Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Etiketter

  1. > 2+1-väg
  2. > Arbetsgivare
  3. > Arkitektur
  4. > Barn
  5. > Belysning
  6. > Bicycling
  7. > Bilhinder
  8. > Broar
  9. > cargobike
  10. > Cykelbloggare
  11. > Cykelbox
  12. > Cykelfrämjandet
  13. > Cykelglädje
  14. > Cykelhjälmslag
  15. > Cykelinfrastruktur
  16. > Cykelparkering
  17. > Cykelpendling
  18. > Cykelpolitik
  19. > Cykelresa
  20. > Cykelstad
  21. > Cykelöverfart
  22. > Cykla höger vid rött
  23. > Cykla med barn
  24. > Cykla till jobbet
  25. > Cykla till skolan
  26. > Cyklande barn
  27. > Danmark
  28. > Davos
  29. > Debatt
  30. > Design
  31. > Desire lines
  32. > Drift & underhåll
  33. > Däck
  34. > Elcykel
  35. > Felanmälningssystem
  36. > Framkomlighet
  37. > Gatubantning
  38. > Groningen
  39. > Grus
  40. > Gå på cykelbanan
  41. > Gång- och cykelbana
  42. > Gästbloggare
  43. > Hinder på cykelbanan
  44. > Hinderbana
  45. > Hjälm
  46. > Hjälmlag
  47. > Holland
  48. > Humor
  49. > hållbart samhälle
  50. > Kläder
  51. > kollektivtrafik
  52. > Konfliktdesign
  53. > Konst
  54. > Köpenhamn
  55. > Lastcykel
  56. > Lådcyklar
  57. > Lånecyklar
  58. > Lövhalka
  59. > Media
  60. > Miljö
  61. > Motormännen
  62. > Nacka
  63. > Nationell cykelstrategi
  64. > Nederländerna
  65. > New York
  66. > Nollvisionen
  67. > Nya Slussen
  68. > Omklädningsrum
  69. > Polisen
  70. > Politik
  71. > Popup-cykelbana
  72. > Regional cykelplan
  73. > Regionala cykelstråk
  74. > Rullstolscykel
  75. > Rödljuscykling
  76. > Samhälls- och trafikplanering
  77. > Samhällsekonomin
  78. > Shimano
  79. > Självkörande fordon
  80. > Skärmar
  81. > Snabbcykelväg
  82. > Sollentuna
  83. > Solna
  84. > Sopsaltning
  85. > Sportcyklist
  86. > Stella Fare
  87. > Stockholm
  88. > Stockholms Handelskammare
  89. > Stolpar i cykelbanan
  90. > Svensk Cykling
  91. > Svängfest
  92. > Torkrum
  93. > Trafiklagstiftning
  94. > Trafikmaktordning
  95. > Trafikplanering
  96. > Trafikrapportör
  97. > Trafikregler
  98. > Trafiksignaler
  99. > Trafiksäkerhet
  100. > Trafikverket
  101. > Täby
  102. > Tävling
  103. > USA
  104. > Vintercykling
  105. > Vinterväghållning
  106. > VTI
  107. > Vägarbeten
  108. > Väjningsplikt
  109. > Västerbron
  110. > Växtlighet
  111. > Åland
  112. > Önskelista

Kan det bli mer fel? Del 2

16 apr 2019

En läsare av bloggen ställde några frågor till Trafikkontoret angående mitt senaste blogginlägg om situationen som uppstått till följd av en nybyggd cykelbana på Magelungsvägen. En byggnation som både försämrat trafiksäkerheten och framkomligheten då de som cyklar nu råkar ut för en ny gångbaneskylt och tvingas korsa gatan två gånger.

Hej!

