Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Den obotlige alkoholisten – hur gick det?

29 okt 2018

Det gick åt skogen. Absolut ingenting blev bättre. Tvärtom - allt blev sämre - alkoholismen förvärrades kan vi säga. I februari 2015 skrev jag inlägget: Staden - en obotlig alkoholist. Inlägget handlade om hur staden planerade nya bostäder och som en konsekvens av detta skulle ett pendlingsstråk för cykeltrafiken bli parkeringsplats för bilar. Nu är bostadsbygget klart och vi kan nu cykla sträckan och uppleva hur det blev. Jag kan konstatera att för cykeltrafiken blev ingenting bättre - tvärtom - allt blev bara sämre.

Jag skrev i inlägget att cykelvägen skulle bli parkeringsplats och så här ser det nu ut:


Den tidigare cykelvägen blev parkeringsplats. När inflyttningen är klar blir det parkerade bilar både till vänster och höger.

Här ska nu cykelpendlare, barn till/från skolan och andra som cyklar trängas med bilförare som ska backa in-/ut från sina parkeringsplatser, bilar som lastas, dörrar som öppnas och människor som går till och från fordonen. Vidare kommer också sopbilen köra in här och den kommer vända och backa på området för att kunna tömma sopstationen:


För att komma åt denna sopstation kommer sopbilen behöva vända och backa på pendlingsstråket för cykeltrafiken. Kanske inte så smart utformning när man tänker på den "dödande vinkeln" och att tunga fordon är överrepresentation i dödsolyckor med cyklister. 

Jag skrev också i inlägget 2015 att parkeringsplatsen skulle klassas som x-område. Det är alltså fastighetsmark - som ska vara "tillgänglig" för cykeltrafik. Och fastighetsägaren bestämmer helt villkoren för denna "tillgänglighet". Så nu är här gångfartsområde:


Här ska du nu cykla i "gångfart" och du har väjningsplikt mot gående - på ett pendlingsstråk

På ett pendlingsstråk - mitt ute på sträckan av stråket - där ska du alltså cykla i ”gångfart”. Där det fanns alla möjligheter att göra en acceptabel cykelväg enligt cykelplanens standard och bygga bostäder - det råder så att säga inte utrymmesbrist här ute i ytterstaden. Men staden valde en annan väg - parkeringsplatser framför cykelväg. Jag vågar lova att fastighetsägaren inte kommer sopsalta parkeringsplatsen vintertid - det kommer istället vara en helt annan och lägre standard. Ett annat löfte jag också vågar komma med är att inom kort, när de boende som parkera här ser cyklisterna ”fara fram som dårar”, då kommer vi också att få erfara stenar, betonggrisar och bommar på platsen. Allt för att staden valde att göra parkeringsplats av pendlingsstråk. Det är inte särskilt klokt om man påstår sig satsa på cykeltrafik. Än mindre är det klokt att göra x-område av viktiga cykelstråk - då tappar man nämligen kontroll och rådighet - vi gör till exempel inte x-område av trafikleder och viktiga gator. Men inte ger staden upp för det, de har så att säga inte lärt sig av läxan - inte nyktrat till. De fortsätter på inslagen väg att göra x-områden av viktiga cykelstråk och kommer även göra så med ett annat pendlingsstråk, i en annan del av söderort. Där det också ska byggas bostäder. Också på denna plats måste cykeltrafiken väck - för biltrafikens skull

I planbeskrivningen från Stadsbyggnadskontoret för de nu byggda husen visades denna bild:


Ramper på var sida om cykelvägen och en tämligen rak cykelväg

Vi ser hur det andra pendlingsstråket, stråket som blev kvar, har en tämligen rak linjeföring i planbeskrivningen. Vi ser också att det är ramper på var sida om cykelvägen. Så att fordonsförare som korsar cykelvägen gör det med låg hastighet, blir uppmärksammade på att de korsar en cykelväg och har väjningsplikt. Cykelvägen blev varken rak eller med upphöjda ramper när den nu är klar. Cykelvägen blev en hackig och slingrande orm utan några säkerhetshöjande ramper:


När nytt möter gammalt är det inte så noga att det blir med funktionell linjeföring, att det blir säkert, att det blir tydligt och att det blir bra. Det är ju bara en "trafikled" för cyklister - det prioriterade trafikslaget i staden. Men tur att vi då har en färgglad pollare i förrådet som kan ställas ut när utformning och genomförande brister. De som cyklar kan ju alltid "ta det lite lugnt och visa hänsyn..."


