Krister Isaksson
Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!
Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson
Arkiv
- > December 2019
- > November 2019
- > Oktober 2019
- > September 2019
- > Augusti 2019
- > Juli 2019
- > Juni 2019
- > Maj 2019
- > April 2019
- > Mars 2019
- > Februari 2019
- > December 2018
- > November 2018
- > Oktober 2018
- > September 2018
- > Augusti 2018
- > Juni 2018
- > April 2018
- > Mars 2018
- > Februari 2018
- > Januari 2018
- > December 2017
- > November 2017
- > Oktober 2017
- > September 2017
- > Augusti 2017
- > Juli 2017
- > Juni 2017
- > Maj 2017
- > April 2017
- > Mars 2017
- > Februari 2017
- > Januari 2017
- > December 2016
- > November 2016
- > Oktober 2016
- > September 2016
- > Augusti 2016
- > Juli 2016
- > Juni 2016
- > Maj 2016
- > April 2016
- > Mars 2016
- > Februari 2016
- > Januari 2016
- > December 2015
- > November 2015
- > Oktober 2015
- > September 2015
- > Augusti 2015
- > Juli 2015
- > Juni 2015
- > Maj 2015
- > April 2015
- > Mars 2015
- > Februari 2015
- > Januari 2015
- > December 2014
- > November 2014
- > Oktober 2014
- > September 2014
- > Augusti 2014
- > Juli 2014
- > Juni 2014
- > Maj 2014
- > April 2014
- > Mars 2014
- > Februari 2014
- > Januari 2014
- > December 2013
- > November 2013
- > Oktober 2013
- > September 2013
- > Augusti 2013
- > Juli 2013
- > Juni 2013
- > Maj 2013
- > April 2013
- > Mars 2013
- > Februari 2013
- > Januari 2013
- > December 2012
- > November 2012
- > Oktober 2012
- > September 2012
- > Augusti 2012
- > Juli 2012
- > Juni 2012
Mest lästa
- Trafikverket - det gick åt helvete
- Från elände till dröm – signerat Trafikverket
- Kan det bli mer fel?
- Bygg så kommer de. Del 2
- "Du ska ha ringklocka på cykeln"
- Drömhuset - är detta Sveriges bästa arbetsplats?
- Chef på Trafikverket: ”så här ska det inte se ut”
- Hur många farliga stolpar är det Trafikverket?
- Stolpar mitt i cykelvägen låg säkerhetsrisk enligt Trafikverket
- Kan det bli mer fel? Del 3
Etiketter
- > 2+1-väg
- > Arbetsgivare
- > Arkitektur
- > Barn
- > Belysning
- > Bicycling
- > Bilhinder
- > Botkyrka
- > Broar
- > cargobike
- > Cykelbloggare
- > Cykelbox
- > Cykelfrämjandet
- > Cykelglädje
- > Cykelhjälmslag
- > Cykelinfrastruktur
- > Cykelparkering
- > Cykelpendling
- > Cykelpolitik
- > Cykelresa
- > Cykelstad
- > Cykeltunnel
- > Cykelöverfart
- > Cykla höger vid rött
- > Cykla med barn
- > Cykla till jobbet
- > Cykla till skolan
- > Cyklande barn
- > Danmark
- > Davos
- > Debatt
- > Design
- > Desire lines
- > Drift & underhåll
- > Däck
- > Elcykel
- > Felanmälningssystem
- > Framkomlighet
- > Gatubantning
- > Groningen
- > Grus
- > Gå på cykelbanan
- > Gång- och cykelbana
- > Gästbloggare
- > Hinder på cykelbanan
- > Hinderbana
- > Hjälm
- > Hjälmlag
- > Holland
- > Humor
- > hållbart samhälle
- > Kläder
- > kollektivtrafik
- > Konfliktdesign
- > Konst
- > Köpenhamn
- > Lastcykel
- > Lådcyklar
- > Lånecyklar
- > Lövhalka
- > Media
- > Miljö
- > Motormännen
- > Nacka
- > Nationell cykelstrategi
- > Nederländerna
- > New York
- > Nollvisionen
- > Norra Djurgårdsstaden