Ni har just gjort en ny trafiklösning för cyklar längs Magelungsvägen, där säkerheten och framkomligheten försämrats för cyklister, genom att de nu måste korsa en trafikerad väg flera gånger. Och nu undrar jag om, och när, ni kommer ta bort den nyligen ditsatta gångbaneskylten längs den gamla cykelvägen, så man inte behöver korsa vägen. Jag är lite orolig för barnens skull och tycker det känns otryggt att tvinga dem göra denna riskabla manöver. Och blir själv sinkad när jag cyklar där. Den gamla lösningen var inte bra - det var alldeles för trångt - men den var ändå bättre än den nya, både ur trafiksäkerhets- och framkomlighetssynpunkt. Och eftersom jag hoppas att ni vill främja båda dessa aspekter undrar jag när ni kommer plocka bort gångbaneskylten och åter tillåta cykling på södra sidan av vägen. För tydlighets skull bifogar jag en länk till ett blogginlägg där problemet beskrivs. 

Jag skulle vara jättetacksam för återkoppling med datum för återställande av skylten. Alternativt en motivering av varför ni valt att försämra både framkomlighet och trafiksäkerhet.

Vänliga hälsningar /XXXX

Svaret från Trafikkontoret blev detta:

Hej!

Tack för din synpunkt! I projektet gjordes bedömningen att det var lämpligare att placera gång- och cykelbanan på den norra sidan av vägen på denna sträcka. Detta berodde på att man på den södra sidan skulle behöva både spränga och bygga stödmurar. På den norra sidan behövdes inga stödmurar, utan där krävdes endast sprängning vid anläggningen. Vi kommer inte att ta bort vägmärket som visar att det är en gångbana, då det finns en dubbelriktad cykelbana alldeles i närheten.

Vänliga hälsningar

XXXX
Handläggare, Trafikplanering
Trafikkontoret

Exakt som jag skrev i mitt inlägg: Det enda som spelade roll när Trafikkontoret placerade denna cykelbana var anläggningstekniska förutsättningar. Övriga funktioner, så som säkerhet, framkomlighet, sammanhängande system, trygghet osv. spelade ingen som helst roll. Inte verkade heller politiskt fattade beslut om att fokus ska vara på dessa funktioner spela någon som helst roll när Trafikkontoret planerade och utformade denna cykelbana - kontoret talade inte ens om för politikerna att de fullständigt struntade i deras beslut.

För gud ska veta - de gör ju så kallade professionella ”bedömningar”! Då kan vi alla luta oss tillbaka, vara trygga och nöjda med det som skapas. För det går ju för allt i världen inte att också anlägga en stödmur - då rasar ju hela projektet. Bättre att ta den enkla vägen – anläggningstekniskt sett.

Kontoret bemödar sig inte ens med att svara frågeställaren på: ”…en motivering av varför ni valt att försämra både framkomlighet och trafiksäkerhet.”

Så jag och mina barn får fortsätta att bryta mot trafikreglerna och cykla vidare på ”gångbanan”. För jag kommer inte anpassa mig efter denna dårskap.

Jo förresten, bara för någon vecka sedan skedde en dödsolycka. Med en cyklist, i en cirkulationsplats, på passagen i frånfarten - alltid frånfarten som är mer olycksdrabbad. Det vet man om man kan sin sak. Och det är nu här Trafikkontoret vill att alla ska över gatan, ni vet där det är en strålande sikt för trafikanterna:

 

Relaterade inlägg:

Kan det bli mer fel?

31 mar 2019

Jag hade inte tänkt skriva detta inlägg. Men häromdagen upptäckte jag en ny skylt som inte funnits förut. En skylt placerad på ett utpekat prioriterat pendlingsstråk tillika regional cykelväg – de stråk som ska vara de bästa av bästa. En skylt som gjorde mig minst sagt förbannad.


Hoppsan, här får jag inte cykla längre! Jag måste visst hitta en annan väg, kanske byta sida…

Låt oss backa bandet lite. En gång i tiden tog staden fram en cykelplan. Med målsättningen att göra det enklare och lättare att cykla samt att framkomligheten och trafiksäkerheten ska förbättras för cykeltrafiken.

