Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Etiketter

  1. > 2+1-väg
  2. > Arbetsgivare
  3. > Arkitektur
  4. > Barn
  5. > Belysning
  6. > Bicycling
  7. > Bilhinder
  8. > Botkyrka
  9. > Broar
  10. > cargobike
  11. > Cykelbloggare
  12. > Cykelbox
  13. > Cykelfrämjandet
  14. > Cykelglädje
  15. > Cykelhjälmslag
  16. > Cykelinfrastruktur
  17. > Cykelparkering
  18. > Cykelpendling
  19. > Cykelpolitik
  20. > Cykelresa
  21. > Cykelstad
  22. > Cykeltunnel
  23. > Cykelöverfart
  24. > Cykla höger vid rött
  25. > Cykla med barn
  26. > Cykla till jobbet
  27. > Cykla till skolan
  28. > Cyklande barn
  29. > Danmark
  30. > Davos
  31. > Debatt
  32. > Design
  33. > Desire lines
  34. > Drift & underhåll
  35. > Däck
  36. > Elcykel
  37. > Felanmälningssystem
  38. > Framkomlighet
  39. > Gatubantning
  40. > Groningen
  41. > Grus
  42. > Gå på cykelbanan
  43. > Gång- och cykelbana
  44. > Gästbloggare
  45. > Hinder på cykelbanan
  46. > Hinderbana
  47. > Hjälm
  48. > Hjälmlag
  49. > Holland
  50. > Humor
  51. > hållbart samhälle
  52. > Kläder
  53. > kollektivtrafik
  54. > Konfliktdesign
  55. > Konst
  56. > Köpenhamn
  57. > Lastcykel
  58. > Lådcyklar
  59. > Lånecyklar
  60. > Lövhalka
  61. > Media
  62. > Miljö
  63. > Motormännen
  64. > Nacka
  65. > Nationell cykelstrategi
  66. > Nederländerna
  67. > New York
  68. > Nollvisionen
  69. > Norra Djurgårdsstaden
  70. > Nya Slussen
  71. > Omklädningsrum
  72. > Packning
  73. > Polisen
  74. > Politik
  75. > Popup-cykelbana
  76. > Regional cykelplan
  77. > Regionala cykelstråk
  78. > Rullstolscykel
  79. > Ryggsäck
  80. > Rödljuscykling
  81. > Samhälls- och trafikplanering
  82. > Samhällsekonomin
  83. > Shimano
  84. > Självkörande fordon
  85. > Skärmar
  86. > Snabbcykelväg
  87. > Sollentuna
  88. > Solna
  89. > Sopsaltning
  90. > Sportcyklist
  91. > Stella Fare
  92. > Stockholm
  93. > Stockholms Handelskammare
  94. > Stolpar i cykelbanan
  95. > Svensk Cykling
  96. > Svängfest
  97. > Torkrum
  98. > Trafiklagstiftning
  99. > Trafikmaktordning
  100. > Trafikplanering
  101. > Trafikrapportör
  102. > Trafikregler
  103. > Trafiksignaler
  104. > Trafiksäkerhet
  105. > Trafikverket
  106. > Täby
  107. > Tävling
  108. > USA
  109. > Vintercykling
  110. > Vinterpendling
  111. > Vinterväghållning
  112. > VTI
  113. > Vägarbeten
  114. > Väjningsplikt
  115. > Västerbron
  116. > Växtlighet
  117. > Åland
  118. > Önskelista

Världens längsta cykeltunnel

11 okt 2019

Det hade detta kunnat bli. En snabbcykelväg deluxe. Året är 2015. En idé föds på ett konsultföretag – en drygt 6 kilometer lång cykeltunnel. Mellan Nacka och Blasieholmen i centrala Stockholm.

