Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Etiketter

  1. > 2+1-väg
  2. > Arbetsgivare
  3. > Arkitektur
  4. > Barn
  5. > Belysning
  6. > Bicycling
  7. > Bilhinder
  8. > Botkyrka
  9. > Broar
  10. > cargobike
  11. > Cykelbloggare
  12. > Cykelbox
  13. > Cykelfrämjandet
  14. > Cykelglädje
  15. > Cykelhjälmslag
  16. > Cykelinfrastruktur
  17. > Cykelparkering
  18. > Cykelpendling
  19. > Cykelpolitik
  20. > Cykelresa
  21. > Cykelstad
  22. > Cykeltunnel
  23. > Cykelöverfart
  24. > Cykla höger vid rött
  25. > Cykla med barn
  26. > Cykla till jobbet
  27. > Cykla till skolan
  28. > Cyklande barn
  29. > Danmark
  30. > Davos
  31. > Debatt
  32. > Design
  33. > Desire lines
  34. > Drift & underhåll
  35. > Däck
  36. > Elcykel
  37. > Felanmälningssystem
  38. > Framkomlighet
  39. > Gatubantning
  40. > Groningen
  41. > Grus
  42. > Gå på cykelbanan
  43. > Gång- och cykelbana
  44. > Gästbloggare
  45. > Hinder på cykelbanan
  46. > Hinderbana
  47. > Hjälm
  48. > Hjälmlag
  49. > Holland
  50. > Humor
  51. > hållbart samhälle
  52. > Kläder
  53. > kollektivtrafik
  54. > Konfliktdesign
  55. > Konst
  56. > Köpenhamn
  57. > Lastcykel
  58. > Lådcyklar
  59. > Lånecyklar
  60. > Lövhalka
  61. > Media
  62. > Miljö
  63. > Motormännen
  64. > Nacka
  65. > Nationell cykelstrategi
  66. > Nederländerna
  67. > New York
  68. > Nollvisionen
  69. > Norra Djurgårdsstaden
  70. > Nya Slussen
  71. > Omklädningsrum
  72. > Packning
  73. > Polisen
  74. > Politik
  75. > Popup-cykelbana
  76. > Regional cykelplan
  77. > Regionala cykelstråk
  78. > Rullstolscykel
  79. > Ryggsäck
  80. > Rödljuscykling
  81. > Samhälls- och trafikplanering
  82. > Samhällsekonomin
  83. > Shimano
  84. > Självkörande fordon
  85. > Skärmar
  86. > Snabbcykelväg
  87. > Sollentuna
  88. > Solna
  89. > Sopsaltning
  90. > Sportcyklist
  91. > Stella Fare
  92. > Stockholm
  93. > Stockholms Handelskammare
  94. > Stolpar i cykelbanan
  95. > Svensk Cykling
  96. > Svängfest
  97. > Torkrum
  98. > Trafiklagstiftning
  99. > Trafikmaktordning
  100. > Trafikplanering
  101. > Trafikrapportör
  102. > Trafikregler
  103. > Trafiksignaler
  104. > Trafiksäkerhet
  105. > Trafikverket
  106. > Täby
  107. > Tävling
  108. > USA
  109. > Vintercykling
  110. > Vinterpendling
  111. > Vinterväghållning
  112. > VTI
  113. > Vägarbeten
  114. > Väjningsplikt
  115. > Västerbron
  116. > Växtlighet
  117. > Åland
  118. > Önskelista

Chef på Trafikverket: ”så här ska det inte se ut”

28 jun 2019

Med anledning av mitt senaste inlägg att Trafikverket ställt en stolpe mitt i cykelvägen ställde Cyklistbloggen en fråga på twitter till Trafikverket och till Rami Yones, chef på Trafikverket r Nationell Samhällsplanering samt ordförande för det Nationella cykelrådet.

Rami Yones svar på Cyklistbloggens frågor var:

Klart och tydligt - verket och dess personal följer inte sitt eget regelverk (VGU). Det är inte bra alls. Så här ska Trafikverket inte bygga och så här ska det inte se ut. 