Sedan togs en Framkomlighetsstrategi fram – prioritet för cykel säger den. Även ett trafiksäkerhetsprogram togs fram – stort fokus på förbättrad trafiksäkerhet för cyklister – särskilt korsningspunkter där cyklister är mycket utsatta.

Pendlingspotentialer och framkomlighetsstudier för cykeltrafiken genomfördes – gäller att göra rätt åtgärder på rätt plats. Och veta vad som ger framkomlighet och vad som inte ger framkomlighet om man ska lyckas. Mätningar av cykeltrafik genomfördes på massor av platser – var cyklar man och var vill man cykla. Allt detta för att få ut största möjliga nytta av kommande investeringar – att göra rätt och göra det kostnadseffektivt. För det är ingen lekstuga eller gissningslek vi håller på med.

Eller…

Jo, det är exakt vad som händer när detta sedan sätts i händerna på vissa yrkesmänniskor som inte har en aning om vad de sysslar med – det blir rena rama lekstugan. Det blir också en farlig lek, en lek med människors liv och hälsa. Dessa män och kvinnor fattar beslut som får rakt motsatta effekter till vad cykelplanen och övriga styrdokument säger ska skapas. Dessa personer och deras chefer vet uppenbarligen inte vad de håller på med. Men de har mage att påstå att det som de nu har byggt innebär att såväl trafiksäkerheten som framkomligheten har blivit bättre. 

Detta är vad jag talar om:


Magelungsvägen. Rött streck: ett utpekat pendlingsstråk och tillika regionalt cykelstråk i södra Stockholm, på den södra sidan av vägen. Stråket sträcker sig genom stora delar av södra Stockholm – knyter ihop östra delen med den västra. Utpekat både i stadens och regionens cykelplan för att åtgärdas: breddning av cykelbanan samt separering från gående.

Så är det då dags att genomföra åtgärderna. Trafikkontoret har av politiken fått 1 miljard för att förverkliga så mycket som möjligt av åtgärderna i cykelplanen. Genom att bygga nytt och förbättra befintligt enligt den nya standarden i cykelplanen.

Så nu ska cykelbanan på Magelungsvägen breddas och separeras från gående. Och bland det första projektgruppen på Trafikkontoret gör är att fullständigt skita i allt vad cykelplanen säger och allt som ligger till grund för planen. De struntar även i framkomlighetsstrategin och trafiksäkerhetsprogrammet. De beslutar att på en kort sträcka flytta cykelbanan och lägga stråket på andra sidan, på norra sidan av vägen:


Inte längre cykla rakt fram. Nu ska vi istället byta sida och korsa vägen. Två gånger, samt korsa en lokalgata.

Så på en sträcka av 300 meter ska nu cyklisterna byta sida på vägen – två gånger. Samt passera över en lokalgata. En passage i anslutning till en cirkulationsplats och en signalreglerad passage. Ingen av passagerna med prioritet eller trafiksäkerhetshöjande åtgärder för cykeltrafiken. Så från att cykelbanan på södra sidan hade noll passager, konflikter och trafiksäkerhetsproblem med biltrafiken har vi nu genom att cykelbanan ligger på norra sidan fått tre sådan konfliktpunkter – på 300 meter. Bra jobbat får man väl säga, inte helt lätt att lyckas med en sådan bedrift.

Varför fattar då projektgruppen detta beslut? För att de menar att det var enklare och eventuellt billigare (blev dock aldrig utrett) att bygga en bredare cykelbana på norra sidan än på södra. Så på grundval av enbart anläggningstekniska skäl skiter projektgruppen totalt i alla målsättningar i så väl cykelplanen, framkomlighetsstrategin och trafiksäkerhetsprogrammet. De väljer istället den enkla vägen - den enkla vägen för dem.

