Mycket prat om barns cyklande i dagarna. I tisdags kom en debattartikel i Expressen som handlade om att låta alla elever lära sig cykla och trafikutbildas i skolan. Det finns säkert för- och nackdelar med en sådan lösning.

Jag tänkte dock uppehålla mig vid hur jag och min familj hanterar våra barns cyklande. Tidigt i våra barns liv introducerad vi cykeln för dem, som lekredskap men också som transportmedel för att till exempel ta sig till och från förskolan. Det började med så kallade springcyklar för att sedan övergå till vanliga cyklar när de lärt sig cykla.

På väg till förskolan

Vi har aldrig använt stödhjul på cyklarna, vi upplevde övergången från springcykeln till vanlig cykel som enkel då barnen fått möjlighet att träna upp balansen. Vidare användare vi cyklar med handbromsar, inte fotbroms. Det underlättar att få pedalen i rätt läge när man ska komma igång och barnen verkar ha lättare att lära sig bromsa med händerna än med fötterna. Och de har heller aldrig haft problem att bromsa, och bromsa rätt. Vi har även prioriterat att köpa lätta cyklar till barnen – har aldrig förstått varför många barncyklar är förhållandevis tunga, det är ju barnen som behöver lätta cyklar.

När det sedan gäller själva cyklandet har jag genomfört olika teknikövningar med barnen. Det kan handla om att cykla en slalombana. Slalom med bägge händerna på styret, med en hand på styret och så småningom inga händer på styret. Allt för att träna upp balansen och känslan för hur cykeln beter sig beroende på hur du rör dig på cykeln. Teknikträningen har också handlat om att plocka upp hinkar med vatten från marken – utan att spilla! Återigen för att träna upp balansen. Övningarna blir mycket lekfyllda med vatten och spill kan jag lova!

Slalombana med vattenfyllda hinkar, inte spilla!

Vi har också förmånen att nära vårt hem ligger en lekplats med en "teknikbana" där barnen kan öva cykling under lekfyllda former.

En roligt utformad "teknikbana" skapar många utmaningar och övar upp såväl balans som teknik

Cyklarna våra barn har är växlade så då har vi gått igenom grundläggande växlingsteknik och hur man bäst använder växelsystemet på cykeln. Sen har övningarna med barnen handlat om att träna upp bromstekniken – hur man hanterar fram- och bakbromsen, hur man bromsar på olika underlag, hur man bromsar inför kurvor och så vidare. Det har också varit kurvträning, att komma ihåg att inte ha innerpedalen längst ner, att luta cykeln i kurvorna när farten är lite högre, att lägga bredsladdar med mera. Vidare att försöka få barnen att förstå att förutsättningarna för kurvtagning ändras när underlaget ändras, till exempel så ger höstens lövfällning helt andra förutsättningar att bromsa och att ta en kurva på:

Här slirar vi fram på cykelbanan!

Vi har också tränat på hur vi agerar i ”trafiken” och enklare trafikregler. Även tränat på hur man placerar sig och cyklar på en gång- och cykelbana – att också där finns regler och hela tiden utgå från att man aldrig är ensam och att man ska visa andra hänsyn.

Jag har också varit en av ”tågförarna” för det cykeltåg som vi föräldrar bildade när barnen började skolan – det var en liten utmaning att dirigera ett tiotal barn med olika färdigheter på cykeln och varierande trafikmognad! Men oj så roligt med allt stoj och skratt under tågets färd. Sällan var det någon som inte ville cykla till skolan utan tåget gick i ur o skur, aldrig med sena avgångar eller inställda tåg! Sedan något år tillbaka cyklar nu barnen själva till skolan utan sällskap av någon vuxen - vi kan säga att tågförarna har lyckats, och därmed fått sparken!

Cykeltåget - ivriga att komma iväg!

Övningarna med barnen är på långa vägar slut - att röra sig i trafiken är ett ständigt lärande och med ändrade förutsättningar.

Hur cyklar du med dina barn?