Då får vi väl hoppas att detta tydliga besked sipprar ner i Trafikverkets organisation. Så att vi slipper flera sådan här fadäser och farligheter för cykeltrafiken i framtiden. Vågar vi även hoppas på att cykelvägen med stolpen i skyndsamt byggs om efter konstens alla regler?

Relaterade inlägg:

Stolpar mitt i cykelvägen låg säkerhetsrisk enligt Trafikverket

27 jun 2019

Blev uppmärksammad av en läsare på en märkligt utformad cykelpassage. En cykelpassage på en regional cykelväg i Stockholms län. En sådan regional cykelväg som ska vara den bästa av de bästa. Bra framkomlighet och bra säkerhet är ledstjärnor för dessa cykelvägar. Enligt den regionala cykelplanen. En plan som Trafikverket med flera tagit fram.


En stolpe mitt i cykelvägen och en cykelpassage som är för smal för att kunna cykla dubbelriktat på. Foto: Nils Bryntesson

Men hur kunde det bli så här? Korsningen byggdes ju om för bara några år sedan – kapaciteten, framkomligheten och säkerheten skulle förbättras – för biltrafiken. 

Jag frågade Trafikverket om det ska vara en stolpe mitt i cykelvägen och en smal cykelpassage som det inte går att mötas på. Man hade ju så att säga möjligheten att utforma och bygga något bra nu när man byggde om. Så som man gjorde för biltrafiken - en bra utformning. Svaret från Trafikverket blev:

Vid byggnationen av övergångsstället så blev det en miss i kommunikationen, vilket resulterade i att stolparna blev felaktigt placerade. Under besiktningen ansåg vi dock att det är en låg säkerhetsrisk så därför bestämde vi då att inte justera placeringen.”

Det blev fel - kanske en sådan där CAD-miss som är så vanlig när det gäller projektering av cykellösningar. Det är också tydligt att hon eller han, eller de, som anser att säkerhetsrisken är låg att det står en stolpe mitt i cykelvägen saknar grundläggande kunskap om cykelolyckor och deras bakgrund. För det är exakt det som VTI och MSB pekat ut som en stor källa till cykelolyckor – dåligt utformad cykelinfrastruktur – till exempel en stolpe mitt i cykelvägen som kan sluta med ett brutet kindben.

Trafikverket tidigare "missade" och ställde stolpar i cykelvägen plockades dessa snabbt bort. Motivet: "stolparna äventyrar cyklisternas framkomlighet och trafiksäkerhet." 

Så på den regionala cykelvägen – där framkomlighet och säkerhet är ledstjärnor (enligt Trafikverket själva) - på den cykelvägen är det inte så noga med funktioner så som säkerhet och framkomlighet när ”missar” begås. Beslutet att inte ändra ”missen i kommunikationen” har inte sin grund i kunskap om cykelolyckor, inte sin grund i vad VGU, GCM-Handboken eller den regionala cykelplanen säger om cykelinfrastruktur och hur den ska utformas, inte sin grund i att skapa en bra och funktionell framkomlighet. Beslutet har enbart sin grund i att det var billigare att strunta i att bygga om när det blev fel. Och därmed lägger Trafikverket över allt ansvar på att det ska fungera på de som cyklar och går.

Det är sällan (aldrig?) vi ser en signalstolpe mitt i körbanan. Och att körfälten är så smala så bilister måste låna yta av andra trafikslag för att kunna mötas. Skulle mot förmodan en sådan ”miss” uppstå är jag övertygad om att den skulle rättas till och byggas om - omgående. Jag är övertygad om att Trafikverket och dess personal inte skulle anse att det var en ”låg säkerhetsrisk” med en stolpe mitt i körfältet. Men som vanligt när verket och dess personal planerar och bygger är det skillnad på trafikslagen. Ett trafikslag hanteras professionellt, ett annat trafikslag har man lekstuga med. Stick i stäv med Nollvisionen, med regeringsuppdraget Ökad och säker cykling, stick i stäv med krav och riktlinjer i VGU och GCM-Handboken, stick i stäv med den regionala cykelplanen. Men dessa styrdokument behöver Trafikverket uppenbarligen inte följa när det kommer till kritan. Då går det bra att göra lite som man vill - ”missa” lite hur som helst - utan att behöva ta ansvar för eller korrigera "missarna". Utsätta de som cyklar och går för vilka märkliga och farliga miljöer som helst. Ingen i någon form av ledande position i Trafikverket kommer ta dessa människor i örat och säga: ”Detta är inte ok, fixa till det och gör inte om det”