Här skulle cykelvägen vara upphöjd, genomgående och med säkerhetshöjande ramper på var sida om cykelvägen - det blev... ingenting


Kanske var inblandade i projektet inspirerade av cykelslangen i Köpenhamn!

Detta är ett av söderorts största pendlingsstråk. Staden själv jämför dessa stråk med biltrafikens trafikleder och huvudgator. Ser vi någonsin nybyggda trafikleder utformade på detta sätt? Eller att staden gör x-områden och gångfartsområde mitt på en kort sträcka av trafikleder och huvudgator? När detta bostadsområde planerades så sa gällande översiktsplan så här om hur cykeltrafiken skulle hanteras i den växande staden:

”… planeringen måste skapa en stadsmiljö och en struktur som stödjer en kraftig utbyggnad av kollektivtrafik, främjar gång och cykel och som leder till att användningen av bil begränsas.” (s 8)

En grundläggande utgångspunkt måste vara att behandla cykeln som ett transportmedel, inte som lek eller rekreation. Det innebär bland annat att se till arbetspendlarnas behov under olika årstider och till behovet av säkra cykelförbindelser och parkeringsmöjligheter.” (s 21)

”Inrikta planeringen på ökad rörlighet för gående och cyklister. Gående och cyklister ska ges goda förutsättningar i hela Stockholm. Detta förhållningssätt ska vara en grundläggande utgångspunkt i planeringen för de samband och kommunikationsstråk som pekas ut i denna översiktsplan.” (s 21)

”De gemensamma målen är att ny stadsbebyggelse ska bidra till en mångsidig urban miljö där det är mer lockande att promenera och att använda cykeln för vardagsresor.” (s 42)

”Möjligheterna att röra sig i staden till fots eller med cykel på ett tryggt sätt ska vara en central utgångspunkt för planeringen.” (s 45)

Undra om staden kommer gör någon uppföljning och utvärdering av detta projekt och studerar hur måluppfyllelsen blev vad gäller dessa fina ord om cykel. Jag tror inte det. Den obotliga alkoholisten kommer sannolikt ragla vidare i sitt fyllerus...

Någon hundra meter söderut på detta pendlingsstråk har Trafikkontoret nyligen byggt en ny cykelväg – längs Gamla Huddingevägen. Med den standard som ska råda enligt Cykelplan 2012:

Vi kan enkelt konstatera att det råder en viss skillnad i standard mellan dessa två sträckor - det är som två skilda världar - ändå är de byggda under samma tidsperiod och utifrån samma politiskt beslutade styrdokument. På platsen med de nybyggda husen vet jag inte vilka styrdokument projektet utgått från - jag hittar inget stöd i aktuella styrdokument för slutresultatet. Det är för att sammanfatta det ett minst sagt uselt hantverk som är utfört på platsen - både vad gäller planeringen, utformningen och utförandet av cykelinfrastrukturen. Men det är väl bara för staden att lägga in detta nybyggda och bristfälliga avsnitt i framtida planer för en ombyggnad och upprustning. Det är ju exakt vad planarkitekten i ett annat projekt föreslår - bygg först dåligt, kom sedan tillbaka och bygg bättre - det känns kanske inte som ett ansvarsfullt agerande och att hushålla väl med våra gemensamma medel. Men vad vet jag...

Relaterade länkar:

"Cyklister bara klagar"

9 okt 2018

Detta påstående är något jag stöter på lite då och då i mitt arbete. Inte helt ovanligt att påståendet följs av: ”cyklister betalar inte skatt” och ”det är minsann inte perfekt för bilister heller”.