  • en cykelväg utan korsningar
  • en cykelväg utan trafiksignaler
  • en cykelväg som är helt bilfri
  • profilmässigt mycket gynnsamt för cykeltrafik
  • väldigt lite svängfester 
  • väderskyddad – aldrig regn, snö eller is
  • med av- och påfarter vid nya tunnelbanans stationer och andra viktiga målpunkter
  • en tunneln med hög säkerhet - kameraövervakad, nödtelefoner med mera - det vill säga precis samma säkerhetstänk som norra och södra länken och andra moderna tunnlar

Detta skulle ha blivit världens längsta cykeltunnel. Med mycket stora restidsvinster jämfört med ytvägnätet.

Allt detta genom att ha cykelanpassat de arbets- och servicetunnlar som byggs i samband med nya tunnelbanan – en inte särskilt stor merkostnad.


Nya tunnelbanan mellan Nacka och Kungsträdgården

Att så att säga utnyttja våra gemensamma investeringar fullt ut. Är ju inget vettigt att borra tunnlar som sedan är mer eller mindre tomma stora delar av sin livslängd – närmast ett resursslöseri. Det är ju ungefär som Årstabrons serviceväg – den är i stort sett tom hela tiden istället för att utnyttjas på ett för samhället bättre sätt.

Här är några visionsbilder på hur cykeltunneln skulle kunnat se ut:


En ljus och bred tunnel anpassad för att effektivt förflytta många som cyklar. Med servicestationer på strategiska platser


På- och avfart till cykeltunneln vid Järla. Och ett cykelsystem på ytan för de som har andra färdvägar eller inte vill cykla i tunneln


På- och avfart till cykeltunneln vid Nacka station


Början/slutet av cykeltunneln på Blasieholmen i centrala Stockholm

Eller är detta bara en galen idé?

Jag kan höra rösterna:

”Det kommer aldrig att fungera!”

”Vem vill cykla i en mörk och kall tunnel?”

”Fruktansvärt otryggt”

”Det är faktiskt arbets- och servicetunnlar för tunnelbanan, inte racerbana för Tour de France-cyklister”

Kanske går det att arbeta med alla dessa ”utmaningar”. Precis så som vi arbetar med vägtunnlar och tunnelbanan – det läggs ner miljoner på forskning och på åtgärder för att få trafikanterna att trivas lite bättre i dessa tunnlar. Och för dem som absolut inte vill använda tunneln finns ju alltid ytvägnätet som alternativ. Precis som det finns för oss när vi kör bil och inte vill köra i tunnlar.

När det sedan behöver ske servicearbete stänger man av hela eller de delar av tunneln som behövs för servicearbetet. De som cyklar hänvisas då till ytvägnätet genom informationstavlor och trafikmeddelanden - precis som vi arbetar med vägtrafiken och deras tunnlar när där sker underhållsarbete.

Så här tänker och fungerar jag – få ut mesta möjliga av våra gemensamma investeringar!

Några år senare plockar Miljöpartiet i landstinget upp idén om cykeltunneln:

Vem vet, kanske kommer idén om en cykeltunnel att förverkligas nu när tunnelbanan mellan Älvsjö och Fridhemsplan tidigareläggs:

Relaterade länkar:

Cykelvänligt i Norra Djurgårdsstaden?

20 aug 2019

Så var det äntligen dags för en ny gästbloggare! Denna gång är det Jonas Lindberg, boende i den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Så här beskriver Jonas sig själv:

”Elcyklist som föredrar komfort framför flås. Ofta med fripassagerare i cykelkorgen (hund). Bor i Norra Djurgårdsstaden och designar sportredskap till vardags.”

Jonas inlägg är en reflektion över cykelförhållandena i den nya stadsdelen – en stadsdel med en uttalad miljöprofil och som säger sig ha en tydlig prioritet för cykel. Läs Jonas inlägg så får vi se hur staden lyckats med att prioritera cykeltrafiken i den nya stadsdelen.

Cykelvänligt i Norra Djurgårdsstaden?

Sju år efter de första inflyttningarna är det fortfarande drygt ett decennium kvar tills det klimatmässiga flaggskeppet Norra Djurgårdsstaden beräknas stå klart (tidigast 2030), från Husarvikens strand i nordväst till Loudden i sydost.

