Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Etiketter

  1. > 2+1-väg
  2. > Arbetsgivare
  3. > Arkitektur
  4. > Barn
  5. > barncykel
  6. > Belysning
  7. > Bicycling
  8. > Bilhinder
  9. > Botkyrka
  10. > Broar
  11. > cargobike
  12. > Cykelbloggare
  13. > Cykelbox
  14. > Cykelfrämjandet
  15. > Cykelglädje
  16. > Cykelhjälmslag
  17. > Cykelinfrastruktur
  18. > Cykelparkering
  19. > Cykelpendling
  20. > cykelplanering
  21. > Cykelpolitik
  22. > Cykelresa
  23. > Cykelstad
  24. > Cykeltunnel
  25. > Cykelöverfart
  26. > Cykla höger vid rött
  27. > Cykla med barn
  28. > Cykla till jobbet
  29. > Cykla till skolan
  30. > Cyklande barn
  31. > Danmark
  32. > Davos
  33. > Debatt
  34. > Design
  35. > Desire lines
  36. > Drift & underhåll
  37. > Däck
  38. > Elcykel
  39. > Felanmälningssystem
  40. > Framkomlighet
  41. > Gatubantning
  42. > Groningen
  43. > Grus
  44. > Gå på cykelbanan
  45. > Gång- och cykelbana
  46. > Gästbloggare
  47. > Hinder på cykelbanan
  48. > Hinderbana
  49. > Hjälm
  50. > Hjälmlag
  51. > Holland
  52. > Humor
  53. > hållbart samhälle
  54. > Kläder
  55. > kollektivtrafik
  56. > Konfliktdesign
  57. > Konst
  58. > Köpenhamn
  59. > Lastcykel
  60. > Lådcyklar
  61. > Lånecyklar
  62. > Lövhalka
  63. > Media
  64. > Miljö
  65. > Motormännen
  66. > Nacka
  67. > Nationell cykelstrategi
  68. > Nederländerna
  69. > New York
  70. > Nollvisionen
  71. > Norra Djurgårdsstaden
  72. > Nya Slussen
  73. > Omklädningsrum
  74. > Packning
  75. > Polisen
  76. > Politik
  77. > Popup-cykelbana
  78. > Regional cykelplan
  79. > Regionala cykelstråk
  80. > Rullstolscykel
  81. > Ryggsäck
  82. > Rödljuscykling
  83. > Samhälls- och trafikplanering
  84. > Samhällsekonomin
  85. > Shimano
  86. > Självkörande fordon
  87. > Skärmar
  88. > Snabbcykelväg
  89. > Sollentuna
  90. > Solna
  91. > Sopsaltning
  92. > Sportcyklist
  93. > Stadsgata
  94. > Stella Fare
  95. > Stockholm
  96. > Stockholms Handelskammare
  97. > Stolpar i cykelbanan
  98. > Svensk Cykling
  99. > Svängfest
  100. > Torkrum
  101. > Trafiklagstiftning
  102. > Trafikmaktordning
  103. > Trafikplanering
  104. > Trafikrapportör
  105. > Trafikregler
  106. > Trafiksignaler
  107. > Trafiksäkerhet
  108. > Trafikverket
  109. > Täby
  110. > Tävling
  111. > USA
  112. > Vintercykling
  113. > Vinterpendling
  114. > Vinterväghållning
  115. > VTI
  116. > Vägarbeten
  117. > Väjningsplikt
  118. > Västerbron
  119. > Växtlighet
  120. > Åland
  121. > Önskelista
  122. > Örbyleden

Stadsgatan - bra för vem?

17 dec 2019

Örbyleden i södra Stockholm.


Örbyleden - en trafikled med 4 körfält i södra Stockholm. Foto: Holger Ellgaard

Längs norra sidan av denna trafikled ligger en gång- och cykelväg. En helt vanlig och traditionell gång- och cykelväg – kanske en av stadens bättre pendlingssträckor. Den är cirka 4 – 5 meter bred, ungefär 3,5 kilometer lång och leder mellan Hökarängen och Huddingevägen. Avbrotten är få på hela sträckan – faktiskt nästan inga stopp eller fördröjningar alls nu, sedan staden infört väjningsplikt för korsande fordonstrafik på de tre gator som korsar cykelvägen. 