- > Nya Slussen
- > Omklädningsrum
- > Packning
- > Polisen
- > Politik
- > Popup-cykelbana
- > Regional cykelplan
- > Regionala cykelstråk
- > Rullstolscykel
- > Ryggsäck
- > Rödljuscykling
- > Samhälls- och trafikplanering
- > Samhällsekonomin
- > Shimano
- > Självkörande fordon
- > Skärmar
- > Snabbcykelväg
- > Sollentuna
- > Solna
- > Sopsaltning
- > Sportcyklist
- > Stella Fare
- > Stockholm
- > Stockholms Handelskammare
- > Stolpar i cykelbanan
- > Svensk Cykling
- > Svängfest
- > Torkrum
- > Trafiklagstiftning
- > Trafikmaktordning
- > Trafikplanering
- > Trafikrapportör
- > Trafikregler
- > Trafiksignaler
- > Trafiksäkerhet
- > Trafikverket
- > Täby
- > Tävling
- > USA
- > Vintercykling
- > Vinterpendling
- > Vinterväghållning
- > VTI
- > Vägarbeten
- > Väjningsplikt
- > Västerbron
- > Växtlighet
- > Åland
- > Önskelista
Därför blir det svängfest på cykelvägen
Vägen är rak och fin. Enkelt att hålla en jämn hastighet, behöver inte bromsa in och växla ner för att sedan gasa och växla upp. Bara rulla på. Förutsägbart och bekvämt - räcker med en hand på ratten. Cykelvägen bredvid vägen ser dock lite annorlunda ut:
Cykelvägen 90-grader höger sen 90-grader vänster. En liten utflykt runt en bergsknalle och träddunge.
Nybyggd cykelväg utmed E18 Norrtälje - Kapellskär - det svänger!
Cykelvägen inte bara svänger hit och dit, den ”svänger” även upp och ner. Avsevärt mer än vägen bredvid:
Cykelvägen har denna utformning för att Trafikverket inte gjorde det som de gjorde när de byggde vägen – man sprängde inte bort berg.
GCM-Handboken - utgiven av Trafikverket och Sveriges Kommuner och Landsting - skriver att cyklister är känsliga för omvägar och höjdskillnader – att man ska eftersträva genhet och cykelvägen ska vara mer attraktiv än vägen bredvid:
”Den friliggande gång- och cykelbanan får inte heller innebära mer backar eller lutningar än bilvägen. Gc-banor längs bilväg bör följa bilvägens linjeföring och vertikallinjeföringen bör vara minst lika bra som bilvägens.”
Dessa riktlinjer upprepas om och om igen i olika planeringsdokument - i regionala och kommunala cykelplaner och så vidare. Observera också ordet ”bör”. En skrivning som lika gärna skulle kunna vara: ”ni kan bortse från detta”
För när vi sedan kommer till själva produktionen av cykelvägen, då gäller inte längre att uppfylla dessa grundläggande funktioner – de som gör cykling attraktivt, effektivt, säkert och enkelt. Funktionerna är som bortblåsta - då handlar det bara om en enda sak:
- Att bygga en så billig cykelväg som möjligt
Som till exempel cykelvägen Trafikverket ska bygga i Åre:
– Vi behöver få ner kostnaden. Cykelvägen kommer att byggas på den sträcka som är planerad men vi ska se över hur vi kan göra det mer kostnadseffektivt, säger Kjell-Arne Blom vid Trafikverket.
Kostnadseffektivt är en omskrivning för att frångå grundläggande funktioner och utformningsprinciper. Genom att till exempel inte spränga berg och istället göra svängfest. Eller genom att inte bredda en vägbro utan istället göra en ”lokal avsmalning” på gång- och cykelvägen när den passerar över bron.
