Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Trafiksäkerhet för bilister blir trafiksäkerhetsfara för cyklister. Del 2

24 okt 2018

Trafiksäkerhet för bilister blir trafiksäkerhetsfara för cyklister

17 okt 2018

Trafikverket och kommunen ville förbättra trafiksäkerheten för bilister genom att sätta upp en fartkamera. Då beslutade de sig för att sätta upp fartkameran i cykelbanan. Så ökad trafiksäkerhet för bilister är försämrad trafiksäkerhet för cyklister. Det var väl inte så lyckat tycker jag. Och detta av en kommun som prisats för sitt cykelarbete.


Fartkamera på väg att monteras i cykelbanan. Foto: Pär Båge

Kommunens svar på varför stolpen står i cykelbanan gör mig bekymrad:

Fartkameran måste stå där av ”tekniska orsaker” enligt Trafikverket. Och de ser inga trafiksäkerhetsproblem för de som färdas på cykelbanan.

Låt oss bena ut detta:

1, Kameran, stolpe och fundament måste inte alls stå i cykelbanan. Det finns alltid en annan lösning om man anstränger sig. Varför den står där är för att detta är en standardlösning som används på många platser, det vill säga det är den billigaste och enklaste lösningen. Men inte den enda lösningen. Men andra lösningar kräver lite större insatser och andra tekniska lösningar – och kostar då mer pengar. Enklare och billigare är då att ställa kameran i cykelbanan. Det är ju inget trafiksäkerhetsproblem med stolpar i cykelbanor. Eller…

2, Väg- och transportforskningsinstitutet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap visar i sina studier om cykelolyckor att brister i cykelinfrastrukturen, som exempelvis stolpar i cykelbanor, utgör en påtaglig del av landets alla cykelolyckor. Det kan till exempel gå så här illa:

Placerar man stolpar "olyckligt" sker olyckor - så enkelt är det. 

Självklart finns det riktlinjer för placeringar av fasta föremål i anslutning till cykelbanan. Bland annat i skriften GCM-Handboken. Som Trafikverket och Sveriges kommuner och landsting tagit fram. Riktlinjerna finns där för att uppnå grundläggande funktioner på cykelinfrastrukturen, till exempel vad gäller säkerhet. För det är ju ingen lek vi håller på med. Det är kött och blod och människors säkerhet och hälsa. Utdrag ur GCM-Handboken angående placeringar av bland annat stolpar:

0,6 meter från cykelbanan, helst 1 meter – inte i cykelbanan. Men kommunens och (?) Trafikverkets bedömning är att ställa stolpen i cykelbanan inte är något trafiksäkerhetsproblem. Stick i stäv med deras egna rekommendationer och känd kunskap från forskning om cykelolyckor – de kan och vet bättre än forskning, råd och riktlinjer.

Tittar vi sen runt i Stockholms län upptäcker vi fler platser där Trafikverket ställt fartkameror i cykelbanan, som här på Gudöbroleden:


Ännu en fartkamera i cykelbanan, kanske inte så enkel att upptäcka i mörker. Foto: Mats Ohlson

Det är märkligt detta med stolpar i cykelbanan. Ibland är de inte ett trafiksäkerhetsproblem enligt vissa och ibland är de det. Som här, när Trafikverket byggt en helt ny cykelbanan i norra Stockholm:


I cykelbanans ena körfält står det stolpar, som det gör på Saltsjöbadsleden och Gudobroleden. Artikel i Metro


Stolpar = stor olycksrisk för cyklister.

Då var stolpar i cykelbanan ett säkerhetsproblem och tämligen omgående togs de bort och placerades på lämpligare ställen. Och vips så blev både framkomligheten och trafiksäkerheten bättre för cykeltrafiken.

