Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Cykeltrafiken måste väck - för biltrafikens skull

20 nov 2017

Håll ordentligt i styret. Nu blir det åka av. Nu blir det en svängfest av sällan skådat slag. Upp och ner, hit och dit, kors och tvärs. Ta god tid på er, för det kommer ni att behöva. Det blir en insane cykeltur, lite som bergochdalbanan på Gröna Lund, fast till skillnad mot insane kommer denna cykeltur gå långsamt och ta lång tid.

Det planeras ett nytt exploateringsområde och en ny cykelförbindelse över E4/E20 i södra Stockholm - Mälaräng. Det blir en cykelförbindelse av sällan skådat slag (se gult streck). Jämför med hur vägen tar sig fram och går över E4/E20. Varför är cykelförbindelsen planerad på detta häpnadsväckande sätt?
Svaret är mycket enkelt: cykeltrafiken får på intet sätt störa eller påverka biltrafikens framkomlighet och kapacitet har projektet bestämt. Därför måste cykeltrafiken väck och ledas på villovägar.

Vi kan också se att någon anpassning av bebyggelsestrukturen inte görs för att underlätta för cykelinfrastrukturen, så gör man inte. Det görs för gator och vägar – inte för cykelvägar. Fast ett undantag finns, en öppning – en tunnel – i en av fastigheterna. Med en placering och utformning som garanterar tvära svängar och dålig sikt. Blir lite som i Solna:


Foto: Tobias Östberg

Inte blir det särskilt mycket bättre när vi studerar dragningen av det så kallade pendlingsstråket – det som ska vara det bästa av det bästa enligt stadens framkomlighetsstrategi och cykelplan:

Det lila strecket är pendlingsstråket. Som svänger lite hit och dit. Bland annat genom en tunnel under av- och påfartsramper. Med en 90-graders anslutning, det vill säga det kommer bli dålig sikt och usel svängradie vid tunnelmynningen. Sen är stråket inklämt mellan en fastighet och avfartsrampen. Ungefär som cykelvägen och tunneln vid Mikrofonvägen. En utformning som ledde till massor av olyckor och problem. Vad lärde vi oss av misslyckandet vid Mikrofonvägen frågar jag mig? Svaret: det spelar ingen roll vad vi lärde oss, för sådan kunskap väger nämligen lätt när det gäller att upprätthålla en gammal planeringsprincip – att sätta biltrafiken i fokus. Då är det helt ok att göra om samma ”misstag”.

Stråket skulle ju kunna gå så här i stället (grönt streck):

Om man vill, om man prioriterar, om man följer politiskt beslutade styrdokument vill säga. Men då finns det en teknisk utmaning - en högspänningsledning. Lös det då är mitt svar. Det har ni ju lyckats med när det gäller biltrafiken. Men det som nu planeras för cykeltrafiken är den enkla vägen, den billiga vägen, en väg där cykeltrafiken inte stör biltrafiken. Och där vi är som längst från de politiskt beslutade målen.

Detta är alltså år 2017. En tid då stadens styrdokument för stadsbyggnad och transportsystemet är samstämmiga sedan flera år tillbaka. Cykeltrafiken, tillsammans med gångtrafik, ska vara central i planeringen av staden och dess transportsystem. Cykeltrafiken ska prioriteras högst. Och det är beslutat över partigränserna. Har nog aldrig tidigare varit så i stadens historia. Detta borde ju få tydliga och synbara avtryck när staden växer och förändras kan man ju tycka – nu blir det fina, gena, raka och breda cykelvägar – men icke sa Nicke.

Så här illa blev det ju inte ens på SCAFT-tiden! Den planeringsprincip från 60-talet som så ofta hånas nu för tiden. Jämför vägarna med cykelvägar. Vägar som är raka, gena och utformade för effektiv transport. Cykelvägarna är precis raka motsatsen, och går stick i stäv med väl dokumenterad kunskap om hur man planerar och bygger attraktiv cykelinfrastruktur. Varför blir det då så här, trots de fina orden och de politiskt fattade besluten?