Så här gör vi inte när det gäller vägen. Där bestämmer vi först en funktion – ofta en hastighetsgräns och kapacitet (utifrån en prognos om ökad biltrafik). Och av dessa följer sedan utformningen av vägen. Och då gör vi de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå funktionerna – vi tummar inte på dem för att det behövs sprängas lite berg, byggas broar eller tunnlar och så vidare.
Här har vi alltså svaret på varför det blir massor av svängfester och upp och ner på cykelvägar – billigast möjligt är det som gäller. Något brukarperspektiv existerar inte här. Någon ambition att bygga säker, attraktiv och funktionell cykelinfrastruktur finns inte. Det är lite mer av inställningen: ni ska vara glada och tacksamma att det blir något överhuvudtaget
Detta är en förklaring till varför endast 1 procent av Stockholms läns regionala cykelvägar uppfyller grundläggande utformningsprinciper – det ska byggas så billigt som möjligt. Stick i stäv med vad vi vet skapar attraktiv, säker och funktionell cykelinfrastruktur. Stick i stäv med alla fina ord i planeringsdokument och handböcker om hur vi ”bör” göra.
Välkomna till verkligheten.
Relaterade inlägg:
- Svängfest
- Trafikverket: Vi behöver din hjälp
- Cyklister bara klagar
- 99 procent är uselt
- Hur bredd är en cykelbana?
- Så klart vi tar bilen
- Trafikmaktordningen på bild
- Så skapas en anständig cykelbana
Nu ska skiten bort!
I dag kunde vi läsa i StockholmDirekt:
”Staden kryllar av betongsuggor, bommar, stenar och andra hinder som är dåligt utformade för fotgängare och cyklister.”
Denna ”lekstuga” som ständigt pågår på cykelbanorna har jag ju skrivit en hel del om. Bland annat detta fall där allt från stenar, betonggrisar till bommar använts – gärna i härlig kombination med varandra. Och allt detta på en och samma cykelbana!
Bom och stenar i en härligt färgmatchande kombination. Gärna placerade på så sätt att man inte riktigt kommer förbi. Ni vet, bilarna i huvudstaden är smala...
År 2004 - 2005 tog jag, några kollegor och ett supergäng konsulter fram handboken Cykel i staden på Trafikkontoret i Stockholm. Så här kunde vi läsa i handboken angående bilhinder på cykelbanor:
År 2009 reviderades handboken - en hel del hade hänt och vi hade lärt massor av nytt. Nu kunde vi läsa så här angående bilhinder på cykelbanor:
En tydlig skärpning – inte en massa farligt och onödigt skit på cykelbanorna.
Nu - 15 år senare - kan vi då läsa att staden beslutat sig för att följa handboken. Detta efter ett mycket tydligt uppdrag från Trafiknämnden till Trafikkontoret - nu ska skiten äntligen bort! Och de ska genomföra försök och samarbeta med tillverkare av bilhinder för att i de fall som det verkligen behövs bilhinder göra dem lite mer ”cykelvänliga”.
Bra, verkligen bra. Den här skiten har funnits alldeles för länge på cykelbanorna. Nu hoppas jag på ett framgångsrikt försök och att också andra kommuner och Trafikverket får tummen ur och ser över sina bilhinder. Att inte göra det är ett mycket tydligt tecken på att man inte bryr sig särskilt mycket om cykeltrafiken.
Sen vore ju det bästa av allt om alla bilförare följde trafikreglerna. Då skulle vi inte behöva skiten överhuvudtaget. Men det kan vi nog bara drömma om…
Relaterade inlägg:
Världens längsta cykeltunnel
Det hade detta kunnat bli. En snabbcykelväg deluxe. Året är 2015. En idé föds på ett konsultföretag – en drygt 6 kilometer lång cykeltunnel. Mellan Nacka och Blasieholmen i centrala Stockholm.