Fordonstrafik som korsar cykelvägen längs Örbyleden har väjningsplikt


Cykelvägen sopsaltas vintertid - för säker framkomlighet

Det är även förhållandevis få gående på sträckan. Därför är det ingen jättekatastrof att cykelvägen inte är separerad från gångtrafiken. Dessutom ligger cykelvägen på vissa sträckor en bit från trafikleden, vilket gör att miljön är behaglig. Den är också tillräckligt bred för säkra möten och okomplicerade omcyklingar. Det är helt enkelt en sträcka där du oavbrutet kan trampa på i din egen hastighet en längre sträcka – det är cykelflow.

Nu finns det planer på att förvandla delar av Örbyleden till en så kallad stadsgata – alltså en gata som prioriterar ”stadsliv”, med fokus på gående och cyklisters förutsättningar. Biltrafikens hastighet och framkomlighet tonas ner och gatan ska vara mer estetiskt tilltalande än en trafikled. En gata med bostäder och verksamheter.


Så här kan Örbyleden se ut i framtiden. Illustration: White arkitekter

Vad innebär detta för dig som cyklist? Kommer kvaliteterna som finns där idag bli bättre? Eller finns det risk för att det blir sämre? Vad händer med Örbyledens cykelflow?

Än finns det inte så mycket fakta och data om projektet, bortsett från några pressmeddelanden, debattartikel och tidningsartiklar. Men vi kan studera hur cykel brukar hanteras i Stockholms exploateringsprojekt för att bilda oss en uppfattning om hur cykelförhållandena kan tänkas bli på denna sträcka. Och med den utgångspunkten kan det finnas anledning till oro...

Beskrivningarna i pressmeddelandena och visionsbilderna visar nämligen upp en traditionell gata med körfält, busskörfält, parkeringsyta, träd- och möbleringszon, cykelbana, gångbana och fastigheter. Och så likadant på andra sidan. Det är tätt mellan korsningarna och det finns signalregleringar och övergångsställen – över cykelbanan. Visionerna handlar också om ett ”aktivt stadsliv" – vilket är vanligt förekommande på den här typen av bilder.

Innebär då detta en förbättring för cykeltrafiken? Kommer den att prioriteras så som stadens styrdokument säger att den ska?

Jag har svårt att se att så skulle vara fallet. Den tidigare cykelvägen ersätts av ett cykelstråk med ständiga avbrott i och med flera korsningar. Korsningar som enligt bilderna ser ut att vara signalreglerade. Övergångsställen, parkering och lastzoner – allt placeras längs cykelbanan. Det finns även gångbanor och verksamheter längs cykelbanan, vilket innebär att vi har gått från en tämligen störningsfri cykelväg till en cykelbana som är utsatt för störningar under många timmar av dygnet.

Vi vet också genom studien Cykelframkomlighet i Stockholm att medelhastigheten på cykelbanor utmed stadsgator sjunker jämfört med cykelvägar så som utmed dagens Örbyled. Från cirka 20 km/t till 15 km/t.

Om jag nu skulle ha rätt i att det nya är sämre än det gamla – går det att göra något åt det?

Absolut, menar jag. Här kan vi hämta inspiration från bland annat Tyskland och Nederländerna. Omvandlingar av trafikleder till stadsgator är inte unika för Sverige - de sker på massor av platser i Europa. Och om man verkligen menar allvar när man säger sig prioritera cykeltrafik kan man lära sig massor från dessa städer.

Som detta exempel från München (bild), där man planerade och utformade ett pendlingsstråk mellan den nya och gamla bebyggelsen. En gång- och cykelväg med hög standard - bred, rak och gen, mycket genare än om du väljer att färdas på den nya stadsgatan.