För att vi fortsätter göra som vi gjort de senaste 50-60 åren när vi planerar och bygger nytt – vi sätter bilen i fokus. Här ställer Trafikverket krav på kapacitet för biltrafiken. Projektet tillmötesgår dessa krav, trots att det går stick i stäv med stadens beslutade styrdokument. I ett skede av projektet görs en så kallad ”trafikanalys”. Ni får ta ordet ”trafik” med en nypa salt, för ”trafik” innebär i dessa fall bara biltrafik. Självklart är motsvarande inte gjort för gång- eller cykeltrafiken. Cykeltrafiken klaras av med några meningar i rapporten. ”Trafikanalysen” kommer till slutsatsen att man inte klarar att följa de beslutade styrdokumenten. För projektet menar att här är det viktigare att ta hand om biltrafiken och dess kapacitet. En framtida biltrafik som baseras på en prognos. En prognos som i grunden är en gissning men tas för sanning och därmed blir självuppfyllande - standarden ökar för biltrafiken och därmed ökar bilkörandet – predict and provide tror jag fenomenet kallas. ”Trafikanalysen” får alltså den konsekvensen att trafiksystemet utformas utifrån analysen och inte utifrån vad stadens styrdokument säger ska göras. En analys som villkorar att cykeltrafiken inte på något sätt får störa biltrafiken – cykeltrafiken måste bort. Vi ser här tydligt att när det gäller biltrafiken är man redo att göra de ansträngningar som anses krävastrots att det går stick i stäv med styrdokumenten. Dessa ansträngningar är man väldigt sällan redo att göra när det gäller cykeltrafiken – trots att det går stick i stäv med styrdokumenten. För cykeltrafiken måste väck – för biltrafikens skull.

Så, när projektet slagit fast vad biltrafiken behöver, då får cykeltrafiken det som blir över. Och då kan vi ju se och lätt räkna ut: det som blir över, det blir sällan särskilt bra. Lösningen för cykeltrafiken liknar ju mer en rördragning till bergvärmepumpen: vi får klämma in cykel där det går, vara lite kreativa med hur vi böjer cykelvägarna – cyklisterna kommer ju till slut ändå fram, på något sätt, nån gång...


Förebild för dragning av cykelvägar?

Samtidigt liknar biltrafikens system mer avloppssystemet – stora, tjocka och tämligen raka rör. Här accepteras inte smala rör, tvära krökar och dåligt fall – för då blir det ju ingen fart på skiten.

Sen har vi ett annat intressant faktum. Bara någon kilometer söderut från denna plats investerar vi si så där 30 miljarder kronor i biltransportsystemet. I en förbifart, som ju enligt namnet ska leda förbi en hel del biltrafik från denna plats. Men mycket vill ha mer och kapaciteten för biltrafiken måste öka - för det säger prognosmodellerna - hela tiden...

Ett annat faktum är att norr om denna plats, på just detta pendlingsstråk, har staden (Trafikkontoret) genomfört stora investeringar för att förbättra standarden på stråket. En ny cykelbro har byggts. Cykelvägen har breddats på en lång sträcka (2 km) och inom kort byggs en ny cykeltunnel genom tunnelbanans banvall vid Västertorp. Så ser vi nu denna dålig lösning. Bygger vi så här dåligt för att vi senare ska komma tillbaka och bygga om och bygga bättre? Har vi inte lärt mer av tidigare misstag?

Det här är ju inte första gången vi ser hur cykeltrafiken fullständigt trängs undan och får ta det som blir över i stadsbyggnadsprojekt. Nedan har ni en lång lista med tidigare misslyckanden. Sannolikt är det inte sista gången heller. Tidigare har då förklaringen från staden varit att planeringen av dessa områden gjordes innan de nya styrdokumenten som lyfter fram cykel – därför blev det inte så bra för cykel. Så vad ska man skylla på denna gång, när planeringen är gjord med de senaste styrdokumenten som utgångspunkt? Biltrafikens framkomlighet och tekniska utmaningar?