Norra Djurgårdsstaden, ”NDS”, utgör ett av Europas mest omfattande stadsutvecklingsområden, med ambitionen att vara ett nationellt och internationellt föredöme för hållbar stadsutveckling. Redan 2015 belönades projektet med priset C40 Awards i kategorin hållbar stadsdel på FN:s klimatkonferens i Paris.

Alla genomtänkta detaljer och system för en klimatvänlig stadsdel gör det mycket intressant att följa utvecklingen. I konceptet ingår förstås hållbara transportsätt som en av hörnpelarna, men där är det inte lika lätt att imponeras utifrån lösningarna så här långt. Åtminstone inte för cykel.


Stadsdelens profil framgår tydligt i marknadsföringen

I avsnittet Tillgängligt och nära i styrdokumentet Program för Hållbar Stadsutveckling finns lovande läsning:

”I området tillämpas en tydlig trafikhierarki som prioriterar gång och cykel, följt av kollektivtrafik och i sista hand bilar”

”Gångbanor och cykelvägar ska ges funktionella och generösa mått”

”Strukturen i området ska vara tydlig och orienterbar, med stadsrum som gestaltas med utgångspunkt från gående och cyklister.”

”Skapa goda kopplingar samt gena och attraktiva vägar för gående och cyklister”


Trafikhierarkin

Glasklart alltså: Här ska det vara lätt att cykla!

I jakt på de cykelvänliga avspeglingarna i de färdiga områdena finner man dock en stadsdel som blandar och ger ganska friskt. Här finns ett par lovande cykelsträckor in och ut ur NDS, och bitvis längs det genomgående huvudstråket Bobergsgatan. Söderut mot stan byggs en bredare bro över Värtabanan och en gång- och cykelbro öppnades nyligen längst ut i Husarviken. Den lär bli välanvänd från de kommande områdena i öster och från Lidingö.

När man rullar in i NDS söderifrån längs Bobergsgatan så blir det tyvärr rörigt direkt. Cykelbanan leds över från vänstra till högra sidan gatan innan den stora korsningen mot Jaktgatan/Lövängsgatan. För den som ska vänster in på Jaktgatan (efter busshållplatsen i bild) blir det att korsa huvudgatan två gånger inom loppet av ett femtiotal meter.


Bobergsgatan från sydväst


Korsande av Bobergsgatan

Därmed splittras cykelstråket när en del cyklister följer cykelbanan över vägen medan andra fortsätter på vänstra sidan. En tredje grupp väljer gatan för att slippa övergången innan busshållplatsen. Det blir cyklister på alla håll framme vid korsningen. Det eftersträvade konceptet om tydlighet och orienterbarhet tappas helt. Vi kan också konstatera att det är en cykelpassage över gatan vilket innebär att cykeltrafiken har väjningsplikt. Är inte det märkligt om cykel ska vara prioriterat?

Det är dock när man avviker från Bobergsgatan och tar sig in bland kvarteren som man står inför en mer påfrestande färd, präglad av nivåskillnader, gatsten och kanter. Endast vid korsande av Bobergsgatan från Jaktgatan eller Lövängsgatan behöver fyra rader kantsten passeras, två på vardera sidan.


Från Jaktgatan mot Lövängsgatan, över Bobergsgatan

För en sväng runt ett vanligt gathörn stannar det vid ett par kanter…


Jaktgatan med Husarviksgatan till höger

När gatorna börjar och slutar med ny yta och nivåskillnad, och inte sällan kompletterat med kanter på mitten, så blir det en ryckig färd i området om man inte har grova däck och stötdämpare. Särskilt om man tänker frakta prylar eller matkassar på cykeln. Eller om man har med sig barn eller hund.

Förutom att dämpa farten så är syftet med kanterna att bilister ska uppmärksammas på att de kör in på gator som delas med cyklister och gående. När vägarna delas upp i flertalet sektioner, ytor och nivåer blir också skillnaden mellan vägar och trottoarer mer diffus. Steget till trottoarcykling och promenad i gatan blir kortare.