Ett systematiskt och framgångsrikt trafiksäkerhetsarbete kan aldrig grundas på dessa ad-hoc lösningar där tyckande, åsikter och billigaste lösningen får fälla avgörande. För att nå framgång gäller det att använda forskning, kunskap, råd och riktlinjer. Och att hela tiden samla ny kunskap och utveckla råd och riktlinjer. Än så länge har jag inte funnit någon forskning eller råd och riktlinjer som säger att det är lämpligt och en trafiksäkerhetsförbättrande åtgärd att ställa stolpar i cykelbanan – av den enkla anledningen att det är det ju inte - det förstår min 9-åriga dotter. För att nå framgång i trafiksäkerhetsarbetet är det ju också avgörande att alla trafikslag omfattas av nollvisionen och inte som Trafikverket ständigt gör – sätter cykeltrafiken på undantag.

Vi kan se detta exempel. Stolpar med vägmärken, kameror och annan teknisk utrustning behöver inte placeras i cykelbanan. Det finns alltid andra lösningar. I detta fall krävdes att en politiker pekade med hela handen och en engagerad förvaltning – det går om man vill


Det går alltså att hänga skyltar, kameror och annan teknisk utrustning på en arm över cykelbanan - det finns alltid en annan lösning. Foto: Martin Söderlund Ek

Men som sagt, det krävs att man vill och anstränger sig lite. Vilket vi alltid gör när det gäller biltrafiken – för inte är det ofta vi ser stolpar i körbanorna – det skulle inte gå så bra då. Då väljer vi att följa riktlinjerna. Då är människors säkerhet och hälsa viktig. Det är märkligt att vi slutar se det på det sättet när det gäller människor som cyklar – då är det inte lika viktigt, då bryr vi oss inte lika mycket. Då kan svaret bli: ”de har väl ögon och styre”

 

Relaterade inlägg:

"Cyklister bara klagar"

9 okt 2018

Detta påstående är något jag stöter på lite då och då i mitt arbete. Inte helt ovanligt att påståendet följs av: ”cyklister betalar inte skatt” och ”det är minsann inte perfekt för bilister heller”.

Så låt oss jämföra hur förhållandena är för biltrafiken respektive cykeltrafiken. Som tur är finns det material som gör att det faktiskt går att någorlunda jämföra. Motormännen genomför varje år en inventering och inspektion av europa-, riks- och länsvägarna i landet:

Vägkvalitetsrapport 2017 - En granskning av Sveriges vägnät

Studien omfattar cirka 7 300 mil väg. Resultatet:

Under 2012 genomförde Trafikverket en inventering och granskning av de regionala cykelvägarna i Stockholms län. Inventeringen omfattar lite över 80 mil. Resultatet:


Från regionala cykelplanen för Stockholms län

Det kan se ut så här:


En dubbelriktad gång- och cykelbana. 1,8 meter bred. Som att göra vägen 3 meter bred och säga: lycka till

Mer från inventeringen av de regionala cykelvägarna:


"...något som påverkar framkomligheten var 118:e meter." När såg vi ett sådant resultat från våra vägar?

Slutsats:

  • Väg: 1 procent dåligt

  • Cykelväg: 99 procent dåligt

Låt oss fortsätta granskningen och studera förhållanden vid vägarbeten. Där visar studier från Väg- och transportforskningsinstitutet och Trafikverket att cyklister är det trafikslag som är mest olycksdrabbat vid vägarbeten:


Från rapporten: ”Jag ramlade ner i en grop vid ett vägarbete!” Trafikverket Publikation 2014:122

Sen har vi förhållandena som uppstått för cykeltrafiken till följd av 2 + 1 – vägarna – knappast förhållanden som skulle få toppbetyg av Motormännen om motsvarande hade hänt för biltrafiken. Folksam har studerat dödsolyckor bland cyklister på statlig väg, resultatet: de som cyklar på statlig väg dödas för att det saknas cykelvägar och säkra passager. 

Och 21 år efter beslutet om Nollvisionen kan vi konstatera att Trafikverket har inventerat sina cykelpassager. Men inte gjort passagerna säkra – Trafikverket håller på att ”klarlägga” hur det ska gå till. 21 år...


