Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Nederländerna – på cykel i världens bästa cykelland, del 3

3 okt 2017

Att ta sig över gatan

Det ska vara enkelt. Det ska vara lätt. Det ska vara tydligt. Det ska vara säkert. Det ska gå att förklara och att förstå. Det ska kommuniceras till trafikanterna – oavsett ålder, trafikutbildning och var någonstans man befinner sig i trafiksystemet.

Här tycker jag man har lyckats i Nederländerna.

Antingen har du väjningsplikt när du korsar gatan med cykel – och det talas om på ett tydligt sätt:


Väjningsskylt och väjningslinje, en linje som upprepas vid varje körfält. Observera också att cykelbanans röda beläggning upphör.

Eller så har korsande fordonstrafik väjningsplikt för dig när du cyklar över gatan – och det talas också om på ett tydligt sätt:


Väjningsskylt och väjningsmålning för fordonstrafik som korsar cykelbanan. Observera också att i dessa fall fortsätter cykelbanans röda beläggning över körbanorna.


Klart och tydligt vad som gäller. Genom att använd en skylt och regel som finns i stora delar av världen. Och resultatet? Det fungera mycket väl med en god respekt och efterlevnad från trafiken som korsar cykelbanan


”Röda mattan” är utrullad och trafik som korsar cykelbanan har väjningsplikt.

Hela cykelsystemet genomsyras av detta – det tydliga, det enkla. Även mindre anslutande cykelvägar har väjningsplikt mot cykeltrafiken på de större cykelvägarna:

De är tydliga med vad som gäller – överallt. Ingen gissningslek, inga otydligheter. De hanterar cykeltrafiken på samma sätt som biltrafiken – det är ingen lekstuga, det finns inga leksakstrafikanter. Det finns trafikanter och de behöver råd, stöd och vägledning för att hela trafiksystemet ska fungera.

De hittar inte heller på några särskilda skyltar eller regler för att det är just cykeltrafik. De använder i stället väl etablerade skyltar och regler – för att det ska vara enkelt, tydligt och begripligt för alla trafikanter. Det är ett helt annat förhållningssätt än det som råder med våra cykelpassager och cykelöverfarter.

 

På cykel i världens bästa cykelland, del 1
På cykel i världens bästa cykelland, del 2

Relaterade inlägg:

Nederländerna - på cykel i världens bästa cykelland, del 2

25 sep 2017

Barn, överallt barn. På cykel.

Det som verkligen slår mig när jag cyklar runt i olika städer och orter i Nederländerna är barn. Överallt barn och ungdomar. Som cyklar. Såväl inne i staden, som i förorterna och på landsbygden. De cyklar med stort självförtroende. De rör sig säkert och självklart i trafiken – de tar sin plats. De är många gånger tekniskt skickliga på cykeln, de cyklar enkelt och utan besvär nära varandra, de hanterar cykeln mycket väl i låga farter, de har uppsikt och kontroll, de vet var de befinner sig – och att det finns andra trafikanter som de behöver samspela med.

Hur kan det då komma sig att det ser ut så här? Att det är fullt med cyklande barn och ungdomar.

Det enkla och korta svaret är att transportsystemet är anpassat, byggt och utformat på sådant sätt att barn självständigt kan förflytta sig på cykel. Det handlar många gånger om att cykeln är prioriterad i transportsystemet. Att det är låga hastigheter på biltrafiken och att det är en väl utformad, funktionell och sammanhängande cykelinfrastruktur.

En annan avgörande förutsättning för att det fungerar så bra är respekten många bilförare visar de som cyklar och deras förmåga att interagera med cyklister. Det är ju inte så konstigt, med så höga cykelandelar som 30, 40 och 50 procent i många städer, så innebär ju det att många som kör bil även frekvent cyklar.

Allt detta backas sedan upp av en ändamålsenlig trafiklagstiftning. Och att det varit så här under många, många år. Detta är normen här – man får det man planerar och ger förutsättningar för. Så som vi har en annan norm, en annan planeringsfilosofi och därmed ett annat transportsystem – där cykeln är mer på undantag – och därmed är också barns cyklande på undantag.


Dom tar sin plats. Med självförtroende och självklarhet.


