Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Att cykla till skolan

6 sep 2017

Att cykla till skolan är något kommunen jag bor i aktivt uppmuntrar till. Är det yngre barn så är uppmaningen att göra det tillsammans med barnen. 

Området som jag och min familj bor i planlades under 50-talet och 1960 invigdes centrum och tunnelbanan här. Även om planeringsprincipen SCAFT kom några år senare så är den påtaglig i området och innebär ett väl separerat gång- och cykelvägnät. Nätet är till stora delar även sammanhängande, även om det inte är särskilt gent. SCAFT-principen har en hel del nackdelar men även en del fördelar. Till exempel när man ska cykla med barn, eller barnen cyklar själva, till och från skolan. De har då ett eget cykelvägnät, separerat från biltrafiken, och behöver sällan korsa gator i plan.

I stort sett hela vägen från vår bostad fram till och in på skolans område finns ett separat cykelvägnät. Så vi är flera familjer som startat ett cykeltåg tillsammans och turas om att cykla med barnen till och från skolan. Det fungerar väldigt bra. Förutom en sak. När vi kommer till skolan. Skolan har genomgått en omfattande renovering inför skolstarten och fått nya fina cykelställ. Det är bara det att det knappast kan ha varit en trafikplanerare inblandad när det gäller lokaliseringen av dessa cykelställ. Placeringen av cykelparkeringen utsätter barnen för en mycket komplicerad och obehaglig situation.

Cykelparkeringen ligger nämligen på vad som tidigare var en bilparkering. En bilparkering som till vissa delar finns kvar på var sida om cykelparkeringen. Och där alla bilister och varutransporter som kör in eller backar in på skolans område gör det förbi barnens cykelparkering. Alla kommer och lämnar ju på skolan under i stort sett samma tider. Då ser det ut så här varje dag när vi kommer cyklande:

Cykelbanan in på skolans område leder rakt fram till körbanan och vändplanen. Där bilister kör, vänder, backar och håller på. Inte heller ovanligt med lastbilförare som kommer backande ner längs körbanan. Och längre bort i bild, vid den vita bilen längst bort, där ligger barnens cykelparkering. På vänster sida. Det finns ingen annan väg till och från cykelparkeringen än att ge sig in bland bilarna. Och snart är den mörka årstiden här och det finns ingen belysning på den sidan där cykelparkeringen ligger, enbart på fastighetssidan.

Så när du har tråcklat dig fram bland bilarna till cykelparkeringen och ställt din cykel där ska du sedan korsa körbanan och biltrafiken för att ta dig till skolan till höger i bild.

En vy från andra hållet. Här ligger alltså cykelparkeringen. Mellan skolan och parkeringen färdas alla bilister som kör in på området, fram och tillbaka för att söka parkeringsplats, för att lämna eller hämta och för att vända. Självklart finns det bilförare som har det dåliga omdömet och backar in och vänder i cykelparkeringen – när de lämnat sina barn.

Så har vi även sopbilar och varutransporter på samma yta. Och den vanligaste dödsolyckan för cyklister är en där ett tungt fordon är inblandat - men hej döda vinkeln fattar väl alla barn, bara att se sig för ju. Sen kan man ju undra hur mycket man tänkte på arbetsmiljön för dessa förare - inte alls.

Men det här var den enkla och den billiga lösningen för skolan och dess fastighetsbolag. Ta bort lite bilparkering och skruva dit några cykelställ. Hur barnen ska ta sig till och från cykelparkeringen var av underordnad betydelse. Fanns det ens en gång med i ansvarigas tankevärld undrar jag?

Så nu har den absurda situationen uppstått att det absolut värsta förhållandet på barnens cykelväg till och från skolan är på skolans egna område! På skolans område - som ska vara deras trygga område - planerat och utformat utifrån barns perspektiv och förutsättningar. En skola som är nyrenoverad - såväl inomhus som utomhus - vi kan så att säga inte skylla på gamla synder här.

Men så går det när man inte blandar in sakkunniga och har lekstuga med sånt man inte har kunskap om och inte begriper. Det är som att jag skulle lägga upp barnens skolundervisning – det kan väl vem som helst fixa, hur svårt kan det vara - tror inte det!

Förhållandena för barnen och cykelparkeringen var något som omgående kom upp på första mötet mellan föräldrar och skolledning efter skolstarten. Tänk så onödigt. Om ansvariga gjort rätt från början. Nu får vi avvakta och se. Skolan säger sig ha en annan lösning på gång.