Vad var det då som var så svårt och som gjorde att man valde norra sidan? Man föredrog att spränga berg istället för att göra en stödmur/flytta en slänt för att få plats med den breddade cykelbanan.


Här var det för komplicerat och kostsamt att göra en ny slänt eller en stödmur (något man visserligen klarade av att göra när vägen byggdes, för sisådär 50 år sedan).

I stället valde projektet att spränga berg och bygga cykelbanan på andra sidan:

Om nu projektet inte ville göra en ny slänt eller bygga stödmur hade man ju kunnat spränga berg på norra sidan, flytta hela vägen norrut för att på så sätt få plats med den bredare cykelbanan på södra sidan. Inte heller detta prövades. Bättre enligt projektets deltagare att de som cyklar, ung som gammal, får korsa vägen två gånger. Det ska visst både förbättra framkomligheten och trafiksäkerheten - på något sätt...

Så istället för att cykla rakt fram ska jag nu över två cykelpassager där jag inte har prioritet. Inte heller är det några hastighetsdämpande åtgärder på passagen så någon bra trafiksäkerhet kan vi ju knappast kalla det. Sen har vi det där med sikten, kanske kan det finnas vissa synpunkter på sikten vid passagen…

Där bakom trädet har vi utfarten från cirkulationsplatsen och sedan över cykelpassagen. Hur vi trafikanter ska se varandra och kunna interagera på ett bra och säkert sätt är något av en gåta för mig. Hur ska barn klara av en sådan här komplicerad situation? Hur ska vi ens kunna se barnen bakom denna vägg av grönska? Tala gärna om det för mig Trafikkontoret.

Men hej, jag får väl ställa upp och utsätta mig för detta när Trafikkontoret och dess personal väljer den enkla vägen. Och anser sig ha rätten att fullständigt skita i vart enda ord i samtliga styrdokument. De talar heller inte om något om detta i sina tjänsteutlåtanden till politikerna i trafiknämnden – inte ett ord om konsekvenserna av att bredda cykelbanan på norra sidan i stället för på södra sidan, inte ett ord.

Eller förresten, i slutredovisningen av projektet till trafiknämnden har de fräckheten (eller okunskapen) att inför nämnden påstå att såväl framkomligheten som trafiksäkerheten nu har blivit bättre för cykeltrafiken. Från tjänsteutlåtandet:

"De oskyddade trafikanterna har getts en bättre framkomlighet"

"De platser där konflikter mellan bilar och oskyddade trafikanter riskerar att uppstå har gjorts säkrare" 

Allt undertecknat av den tidigare trafikdirektören. Kanske fanns det fler anledningar till att han fick gå?

Som jag skrev inledningsvis tänkte jag inte skriva detta inlägg. Jag har inte brytt mig så mycket om denna minst sagt usla cykelinvestering. Jag har bara fortsatt att cykla på den södra sidan, som de flesta andra gör. Tills jag såg den nya skylten häromdagen - då blev jag skogstokig. En skylt som säger att nu måste jag byta sida – jag får inte cykla rakt fram längre.

Jag kom cyklande med mina barn när jag såg skylten. Och barnen börjar bli så stora att de många gånger nu cyklar själva – hur ska de klara av att hantera denna nya situation? För nu vill, nej inte vill, nu tvingar Trafikkontoret barnen att byta sida – att korsa vägen. För att man valde den enkla vägen och breddade cykelbanan på norra sidan. Och sedan förbjuda cykling på den södra sidan.

från att tidigare inte kommit i konflikt med biltrafiken ska nu barnen ta sig över den starkt trafikerade vägen två gånger samt korsa en lokalgata. Fullständigt skymda av ett träd. Så bygger Trafikkontoret ett transportsystem  – de fullständigt exkluderar vissa grupper. Trots att de har ett politiskt uppdrag att inkludera alla – att skapa en stad för alla. Det är även så att Trafikkontoret har uppdraget att underlätta för barn att cykla till/från skolan genom att skapa så kallade trygga och säkra skolvägar.