En cykelförbindelse med nästan inga stopp eller fördröjningar och prioritet för cykelvägen där den korsar andra gator. Självklart finns det även cykelbanor utmed den nya stadsgatan, men den nya gång- och cykelvägen mellan det nya och gamla området är genare och effektivare att förflytta sig på än den stadsgata man skapat. Man har helt enkelt prioriterat cykeltrafiken genom att ge den vad den behöver för att vara attraktiv och konkurrenskraftig. På detta sätt underordnas inte cykeltrafiken stadsgatans principer. Som ju egentligen är principer som bygger på biltrafiken - inte cykeltrafiken.

Detta är fullt möjligt att åstadkomma vid Örbyleden (och andra platser), genom att reservera yta mellan den befintliga och nya bebyggelsen för att skapa ett högkvalitativt cykelstråk. Det är att prioritera cykeltrafiken. Att bara göra cykelbanor utmed den nya stadsgatan är att göra mer av samma gamla bilorienterade lösningar, där cykeltrafiken som vanligt får underordna sig bilismens principer.

Relaterade inlägg:

Därför blir det svängfest på cykelvägen

10 dec 2019

Vägen är rak och fin. Enkelt att hålla en jämn hastighet, behöver inte bromsa in och växla ner för att sedan gasa och växla upp. Bara rulla på. Förutsägbart och bekvämt - räcker med en hand på ratten. Cykelvägen bredvid vägen ser dock lite annorlunda ut:


Cykelvägen 90-grader höger sen 90-grader vänster. En liten utflykt runt en bergsknalle och träddunge.


Nybyggd cykelväg utmed E18 Norrtälje - Kapellskär - det svänger!

Cykelvägen inte bara svänger hit och dit, den ”svänger” även upp och ner. Avsevärt mer än vägen bredvid:

Cykelvägen har denna utformning för att Trafikverket inte gjorde det som de gjorde när de byggde vägen – man sprängde inte bort berg.

GCM-Handboken - utgiven av Trafikverket och Sveriges Kommuner och Landsting - skriver att cyklister är känsliga för omvägar och höjdskillnader – att man ska eftersträva genhet och cykelvägen ska vara mer attraktiv än vägen bredvid:

”Den friliggande gång- och cykelbanan får inte heller innebära mer backar eller lutningar än bilvägen. Gc-banor längs bilväg bör följa bilvägens linjeföring och vertikallinjeföringen bör vara minst lika bra som bilvägens.”

Dessa riktlinjer upprepas om och om igen i olika planeringsdokument - i regionala och kommunala cykelplaner och så vidare. Observera också ordet ”bör”. En skrivning som lika gärna skulle kunna vara: ”ni kan bortse från detta”

För när vi sedan kommer till själva produktionen av cykelvägen, då gäller inte längre att uppfylla dessa grundläggande funktioner – de som gör cykling attraktivt, effektivt, säkert och enkelt. Funktionerna är som bortblåsta - då handlar det bara om en enda sak:

  • Att bygga en så billig cykelväg som möjligt

Som till exempel cykelvägen Trafikverket ska bygga i Åre:

– Vi behöver få ner kostnaden. Cykelvägen kommer att byggas på den sträcka som är planerad men vi ska se över hur vi kan göra det mer kostnadseffektivt, säger Kjell-Arne Blom vid Trafikverket.

Kostnadseffektivt är en omskrivning för att frångå grundläggande funktioner och utformningsprinciper. Genom att till exempel inte spränga berg och istället göra svängfest. Eller genom att inte bredda en vägbro utan istället göra en ”lokal avsmalning” på gång- och cykelvägen när den passerar över bron.

Så här gör vi inte när det gäller vägen. Där bestämmer vi först en funktion – ofta en hastighetsgräns och kapacitet (utifrån en prognos om ökad biltrafik). Och av dessa följer sedan utformningen av vägen. Och då gör vi de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå funktionerna – vi tummar inte på dem för att det behövs sprängas lite berg, byggas broar eller tunnlar och så vidare.