Kanske kan man se det positivt att närheten mellan trafikslagen i sina bästa stunder ger ett ganska långsamt tempo, där man tvingas ”vänta in” varandra och ha ögonkontakt. Lite småstadskänsla. Men metoden att styra trafikmönstret med hjälp av skarpa kanter rimmar illa med den beslutade trafikhierarkin. Cyklisters framkomlighet har knappast prioriterats. Inte heller cyklisters komfort eller säkerhet har beaktats. Kanter utgör en tydlig olycks- och skaderisk enligt studier från VTI och MSB.


Osköna kanter 

För att ge en något mjukare färd längs gatstensgatorna har cyklarnas plats på vägen belagts med slätare gatsten på Jaktgatan och Lövängsgatan. Det är en stilig lösning. I praktiken blir det dock på de grövre stenarna mitt i gatan man bör cykla om man vill undvika bildörrsolycka, då cykelytan så gott som helt ligger inom de parkerade bilarnas dörrzon. Snopet.

Om cykel ska vara prioriterat i området är detta något av en grundkunskap som planerarna borde känna till. Den så kallade skyddszonen/skyddsremsan återkommer i handböcker för utformning av funktionell och säker cykelinfrastruktur.


Yta för cyklister på Jaktgatan – se upp för dörrarna!

Ett stort plus med Norra Djurgårdsstaden är förstås närheten till Norra Djurgården. Vid cykling nordväst från NDS mot Universitetet, Solna, Danderyd, Kista eller Sollentuna är Norra Fiskartorpsvägen genom nationalstadsparken ett givet val för många. Här är det bara att njuta av en idylliskt lantlig färdsträcka kantad av ängar, fält och vatten.


Ett myller av fina och i stort sett bilfria vägar i nationalstadsparken


Norra Fiskartorpsvägen

Sorgligt nog är det inte alldeles smidigt att ta sig till parken i norr från de färdiga delarna av NDS. När den gamla gång- och cykelvägen längs Husarvikens södra strand efter byggandet blev gångväg så bröts den nära kontakten med viken för cykel. Därmed faller även den populära Fisksjöbron bort.


Boende längs viken som ska cykla norrut styrs ut från viken, in i området.


Husarstigen


Gång- och cykelvägen som blev gångväg

Istället för Husarstigen så är planen att man cyklar Bobergsgatan eller skumpar fram längs kvartersgatorna för att nå Björnnäsbron i väster eller den nya bron längst ut i viken i nordost. Den senare innebär en rejäl omväg från de färdiga områdena.

I brist på tydliga cykelstråk så får man saxa sig fram till Björnnäsbron på bästa möjliga sätt…


Några vägalternativ mot Björnnäsbron

Det som på kartan kan det se ut som en nätt liten omväg via Björnnäsbron innebär att man antingen behöver passera korsningen Jaktgatan-Fågelhundsgatan, med trafiktäta Bobergsgatan precis intill, eller korsningen Jaktgatan-Fågelhundsgatan-Älgpassgatan-Högviltsgatan (förstorad vid kartan ovan).

Den senare används inte sällan som vändplan för cirkulerande bilar. På Högviltsgatan och Jaktgatan står bilar parkerade i båda riktningarna, och vid garageutfarterna på Högviltsgatan kan det bli plötsliga manövrar. Cykelvänligt kan man inte påstå att det är. Än mindre lämpligt för cyklande barn. 


Högviltsgatan från Jaktgatan


Från Fågelhundsgatan mot Bobergsgatan


Jaktgatan

Längst västerut i området når man så den smala grusväg (gång- och cykelväg) som fungerar som cykelutfart mot Norra Djurgården. Vägen fortsätter in bakom ett skymmande plank och leder vidare mot Björnnäsbron. Känslan av lågprioriterad cykellösning förstärks av att den första biten ut mot planket emellanåt har glömts bort i snöröjningen.


Liknar mer en bakväg från ett villakvarter någonstans?


Bakom planket, i riktning mot Björnnäsbron


Vackra Björnnäsbron mot parken

Det uppenbara tecknet på att det här sättet att runda viken via Björnnäsbron inte fått något större genomslag är att det fortfarande trampas på för fullt längs Husarstigen och över Fisksjöbron. Allt fler förbudsskyltar har inte rått bot på genandet, vilket skapar irritation.