Det här är mina tidigare kollegor som har gjort detta. Jag vet exakt vilka de är, jag vet deras bakgrund och deras yrkeskunskap. Jag känner deras chefer. De kan inte särskilt mycket om cykeltrafik och trafiksäkerhet. Och det märks ju - minst sagt. Men ändå får de göra sådan här uppdrag och fatta sådan här helt avgörande beslut – utan någon som helst kvalitetssäkring i organisationen – de meddelar inte ens politiken om dessa kraftiga avsteg från målen i styrdokumenten. Kanske för att de inte begriper bättre? Och nu har de lyckats med att fullständigt fucka upp detta. För flera miljoner. Och det kommer vara så här i många, många år framöver.

För jag ska berätta vad som nu kommer att hända. I stort sett ingenting kommer att hända. Man kommer knyta näven i fickorna och svära lite över sin tidigare kollega som skäller på dem. Men en sak kommer att ske: Trafikkontoret kommer att ändra på cykelvägvisningen. Så att man kommer få information att man nu ska byta sida – två gånger – för att ta sig fram på detta cykelstråk.

För cykelvägvisningen har de inte ändrat på sedan breddningen av cykelbanan – den visar precis som tidigare att man ska cykla rakt fram – på södra sidan. Rakt fram på det som var det gena, säkra och prioriterade pendlingsstråket (om än lite smalt, det skulle ju breddas enligt planen):


Rakt fram säger vägvisningen. Som leder fram till skylten för gångbana. Där jag inte längre får cykla. Nu måste jag byta sida. Det ska visst vara enklare och säkrare så. Enklare för de som byggde.

De gjorde det så enkelt för sig att de inte ens orkade eller brydde sig om att ändra vägvisningen – ni vet, man kan ju göra lite som man vill när man leker och har lekstuga.

Det verkar som att en del personer på Trafikkontoret resonerar på följande sätt: vi bygger enligt standard i cykelplanen. Skit samma var och hur vi bygger den standard.

Det här är så uselt, jag hoppas ni skäms ögonen ur er. Men känner jag er rätt gör ni inte det. Ni kommer inte rannsaka er själva eller lära er av detta. Inte heller era chefer som ju har ansvaret - ni byggde ju billigt och enkelt samt höll budget. Där är inställningen att vem som helst kan väl fuska fram en cykelinvestering – inte så noga. Och ni kommer därmed fortsätta fucka upp fler cykelinvesteringar. Och värst av allt, ni kommer tycka att ni fullföljt ert uppdraget på ett bra sätt. Att ni gjort ”väl avvägda kompromisser.”

Så i ett cykelprojekt - för cykelmiljarden - det enda ni lyckats med är att slösa bort pengar på att försämra trafiksäkerheten och framkomligheten för de som valt att cykla. Det var väl inte så begåvat...

Här kan ni läsa del 2 och del 3 i denna galenskap

Relaterade länkar:

Skolan briljerar

2 okt 2018

För lite mer än ett år sedan skrev jag ett inlägg om de farliga och besvärliga förhållanden som råder på mina barns skola. Det har blivit en följetong hur illa skolledningen och fastighetsbolaget SISAB har valt att hanterar barnens cykelparkering och barnens möjlighet att tryggt och säkert kunna röra sig på skolans område.

Nu kommer här en uppdatering. Efter att i ett års tid uppvaktat skolledningen och SISAB tröttnade jag på deras oförmåga att skapa säkra och trygga förhållanden för barnen som cyklar och går till skolan.


Cykelparkering, varutransporter, sopbilar, personbilar - allt i en salig och farlig röra på skolans område

Jag kontaktade då skolborgarrådet och media. Och helt plötsligt, som från det blå, blev det en väldigt fart på skolledningen och SISAB. Cykelparkeringen försvann över en natt.