När det sedan gäller att cykelpassagen är för smal för säkra och funktionella möten fick jag ett mycket märkligt svar från Trafikverket. Cykelpassagen är för smal för att:

"...vi har här gjort en avvägning för att täcka in olika behov för olika användare av övergångsstället."

Verket menar här att människor med rörelsenedsättning och synnedsättning har olika anspråk som ska tillgodoses – då blir det som det blir – cykelpassagen måste bli för smal. Låt mig först klargöra: det är mycket bra att verket anstränger sig och så långt som möjligt anpassar den fysiska miljön för människor med funktionsvariationer. Men måste det innebära att det blir dåligt för andra trafikslag? Nej verkligen inte. Lösningen visar ju bara på en häpnadsväckande oförmåga att lösa uppgiften - för alla trafikslag. Om vägutformaren och projektören bara stannat upp för en sekund och tänkt efter lite så hade han upptäckt att han hade kunnat utformat och löst det bra för alla. Hur då? Genom att bredda upp passagen cirka 1,5 meter. hade allt fått plats.

Genom att dra isär mittrefugerna och bredda upp anslutningarna på var sida så hade vi fått en funktionell och väl utformad cykelpassage – för alla. Nu blev det i stället dåligt – för alla. För Trafikverket menar att vid möte ska man cykla på själva övergångsstället och då väja för gående:

De vita linjerna som vi har breddat till höger innebär väjningsplikt för cyklister men man får cykla där, men man behöver visa hänsyn till dem som går eller är rullstolsbundna. Får cyklister cykla på ett övergångställe? Inte om trafikljusen är släckta men om trafikljuset lyser grönt, är det trafikljuset som gäller och man får cykla på hela bredden avsedd för cykelbana under förutsättning att man visar hänsyn enligt ovan”

Så i sin iver att anpassa och ”täcka in olika behov för olika användare” så väljer verket vägen att göra passagensmal att de som cyklar tvingas utnyttja övergångsstället. För vilka av dessa olika trafikantgrupper är det bra? Jag kan bara komma på en som detta är bra för – Trafikverket och deras budget.

Detta är ett sådant uselt hantverk. Så pinsamt - Trafikverket och dess personal blottar en ovilja och en stor okunskap. Har man ingen yrkesstolthet? Eller sträcker sig en sådan yrkesstolthet endast till biltrafiken? Och jag vågar lova att inget kommer att göras om på platsen. Det kommer att förbli som det är. Och vi kommer att fortsätta att få dessa ”idiotbyggen” från Trafikverket när det gäller cykel – det är så att säga deras signum när det kommer till cykel. Det finns ingen ambition eller vilja till förändring hos verket. Och ingen i ledande position kräver heller en förändring och förbättring.

Relaterade inlägg:

 

Kan det bli mer fel? Del 3

30 apr 2019

"För jag ska berätta vad som nu kommer att hända. I stort sett ingenting kommer att hända. Man kommer knyta näven i fickorna och svära lite över sin tidigare kollega som skäller på dem. Men en sak kommer att ske: Trafikkontoret kommer att ändra på cykelvägvisningen. Så att man kommer få information att man nu ska byta sida – två gånger – för att ta sig fram på detta cykelstråk."

Och nu har det hänt! Den nya cykelvägvisningen har monterats upp!


Och här har vi då den nya fina skylten!

