort sett tom hela tiden istället för att utnyttjas på ett för samhället bättre sätt.

Här är några visionsbilder på hur cykeltunneln skulle kunnat se ut:

En ljus och bred tunnel anpassad för att effektivt förflytta många som cyklar. Med servicestationer på strategiska platser

På- och avfart till cykeltunneln vid Järla. Och ett cykelsystem på ytan för de som har andra färdvägar eller inte vill cykla i tunneln

På- och avfart till cykeltunneln vid Nacka station

Början/slutet av cykeltunneln på Blasieholmen i centrala Stockholm

Eller är detta bara en galen idé?

Jag kan höra rösterna:

”Det kommer aldrig att fungera!”

”Vem vill cykla i en mörk och kall tunnel?”

”Fruktansvärt otryggt”

”Det är faktiskt arbets- och servicetunnlar för tunnelbanan, inte racerbana för Tour de France-cyklister”

Kanske går det att arbeta med alla dessa ”utmaningar”. Precis så som vi arbetar med vägtunnlar och tunnelbanan – det läggs ner miljoner på forskning och på åtgärder för att få trafikanterna att trivas lite bättre i dessa tunnlar. Och för dem som absolut inte vill använda tunneln finns ju alltid ytvägnätet som alternativ. Precis som det finns för oss när vi kör bil och inte vill köra i tunnlar.

När det sedan behöver ske servicearbete stänger man av hela eller de delar av tunneln som behövs för servicearbetet. De som cyklar hänvisas då till ytvägnätet genom informationstavlor och trafikmeddelanden - precis som vi arbetar med vägtrafiken och deras tunnlar när där sker underhållsarbete.

Så här tänker och fungerar jag – få ut mesta möjliga av våra gemensamma investeringar!

Några år senare plockar Miljöpartiet i landstinget upp idén om cykeltunneln:

Vem vet, kanske kommer idén om en cykeltunnel att förverkligas nu när tunnelbanan mellan Älvsjö och Fridhemsplan tidigareläggs:

Relaterade länkar:

• Bygg stambanor för cyklister
• Saker jag vill cykla på
• Nederländerna - på cykel i världens bästa cykelland
• Så klart vi tar bilen
• Cykeln ska fram - gör hål i huset!

Då och då får jag frågan hur jag gör när jag vill få med mig packning på min cykelpendling. Jag pendlar cirka 25 kilometer varje dag och cyklar nästan uteslutande på cyklar utan pakethållare. Jag har inte något större behov att transportera massor av saker. Mina behov består främst av att kunna få med mig ombyteskläder, handduk och så vidare. Samt då och då dator och annat arbetsmaterial. Min lösning för att frakta dessa saker har därför blivit en ryggsäck.

En ryggsäck som jag valt för denna uppgift heter Osprey Radial. Den är på cirka 26 liter.

Ryggsäcken har massor av olika fack vilket jag verkligen uppskattar, för jag vill inte ha en enda stor säck att förvara allt i. Det är ett särskilt fack för datorn, även ett för paddan, ett för mobilen, ett för plånboken, ett för nycklar och ett huvudfack där jag har ombyteskläderna och dylikt. Det finns även en skopåse. Så det är mycket lätt att organisera och hitta utrymme för de olika sakerna jag vill transportera. Och därmed blir det enkelt att få fram de olika sakerna när jag behöver dem vid olika tillfällen.

En annan sak jag uppskattar och nästan kräver av en ryggsäck är ett ljust material i säcken. Vet inte hur många gånger som jag i mörker grävt runt efter saker i en mörk ryggsäck – inget mer grävande nu.

Massor av olika fack och ljust material inuti säcken

En annan detalj som jag gillar är utformningen i botten av säcken. Den gör att säcken står upp när man sätter ner den. Inga flera ryggsäckar som faller omkull lite hur som helst och blir smutsig lite här och där!

Står stadigt!