Här monteras skolans cykelparkering ner. Bara några dagar efter jag kontaktat skolborgarrådet och media.

Så nu fanns det ingen cykelparkering alls på skolans område. Men inte slutar barn och vuxna cykla för det. Och som så många andra gånger faller det på dem som cyklar att lösa detta – och de flesta började låsa fast cyklarna i staketet framför skolan.


När ingen cykelparkering finns får barn och vuxna lösa det själva - staketet blir då cykelparkering.

De som väljer att ta bilen till skolan hade helt plötslig fått mycket bättre förhållanden genom mer än en fördubbling av antal parkeringsplatser då cykelparkeringen togs bort – i direkt anslutning till skolentrén - det ska vara enkelt att välja bilen.


Cykelparkering bort blir mer bilparkering och lättare att välja bilen...

Så här var det ett antal veckor. Tills en ny cykelparkering dök upp. Skolan och SISAB hade nu hittat en säker och lämplig plats för barnen att parkera sina cyklar på. Man hade hittat en yta som var ”ledig” - som så att säga blev över efter att allt annat fått sitt. Den ligger i ena änden av skolan. Mer än 200 meter från där de flesta eleverna har sin skolverksamhet. Och för att komma till och från cykelparkeringen måste barnen ändå gå via framsidan på skolan – där varutransporterna och personbilar fortfarande trafikerar ytan. De kan också gå via en ödslig gång- och cykelväg med en brant backe och på så sätt ta sig ”bakvägen” till skolan - det lockar inte så många...


Den nya cykelparkering. Längst bort i bilden går den väg som leder till skolentrén och skolverksamheten. Och där varutransporter kör, backar och vänder - och där barnen går och cyklar. Den nya cykelparkeringen löste ingenting.

Nu fungerar ju många människor så att de accepterar inte att ta skit och usla lösningar. Så många väljer att fortsätta låsa fast sina cyklar i staketet framför skolan – det är fler cyklar parkerade där än i den ”nya” och ”säkra” cykelparkeringen. Den ”nya” parkeringen innebär ju en omväg - en senväg - den är inte logiskt placerad utifrån människor behov och rörelsemönster.


Tecknet på att skolan inte löst någonting vad gäller en trafiksäker skolmiljö.

Skolledningen säger sig ha fler planer på gång. En bom för att hindra privatbilar från att komma in på skolområdet och en eventuell cykelparkering i andra änden av skolan. Vi får väl se hur det blir med det, jag får säkert anledning att återkomma i frågan. Men fortfarande kommer det alltså vara varutransporter som kör, backar och vänder på samma yta där skolbarnen går och cyklar. Så i grunden har inte särskilt många steg tagits mot en säkrare och tryggare skolmiljö.

Relaterade inlägg:

Att cykla till skolan

6 sep 2017

Att cykla till skolan är något kommunen jag bor i aktivt uppmuntrar till. Är det yngre barn så är uppmaningen att göra det tillsammans med barnen. 

Området som jag och min familj bor i planlades under 50-talet och 1960 invigdes centrum och tunnelbanan här. Även om planeringsprincipen SCAFT kom några år senare så är den påtaglig i området och innebär ett väl separerat gång- och cykelvägnät. Nätet är till stora delar även sammanhängande, även om det inte är särskilt gent. SCAFT-principen har en hel del nackdelar men även en del fördelar. Till exempel när man ska cykla med barn, eller barnen cyklar själva, till och från skolan. De har då ett eget cykelvägnät, separerat från biltrafiken, och behöver sällan korsa gator i plan.