Den gamla skylten såg ut så här:

Mycket riktigt - nu gick det fort för Trafikkontoret att få upp ny cykelvägvisning. Tog inte många dagar efter mitt första inlägg om denna cykelbanan. En vägvisning som tydligt visar att du nu ska cykla en omväg för att ta dig fram. En omväg som också innebär att du nu måste korsa en högtrafikerad gata två gånger samt en lokalgata. Tidigare dragning av cykelbanan innebar en färd rakt fram och utan att behöva korsa gator. 


Rakt fram var alldeles för gent och bra - bättre att de får cykla en omväg. Så skapar vi ett attraktiv och effektivt cykelvägnät!

Och nu sitter det då alltså fyra nya skyltar som visar denna permanenta omledning av cykeltrafiken - från bägge håll


Skylt nr 1, inte längre rakt fram för nu ska du svänga vänster över gatan.


Skylt nr 2, när du cyklat över gatan ska du sedan svänga höger.


Skylt nr 3, när du sedan har cyklat cirka 300 meter ska du svänga höger. Över samma gata. Igen.


Skylt nr 4, när du sedan cyklat över gatan, igen, ska du svänga vänster.

Finner knappt ord för denna galenskap...

Relaterade inlägg:

Kan det bli mer fel?

31 mar 2019

Jag hade inte tänkt skriva detta inlägg. Men häromdagen upptäckte jag en ny skylt som inte funnits förut. En skylt placerad på ett utpekat prioriterat pendlingsstråk tillika regional cykelväg – de stråk som ska vara de bästa av bästa. En skylt som gjorde mig minst sagt förbannad.


Hoppsan, här får jag inte cykla längre! Jag måste visst hitta en annan väg, kanske byta sida…

Låt oss backa bandet lite. En gång i tiden tog staden fram en cykelplan. Med målsättningen att göra det enklare och lättare att cykla samt att framkomligheten och trafiksäkerheten ska förbättras för cykeltrafiken.

Sedan togs en Framkomlighetsstrategi fram – prioritet för cykel säger den. Även ett trafiksäkerhetsprogram togs fram – stort fokus på förbättrad trafiksäkerhet för cyklister – särskilt korsningspunkter där cyklister är mycket utsatta.

Pendlingspotentialer och framkomlighetsstudier för cykeltrafiken genomfördes – gäller att göra rätt åtgärder på rätt plats. Och veta vad som ger framkomlighet och vad som inte ger framkomlighet om man ska lyckas. Mätningar av cykeltrafik genomfördes på massor av platser – var cyklar man och var vill man cykla. Allt detta för att få ut största möjliga nytta av kommande investeringar – att göra rätt och göra det kostnadseffektivt. För det är ingen lekstuga eller gissningslek vi håller på med.

Eller…

Jo, det är exakt vad som händer när detta sedan sätts i händerna på vissa yrkesmänniskor som inte har en aning om vad de sysslar med – det blir rena rama lekstugan. Det blir också en farlig lek, en lek med människors liv och hälsa. Dessa män och kvinnor fattar beslut som får rakt motsatta effekter till vad cykelplanen och övriga styrdokument säger ska skapas. Dessa personer och deras chefer vet uppenbarligen inte vad de håller på med. Men de har mage att påstå att det som de nu har byggt innebär att såväl trafiksäkerheten som framkomligheten har blivit bättre. 

Detta är vad jag talar om:


Magelungsvägen. Rött streck: ett utpekat pendlingsstråk och tillika regionalt cykelstråk i södra Stockholm, på den södra sidan av vägen. Stråket sträcker sig genom stora delar av södra Stockholm – knyter ihop östra delen med den västra. Utpekat både i stadens och regionens cykelplan för att åtgärdas: breddning av cykelbanan samt separering från gående.

Så är det då dags att genomföra åtgärderna. Trafikkontoret har av politiken fått 1 miljard för att förverkliga så mycket som möjligt av åtgärderna i cykelplanen. Genom att bygga nytt och förbättra befintligt enligt den nya standarden i cykelplanen.