Så låt oss jämföra hur förhållandena är för biltrafiken respektive cykeltrafiken. Som tur är finns det material som gör att det faktiskt går att någorlunda jämföra. Motormännen genomför varje år en inventering och inspektion av europa-, riks- och länsvägarna i landet:

Vägkvalitetsrapport 2017 - En granskning av Sveriges vägnät

Studien omfattar cirka 7 300 mil väg. Resultatet:

Under 2012 genomförde Trafikverket en inventering och granskning av de regionala cykelvägarna i Stockholms län. Inventeringen omfattar lite över 80 mil. Resultatet:


Från regionala cykelplanen för Stockholms län

Det kan se ut så här:


En dubbelriktad gång- och cykelbana. 1,8 meter bred. Som att göra vägen 3 meter bred och säga: lycka till

Mer från inventeringen av de regionala cykelvägarna:


"...något som påverkar framkomligheten var 118:e meter." När såg vi ett sådant resultat från våra vägar?

Slutsats:

  • Väg: 1 procent dåligt

  • Cykelväg: 99 procent dåligt

Låt oss fortsätta granskningen och studera förhållanden vid vägarbeten. Där visar studier från Väg- och transportforskningsinstitutet och Trafikverket att cyklister är det trafikslag som är mest olycksdrabbat vid vägarbeten:


Från rapporten: ”Jag ramlade ner i en grop vid ett vägarbete!” Trafikverket Publikation 2014:122

Sen har vi förhållandena som uppstått för cykeltrafiken till följd av 2 + 1 – vägarna – knappast förhållanden som skulle få toppbetyg av Motormännen om motsvarande hade hänt för biltrafiken. Folksam har studerat dödsolyckor bland cyklister på statlig väg, resultatet: de som cyklar på statlig väg dödas för att det saknas cykelvägar och säkra passager. 

Och 21 år efter beslutet om Nollvisionen kan vi konstatera att Trafikverket har inventerat sina cykelpassager. Men inte gjort passagerna säkra – Trafikverket håller på att ”klarlägga” hur det ska gå till. 21 år...


2+1-väg. Eller när staten visar sitt förakt för människor som cyklar. Foto: Leif Larsson

Studerar vi sedan hur förhållandena för cykeltrafiken är under vintermånaderna på dessa regionala cykelvägar uppstår förhållanden som gör det omöjligt att cykla under vissa perioder – vi kan säga att dessa förhållanden faller utanför någon betygsskalan. Det mest fascinerande av allt – det är förhållanden som väghållaren själv skapar och inte vädrets makter. Motsvarande ser vi aldrig (?) på vägarna – eller har ni varit med om att Trafikverket plogat gång- och cykelvägen och vräkt ut snömassorna på vägen? Och sedan låtit snömassorna ligga där i flera dagar. 


Snön måste bort från vägen - då lägger vi den på cykelvägen. Där snön sen blir liggande. Foto: Åke Henricsson

Sen har vi en annan företeelse som lyser helt med sin frånvaro på vägarna: stenbumlingar, betonggrisar och andra farliga, omärkta hinder som dyker upp lite här och där på cykelvägarna. Hinder som är utplacerade av väghållarna. Ofta är ju stenbumlingarna placerade där för att det finns en hel del bilister som tycker det är lämpligt att kör bil på cykelvägar – vägarna räcker så att säga inte till för dessa motormän. Så för de som cyklar blir det pest eller kolera – sten eller bil. 


Stenbumling på cykelväg, utplacerad av väghållare. Sker detta på vägar? Foto: Leo Wentzel

En annan sak jag aldrig råkar ut för när jag kör omkring på våra läns-, riks- och europavägar är stolpar – mitt i vägen. På cykelvägen får man ständigt vara redo för stolpar – mitt i cykelvägen.