Sen har ju ryggsäckar den nackdelen att det kan bli varmt på ryggen. Ryggsäcken har därför en ventilerad spalt mellan säck och rygg för att minska det problemet. Även axelremmarna är ventilerade för att minimera värme. Det fungera ofta bra, förutom på varma sommardagar. Men eftersom jag duschar och byter om efter min pendling så är detta ingen stor sak för mig.

Spalt mellan rygg och säck samt ventilerade axelremmar

Sen har säcken självklart detaljer som gör det möjligheten att hänga fast hjälmen eller att hänga på en lampa. Det finns även ett integrerat regnskydd i ryggsäcken som dras fram vid behov. Ryggsäcken är även försedd med midjebälte men det är något jag aldrig använder när jag cyklar.

Negativt då? Den är lite stor vid de tillfällen jag cyklar med ryggsäcken tom eller med lite packning. I den bästa av världar skulle jag vilja ha en ryggsäck som krympte och växte efter de packningsbehov jag har för dagen.

Jag har ju skrivit en del på bloggen om hur viktigt det är med vettiga och funktionella lösningar för cykeln på sin arbetsplats och vid sin bostad. Att det fungerar på en arbetsplats är i många fall helt avgörande för om man ska välja cykeln framför bilen. Det handlar trots allt om fem dagar i veckan, året runt. Frågan är om jag inte i dagarna har besökt drömhuset för en cykelpendlare – Shimano Nordic i Uppsala.

Huvudentrén till Shimanos nya byggnad i Uppsala – en kontorsbyggnad på 1 800 kvadratmeter och med 32 anställda. Kommer du med cykel till jobbet är det dock inte denna entré som gäller. Då väljer du istället denna dörr, en dörr som leder till en cykelpendlares himmelrike.

Innanför dörren ligger cykelparkeringen, självklart med laddstationer. Vidare finns där en fullutrustad servicestation samt en tvättplats värdig en kung.

När du sedan parkerat din cykel är det bara några steg till omklädningsrummet där du kan förvara dina ombyteskläder och tillbehör. Behöver du duscha finns självklart denna möjlighet.

I denna avdelning finns även ett personalgym. Och har du fått någon form av belastningsskada eller värk från ditt cyklande, gymmande eller arbete så kommer en kiropraktor en gång i veckan och tar hand om dig och ditt välmående.

Varje onsdag samlas de som vill på friskvårdstimmen i gymmet eller i cykelsadeln - efteråt bjuder företaget på lunch!

Har du tagit en tur med mountainbiken i skogen och lerat ner dig, eller kanske blivit nedstänkt av en ouppmärksamma bilist – inga problem för här finns både tvättmaskiner och torkskåp.

Behöver du lätta på trycket finns självklart den möjligheten – enligt japansk specifikation! Styrd med fjärrkontroll och med mängder av valmöjligheter. Jag misstänker dock att de mer normala toaletterna i byggnaden har en något högre nyttjandegrad.

Sen när du trampat till jobbet, utfört dina arbetsuppgifter och vill relaxa lite. Då strålar ni samman på uteplatsen och kanske grillar något gott.

Njuter av livet och att arbeta hos en arbetsgivare som förstår värdet av en fysiskt aktiv och välmående personal. Och som skapar bra förutsättningar för detta. Då får man också som arbetsgivare en sjukfrånvaro som närmare sig noll. Det blir så att säga en vinn-vinn-situation för alla.

Hoppas jag får se massor av sådana här arbetsplatser framöver. Och på mitt studiebesök på Shimano fick jag även frågan: vad kan vi mer göra för att underlätta för de som cykelpendlar?

De har alltså precis skapat dessa fantastiska förutsättningar. Men i tankarna vill de redan vidare, de vill utveckla, de vill förbättra. Leendet på mina läppar satt kvar länge efter mitt besök i ”drömhuset”.