Det vill säga: ”vi arbetar bara efter styrdokumenten när det passar och är enkelt”. Vi kommer också får höra från projektet att det blir ju lite bättre än hur det var tidigare för cykeltrafiken. Men ”bättre” behöver inte betyda att det blir särskilt bra, det har ju bara med utgångsläget att göra. Och det är usla förhållande för cykeltrafiken här i dag. Som på detta sätt blir lite mindre usla. Knappast är det den ambitionsnivå som beslutade styrdokument har. Detta är inte attraktiv, funktionell och prioriterad cykelinfrastruktur -  detta är smulor från bordet.

I dessa projekt finner vi de yrkespersoner som ska vara bäst, de med rätt utbildning, de med kompetens och erfarenhet. Inte ens de fixar detta. Det gör mig orolig. För då handlar det inte längre om kunskap och kompetens. Det handlar om något helt annat – det handlar om frusen ideologi. För det går självklart att göra helt andra lösningar än de vi nu har framför oss. Det är inte särskilt tekniskt svårt. Det kanske kostar lite mer eller kanske mindre, men andra lösningar är fullt möjliga. Lösningar som ligger i linje med de beslutade styrdokumenten. Men då handlar det om att vilja, om att prioritera, om att inte acceptera rådande planeringsprinciper inom trafik- och stadsplanering. Det handlar om att målstyra och inte prognosstyra. Det är tydligt att inblandade i detta projekt inte haft det som utgångsläge. Utan här härskar gamla tiders planerande –  där fokus är på biltrafiken.

Det kanske är bäst att jag avslutar med detta, så ingen tror att jag är motståndare till att staden växer och bygger bostäder. Jag är kanske naiv, men jag tror det går att bygga bostäder, massor av bostäder, och bra cykelinfrastruktur - samtidigt. Jag väntar fortfarande på det tillfället...

Relaterade inlägg:

Full rulle på Västerbron

16 okt 2017

Många är vi. Och fler och fler blir vi!

Det började med ett streck på ett papper

24 apr 2017

Åren 2005 – 2006 arbetade jag med att ta fram Cykelplan 2006 för Stockholms innerstad. En förbindelse som identifierades som särskilt betydelsefull i det arbetet var sträckan mellan Gamla Stan och Tegelbacken. År 2007 fick vi sedan i uppdrag av Trafiknämnden att studera möjligheterna till att skapa en bättre förbindelse för cykeltrafiken. Vi påbörjade en utredning som 2010 resulterade i ett förslag till en ny cykelbro mellan Gamla Stan och Tegelbacken.


Rapport angående cykelbro mellan Gamla Stan och Tegelbacken, 2010

Tyvärr var det politiska läget inte så positivt till cykel på den tiden och arbetet med broförbindelsen avstannade. Cykelplan 2006 följdes sedan av Cykelplan 2012. Och den nya broförbindelsen mellan Gamla Stan och Tegelbacken ritades in i cykelplanen:


Bild från Cykelplan 2012, grön pil markerar den nya cykelbron

Nu, 10 år senare, har vi kommit många steg närmare ett förverkligande av denna cykelbro. Detta genom överenskommelsen i Sverigeförhandlingen. En överenskommelse som säger:

Det är fortfarande en lång bit kvar innan cykelbron är på plats. Och många kommer höja sina röster för att den inte skall bli av. Men vad detta visar är vikten av att få ner dessa förbindelser och streck i cykelplaner, i dokument, i utredningar. Och att fortsätta arbeta för deras förverkligande – att inte ge upp. När sedan den politiska viljan finns på plats, som den nu gör i Stockholm, då förverkligas många gånger de bra förslagen och åtgärderna.

Så det är en stor dag i en liten cykelplanerares liv!

 

Relaterade inlägg:

Häng med på Stockholms bästa cykelbana!