Oj! Eller shit happens. Eller: vi struntade i att flytta stolpen när vi byggde om - billigast så. Foto: Thomas Ros

Sen har vi ju det faktum att en hel del cykelvägar bara tar slut – de finns så att säga enbart i planer och i tankevärlden – de finns inte i verkligheten. Sällan vi ser en riksväg bara slutar på detta sätt:


Foto: Mats Jungar

Alla dessa ”defekter” får naturligtvis utslag i olycksstatistiken: fler cyklister än bilister hamnar på sjukhus. Så här säger Väg- och transportforskningsinstitutet om cykelolyckor: majoriteten av cykelolyckor med personskador beror på dålig cykelinfrastruktur samt brister i drift och underhåll av densamma.

Ni kan ju fantisera lite hur olycksstatistiken för biltrafiken skulle se ut om motsvarande förhållanden existerade på vägarna. Inte så bra va? Vi ser ju också på diagrammet att satsar vi massor av miljarder på biltrafiken så minskar personskadeolyckorna. Det känns ju minst sagt cyniskt att regeringen i detta läge satsar på en elcykelpremie för att få fler att cykla och samtidigt skrotar snabbcykelvägarna. Cykelvägar som skulle visa vägen till framkomlig och säker cykelinfrastruktur. Varför inte bägge?

Så i min värld har de som cyklar all anledning att klaga, och jag tycker de ska klaga högljutt och ofta. Särskilt i ett samhälle där de ju faktiskt uppmanas att cykla och att cykla mer. Jag är mer förvånad över att de som cyklar är beredda att ta så mycket skit. Att de så att säga inte gör uppror över sakernas tillstånd – det är obegripligt för mig.

Så min uppmaning till er som cyklar – sluta ta skit, säg ifrån, kräv förändring och förbättring. NU!

Jag undrar hur tongångarna från Motormännen låtit om förhållandena varit omvända…

Tips tack till Anders N!

Relaterade inlägg:

Åland - gör det vi inte gör

13 aug 2018

I Sverige brottas vi med att cyklingen på landsbygden minskar enligt uppgifter från den statliga myndigheten Trafikanalys: Utanför städerna, där det tidigare gjordes flest cykelresor, har antalet cykelresor nästan halverats, och även färdlängden minskar där.” 

Under de senaste 20 åren har också en omfattande utbyggnad av så kallade 2+1-vägar genomförts runt om i landet. Över 250 mil 2+1-vägar finns nu i landet och endast i undantagsfall finns det cykelvägar utmed dessa 250 mil. Utbyggnaden av 2+1-vägar på det statliga vägnätet i landet har inneburit avsevärt försämrad framkomlighet och trafiksäkerhet för cyklister.


2+1-väg. Lockande och attraktiv cykelmiljö? 

Dock visar Trafikverkets egen studie att potentialen för cykling är stor utmed dessa vägar. Potentialen för cyklingen utmed dessa sträckor uppgår till över 55 procent enligt studien. När det sedan gäller trafiksäkerheten så sker cirka 8 procent av dödsolyckorna med cyklister på det statliga vägnätet på dessa typer av vägar. Detta trots att cyklingen minskar och det är få som cyklar på dessa typer av vägar.

Vad är då lösningen för att ändra på denna utveckling? Bygg cykelvägar – så enkelt är det.

I dag satsas dock endast runt 1 procent av den totala statliga infrastrukturbudgeten på cykling och den verkliga andel som faktiskt sedan genomförs är ännu mindre då avsatta medel inte är öronmärkta för cykel och ofta omprioriteras. Så till exempel valde regeringen att skrota de två snabbcykelvägarna som tidigare fanns i nationell plan.

Om vi blickar ut över Östersjön så finner vi några som resonerar på ett helt annat sätt: här ska cyklingen på landsbygden öka och bli säkrare. Vi ser detta resonemang på landskapet Åland. Här resonerar och agerar ansvariga politiker helt annorlunda när det gäller cykel. Under flera år har cykelinfrastruktur byggts ut längs huvudvägnätet på Åland. Och utbyggnaden bara fortsätter.