- en cykelväg utan korsningar
- en cykelväg utan trafiksignaler
- en cykelväg som är helt bilfri
- profilmässigt mycket gynnsamt för cykeltrafik
- väldigt lite svängfester
- väderskyddad – aldrig regn, snö eller is
- med av- och påfarter vid nya tunnelbanans stationer och andra viktiga målpunkter
- en tunneln med hög säkerhet - kameraövervakad, nödtelefoner med mera - det vill säga precis samma säkerhetstänk som norra och södra länken och andra moderna tunnlar
Detta skulle ha blivit världens längsta cykeltunnel. Med mycket stora restidsvinster jämfört med ytvägnätet.
Allt detta genom att ha cykelanpassat de arbets- och servicetunnlar som byggs i samband med nya tunnelbanan – en inte särskilt stor merkostnad.
Nya tunnelbanan mellan Nacka och Kungsträdgården
Att så att säga utnyttja våra gemensamma investeringar fullt ut. Är ju inget vettigt att borra tunnlar som sedan är mer eller mindre tomma stora delar av sin livslängd – närmast ett resursslöseri. Det är ju ungefär som Årstabrons serviceväg – den är i stort sett tom hela tiden istället för att utnyttjas på ett för samhället bättre sätt.
Här är några visionsbilder på hur cykeltunneln skulle kunnat se ut:
En ljus och bred tunnel anpassad för att effektivt förflytta många som cyklar. Med servicestationer på strategiska platser
På- och avfart till cykeltunneln vid Järla. Och ett cykelsystem på ytan för de som har andra färdvägar eller inte vill cykla i tunneln
På- och avfart till cykeltunneln vid Nacka station
Början/slutet av cykeltunneln på Blasieholmen i centrala Stockholm
Eller är detta bara en galen idé?
Jag kan höra rösterna:
”Det kommer aldrig att fungera!”
”Vem vill cykla i en mörk och kall tunnel?”
”Fruktansvärt otryggt”
”Det är faktiskt arbets- och servicetunnlar för tunnelbanan, inte racerbana för Tour de France-cyklister”
Kanske går det att arbeta med alla dessa ”utmaningar”. Precis så som vi arbetar med vägtunnlar och tunnelbanan – det läggs ner miljoner på forskning och på åtgärder för att få trafikanterna att trivas lite bättre i dessa tunnlar. Och för dem som absolut inte vill använda tunneln finns ju alltid ytvägnätet som alternativ. Precis som det finns för oss när vi kör bil och inte vill köra i tunnlar.
När det sedan behöver ske servicearbete stänger man av hela eller de delar av tunneln som behövs för servicearbetet. De som cyklar hänvisas då till ytvägnätet genom informationstavlor och trafikmeddelanden - precis som vi arbetar med vägtrafiken och deras tunnlar när där sker underhållsarbete.
Så här tänker och fungerar jag – få ut mesta möjliga av våra gemensamma investeringar!
Några år senare plockar Miljöpartiet i landstinget upp idén om cykeltunneln:
Relaterade länkar:
Stolpar - en obotlig sjukdom
När jag en gång i tiden var med om att ta fram handböcker för acceptabel cykelinfrastruktur (GCM-Handboken, Cykeln i staden m.fl.) och sedan började blogga om cykelinfrastruktur, hade jag en liten förhoppning om att det skulle vara frön till att få till stånd lite bättre cykelinfrastruktur. I dag känner jag inte så längre. I dag är jag mer eller mindre uppgiven.
Vi klarar i dag inte ens av den fundamentala och enkla uppgiften att hålla stolpar borta från cykelbanor. I stället gödslas det som aldrig förr med stolpar – i cykelbanorna.
En nybyggd cykelbana. Inte en stolpe, inte två utan massor av stolpar - i cykelbanan
Så långt har min yrkeskår kommit vad gäller att producera en attraktiv, säker och framkomlig cykelinfrastruktur – år 2019.