Att sälja mobilitet

21 aug 2017

En cykelbana och en gångbana, separerade från varandra. Över 30 år sedan cykelbanan byggdes. Den ligger i ett mindre bostadsområde i Arnhem Nederländerna. Cykelbanan ingår inte i något huvudnät utan är en lokal liten cykelbana i bostadsområdet. Med en standard och utformning som vi väldigt sällan finner i vårt land, inte ens vid nybyggnationer år 2017. Jag gör bedömningen att mindre än 1 procent av landets cykelvägnät håller denna standard vad gäller separation och bredd.

I Sverige bygger vi mest så kallade gemensamma gång- och cykelbanor. Ofta med en undermålig bredd, en bredd som är som cykelbanan i bilden ovan. Vilket är för smalt för funktionella och trygga möten. Allt detta med en hälsning från kommuner och stat att det är bra om ni börjar cykla och gå - jättebra.

På dessa smala gemensamma gång- och cykelbanor upplever vi då detta:

Permobiler, barnvagnar, hundar, gående, dramaten, rullskidåkare, rullatorer och så vidare. Allt i en salig röra. En självsäljande miljö för trygga, attraktiva, effektiva och hållbara transporter? Tror inte det…

Det är ju inte bara gemensamma gång- och cykelbanor. Lägg även dit busshållplatser så blir det ju verkligen tipptop!

Eller så har vi denna så kallade cykelbana. Dubbelriktad, men självklart för smal för att vara det. Beläggningen har inte upplevt en underhållsinsats sedan cykelbanan byggdes. Och självklart har vi den ständigt närvarande stolpen – i cykelbanan. Körbanorna bredvid cykelbanan ser däremot fina ut. Breda för enkla och säkra möten. Några stolpar hittar vi inte heller i körbanan. Fin och jämn beläggning är det också – för det finns ju ett underhållsprogram för beläggningen på körbanor.


Foto: Annika Bengtsson

I utformningen av våra gång- och cykelytor tar vi sällan hänsyn till att gående och cyklister inte vill blandas, att de vill ha sina egna ytor för sin färd. Det är som att det är underordnat vad ”kunden” efterfrågar och vill ha – det verkar sakna betydelse i utformningen av våra transportytor. Det brukar förklaras med att det kostar för mycket. Och att det inte finns plats. För det har beslutsfattare och planerare bestämt.

Se sedan gatan – bred, rak och fin – inga stolpar, permobiler, barnvagnar eller gående där inte. Inte heller en massa bussresenärer som kliver av rätt ut i gatan och orsakar hinder och konflikter. Vi vet vad ”kunden” vill ha och vi tillmötesgår det. Då finns det både plats och pengar.

Lägg sedan till att drift och underhåll av dessa gator är så mycket bättre än på gång- och cykelbanorna.

Om du var säljare av mobilitet, vilken produkt är enklast att sälja in?

För det är exakt det som våra kommuner och Trafikverk är - genom att vara ansvariga för utformningen av transportsystemet är de  ”säljare” av mobilitet. Och när den ena produkten är så mycket bättre än den andra så påminns vi ju varje dag om vad utfallet blir - många väljer bilen. Få väljer cykeln.

För systemet för biltrafik är funktionellt, det är attraktivt, det är väl utbyggt, det hänger ihop, det övervakas, det underhålls väl. Det är helt enkelt en bra och till stora delar en självsäljande produkt – en produkt som ständigt förbättras och byggs ut – för miljarder kronor varje år.

Så om vi inte bygger ett attraktivt och funktionellt system för cykeltrafiken så kommer ju inte heller fler att cykla. Vi har ju redan facit på detta. I vårt land och vad som händer om man istället gör som i Nederländerna.

Det är jobbigt och inte särskilt framgångsrikt att sälja en dålig produkt – det har man sedan länge fattat i Nederländerna.

 

Relaterade inlägg:

Varför går du här?

12 dec 2016

Kanske ser du inte skillnad på gång- respektive cykelbanan? Kanske du helt enkelt inte bryr dig. Kanske känner du inte till trafikreglerna? Att det faktiskt inte är tillåtet att gå på cykelbanan om det finns en gångbana i närheten. Bötesbeloppet för att gå på cykelbanan är 500 kr.

Det här är intressant tycker jag: bötesbeloppet för att gå på cykelbanan är alltså 500 kronor. Det är samma bötesbelopp för att cykla på gångbanan. Så lagstiftaren ser alltså lika på dessa två företeelser.

Jag ställde en frågan till Polisen i Stockholm: hur många böter har de utfärdat de senaste åren för att man gått i cykelbanan?

Noll var svaret. Men en hel del böter var utfärdade för att man cyklat på gångbanan...

Detta skeva förhållande kan inte bero på att cykling på gångbana är ett större trafiksäkerhetsproblem än gående på cykelbana:

Vi alla kanske skulle ta och visa lite större förståelse och mer hänsyn där ute i trafiken. 