Barn på cykel mitt inne i staden. En självklarhet och en vanlig syn. Ett system utformat för att man ska göra det - där man uppmuntras att göra det.


Cyklandes tillsammans. Nära varandra och med full kontroll.


Relaxed riding!


Relaxed riding!

Skolorna är överfyllda med parkerade cyklar - för här cyklar man till skolan. Det är en stor kontrast till många skolor i Sverige. Där vi har problem med alla bilskjutsande föräldrar och deras framfart. Här är problemet att hitta utrymme för alla cyklar när de ska parkeras. Jag vet vilket problem jag som trafikplanerare skulle vilja ha!

På cykel i världens bästa cykelland, del 1

Relaterade inlägg:

Är det verkligen detta vi behöver 2017?

18 sep 2017

”Tjänsten som projektledare innebär att du ska leda utvecklingsinsatsen, som handlar om att främja ett ökat och säkert cyklande. I ditt uppdrag ingår att samla, lyfta och sprida goda exempel på beteendepåverkande insatser som genomförts i kommuner och som bidragit till ett ökat och säkert cyklande. På sikt tror SKL att det bidrar till att fler kommuner på ett effektivt sätt kan utveckla sitt eget arbete med att främja ökad och säker cykling.” 

Detta är alltså en del av den Nationella Cykelstrategin. Fler sammanställningar om cyklandets alla fördelar och hur vi ska prata ut människor på något som inte riktigt finns. Vet vi inte det 100 gånger om redan? Är vi helt historielösa och har så liten omvärldskoll att vi inte vet vad andra länder som är framgångsrika har gjort?

Ska vi nu ta få fram bättre och ännu fler ord som gör att vi kan cykla på 2+1-vägar? Roligare och färggladare affischer så att alla singelolyckor plötsligt upphör. Kanske ytterligare en hjälmkampanj som gör att massorna väller ut på de obefintliga cykelbanorna.


15 års lovord till cykeln. Behöver vi fler? Foto: Krister Spolander

Vi vet ju att vi måste göra detta om vi vill få fler att cykla:

  • Att separera cyklister och fotgängare
  • Att separera cyklister och bilister
  • Att bygga för flow, det ska flyta när man cyklar
  • Att bygga breda och framkomliga cykelbanor
  • Att bygga gena cykelbanor
  • Att cykelanpassa alla dessa trafiksignaler
  • Att sopsalta, renhålla och sköta om cykelbanorna
  • Att belysa cykelbanorna
  • Att skyndsamt bygga bort felande länkar – framkomligt från A till B - ett cykelvägnät över stor geografisk yta
  • Att ge cykeltrafiken den plats som den behöver i våra städer
  • Att förbättra vid vägarbeten
  • Funktionella och säkra cykelparkeringar

Attitydpåverkan är mer eller mindre bortkastade pengar och förlorad tid. För det handlar om att det vi försöker sälja, det vi vill ska öka, måste ha en grundläggande och förväntad kvalitet – det vill säga möta basbehoven. Det gör inga roliga och färgglada kampanjer. Men det är ju avsevärt billigare än att bygga och ställa om transportsystemet. Inte så mycket konflikter heller, behöver så att säga inte ta strid för något, eller prioritera. Och så kan vi ju fortsätta måla upp kulisser att vi faktiskt gör något, sen att människor inte förstår är ju deras eget fel, liksom, typ…

Tänk, när det gäller biltrafiken gör vi precis tvärtom. Vi säger att det vore bra om vi körde lite mindre bil. Och så bygger vi fler och fler vägar. För miljarder, många miljarder. Om och om igen…

Relaterade inlägg:

Nederländerna - på cykel i världens bästa cykelland, del 1

15 sep 2017

I början av sommaren var jag i Nederländerna, i städerna Nijmegen och Arnhem. Tänker nu i en serie inlägg beskriva mina erfarenheter och upplevelser från denna cykelresa – så häng med på resan till världens bästa cykelland!

Det börjar på planet, man förstår snabbt vad som väntar!