Det är inte heller ett enskilt litet ”misstag”. Det är satt i system – att ställa stolpar i cykelbanorna – i nollvisionens land. Som forskning om cykelolyckor om och om igen påtalar är en källa till att människor skadas allvarligt. Och forskare på Väg- och transportforskningsinstitutet pekar ut att en viktig åtgärd för att få ner antalet som skadas vid cykling är:
” Andra viktiga åtgärder är… att ta bort fasta föremål på och i anslutning av cykelvägen.”
Samma sak bekräftas av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, av forskare på Folksam och IF – håll cykelbanorna rena från fasta hinder. Det borde ju vara tämligen basic kunskap för yrkesverksam på området – det är inget bra att ställa stolpar mitt i färdvägen där fordon ska framföras. Men det bara fortsätter. Det finns ingen hejd på det. Det är som en obotlig sjukdom, som cancer som inte går att utrota. Stolparna bara måste ner i cykelbanan.
Se här, en helt nybyggd stadsdel i Solna – Järvastaden. Ett fullständigt plockepinn med stolpar – i cykelbanorna. Inte en stolpe, inte två utan massor av stolpar – i hela stadsdelen. Hur lyckas man undrar jag?
Eller i det nya området Väsjön som byggs i Sollentuna – stolpar i de nya cykelbanorna. Varför ställer ni dem där undrar jag? Ni började med ett blankt papper, ni hade all möjlighet i världen att göra en säker och funktionell lösning – men icke.
Eller i det stora exploateringsområdet Hammarby sjöstad i Stockholm. Där det trots tillgänglig yta och egna handböcker med typlösningar för hur man inte ställer stolpar i cykelbanor - ställer stolpar i cykelbanan. Och det ställs inte bara stolpar i cykelbanan, det ställs även pelare – i cykelbanan.
Foto: Cyklistbloggen
Foto: Cyklistbloggen
Eller när Trafikverket bygger om korsningar och genomfartsvägar. Eller ska sätta upp hastighetskameror. Då är cykelbanan en mycket lämplig plats – för stolpar. Möjligtvis är det en lämplig plats för stolparna, men placeringen är ju inte särskilt lämplig för de människor som färdas där visar forskningen. Man kanske då skulle söka efter en annan teknisk lösning och utformning. Men uppenbarligen prioriteras stolpar framför människors liv och hälsa.
En hastighetskamera behövs - ställ den i cykelbanan
Ännu en hastighetskamera på väg att monteras upp - i cykelbanan
Sen när det går riktigt åt pepparn, när det så att säga inte går att blunda för det uppenbara. När åtgärder måste vidtagas. Då får vi uppleva två reaktioner:
Reaktion nr. 1:
Den vanligaste reaktionen. Ett erkännande av misstaget och målarfärg – man sminkar helt enkelt grisen och gör en potemkinkuliss. Som det vore magisk färg som fick problemet att försvinna. Som här, en upprustad och nybyggd cykelbanan i Spånga. Stolpe i cykelbanan. Attans också, hur åtgärder vi det? Lite färg löser allt – de som cyklar har väl styre!
Vi fräser bort separationslinjen mellan cykel- och gångbanan och på en kort sträcka, förbi trafiksignalen, gör vi en gemensam gång- och cykelbana. Sen målar vi en linje förbi stolpen - det blir jättebra!
Reaktion nr. 2:
Man är professionell och gör det som måste göras - som ju skulle ha gjorts från början av en kunnig och professionell yrkeskår. Men alla gör vi fel, och det är ok att göra fel - och vi bedöms utifrån hur vi agerar när felen uppdagas.