Mil efter mil av cykelvägar på landsbygden - på Åland

Varför satsar då landskapsregeringen på Åland på cykel? En anledning är att stimulera och att få cykelturismen att växa. En annan, och lika viktig anledning, är att skapa bra och säkra förutsättningar för cykling i och mellan de mindre orterna och fastigheterna på landsbygden. Detta görs inte genom att hänvisa till cykling i blandtrafik på vägar med hastighetsgränser på 50, 70 och 90 km/tim anser man på Åland. En ambition landskapsregeringen på Åland har är att knyta ihop Mariehamn och Eckerö med cykelinfrastruktur, en sträcka på 34 kilometer. Och de är på god väg. Värt att nämna är att på Åland bor cirka 30 000 människor.

På sikt kommer det att finnas bra möjligheter att cykla längs de flesta av Ålands huvudvägar - vägarna 1, 2, 3 och 4 i kartan nedan:

Så på Åland är slutsatsen mycket enkel - vill man öka cyklandet så får man skapa förutsättningar för cykling. Det vill säga: bygg cykelinfrastruktur - då kommer cyklisterna.

Det blir inga snabbcykelvägar

8 jun 2018

Först skrotade Trafikverket en snabbcykelväg. För dyr blev den sa verket (fast de hade själva räknat fel). De skulle istället sminka grisen. Och sa samtidigt att nu skulle de fokusera på den andra snabbcykelvägen – den ska minsann bli av.

Kritiken växte – så här kan ni inte göra.

Och i underlaget och förslaget till ny Nationell plan för infrastruktur som Trafikverket tog fram till regering var bägge snabbcykelvägarna tillbaka i planen – nu minsann ska de byggas. Två cykelvägar med en standard vi aldrig tidigare skådat i landet. Och till stor samhällsnytta.

Men så blev det inte.

För regeringen valde att ta bort snabbcykelvägarna ur Nationell plan för infrastruktur. Så nu blir det ingenting. Motivet till att regeringen tog bort dem:


Maja Zachrisson pressekreterare hos infrastrukturministern, Tobias Gustavsson politisk sakkunnig hos miljöministern

”frågetecken om väghållaransvaret” - säger regeringen.

En annan väg regeringen hade kunnat välja:
Anslagit medel för snabbcykelvägarna i planen och instruerat Trafikverket att omgående fortsätta planeringen och påskynda byggstart. Med dessa instruktioner hade regeringen också kunnat bifoga uppdraget:
lös ”frågetecken om väghållaransvaret”

Det är så man arbetar för ökad och säker cykling. På alla nivåer.

Relaterade länkar:

Det blir ingen Hjulklapp...

18 dec 2017

En cykelstrategi

Lägre moms på cykelreparationer

Stadsmiljöavtalen

Elcykelpremie

Nya ”cykelutredningar”

Det är väl ok saker

Kommer de ha någon betydelse för ökat och säkert cyklande?

Nej det kommer de inte ha. Ökad och säker cykling handlar om helt andra saker. Det handlar om att tillgodose cykeltrafikens basbehov. Och när det gäller cykeltrafikens basbehov är ”cykelskulden” stor, mycket stor. Vi kan ju studera de länder som har nått framgång när det gäller cykel, i grunden inte särskilt märkliga saker – vi har ju ”tränat” på dem när det det gäller biltrafiken i decennier.

Det är basbehoven som får fler att välja cykeln. Och ser till att det cyklas under trygga och säkra förhållanden.


Cyklingen rasar på landsbygden. Varför kan man undra? Kan det ha med basbehoven att göra? Foto: Leif Larsson

Detta vet självklart vår ”cykelminister”. Det som är tråkigt är att vår infrastrukturminister inte vet om detta, eller inte bryr sig. Och så länge cykelfrågorna inte sorterar under infrastrukturministerns ansvarsområde kommer vi inte se någon ”cykelrevolution”. Krister Spolander har gjort en genomgång av förslaget till ny Nationell plan för transportsystemet – en dyster läsning för cykel. I bästa fall kommer det ta runt 40 år innan vi har acceptabel cykelinfrastruktur på plats. I bästa fall...

Under tiden får cykeltrafiken leva på smulor från bordet – och förbli ett trafikslag på undantag.

Relaterade inlägg:

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!