Anledningen till vägvalet beskrivs kanske enklast utifrån stadens cykelplan: ”De viktigaste aspekterna för val av cykelväg är hur trafiksäkra vägarna är och hur snabb förbindelse de utgör”. Ganska självklart egentligen. Efter att Husarstigen prioriterades bort för cykel erbjuds nu istället en sträcka som är: Längre, otydligare, obekvämare och mindre säker. Kanske är det därför som en del till och med föredrar att leda cykeln in och ut ur stadsdelen längs Husarstigen än att ta den tänkta vägen.


Nedfart från Fågelhundsgatan mot Husarstigen och Fisksjöbron


Första intrycket av NDS norrifrån...

Hindren som syns på bilderna är följden av ett antal allvarliga cykelolyckor på bron förra sommaren. Mellanrummen mellan plankorna är för breda och bron väntar sedan dess på att åtgärdas.


Husarstigen från väster

Den mycket ambitiösa hållbarhetsprofilen gör att Norra Djurgårdsstaden inte är som vilken stadsdel som helst. Frågan är vilka förväntningar man kan ha? Här har det funnits tydligt cykelvänliga visioner, och möjligheten att skapa en helt ny stadsdel från grunden. Höga förväntningar bör man då kunna ha.

Då intresset för NDS sedan länge är stort från stadsutvecklare från hela världen (enligt uppgift från 2015 har mer än 4000 deltagare från 43 olika länder kommit hit på studiebesök), så får vi hoppas att cykellösningarna landar mer i fas med trafikvisionerna under återstående utbyggnad fram till 2030.

Håller tummarna och önskar lycka till.

 

Info om planerna och målen med Norra Djurgårdsstaden finns här: https://vaxer.stockholm/omraden/norra-djurgardsstaden/

 

Gästbloggar:

Relaterade inlägg:

Trafikverket - det gick åt helvete

6 feb 2019

Det kunde ett rövhål räknat ut. Men uppenbarligen inte ni. Ni påstod att ni tagit fram en lösning och lovat att nu skulle snömassorna från vägen inte längre vräkas upp på gång- och cykelvägen. Lösningen skulle vara: ”långsamplogning”.



Men det gick som sagt åt helvete - direkt. Exakt som jag förutspådde. Så eländet för de som går och cyklar på era gång- och cykelvägar fortsätter.


Roslagsvägen/E18. Foto: David Rejdemyhr

Utan att vi ens kan se en vilja eller ansträngning från er sida att försöka komma till rätta med de eländen ni skapar för gående och cyklister. Och så här ser det ut i hela länet där ni är väghållare – ni fixar körbanorna genom att vräka upp snömassorna på gång- och cykelvägarna. Och låter massorna ligga kvar där:


Huddingevägen. Foto: Mikael Jonsfjord


Huddingevägen. Foto: Joakim Törnros


Ältavägen. Foto: Kjell Andersson


Järlaleden. Foto: Kjell Andersson


Huddingevägen. Johan Lund


Gudöbroleden. Foto Hampus Berg


Uppsalavägen/E4. Foto: Mats Jungar


Uppsalavägen/E4. Foto: Mats Jungar

Ni vägrar alltså att göra hållbara, säkra och funktionella lösningar för de som går och cyklar. Trots ett regeringsuppdrag som handlar om ökad och säker cykling. Lösningar som handlar om skärmar mellan vägen och gång- och cykelvägen så inga snömassor kommer upp på gång- och cykelvägen. Eller att plogningen mellan väg och gång- och cykelvägen samordnas – så som ni samordnar plogningen med flera fordon på vägarna. Men inget av detta har ni för avsikt att ens försöka göra. Ni rycker på axlarna och menar att gående och cyklister får gilla läget – på grund av er ovilja och inkompetens att åstadkomma säker framkomlighet.

I sanningen ett arbete för hållbara transporter och Nollvisionen. Skäms på er.