Stolpar i cykelbanan, på 8 platser
Här används inte magisk färg - här byggs felet om
Nu ser det ut så här i stället - ingen stolpe i cykelbanan
En annan konsekvens av alla dessa stolpar i cykelbanorna är ju att vinterväghållningen försvåras avsevärt. Och därmed försämras resultatet på vinterväghållningen. Priset för detta får ännu en gång de som cyklar betala - det blir både sämre trafiksäkerhet och framkomlighet på cykelbanan.
Det jag upplever vara det allra värsta med detta är att det så tydligt speglar ett förhållningssätt och synsätt på cykeltrafik och de som cyklar – det är inte så viktigt vilka förhållanden på cykelbanorna som man erbjuder de som cyklar. Trots att forskning gång på gång visar konsekvenserna av alla dessa brister och fel.
Relaterade länkar:
- Stolpar i cykelbanan - en standardlösning
- Så skapas en anständig cykelbana
- Stolparna i cykelbanan på Hornsbergs strand
- Bloggandet ger resultat - nu ryker stolparna på Hornsbergs strand
- Trafikverket och cykel - en katastrof
- Hur många farliga stolpar är det Trafikverket?
- Chef på Trafikverket: "så här ska det inte se ut"
- Stolpar mitt i cykelvägen låg säkerhetsrisk enligt Trafikverket
- Fadäsen i Farsta
- Stolpskotten i Solna
- DN - Livsfarliga skyltar mitt i cykelbanan
Så skapas en anständig cykelbana
Se så enkelt det är att skapa en anständig cykelbana. Det som krävs är vilja, kunskap och envishet. För annars blir det som så många gånger förr – den enkla vägen och den usla cykelbanan. Se förvandlingen av cykelbanan utmed Ulvsundavägen i Stockholm. Den tidigare cykelbanan var en skapelse då trafikplanerare och trafikingenjörer ansåg att det var lämpligt att utforma cykelbanor lite hur som helst och ställa vad som helst i cykelbanan – något de aldrig skulle göra med en gata. Men hej, de som cyklar ska väl tåla lite och så har de ju styre.
Här är lite bilder före och efter på cykelbanan som kollegorna och jag fick i uppdrag att göra en anständig cykelbana av:
Och här en liten film från en cykeltur längs delar av den nya cykelbanan. Med inklippta bilder hur det var innan:
Så hur åstadkommer man då denna förändring?
- Man smalnar av för breda körfält
- Man tar bort körfält som inte behövs
- Man tar bort busshållplatser som inte används
- Man parallellförflyttar hela vägen så att en breddning av cykelbanan får plats
- Man skär bort berg så cykelbanan får plats
- Man tar ner träd som inte mår så bra
- Man tar bort övergångsställen som inte används
Man gör helt enkelt allt det där som man gör när man bygger en gata eller väg – men som vi sällan gör när vi bygger en cykelbana. När då en stolpe eller räcke hamnar i cykelbanan används med förkärlek lösningar som så kallade ”lokal avsmalningar” och målarfärg - så som på nybyggda Stadsgårdsleden.
Skapandet av en anständig cykelbanan får också en annan och påtaglig positiv konsekvens - det går att utföra en funktionell renhållning och snöröjning. Ni kan ju fundera på hur kvalitén blev med alla dessa träd, stolpar och avsmalningar som fanns i cykelbanan. Så här säger en av förarna av sopsaltningsmaskin efter ombyggnationen:
Jon, stort tack för de fina bilderna och för filmen!
Relaterade inlägg:
- Att planera och utforma en cykelbana
- En anständig cykelbana
- Det bästa jag gjort
- Förare av sopsaltare hyllar nya cykelbanan
- Bygg så kommer de, del 1
- Bygg så kommer de, del 2
- Gatubanta - så enkelt, så bra!
- Vi gör fel - det blir ingen cykel revolution
- Nederländerna - på cykel i världens bästa cykelland (5 delar)
- Saker jag vill cykla på. Del 1
- Saker jag vill cykla på. Del 2
- Saker jag vill cykla på. Del 3
- Cykeln ska fram – gör hål i huset!