Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Etiketter

  1. > 2+1-väg
  2. > Arbetsgivare
  3. > Arkitektur
  4. > Barn
  5. > barncykel
  6. > Belysning
  7. > Bicycling
  8. > Bilhinder
  9. > Botkyrka
  10. > Broar
  11. > cargobike
  12. > Cykelbloggare
  13. > Cykelbox
  14. > Cykelfrämjandet
  15. > Cykelglädje
  16. > Cykelhjälmslag
  17. > Cykelinfrastruktur
  18. > Cykelparkering
  19. > Cykelpendling
  20. > cykelplanering
  21. > Cykelpolitik
  22. > Cykelresa
  23. > Cykelstad
  24. > Cykeltunnel
  25. > Cykelöverfart
  26. > Cykla höger vid rött
  27. > Cykla med barn
  28. > Cykla till jobbet
  29. > Cykla till skolan
  30. > Cyklande barn
  31. > Danmark
  32. > Davos
  33. > Debatt
  34. > Design
  35. > Desire lines
  36. > Drift & underhåll
  37. > Däck
  38. > Elcykel
  39. > Felanmälningssystem
  40. > Framkomlighet
  41. > Gatubantning
  42. > Groningen
  43. > Grus
  44. > Gå på cykelbanan
  45. > Gång- och cykelbana
  46. > Gästbloggare
  47. > Hinder på cykelbanan
  48. > Hinderbana
  49. > Hjälm
  50. > Hjälmlag
  51. > Holland
  52. > Humor
  53. > hållbart samhälle
  54. > Kläder
  55. > kollektivtrafik
  56. > Konfliktdesign
  57. > Konst
  58. > Köpenhamn
  59. > Lastcykel
  60. > Lådcyklar
  61. > Lånecyklar
  62. > Lövhalka
  63. > Media
  64. > Miljö
  65. > Motormännen
  66. > Nacka
  67. > Nationell cykelstrategi
  68. > Nederländerna
  69. > New York
  70. > Nollvisionen
  71. > Norra Djurgårdsstaden
  72. > Nya Slussen
  73. > Omklädningsrum
  74. > Packning
  75. > Polisen
  76. > Politik
  77. > Popup-cykelbana
  78. > Regional cykelplan
  79. > Regionala cykelstråk
  80. > Rullstolscykel
  81. > Ryggsäck
  82. > Rödljuscykling
  83. > Samhälls- och trafikplanering
  84. > Samhällsekonomin
  85. > Shimano
  86. > Självkörande fordon
  87. > Skärmar
  88. > Snabbcykelväg
  89. > Sollentuna
  90. > Solna
  91. > Sopsaltning
  92. > Sportcyklist
  93. > Stadsgata
  94. > Stella Fare
  95. > Stockholm
  96. > Stockholms Handelskammare
  97. > Stolpar i cykelbanan
  98. > Svensk Cykling
  99. > Svängfest
  100. > Torkrum
  101. > Trafiklagstiftning
  102. > Trafikmaktordning
  103. > Trafikplanering
  104. > Trafikrapportör
  105. > Trafikregler
  106. > Trafiksignaler
  107. > Trafiksäkerhet
  108. > Trafikverket
  109. > Täby
  110. > Tävling
  111. > USA
  112. > Vintercykling
  113. > Vinterpendling
  114. > Vinterväghållning
  115. > VTI
  116. > Vägarbeten
  117. > Väjningsplikt
  118. > Västerbron
  119. > Växtlighet
  120. > Åland
  121. > Önskelista
  122. > Örbyleden

Var går du?

27 mar 2019

För snart ett halvår sedan kom en ny trafikregel:

Gående som använder en gemensam gång- och cykelbana ska om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen.

Innan dess så fanns inget reglerat i trafikförordningen om detta, du kunde gå hur som helst på en gemensam gång och cykelbana. Hur har det då gått sedan den nya regeln infördes - går man nu till vänster? Här kommer en ovetenskaplig observations- och intervjustudie.

Sedan införandet av regeln i oktober 2018 har jag nästan varje vardag cyklat med en kamera för att observera och dokumentera var man går på gång- och cykelbanan. Ett antagande jag hade inför ”studien” var att det med tiden skulle bli en förändring – fler och fler skulle gå längst till vänster – man behövde bara få lite tid på sig att lära sig den nya regeln och anpassa sig därefter. Jag har även när det givits tillfälle ”intervjuat” gående om den nya regeln och om de känner till den. Totalt har jag intervjuat 137 personer sedan oktober 2018.

En genomgång av mina filmer visar att ingenting har hänt. De flesta går precis hur som helst på de gemensamma gång- och cykelbanorna. Det går inte att utifrån filmerna utläsa någon som helst förändring av gåendes beteende och placering på gång- och cykelbanan.


En vanlig syn på en gång- och cykelbana. Vi går precis hur som helst.