Så nu ska cykelbanan på Magelungsvägen breddas och separeras från gående. Och bland det första projektgruppen på Trafikkontoret gör är att fullständigt skita i allt vad cykelplanen säger och allt som ligger till grund för planen. De struntar även i framkomlighetsstrategin och trafiksäkerhetsprogrammet. De beslutar att på en kort sträcka flytta cykelbanan och lägga stråket på andra sidan, på norra sidan av vägen:


Inte längre cykla rakt fram. Nu ska vi istället byta sida och korsa vägen. Två gånger, samt korsa en lokalgata.

Så på en sträcka av 300 meter ska nu cyklisterna byta sida på vägen – två gånger. Samt passera över en lokalgata. En passage i anslutning till en cirkulationsplats och en signalreglerad passage. Ingen av passagerna med prioritet eller trafiksäkerhetshöjande åtgärder för cykeltrafiken. Så från att cykelbanan på södra sidan hade noll passager, konflikter och trafiksäkerhetsproblem med biltrafiken har vi nu genom att cykelbanan ligger på norra sidan fått tre sådan konfliktpunkter – på 300 meter. Bra jobbat får man väl säga, inte helt lätt att lyckas med en sådan bedrift.

Varför fattar då projektgruppen detta beslut? För att de menar att det var enklare och eventuellt billigare (blev dock aldrig utrett) att bygga en bredare cykelbana på norra sidan än på södra. Så på grundval av enbart anläggningstekniska skäl skiter projektgruppen totalt i alla målsättningar i så väl cykelplanen, framkomlighetsstrategin och trafiksäkerhetsprogrammet. De väljer istället den enkla vägen - den enkla vägen för dem.

Vad var det då som var så svårt och som gjorde att man valde norra sidan? Man föredrog att spränga berg istället för att göra en stödmur/flytta en slänt för att få plats med den breddade cykelbanan.


Här var det för komplicerat och kostsamt att göra en ny slänt eller en stödmur (något man visserligen klarade av att göra när vägen byggdes, för sisådär 50 år sedan).

I stället valde projektet att spränga berg och bygga cykelbanan på andra sidan:

Om nu projektet inte ville göra en ny slänt eller bygga stödmur hade man ju kunnat spränga berg på norra sidan, flytta hela vägen norrut för att på så sätt få plats med den bredare cykelbanan på södra sidan. Inte heller detta prövades. Bättre enligt projektets deltagare att de som cyklar, ung som gammal, får korsa vägen två gånger. Det ska visst både förbättra framkomligheten och trafiksäkerheten - på något sätt...

Så istället för att cykla rakt fram ska jag nu över två cykelpassager där jag inte har prioritet. Inte heller är det några hastighetsdämpande åtgärder på passagen så någon bra trafiksäkerhet kan vi ju knappast kalla det. Sen har vi det där med sikten, kanske kan det finnas vissa synpunkter på sikten vid passagen…

Där bakom trädet har vi utfarten från cirkulationsplatsen och sedan över cykelpassagen. Hur vi trafikanter ska se varandra och kunna interagera på ett bra och säkert sätt är något av en gåta för mig. Hur ska barn klara av en sådan här komplicerad situation? Hur ska vi ens kunna se barnen bakom denna vägg av grönska? Tala gärna om det för mig Trafikkontoret.

Men hej, jag får väl ställa upp och utsätta mig för detta när Trafikkontoret och dess personal väljer den enkla vägen. Och anser sig ha rätten att fullständigt skita i vart enda ord i samtliga styrdokument. De talar heller inte om något om detta i sina tjänsteutlåtanden till politikerna i trafiknämnden – inte ett ord om konsekvenserna av att bredda cykelbanan på norra sidan i stället för på södra sidan, inte ett ord.