Relaterade inlägg:

Att sälja mobilitet

21 aug 2017

En cykelbana och en gångbana, separerade från varandra. Över 30 år sedan cykelbanan byggdes. Den ligger i ett mindre bostadsområde i Arnhem Nederländerna. Cykelbanan ingår inte i något huvudnät utan är en lokal liten cykelbana i bostadsområdet. Med en standard och utformning som vi väldigt sällan finner i vårt land, inte ens vid nybyggnationer år 2017. Jag gör bedömningen att mindre än 1 procent av landets cykelvägnät håller denna standard vad gäller separation och bredd.

I Sverige bygger vi mest så kallade gemensamma gång- och cykelbanor. Ofta med en undermålig bredd, en bredd som är som cykelbanan i bilden ovan. Vilket är för smalt för funktionella och trygga möten. Allt detta med en hälsning från kommuner och stat att det är bra om ni börjar cykla och gå - jättebra.

På dessa smala gemensamma gång- och cykelbanor upplever vi då detta:

Permobiler, barnvagnar, hundar, gående, dramaten, rullskidåkare, rullatorer och så vidare. Allt i en salig röra. En självsäljande miljö för trygga, attraktiva, effektiva och hållbara transporter? Tror inte det…

Det är ju inte bara gemensamma gång- och cykelbanor. Lägg även dit busshållplatser så blir det ju verkligen tipptop!

Eller så har vi denna så kallade cykelbana. Dubbelriktad, men självklart för smal för att vara det. Beläggningen har inte upplevt en underhållsinsats sedan cykelbanan byggdes. Och självklart har vi den ständigt närvarande stolpen – i cykelbanan. Körbanorna bredvid cykelbanan ser däremot fina ut. Breda för enkla och säkra möten. Några stolpar hittar vi inte heller i körbanan. Fin och jämn beläggning är det också – för det finns ju ett underhållsprogram för beläggningen på körbanor.


Foto: Annika Bengtsson

I utformningen av våra gång- och cykelytor tar vi sällan hänsyn till att gående och cyklister inte vill blandas, att de vill ha sina egna ytor för sin färd. Det är som att det är underordnat vad ”kunden” efterfrågar och vill ha – det verkar sakna betydelse i utformningen av våra transportytor. Det brukar förklaras med att det kostar för mycket. Och att det inte finns plats. För det har beslutsfattare och planerare bestämt.

Se sedan gatan – bred, rak och fin – inga stolpar, permobiler, barnvagnar eller gående där inte. Inte heller en massa bussresenärer som kliver av rätt ut i gatan och orsakar hinder och konflikter. Vi vet vad ”kunden” vill ha och vi tillmötesgår det. Då finns det både plats och pengar.

Lägg sedan till att drift och underhåll av dessa gator är så mycket bättre än på gång- och cykelbanorna.

Om du var säljare av mobilitet, vilken produkt är enklast att sälja in?

För det är exakt det som våra kommuner och Trafikverk är - genom att vara ansvariga för utformningen av transportsystemet är de  ”säljare” av mobilitet. Och när den ena produkten är så mycket bättre än den andra så påminns vi ju varje dag om vad utfallet blir - många väljer bilen. Få väljer cykeln.

För systemet för biltrafik är funktionellt, det är attraktivt, det är väl utbyggt, det hänger ihop, det övervakas, det underhålls väl. Det är helt enkelt en bra och till stora delar en självsäljande produkt – en produkt som ständigt förbättras och byggs ut – för miljarder kronor varje år.

Så om vi inte bygger ett attraktivt och funktionellt system för cykeltrafiken så kommer ju inte heller fler att cykla. Vi har ju redan facit på detta. I vårt land och vad som händer om man istället gör som i Nederländerna.

Det är jobbigt och inte särskilt framgångsrikt att sälja en dålig produkt – det har man sedan länge fattat i Nederländerna.