5 nov 2016

I går tog jag och Per Brandt på tidningen Vårt Kungsholmen en premiärtur på Stockholms nyaste och bästa cykelbana. En total omvandling från en smal och trång cykelbana till en bred och bekväm cykelbana – framtidens cykelbana!


Klicka här så kan du följa med på cykelturen!

Här kan du se lite bilder på hur det såg ut innan ombyggnad.

Relaterade inlägg:

Finns alltid en ursäkt att bygga usel cykelinfrastruktur

1 nov 2016

Se på bilden. Nybyggda hus och gata i södra Stockholm. Vem fick absolut minst yta av de olika trafikslagen på denna plats? 1,12 meter bred dubbelriktad cykelbana. 1,12 meter - i staden som säger sig satsa på cykel. Det går inte att mötas på den ytan, för att säkert kunna mötas på en dubbelriktad cykelbana behövs 2,5 meter. Det är som att göra en dubbelriktad gata 2,5 meter bred – sällan vi ser sådan lösning för biltrafiken. Se sen på körbanan, den är runt 8 meter bred (enkelriktad) inkl. parkering och hållplats. Så också andra sidans körbana. Se även mittallén för träden, 4,5 meter. Se ytan för träden, den innanför de parkerade bilarna, den är cirka 2 meter. För er som inte är bekanta med utformning av gator så räcker det att körbanan är 3 meter. Och är där en busshållplats behövs 3 meter till. Alltså totalt 6 meter. Här har vi alltså 8 meter - på bägge sidor. Varför? Till vad? Bara dyrare att bygga och underhålla dessa extra metrar. Men så klart, det blir ju väldigt enkelt och bekvämt att använda bilen...

 Bild: Cyklandeombud Stockholm 

Här skyller nu staden på att det blev som det blev för att området planlades innan cykelplanen 2012 med dess nya riktlinjer. Jaha, och det fanns alltså inga riktlinjer innan cykelplan 2012 på hur funktionell och säker cykelinfrastruktur ska planeras och utformas? Så klart det gjorde, till exempel:

  • Cykelplan för ytterstaden 2005
  • Handboken Cykeln i staden 2004 och 2009
  • Vägar och gators utformning (VGU)
  • GCM-handboken

I samtliga dessa dokument finner vi stöd och riktlinjer för att inte bygga det som nu har byggts på denna plats.

Men hej, det är ju en djupt rotad tradition i staden att inte anse sig behöva följa dessa riktlinjer när det gäller cykel, utan istället planera och bygga vilka usla cykellösningar som helst – och samtidigt bygga överstandard för biltrafiken. Finns ju till och med en utvärdering på detta som visar att i stort sett allt annat är viktigare än att bygga säker och funktionell cykelinfrastruktur när staden växer och bygger nytt.

Sen verkar det ju inte hjälpa så mycket att cykelplan 2012 nu finns. För staden fortsätter ju ändå att skapa usla förutsättningar för cykeltrafiken. Där pendlingsstråk blir privata parkeringsplatser. Där huvudcykelstråk blir parkeringsfickor för biltrafiken. Där befintliga cykelvägar görs till x-områden och överförs till fastighetsägare vilket får till följd att det blir avsevärda försämringar för cykeltrafiken. Där det byggs så man varken kan komma av- eller på cykelbanan. Vilka är bortförklaringar då? Att vi behöver ytterligare en ny cykelplan?

Vad vi behöver är ett stadsbyggnadskontor och ett exploateringskontor som vaknar upp och lär sig att planera och bygga stad så cykeln får plats. Och en politisk styrning av Roger Mogert (S) och Jan Valeskog (S) - den lyser med sin frånvaro när det kommer till cykel inom deras område.

Det vore ju lite mer rakryggat av staden att säga som det är – vi prioriterar inte cykel i dessa fall, eller vi glömmer, vi förbiser, vi klantar oss. För även om ni inte säger dessa ord, så säger ni det med det som ni bygger – det är tusen gånger tydligare än alla ord.

Tips från Tomas Eriksson och Cykelombud Stockholm

Relaterade inlägg:

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!