Eller förresten, i slutredovisningen av projektet till trafiknämnden har de fräckheten (eller okunskapen) att inför nämnden påstå att såväl framkomligheten som trafiksäkerheten nu har blivit bättre för cykeltrafiken. Från tjänsteutlåtandet:

"De oskyddade trafikanterna har getts en bättre framkomlighet"

"De platser där konflikter mellan bilar och oskyddade trafikanter riskerar att uppstå har gjorts säkrare" 

Allt undertecknat av den tidigare trafikdirektören. Kanske fanns det fler anledningar till att han fick gå?

Som jag skrev inledningsvis tänkte jag inte skriva detta inlägg. Jag har inte brytt mig så mycket om denna minst sagt usla cykelinvestering. Jag har bara fortsatt att cykla på den södra sidan, som de flesta andra gör. Tills jag såg den nya skylten häromdagen - då blev jag skogstokig. En skylt som säger att nu måste jag byta sida – jag får inte cykla rakt fram längre.

Jag kom cyklande med mina barn när jag såg skylten. Och barnen börjar bli så stora att de många gånger nu cyklar själva – hur ska de klara av att hantera denna nya situation? För nu vill, nej inte vill, nu tvingar Trafikkontoret barnen att byta sida – att korsa vägen. För att man valde den enkla vägen och breddade cykelbanan på norra sidan. Och sedan förbjuda cykling på den södra sidan.

från att tidigare inte kommit i konflikt med biltrafiken ska nu barnen ta sig över den starkt trafikerade vägen två gånger samt korsa en lokalgata. Fullständigt skymda av ett träd. Så bygger Trafikkontoret ett transportsystem  – de fullständigt exkluderar vissa grupper. Trots att de har ett politiskt uppdrag att inkludera alla – att skapa en stad för alla. Det är även så att Trafikkontoret har uppdraget att underlätta för barn att cykla till/från skolan genom att skapa så kallade trygga och säkra skolvägar.

Det här är mina tidigare kollegor som har gjort detta. Jag vet exakt vilka de är, jag vet deras bakgrund och deras yrkeskunskap. Jag känner deras chefer. De kan inte särskilt mycket om cykeltrafik och trafiksäkerhet. Och det märks ju - minst sagt. Men ändå får de göra sådan här uppdrag och fatta sådan här helt avgörande beslut – utan någon som helst kvalitetssäkring i organisationen – de meddelar inte ens politiken om dessa kraftiga avsteg från målen i styrdokumenten. Kanske för att de inte begriper bättre? Och nu har de lyckats med att fullständigt fucka upp detta. För flera miljoner. Och det kommer vara så här i många, många år framöver.

För jag ska berätta vad som nu kommer att hända. I stort sett ingenting kommer att hända. Man kommer knyta näven i fickorna och svära lite över sin tidigare kollega som skäller på dem. Men en sak kommer att ske: Trafikkontoret kommer att ändra på cykelvägvisningen. Så att man kommer få information att man nu ska byta sida – två gånger – för att ta sig fram på detta cykelstråk.

För cykelvägvisningen har de inte ändrat på sedan breddningen av cykelbanan – den visar precis som tidigare att man ska cykla rakt fram – på södra sidan. Rakt fram på det som var det gena, säkra och prioriterade pendlingsstråket (om än lite smalt, det skulle ju breddas enligt planen):


Rakt fram säger vägvisningen. Som leder fram till skylten för gångbana. Där jag inte längre får cykla. Nu måste jag byta sida. Det ska visst vara enklare och säkrare så. Enklare för de som byggde.

De gjorde det så enkelt för sig att de inte ens orkade eller brydde sig om att ändra vägvisningen – ni vet, man kan ju göra lite som man vill när man leker och har lekstuga.

Det verkar som att en del personer på Trafikkontoret resonerar på följande sätt: vi bygger enligt standard i cykelplanen. Skit samma var och hur vi bygger den standard.