I stort sett hela vägen från vår bostad fram till och in på skolans område finns ett separat cykelvägnät. Så vi är flera familjer som startat ett cykeltåg tillsammans och turas om att cykla med barnen till och från skolan. Det fungerar väldigt bra. Förutom en sak. När vi kommer till skolan. Skolan har genomgått en omfattande renovering inför skolstarten och fått nya fina cykelställ. Det är bara det att det knappast kan ha varit en trafikplanerare inblandad när det gäller lokaliseringen av dessa cykelställ. Placeringen av cykelparkeringen utsätter barnen för en mycket komplicerad och obehaglig situation.

Cykelparkeringen ligger nämligen på vad som tidigare var en bilparkering. En bilparkering som till vissa delar finns kvar på var sida om cykelparkeringen. Och där alla bilister och varutransporter som kör in eller backar in på skolans område gör det förbi barnens cykelparkering. Alla kommer och lämnar ju på skolan under i stort sett samma tider. Då ser det ut så här varje dag när vi kommer cyklande:

Cykelbanan in på skolans område leder rakt fram till körbanan och vändplanen. Där bilister kör, vänder, backar och håller på. Inte heller ovanligt med lastbilförare som kommer backande ner längs körbanan. Och längre bort i bild, vid den vita bilen längst bort, där ligger barnens cykelparkering. På vänster sida. Det finns ingen annan väg till och från cykelparkeringen än att ge sig in bland bilarna. Och snart är den mörka årstiden här och det finns ingen belysning på den sidan där cykelparkeringen ligger, enbart på fastighetssidan.

Så när du har tråcklat dig fram bland bilarna till cykelparkeringen och ställt din cykel där ska du sedan korsa körbanan och biltrafiken för att ta dig till skolan till höger i bild.

En vy från andra hållet. Här ligger alltså cykelparkeringen. Mellan skolan och parkeringen färdas alla bilister som kör in på området, fram och tillbaka för att söka parkeringsplats, för att lämna eller hämta och för att vända. Självklart finns det bilförare som har det dåliga omdömet och backar in och vänder i cykelparkeringen – när de lämnat sina barn.

Så har vi även sopbilar och varutransporter på samma yta. Och den vanligaste dödsolyckan för cyklister är en där ett tungt fordon är inblandat - men hej döda vinkeln fattar väl alla barn, bara att se sig för ju. Sen kan man ju undra hur mycket man tänkte på arbetsmiljön för dessa förare - inte alls.

Men det här var den enkla och den billiga lösningen för skolan och dess fastighetsbolag. Ta bort lite bilparkering och skruva dit några cykelställ. Hur barnen ska ta sig till och från cykelparkeringen var av underordnad betydelse. Fanns det ens en gång med i ansvarigas tankevärld undrar jag?

Så nu har den absurda situationen uppstått att det absolut värsta förhållandet på barnens cykelväg till och från skolan är på skolans egna område! På skolans område - som ska vara deras trygga område - planerat och utformat utifrån barns perspektiv och förutsättningar. En skola som är nyrenoverad - såväl inomhus som utomhus - vi kan så att säga inte skylla på gamla synder här.

Men så går det när man inte blandar in sakkunniga och har lekstuga med sånt man inte har kunskap om och inte begriper. Det är som att jag skulle lägga upp barnens skolundervisning – det kan väl vem som helst fixa, hur svårt kan det vara - tror inte det!

Förhållandena för barnen och cykelparkeringen var något som omgående kom upp på första mötet mellan föräldrar och skolledning efter skolstarten. Tänk så onödigt. Om ansvariga gjort rätt från början. Nu får vi avvakta och se. Skolan säger sig ha en annan lösning på gång.

Det här älskar jag!

12 feb 2016

Jag: ska vi ta springcykeln till förskolan?

Min dotter: JA! Jag vinner, jag vinner... (det är mycket tävling i min dotters liv just nu!)

Och sen bär det iväg. Och det är en underbar start på dagen. Undra om de som tar bilen upplever samma sprudlande glädje och otålighet att komma iväg hos sina barn när de frågar om de ska ta bilen till förskolan?


En early rider på en Early Rider!



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!