Relaterade inlägg:

• Här vill mina cyklar bo!
• Bästa cykelarbetsgivaren!
• Cykelgarage på jobbet

"För jag ska berätta vad som nu kommer att hända. I stort sett ingenting kommer att hända. Man kommer knyta näven i fickorna och svära lite över sin tidigare kollega som skäller på dem. Men en sak kommer att ske: Trafikkontoret kommer att ändra på cykelvägvisningen. Så att man kommer få information att man nu ska byta sida – två gånger – för att ta sig fram på detta cykelstråk."

Och nu har det hänt! Den nya cykelvägvisningen har monterats upp!

Och här har vi då den nya fina skylten!

Den gamla skylten såg ut så här:

Mycket riktigt - nu gick det fort för Trafikkontoret att få upp ny cykelvägvisning. Tog inte många dagar efter mitt första inlägg om denna cykelbanan. En vägvisning som tydligt visar att du nu ska cykla en omväg för att ta dig fram. En omväg som också innebär att du nu måste korsa en högtrafikerad gata två gånger samt en lokalgata. Tidigare dragning av cykelbanan innebar en färd rakt fram och utan att behöva korsa gator. 

Rakt fram var alldeles för gent och bra - bättre att de får cykla en omväg. Så skapar vi ett attraktiv och effektivt cykelvägnät!

Och nu sitter det då alltså fyra nya skyltar som visar denna permanenta omledning av cykeltrafiken - från bägge håll

Skylt nr 1, inte längre rakt fram för nu ska du svänga vänster över gatan.

Skylt nr 2, när du cyklat över gatan ska du sedan svänga höger.

Skylt nr 3, när du sedan har cyklat cirka 300 meter ska du svänga höger. Över samma gata. Igen.

Skylt nr 4, när du sedan cyklat över gatan, igen, ska du svänga vänster.

Finner knappt ord för denna galenskap...

Relaterade inlägg:

• Kan det bli mer fel?
• Kan det bli mer fel? Del 2
• Hahaha, jösses vilken soppa!
• Cykelvägen som försvann
• Den obotlige alkoholisten - hur går det?
• Staden - en obotlig alkoholist
• Cykeltrafiken måste väck - för biltrafikens skull
• Cykeltrafiken måste väck - för biltrafikens skull. Del 2
• Staden växer - cykeln får flytta på sig
• Så bygger du farlig cykelinfrastruktur
• Finns alltid en ursäkt att bygga usel cykelinfrastruktur
• Cykelvägen som försvann
• Katastrofbygget i Älvsjö
• Hägerstensvägen - nybyggd cykelbana så farlig att den skrotas
• Nybyggd cykelbana skrotas
• Hornsbergs strand - fullt med stolpar i cykelbanan
• Arenaleden - här stängs pendlingsstråket av vid match
• Så klart vi tar bilen
• Vi gör fel - det blir ingen cykelrevolution

Förutom utmaningen och det spännande med att byta jobb så kommer som ett brev på posten att det blir nya vägar att cykla till och från jobbet. Tidigare gick min färd 14 kilometer från förort till Stockholms innerstad. Nu går min färd från förort till ytterförort - till och med till en annan kommun. Med detta kommer att det blir helt andra förutsättningar och miljöer för cykelpendlingen. Och i mitt fall ser det nu ut så här:

Vilken fröjd att börja och sluta dagen på detta sätt! En annan stor skillnad är att det är absolut ingen trängsel med andra trafikanter på min färdväg, möjligtvis med en eller annan häst dock. Som då och då lämnar spår efter sig!

Det finns heller inga trafiksignaler på min väg som stoppar upp mig. Och där gator är enkelriktade har kommunen sedan länge tänkt till och underlättat för människor som cyklar:

Den ”nackdel” som eventuellt finns är att det blivit lite kortare färdväg - 8 kilometer istället för 14 kilometer. Men det har jag löst med att jag då och då cyklar lite omvägar, och då på sådan här vackra vägar!

Ibland är livet bra härligt!

Relaterade inlägg:

Saker jag vill cykla på