När det sedan gäller intervjuerna med gående så är det endast två av 137 stycken som glasklart visste om den nya regeln (det lite komiska i det hela är att bägge ändå gick på ”fel” sida). Övriga hade ingen som helst aning om den nya regeln alternativt menande att den regeln ”alltid” funnits. Ungefär 40 stycken var av den åsikten att regeln spelar ingen roll för dem för de går ändå som de vill.

Detta är självklart ingen vetenskaplig undersökning och jag hoppas att någon plockar upp detta och tar det vidare. Detta är endast ett litet nerslag i min färd till/från arbetet. Jag har även frågat Transportstyrelsen, Trafikverket och Sveriges kommuner och landsting om någon av dem har för avsikt att upplysa och informera landets invånare om denna regel – noll svar.

Jag tycker "ministudien" visar på något. Den visar på en fräck nonchalans från lagstiftaren. Vill man verkligen åstadkomma en förändring och regelefterlevnad så är tillvägagångssättet regeringen valt inte särskilt lämpligt. Inte heller särskilt trovärdigt. Det räcker så att säga inte med att skriva om eller lägga till några få ord i kapitel 7 i Trafikförordningen och tro att nu är saken biff. Det krävs lite mer än så...

Relaterade inlägg:

Stockholm visar vägen!

11 nov 2017

Runt om i Stockholm, på ett antal gator i stan, dök dessa vägmärken upp för några dagar sedan:


En "otillåten" skyltning. Inte tillåtet enligt Transportstyrelsen att ha denna tilläggstavla till förbud mot infart. Foto: Enrico Barsetti

Det har varit ett önskemål i över 20 år att kunna undanta cykeltrafik från förbud mot infart och enkelriktning. Se till exempel denna skrivning i den Nationella cykelstrategin från år 2000:

En framsynt skrivning. Om en dåligt cykelanpassad trafiklagstiftning och de negativa konsekvenserna för cykeltrafiken. Vi kan i dag, nästan 20 år senare, konstatera att denna anpassning av trafiklagstiftningen fortfarande lyser med sin frånvaro.

Det som då händer, när lagstiftaren och dess myndigheter inte agerar och inte är i samklang med utvecklingen, är att de som ligger i framkant och vill utveckla, de som vill skapa bra förutsättningar för cykeltrafiken i våra städer – till slut tar de saken i egna händer. Som Stockholm nu gör.

Vi kan se motsvarande utveckling i Tyskland och flera andra länder. Ett antal kommuner och städer som går i förväg då lagstiftaren uppvisar ovilja och okunskap vad gäller rådande förhållanden och önskvärda förändringar – de tar saken i egna händer och tvingar fram en förändring. En förändring som i dessa länder nu är en självklarhet.

Jag är övertygad om att det kommer bli samma utveckling i Sverige. Så all heder åt Stockholm för att ni tar saken i egna händer och inte accepterar en handlingsförlamad lagstiftare. En lagstiftare som i decennier lovordat och skrivit vackra ord om cykeltrafik. Jag tycker det är dags att vi nu lämnar dessa vackra ord bakom oss och i stället agerar.

Relaterade inlägg

Det galna svenska cykelsystemet

17 aug 2017

En gata där du är hänvisad till att cykla i blandtrafik. Sedan dyker det upp en cykelbana.

Cykelbanan är 100 meter lång. Med rådande trafiklagstiftning ska du, om du avser att färdas på denna sträcka, nu använda denna cykelbana. I 100 meter. Sedan ska du tillbaka till blandtrafiken. Cykelbanan är också dubbelriktad eftersom den inte är skyltad enkelriktad, alla cykelbanor i Sverige är dubbelriktade enligt trafiklagstiftningen om inte annat anges via skyltning och lokal trafikföreskrift. 

Vad du också råkar ut för på denna 100 meter korta cykelbana är två stycken cykelpassager. Vilket med rådande trafiklagstiftning innebär att du har väjningsplikt vid bägge dessa passager. Två passager med väjningsplikt, med 20 meters mellanrum.


Cykelpassage nr 1. Foto: Tobias Olsson


20 meter längre fram ligger cykelpassage nr 2. Foto: Tobias Olsson

Var cykelbanan börjar och slutar i den södra delen är också en aningen oklart, det får du gissa dig till. Men fordonstrafikanter på gatan varnas i varje fall för att det nu kan finnas cyklister på gatan.


Här någonstans slutar cykelbanan... Foto: Tobias Olsson

Detta är vardagen för de som cyklar i vårt land. Detta är det svenska cykelsystemet. År 2017. Ett fullständigt galet system - både vad gäller trafiklagstiftningen och infrastrukturen - ett system som är fullständigt satt på undantag. Men självklart ska vi som cyklar bita ihop och följa regelverket, hur obegripligt och galet än lagstiftarna och väghållarna utformar det... 

Relaterade inlägg:

Fälla cyklist med lastbilen ett obetydligt brott

2 okt 2016

Brottet är med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet obetydligt och det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter”.