Här har vi alltså svaret på varför det blir massor av svängfester och upp och ner på cykelvägar – billigast möjligt är det som gäller. Något brukarperspektiv existerar inte här. Någon ambition att bygga säker, attraktiv och funktionell cykelinfrastruktur finns inte. Det är lite mer av inställningen: ni ska vara glada och tacksamma att det blir något överhuvudtaget

Detta är en förklaring till varför endast 1 procent av Stockholms läns regionala cykelvägar uppfyller grundläggande utformningsprinciper – det ska byggas så billigt som möjligt. Stick i stäv med vad vi vet skapar attraktiv, säker och funktionell cykelinfrastruktur. Stick i stäv med alla fina ord i planeringsdokument och handböcker om hur vi ”bör” göra.

Välkomna till verkligheten.

 

Relaterade inlägg:

 

Nu ska skiten bort!

7 nov 2019

I dag kunde vi läsa i StockholmDirekt:

”Staden kryllar av betongsuggor, bommar, stenar och andra hinder som är dåligt utformade för fotgängare och cyklister.”

Denna ”lekstuga” som ständigt pågår på cykelbanorna har jag ju skrivit en hel del om. Bland annat detta fall där allt från stenar, betonggrisar till bommar använts – gärna i härlig kombination med varandra. Och allt detta på en och samma cykelbana!


Bom och stenar i en härligt färgmatchande kombination. Gärna placerade på så sätt att man inte riktigt kommer förbi. Ni vet, bilarna i huvudstaden är smala...

År 2004 - 2005 tog jag, några kollegor och ett supergäng konsulter fram handboken Cykel i staden på Trafikkontoret i Stockholm. Så här kunde vi läsa i handboken angående bilhinder på cykelbanor:

År 2009 reviderades handboken - en hel del hade hänt och vi hade lärt massor av nytt. Nu kunde vi läsa så här angående bilhinder på cykelbanor:

En tydlig skärpning – inte en massa farligt och onödigt skit på cykelbanorna.

Nu - 15 år senare - kan vi då läsa att staden beslutat sig för att följa handboken. Detta efter ett mycket tydligt uppdrag från Trafiknämnden till Trafikkontoret - nu ska skiten äntligen bort! Och de ska genomföra försök och samarbeta med tillverkare av bilhinder för att i de fall som det verkligen behövs bilhinder göra dem lite mer ”cykelvänliga”.

Bra, verkligen bra. Den här skiten har funnits alldeles för länge på cykelbanorna. Nu hoppas jag på ett framgångsrikt försök och att också andra kommuner och Trafikverket får tummen ur och ser över sina bilhinder. Att inte göra det är ett mycket tydligt tecken på att man inte bryr sig särskilt mycket om cykeltrafiken.

Sen vore ju det bästa av allt om alla bilförare följde trafikreglerna. Då skulle vi inte behöva skiten överhuvudtaget. Men det kan vi nog bara drömma om…

 

Relaterade inlägg:

Världens längsta cykeltunnel

11 okt 2019

Det hade detta kunnat bli. En snabbcykelväg deluxe. Året är 2015. En idé föds på ett konsultföretag – en drygt 6 kilometer lång cykeltunnel. Mellan Nacka och Blasieholmen i centrala Stockholm.

  • en cykelväg utan korsningar
  • en cykelväg utan trafiksignaler
  • en cykelväg som är helt bilfri
  • profilmässigt mycket gynnsamt för cykeltrafik
  • väldigt lite svängfester 
  • väderskyddad – aldrig regn, snö eller is
  • med av- och påfarter vid nya tunnelbanans stationer och andra viktiga målpunkter
  • en tunneln med hög säkerhet - kameraövervakad, nödtelefoner med mera - det vill säga precis samma säkerhetstänk som norra och södra länken och andra moderna tunnlar

Detta skulle ha blivit världens längsta cykeltunnel. Med mycket stora restidsvinster jämfört med ytvägnätet.