Så om nu inte Polisen bryr sig om var du går kan du väl själv tänka på var du går...


Foto: Joakim von Scheele


Foto: Arne B


Foto: Arne B


Foto: Jon Jogensjö


Foto: Arne B


Foto: Jon Jogensjö


Foto: Jon Jogensjö


Foto: Jon Jogensjö


Foto: Lena Sundin

Foto: Mikael Ström


Foto: Daniel Helldén

Relaterade inlägg:

Cyklar fortfarande på gångbanan - men är på långa listan!

21 nov 2016

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om att jag nästan dagligen cyklar på gångbanan och bakgrunden till varför jag gör det – det går inte att komma av eller på cykelvägen på annat sätt.

Är det inte parkerade bilar som står i vägen...

...så är det en 12 cm kantsten som ska forceras.

Nu har jag fått ett svar från staden och Trafikkontoret:

Hej Krister!

Tack för din synpunkt.

Vi sätter upp platsen på vår långa lista över planerade, kommande åtgärder.

Med vänlig hälsning
XXXX

nu finns platsen på långa listan, platsen ska om allt går väl åtgärdas! Trafikkontoret delar äntligen min uppfattning om att förhållandena på platsen inte är acceptabla - det tog bara tre år. Det är dock oklart hur och även oklart när platsen ska åtgärdas – men den är på listan!

Prisa Herren!

Under tiden fortsätter jag cykla på gångbanan. Häromdagen blev det höjda röster och irritation när en annan cyklist gjorde samma sak. Hon beskrev tydligt problematiken för de gående. De gående var inte på humör att lyssna och försöka förstå problematiken utan upprepade om och om igen regelverket.

Och visst, så kan vi ju förhålla oss till verkligheten - kliv av och led din cykel denna sträcka så är allt frid och fröjd. Jag kommer inte göra det och jag kommer fortsätta visa de gående stor hänsyn när jag cyklar denna sträcka.

Sen undrar jag en sak, handläggaren på Exploateringskontoret som från början fuckade upp allt detta. Någon som upplyser henne om klavertrampet och den extra kostnaden för staden och skattebetalarna? Att hon så att säga inte gjorde ett särskilt bra arbete och kanske behöver få feedback och lära sig något - kanske till och med genomgå Stockholms stads cykelutbildning!

Relaterade inlägg:

Är Ingemar Stenmark cykelplanerare?

6 okt 2015

 

Se på bilden. Den visar med all tydlighet det fullständigt galna med gång- och cykelbanor.

Fundera lite på hur du ska cykla här. Ett evigt kryssande och plingande mellan gående, hundar, barnvagnar osv. Inte särskilt trevligt, framkomligt eller tryggt. Varken för cyklister eller gående. Men så här planerar vi och utformar infrastruktur för dessa trafikanter – vi klumpar ihop dem. De får ta över ansvaret för att lösa en fullständigt huvudlös utformningsprincip. Och konfliktdesignen bara fortsätter, om och om igen bygger kommuner och Trafikverket dessa usla lösningar. Varför och för vem? Enbart för deras egna plånböcker – absolut inte för gående och cyklisters bästa.

Här ett annat exempel när Stenmark och grabbarna fullständigt flippat ut, kan väl liknas vid någon form av dubbelriktad parallellslalom:


Foto: Ola Kvarnbo

Tänk motsvarande lösning för biltrafiken. Ska vi inte släppa loss Stenis och gänget där också? Lite bilslalom på väg hem från jobbet gillar väl alla?  Så man får träna på att snurra på ratten! Och tänk vad man kommer få använda tutan, åka omkring hela dagarna och tuta bort folk – ur vägen, här kommer jag – de ä bar å åk!

Bilslalom skulle väl i och för sig göra det mindre attraktiv att välja bilen. Så det är kanske lösningen för att minska bilåkandet? Nobelpriset tack!

Nä nu får det vara slut! Upphäv genast detta tvångsäktenskap – ge gående och cyklister den frihet de förtjänar.

Vissa har ju sedan länge fattat detta, inga tvångsäktenskap där inte. Då ser det ut så här:

Frihet! Underbart, tryggt och framkomligt. Ett lyckligt slut på ett äktenskap som var dömt att misslyckas.

Så vad säger ni? Är det inte dags att vi sparkar ut Stenmark och hans slalomgäng från planeringsrummen och ritborden. Sedan sätter vi in personer som inte accepterar tvångsäktenskap och sen slipper vi cykla på alla dessa eländiga slalombanor.

 

Relaterade inlägg:

 

 



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!