Detta fångar samhällets syn på cyklister och cykeltrafik på ett bra sätt tycker jag. Och det visar med all tydlighet hur lång vägen är innan vi på allvar kan säga att även cyklister omfattas av den så kallade nollvisionen. Istället har vi en trafiksäkerhetsorganisation som lägger stor del av sin kraft och resurser på cykelhjälm när det gäller cykel och trafiksäkerhet - det är lösningen när man lemlästas av lastbilsförare.

Jag twittrade för några dagar sedan om hur polisen i England börjat arbeta med tillämpningen av lagen om att motorfordonsförare ska passera cyklister med ett säkert avstånd:

 

Några dagar senare fick jag ett mail från en läsare: 

"Hej!

Varning för lång historia nedan :)

Jag såg en tweet av dig tidigare idag angående att brittisk polis har inlett förundersökningar mot bilister som passerat för nära cyklister. Som av en slump fick jag just idag hem ett brev från polisen med beslut angående en händelse för ett par veckor sedan då jag blev prejad av en lastbil vid just en alldeles för nära passering. Skillnaden i attityd från polisens sida är som natt och dag…

Själva händelsen inträffade när jag var på väg hem från jobbet en eftermiddag för några veckor sedan, jobbar i Malmö och cykelpendlar från Lund. Min pendlingsväg är överlag väldigt säker, men just första biten ut ur Malmö hamn går på en hyfsat trafikerad 40-väg (där så låga hastigheter som 40 km/h är sällsynt) utan cykelväg i närheten. Således är enda alternativet att cykla på vägen. 

En lastbil med släp som låg precis bakom mig valde att påbörja en omkörning i vänster körfält (som endast är för vänstersväng och slutar i en mittrefug 50 meter längre fram). När han var halvvägs förbi mig var han tvungen att helt återgå till höger körfält för att undvika refugen. Höger körfält är smalt och rymmer definitivt inte en tung lastbil och cykel samtidigt i bredd (https://www.google.se/maps/@55.611825,13.0034808,3a,75y,92.09h,80.26t/data=!3m6!1e1!3m4!1s7RJE9cGbNtJkRayrT_ro0Q!2e0!7i13312!8i6656?hl=en).

När jag inser vad som håller på att hända har jag en rullande “vägg” som närmar sig från vänster och en trottoarkant på högersidan så jag kan inte bara gira höger. Jag har egentligen bara ett alternativ och det är att få ner farten, slänga mig till höger och hoppas på att varken jag eller cykeln hamnar under lastbilens hjul. Som tur är ramlade jag bra och kom undan med andan i halsen och lite obetydliga skrapsår.

Chauffören såg vad som hände och stannade längre fram så jag och ett vittne som kom längre bak kunde prata med honom. Jag var rätt skärrad så fick inte fram så mycket (men vittnet gick däremot hårt åt honom). Hans försvar var att han “trodde att han skulle hinna förbi” och att vi “cyklade på vägen ju”. Men jag får ge honom att han åtminstone stannade och frågade om jag klarade mig oskadd. 

Rejält skärrad men mest glad för att jag kom undan med livet i behåll tog jag mig till polisstationen och lämnade in en anmälan. Jag hade inte sinnesnärvaro nog att ta chaufförens eller vittets uppgifter på plats men fick åtminstone en bild på lastbilen med registreringsnumret synligt. 

Och idag kom alltså beslutet om att lägga ner förundersökningen. Jag hade så klart inte väntat mig något annat, men formuleringen i skälet till nedläggningen är ändå ganska anmärkningsvärd. Beslutsfattaren motiverar det med att “Brottet är med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet obetydligt och det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter”.

En händelse där jag med en gnutta mindre flyt hade kunnat mista livet benämns som “obetydligt”. Möjligen i strikt juridisk mening men inte fan kändes det obetydligt där och då. Hela formuleringen känns som en enda snäsig uppmaning att inte anmäla liknande, obetydliga, händelser igen. De kunde väl åtminstone hänvisat till bristande bevisbörda och besparat mig förnedringen. 

Så för att återkoppla till din ursprungstweet känns det som vi har en rätt lång väg kvar att vandra i Sverige.

Ursäkta den långa utläggningen men jag hade uppenbarligen ett behov av att skriva av mig, nu råkade det bara bli du som blev måltavlan :)

Hälsningar,
XXXX" 

Här ser vi alltså ett exempel på polisens och rättssystemets trafiksäkerhetsarbete – det är ett obetydligt brott att med sin lastbil fälla en cyklist. Det är en olyckshändelse – shit happens ni vet.

Inget om att du har ett stort ansvar när du ska köra om någon, du har ansvar att det sker på ett säkert sätt så att ingen olycka sker. Om så inte sker får det konsekvenser för dig. Nej ingenting om detta, bara att tuta och köra. Som att leka plockepinn med cyklisters liv och hälsa.

Kanske dags att se över delar av vår trafiklagstiftning och polisens så kallade trafiksäkerhetsarbete kan jag tycka.

Relaterade inlägg:



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!