Allt detta genom att ha cykelanpassat de arbets- och servicetunnlar som byggs i samband med nya tunnelbanan – en inte särskilt stor merkostnad.


Nya tunnelbanan mellan Nacka och Kungsträdgården

Att så att säga utnyttja våra gemensamma investeringar fullt ut. Är ju inget vettigt att borra tunnlar som sedan är mer eller mindre tomma stora delar av sin livslängd – närmast ett resursslöseri. Det är ju ungefär som Årstabrons serviceväg – den är i stort sett tom hela tiden istället för att utnyttjas på ett för samhället bättre sätt.

Här är några visionsbilder på hur cykeltunneln skulle kunnat se ut:


En ljus och bred tunnel anpassad för att effektivt förflytta många som cyklar. Med servicestationer på strategiska platser


På- och avfart till cykeltunneln vid Järla. Och ett cykelsystem på ytan för de som har andra färdvägar eller inte vill cykla i tunneln


På- och avfart till cykeltunneln vid Nacka station


Början/slutet av cykeltunneln på Blasieholmen i centrala Stockholm

Eller är detta bara en galen idé?

Jag kan höra rösterna:

”Det kommer aldrig att fungera!”

”Vem vill cykla i en mörk och kall tunnel?”

”Fruktansvärt otryggt”

”Det är faktiskt arbets- och servicetunnlar för tunnelbanan, inte racerbana för Tour de France-cyklister”

Kanske går det att arbeta med alla dessa ”utmaningar”. Precis så som vi arbetar med vägtunnlar och tunnelbanan – det läggs ner miljoner på forskning och på åtgärder för att få trafikanterna att trivas lite bättre i dessa tunnlar. Och för dem som absolut inte vill använda tunneln finns ju alltid ytvägnätet som alternativ. Precis som det finns för oss när vi kör bil och inte vill köra i tunnlar.

När det sedan behöver ske servicearbete stänger man av hela eller de delar av tunneln som behövs för servicearbetet. De som cyklar hänvisas då till ytvägnätet genom informationstavlor och trafikmeddelanden - precis som vi arbetar med vägtrafiken och deras tunnlar när där sker underhållsarbete.

Så här tänker och fungerar jag – få ut mesta möjliga av våra gemensamma investeringar!

Några år senare plockar Miljöpartiet i landstinget upp idén om cykeltunneln:

Vem vet, kanske kommer idén om en cykeltunnel att förverkligas nu när tunnelbanan mellan Älvsjö och Fridhemsplan tidigareläggs:

Relaterade länkar:

Stolpar - en obotlig sjukdom

1 okt 2019

När jag en gång i tiden var med om att ta fram handböcker för acceptabel cykelinfrastruktur (GCM-Handboken, Cykeln i staden m.fl.) och sedan började blogga om cykelinfrastruktur, hade jag en liten förhoppning om att det skulle vara frön till att få till stånd lite bättre cykelinfrastruktur. I dag känner jag inte så längre. I dag är jag mer eller mindre uppgiven.

Vi klarar i dag inte ens av den fundamentala och enkla uppgiften att hålla stolpar borta från cykelbanor. I stället gödslas det som aldrig förr med stolpar – i cykelbanorna.


En nybyggd cykelbana. Inte en stolpe, inte två utan massor av stolpar - i cykelbanan

Så långt har min yrkeskår kommit vad gäller att producera en attraktiv, säker och framkomlig cykelinfrastruktur – år 2019.

Det är inte heller ett enskilt litet ”misstag”. Det är satt i system – att ställa stolpar i cykelbanorna – i nollvisionens land. Som forskning om cykelolyckor om och om igen påtalar är en källa till att människor skadas allvarligt. Och forskare på Väg- och transportforskningsinstitutet pekar ut att en viktig åtgärd för att få ner antalet som skadas vid cykling är:

” Andra viktiga åtgärder är… att ta bort fasta föremål på och i anslutning av cykelvägen.”