Det här är så uselt, jag hoppas ni skäms ögonen ur er. Men känner jag er rätt gör ni inte det. Ni kommer inte rannsaka er själva eller lära er av detta. Inte heller era chefer som ju har ansvaret - ni byggde ju billigt och enkelt samt höll budget. Där är inställningen att vem som helst kan väl fuska fram en cykelinvestering – inte så noga. Och ni kommer därmed fortsätta fucka upp fler cykelinvesteringar. Och värst av allt, ni kommer tycka att ni fullföljt ert uppdraget på ett bra sätt. Att ni gjort ”väl avvägda kompromisser.”

Så i ett cykelprojekt - för cykelmiljarden - det enda ni lyckats med är att slösa bort pengar på att försämra trafiksäkerheten och framkomligheten för de som valt att cykla. Det var väl inte så begåvat...

Här kan ni läsa del 2 och del 3 i denna galenskap

Relaterade länkar:

Vi vet var du bor!

7 mar 2017

Om vi ska kunna öka cyklandet måste vi veta potentialen. Vet vi potentialen och framförallt var den finns kan vi enklare sätta in rätt åtgärd på rätt plats. Om man inte har koll på detta är det enkelt att avfärda cykelsatsningar som verkningslösa, man kan till och med hävda att det inte finns något underlag för ökad cykling. Då kan man argumentera för att det enbart är väg- och kollektivtrafiksatsningar som ska lösa transportsystemet i Stockholm.

Och nu det bästa av allt, vi vet hur stor och var potentialen finns!

I arbetet med Stockholms cykelplan 2012 och den regionala cykelplanen 2014 tog jag initiativet till två studier. Studierna, genomförda av Krister Spolander, hade till uppgift att ta fram data om den förvärvsarbetande befolkningens arbetspendling – var människor bor och var de arbetar i Stockholms län. Data har sedan analyserats i syfte att förstå pendlingspotentialen för cykel samt för att få fram ett geografiskt underlag för rätt lokaliseringen av cykelstråken – helt enkelt var man ska bygga och förbättra cykelinfrastrukturen för att så många som möjligt ska få det enkelt att välja cykel.

 

Arbetsplatserna i Stockholms län är främst koncentrerade till ett område bestående av Stockholms stad och Solna. Där finns drygt 60 procent av arbetsplatserna för länets 940 000 förvärvsarbetande (år 2009). Inom en cirkel med 10 kilometers radie från Sergels torg bor 459 000 människor med förvärvsarbete varav de allra flesta, 392 000, också har sitt arbetsställe där. Till arbetsplatser i Stockholms innerstad pendlar 210 000 personer som inte bor i innerstaden.

För de flesta är avståndet till arbetsplatsen förhållandevis kort. De flesta arbetspendlare i länet, 68 procent, har mindre än 11 kilometer till arbetsplatsen fågelvägen. Översatt till verklig väg handlar det om max 14 kilometer, en sträcka man kan cykla på 40 minuter. Över 600 000 människor i länet har alltså max 14 kilometer till sitt arbete. Så pass många som 270 400 arbetar i den egna kommunen, vilket ju i många fall innebär korta cykelavstånd. Det är bara en tiondel av förvärvsarbetande i länet som har längre fågelväg än två mil.

Medelresan, enkel väg, för en cykelpendlar i Stockholmsområdet är cirka 9 kilometer visar studier från Trafikkontoret och Trafikverket. Var tredje person som cykelpendlar cyklar längre än 10 kilometer till arbetet.

Vi vet också att i rusningstid är cykeln konkurrenskraftig mot både bil och kollektivtrafik på resor upp till ca 15-20 km. Vi vet även att investeringar i cykelinfrastruktur är samhällsekonomiskt mycket lönsamma. Avsevärt mer lönsamma än investeringar i väginfrastruktur.


Bild: Trafikkontoret Stockholms stad

Förutsättningarna att öka cykelpendlingen i länet är alltså mycket goda sett till detta underlag. Vi ser också en växande elcykelandel i cykelflottan vilket sannolikt kommer att innebära att cyklade distanser ökar. Vi vet också i vilka relationer de riktigt stora potentialerna finns. En av dessa relationer med stor potential är den där Trafikverket nu skrotat snabbcykelvägen.

 

Relaterade inlägg:

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!