Efter landning på flygplatsen och vid promenaden från gaten dyker detta upp:

Det fortsätter vid biljettautomaten för tåget:

När vi sen ska stiga på tåget så ser vi detta:

Så innan vi kommit till världens bästa cykelland påminns vi om att något är på gång. Omgående när vi landat välkomnas vi av en cykelmiljö och ett transportsystem som tänker cykel – på en flygplats!

Snart kommer del 2 i serien på cykel i världens bästa cykelland!

 

Relaterade inlägg:

Att sälja mobilitet

21 aug 2017

En cykelbana och en gångbana, separerade från varandra. Över 30 år sedan cykelbanan byggdes. Den ligger i ett mindre bostadsområde i Arnhem Nederländerna. Cykelbanan ingår inte i något huvudnät utan är en lokal liten cykelbana i bostadsområdet. Med en standard och utformning som vi väldigt sällan finner i vårt land, inte ens vid nybyggnationer år 2017. Jag gör bedömningen att mindre än 1 procent av landets cykelvägnät håller denna standard vad gäller separation och bredd.

I Sverige bygger vi mest så kallade gemensamma gång- och cykelbanor. Ofta med en undermålig bredd, en bredd som är som cykelbanan i bilden ovan. Vilket är för smalt för funktionella och trygga möten. Allt detta med en hälsning från kommuner och stat att det är bra om ni börjar cykla och gå - jättebra.

På dessa smala gemensamma gång- och cykelbanor upplever vi då detta:

Permobiler, barnvagnar, hundar, gående, dramaten, rullskidåkare, rullatorer och så vidare. Allt i en salig röra. En självsäljande miljö för trygga, attraktiva, effektiva och hållbara transporter? Tror inte det…

Det är ju inte bara gemensamma gång- och cykelbanor. Lägg även dit busshållplatser så blir det ju verkligen tipptop!

Eller så har vi denna så kallade cykelbana. Dubbelriktad, men självklart för smal för att vara det. Beläggningen har inte upplevt en underhållsinsats sedan cykelbanan byggdes. Och självklart har vi den ständigt närvarande stolpen – i cykelbanan. Körbanorna bredvid cykelbanan ser däremot fina ut. Breda för enkla och säkra möten. Några stolpar hittar vi inte heller i körbanan. Fin och jämn beläggning är det också – för det finns ju ett underhållsprogram för beläggningen på körbanor.


Foto: Annika Bengtsson

I utformningen av våra gång- och cykelytor tar vi sällan hänsyn till att gående och cyklister inte vill blandas, att de vill ha sina egna ytor för sin färd. Det är som att det är underordnat vad ”kunden” efterfrågar och vill ha – det verkar sakna betydelse i utformningen av våra transportytor. Det brukar förklaras med att det kostar för mycket. Och att det inte finns plats. För det har beslutsfattare och planerare bestämt.

Se sedan gatan – bred, rak och fin – inga stolpar, permobiler, barnvagnar eller gående där inte. Inte heller en massa bussresenärer som kliver av rätt ut i gatan och orsakar hinder och konflikter. Vi vet vad ”kunden” vill ha och vi tillmötesgår det. Då finns det både plats och pengar.

Lägg sedan till att drift och underhåll av dessa gator är så mycket bättre än på gång- och cykelbanorna.

Om du var säljare av mobilitet, vilken produkt är enklast att sälja in?

För det är exakt det som våra kommuner och Trafikverk är - genom att vara ansvariga för utformningen av transportsystemet är de  ”säljare” av mobilitet. Och när den ena produkten är så mycket bättre än den andra så påminns vi ju varje dag om vad utfallet blir - många väljer bilen. Få väljer cykeln.

För systemet för biltrafik är funktionellt, det är attraktivt, det är väl utbyggt, det hänger ihop, det övervakas, det underhålls väl. Det är helt enkelt en bra och till stora delar en självsäljande produkt – en produkt som ständigt förbättras och byggs ut – för miljarder kronor varje år.

Så om vi inte bygger ett attraktivt och funktionellt system för cykeltrafiken så kommer ju inte heller fler att cykla. Vi har ju redan facit på detta. I vårt land och vad som händer om man istället gör som i Nederländerna.

Det är jobbigt och inte särskilt framgångsrikt att sälja en dålig produkt – det har man sedan länge fattat i Nederländerna.

 

Relaterade inlägg:

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!