Samma sak bekräftas av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, av forskare på Folksam och IF – håll cykelbanorna rena från fasta hinder. Det borde ju vara tämligen basic kunskap för yrkesverksam på området – det är inget bra att ställa stolpar mitt i färdvägen där fordon ska framföras. Men det bara fortsätter. Det finns ingen hejd på det. Det är som en obotlig sjukdom, som cancer som inte går att utrota. Stolparna bara måste ner i cykelbanan.

Se här, en helt nybyggd stadsdel i Solna – Järvastaden. Ett fullständigt plockepinn med stolpar – i cykelbanorna. Inte en stolpe, inte två utan massor av stolpar – i hela stadsdelen. Hur lyckas man undrar jag?

Eller i det nya området Väsjön som byggs i Sollentuna – stolpar i de nya cykelbanorna. Varför ställer ni dem där undrar jag? Ni började med ett blankt papper, ni hade all möjlighet i världen att göra en säker och funktionell lösning – men icke.

Eller i det stora exploateringsområdet Hammarby sjöstad i Stockholm. Där det trots tillgänglig yta och egna handböcker med typlösningar för hur man inte ställer stolpar i cykelbanor - ställer stolpar i cykelbanan. Och det ställs inte bara stolpar i cykelbanan, det ställs även pelare – i cykelbanan.


Foto: Cyklistbloggen


Foto: Cyklistbloggen

Eller när Trafikverket bygger om korsningar och genomfartsvägar. Eller ska sätta upp hastighetskameror. Då är cykelbanan en mycket lämplig plats – för stolpar. Möjligtvis är det en lämplig plats för stolparna, men placeringen är ju inte särskilt lämplig för de människor som färdas där visar forskningen. Man kanske då skulle söka efter en annan teknisk lösning och utformning. Men uppenbarligen prioriteras stolpar framför människors liv och hälsa.


En hastighetskamera behövs - ställ den i cykelbanan


Ännu en hastighetskamera på väg att monteras upp - i cykelbanan

Sen när det går riktigt åt pepparn, när det så att säga inte går att blunda för det uppenbara. När åtgärder måste vidtagas. Då får vi uppleva två reaktioner:

Reaktion nr. 1:
Den vanligaste reaktionen. Ett erkännande av misstaget och målarfärg – man sminkar helt enkelt grisen och gör en potemkinkuliss. Som det vore magisk färg som fick problemet att försvinna. Som här, en upprustad och nybyggd cykelbanan i Spånga. Stolpe i cykelbanan. Attans också, hur åtgärder vi det? Lite färg löser allt – de som cyklar har väl styre!



Vi fräser bort separationslinjen mellan cykel- och gångbanan och på en kort sträcka, förbi trafiksignalen, gör vi en gemensam gång- och cykelbana. Sen målar vi en linje förbi stolpen - det blir jättebra!

Reaktion nr. 2:
Man är professionell och gör det som måste göras - som ju skulle ha gjorts från början av en kunnig och professionell yrkeskår. Men alla gör vi fel, och det är ok att göra fel - och vi bedöms utifrån hur vi agerar när felen uppdagas.


Stolpar i cykelbanan, på 8 platser


Här används inte magisk färg - här byggs felet om


Nu ser det ut så här i stället - ingen stolpe i cykelbanan

En annan konsekvens av alla dessa stolpar i cykelbanorna är ju att vinterväghållningen försvåras avsevärt. Och därmed försämras resultatet på vinterväghållningen. Priset för detta får ännu en gång de som cyklar betala - det blir både sämre trafiksäkerhet och framkomlighet på cykelbanan.

Det jag upplever vara det allra värsta med detta är att det så tydligt speglar ett förhållningssätt och synsätt på cykeltrafik och de som cyklar – det är inte så viktigt vilka förhållanden på cykelbanorna som man erbjuder de som cyklar. Trots att forskning gång på gång visar konsekvenserna av alla dessa brister och fel.

Relaterade länkar:

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!