 

Relaterade inlägg:

Det här gör mig ledsen

16 mar 2017

Att kunna göra det lite bättre för andra människor – det är för mig en stark drivkraft i mitt arbete. Det ger mig en inre tillfredställelse att veta att deras vardag blev lite enklare och bättre. Som detta exempel, där min artikel om lastcyklar innebar att Toves familj fick upp ögonen för detta fordon och nu fått en ökad frihet och dimension i sitt liv. Att jag sen dagligen arbetar med att försöka åstadkomma bättre cykelinfrastruktur för dem att färdas på gör ju inte saken sämre.

Därför blir jag så ledsen när jag läser detta:

Det handlar alltså om att en kranbil blockerar hela cykelbanan. Och inte bara hela cykelbanan. Den blockerar även gångbanan – gående och cyklister kan inte passera på ett tryggt och säkert sätt. Och att någon har invändningar på uppställningen av kranbilen kan man ju tycka är ”tramsigt”.

För mig är det långt ifrån tramsigt. För mig handlar det om insikt, om empati, om medmänsklighet. Allas rätt att kunna förflytta sig i vår stad, någorlunda säkert och tryggt, oavsett om man går, cyklar eller åker bil. Det kan man inte göra när det ser ut så här på denna plats.

Det finns självklart ett regelverk kring hur dessa arbeten med mobilkranar ska gå till. Och det krävs tillstånd. Varför då kan vi ju undra? För det handlar om ansvar och säkerhet. Arbetet sker ju genom att man lånar någons annans mark eller egendom. I detta fall allmän mark - en gång- och cykelbanan - som ju trafikeras av människor. Då kan det vara bra om vi hanterar dessa människors behov av framkomlighet på ett säkert och tryggt sätt. Alla människor, oavsett fysisk och mental förmåga. Hur ska Tove och hennes familj passera detta område? Hur ska mannen i rullstol göra det? Den synskadade kvinnan? Mannen med rullator som har lite svårt att gå? De två barnen? Genom att utforma en lämplig och säker omledning av gående och cyklister löser man detta – för alla.

Det handlar också om att kontrollera att det går att ställa en kranbil på platsen. Klarar konstruktionen belastningen eller finns det risker? Kan den till och med välta och skada egendom och människor? Kan lyft ske på ett säkert sätt? Finns det kraftledningar eller andra installationer och så vidare. Och om det blir skador på egendom är det ju bra att veta vem som gjort dem och ska betala, så skattebetalarna slipper stå för kostnaderna. I detta fall så fanns inget tillstånd för uppställningen av kranbilen. Det är enklare, snabbare och billigare att skita i det. För de ska ju bara…

Det brukar just vara nästa invändning. Att det bara är ett tillfälligt arbete. Ja så är det nog, det kan ju inte ta en evighet att putsa fönster. Men det spelar ju ingen roll - det är ju här och nu det händer. Säkerheten och ansvaret är ju inte mindre viktigt för att det är tillfälligt. Och behovet att passera finns ju där och måste hanteras. Ska hanteras enligt regelverket. Men eftersom det är ”tramsigt” kanske vi ska strunta i regelverket? Köra lite mer på chans så att säga.

Nästa invändning som brukar komma är: ”ska man inte få putsa fönster och underhålla fastigheten?” Självklart ska man det, följ regelverket så går det ju hur bra som helst. För alla.

Vi vet ju idag vad denna ”tramsiga” inställning leder till. Finns forskning och studier från VTI och Trafikverket. Det leder till att gående och cyklister är de trafikantgrupper som skadas mest vid vägarbeten. Och det beror många gånger på undermåligt utformade vägarbetsområden och att ansvariga inte följer regelverket. Vill vi ha det så?

Sen har vi den lite större bilden av detta fenomen. I förlängningen är det detta och liknande brister som leder till att många människors mobilitet beskärs. De ger sig inte ut på grund av risken att råka ut för problem och svårigheter på sin färd. De blir kvar i sina hem och stillasittande. En inskränkning i deras frihet. En fysisk inaktivitet som leder till en nedåtgående spiral. Och där det kommer krävas mer stöd och insatser från samhällets sida för att deras liv ska fungera.

Jag vill ha en stad för alla.

Relaterade inlägg:

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!