Relaterade inlägg:

• Cykeltåget rullar i ur och skur
• Att cykla till skolan
• Skolan briljerar

På ena sidan av gatan en stor skola och förskola. På andra sidan ett stort bostadsområde. För några år sedan färdigställdes också en ny stor förskola på ena sida av gatan. Detta innebär att det finns ett stort behov för barn att korsa gatan – det är så att säga en del av deras skolväg. Och för att göra det säkert för barnen att korsa gatan har kommunen ansträngt sig och gjort så här:

Trafiksäkerhetshöjande åtgärd för barn - en skylt

Gatan är ökänd bland oss boende för motorfordonsförare som ständigt kör för fort och struntar i att väja vid övergångsställena. Gatan är också välkänd hos polisen – varje år vid den så kallade trafikantveckan kommer den i topp när polisen genomför sina övervakningsinsatser – och bilister blir av med sina körkort.

Mitti Söderort

Men jag kan vara trygg. Allt kommer snart bli så mycket bättre. Kommunen jag bor i har en plan. Kommunen föreslår att hastighetsgränsen ska höjas från 30 km/t till 40 km/t på denna gata. Då kommer ju en hel del av fortkörningarna försvinna och gå upp i rök - tänk så bra! Och de som vill bli av med körkortet måste ju faktiskt anstränga sig lite mer nu och köra fortare. På det här sättet ser vi ju också till att andelen yrkesförare som kör för fort ökar - de verkar ju ha särskilt svårt för att behärska sig på gator med 40 km/t:

Tunga fötter på yrkesförare visar Folksams studie. Vidare säger Folksam: "Vid överträdelse var de uppmätta hastigheterna i genomsnitt femton procent över angivna gränser. Det motsvarar en ökning av risken för olyckor med dödliga utfall med 88 procent och en ökning av risken för olyckor som leder till svåra skador med 52 procent."

Nu ska jag gå hem och förklara för mina barn hur vi vuxna arbetar för att skapa en trafiksäker miljö för dem. Så att de tryggt och säkert kan ta sig till och från skolan.

Där jag bor är vi fem familjer som fixat till ett cykeltåg för att ta barnen till och från skolan. Det började som ett gåtåg när barnen var mindre och nu när alla barn kan cykla har vi tagit steget över till cykel. Det är en sån härlig syn när gården på morgonen fylls av barn och vuxna på cykel. På våra färder är det stim och stoj, glädje och skratt. Samt en och annan förmaning. Det är ungefär 1,7 kilometer till skolan från vårt bostadsområde.

Cykeltåget rullar i ur och skur, stora som små hänger på!

Det är helt suveränt med ett cykeltåg. I och med att vi är 10 vuxna som delar på ansvaret som ”tågförare” så frigörs massor av tid för att hinna med annat. Barnen får ett bra start på dagen, lite vardagsmotion och rörelse. Så även vi vuxna!

Nu ska jag bara få skolan och dess fastighetsbolag att fixa till en vettig, funktionell och säker cykelparkering på skolan. Mer om det i kommande inlägg.

Jag är så glad över att Maria vill skriva ett litet inlägg på min blogg. Jag är övertygad om att om vi lyssnade mer på barnen och förverkligade deras önskemål i större utsträckning så skulle vi få en bättre trafikmiljö och bättre städer. Här följer Marias berättelse efter en cykeltur med mamma Ulrika, turen gick mellan Mälarhöjden och Liljeholmen i södra Stockholm.

Jag heter Maria.💁 Jag är 10 år och bor i Mälarhöjden. Jag har varit på cykeltur med mamma. 🚲Vi cyklade till Liljeholmen häromdagen för att handla. Det var väldigt roligt men stolparna var väldigt nära den smala cykelbanan. Jag höll på att slå i stolpen med styret flera gånger. 🙍På vägen tillbaka blev jag prejad in mot kanten av en bil i rondellen.🚘 Men det var ändå väldigt kul att cykla med mamma.😊

Som vi ser är Marias önskemål inte särskilt annorlunda än många andra som cyklar. Det ska vara säkert och tryggt. Det ska vara väl dimensionerat och säkra avstånd till fasta föremål. Och vi ska visa varandra hänsyn. Inte särskilt svårt nåt av detta kan jag tycka. Ändå är vi långt från detta tillstånd…

Trygg och välkomnande cykelmiljö för barn? För någon?

Stort tack Maria för att du ville skriva på min blogg och fortsätt alltid att cykla!

Relaterade inlägg:

• En stad att leva i!
• Nya Slussen - en plats för alla?
• Här går det åt helvete för cyklister
• Min önskelista
• Fossila oljetankar
• Så "förbättrar" Trafikkontoret - inte säkrare för cyklister eller skolbarn