2+1-väg. Eller när staten visar sitt förakt för människor som cyklar. Foto: Leif Larsson

Studerar vi sedan hur förhållandena för cykeltrafiken är under vintermånaderna på dessa regionala cykelvägar uppstår förhållanden som gör det omöjligt att cykla under vissa perioder – vi kan säga att dessa förhållanden faller utanför någon betygsskalan. Det mest fascinerande av allt – det är förhållanden som väghållaren själv skapar och inte vädrets makter. Motsvarande ser vi aldrig (?) på vägarna – eller har ni varit med om att Trafikverket plogat gång- och cykelvägen och vräkt ut snömassorna på vägen? Och sedan låtit snömassorna ligga där i flera dagar. 


Snön måste bort från vägen - då lägger vi den på cykelvägen. Där snön sen blir liggande. Foto: Åke Henricsson

Sen har vi en annan företeelse som lyser helt med sin frånvaro på vägarna: stenbumlingar, betonggrisar och andra farliga, omärkta hinder som dyker upp lite här och där på cykelvägarna. Hinder som är utplacerade av väghållarna. Ofta är ju stenbumlingarna placerade där för att det finns en hel del bilister som tycker det är lämpligt att kör bil på cykelvägar – vägarna räcker så att säga inte till för dessa motormän. Så för de som cyklar blir det pest eller kolera – sten eller bil. 


Stenbumling på cykelväg, utplacerad av väghållare. Sker detta på vägar? Foto: Leo Wentzel

En annan sak jag aldrig råkar ut för när jag kör omkring på våra läns-, riks- och europavägar är stolpar – mitt i vägen. På cykelvägen får man ständigt vara redo för stolpar – mitt i cykelvägen.


Oj! Eller shit happens. Eller: vi struntade i att flytta stolpen när vi byggde om - billigast så. Foto: Thomas Ros

Sen har vi ju det faktum att en hel del cykelvägar bara tar slut – de finns så att säga enbart i planer och i tankevärlden – de finns inte i verkligheten. Sällan vi ser en riksväg bara slutar på detta sätt:


Foto: Mats Jungar

Alla dessa ”defekter” får naturligtvis utslag i olycksstatistiken: fler cyklister än bilister hamnar på sjukhus. Så här säger Väg- och transportforskningsinstitutet om cykelolyckor: majoriteten av cykelolyckor med personskador beror på dålig cykelinfrastruktur samt brister i drift och underhåll av densamma.

Ni kan ju fantisera lite hur olycksstatistiken för biltrafiken skulle se ut om motsvarande förhållanden existerade på vägarna. Inte så bra va? Vi ser ju också på diagrammet att satsar vi massor av miljarder på biltrafiken så minskar personskadeolyckorna. Det känns ju minst sagt cyniskt att regeringen i detta läge satsar på en elcykelpremie för att få fler att cykla och samtidigt skrotar snabbcykelvägarna. Cykelvägar som skulle visa vägen till framkomlig och säker cykelinfrastruktur. Varför inte bägge?

Så i min värld har de som cyklar all anledning att klaga, och jag tycker de ska klaga högljutt och ofta. Särskilt i ett samhälle där de ju faktiskt uppmanas att cykla och att cykla mer. Jag är mer förvånad över att de som cyklar är beredda att ta så mycket skit. Att de så att säga inte gör uppror över sakernas tillstånd – det är obegripligt för mig.

Så min uppmaning till er som cyklar – sluta ta skit, säg ifrån, kräv förändring och förbättring. NU!

Jag undrar hur tongångarna från Motormännen låtit om förhållandena varit omvända…

Tips tack till Anders N!

Relaterade inlägg:

Skolan briljerar

2 okt 2018

För lite mer än ett år sedan skrev jag ett inlägg om de farliga och besvärliga förhållanden som råder på mina barns skola. Det har blivit en följetong hur illa skolledningen och fastighetsbolaget SISAB har valt att hanterar barnens cykelparkering och barnens möjlighet att tryggt och säkert kunna röra sig på skolans område.

Nu kommer här en uppdatering. Efter att i ett års tid uppvaktat skolledningen och SISAB tröttnade jag på deras oförmåga att skapa säkra och trygga förhållanden för barnen som cyklar och går till skolan.


Cykelparkering, varutransporter, sopbilar, personbilar - allt i en salig och farlig röra på skolans område

Jag kontaktade då skolborgarrådet och media. Och helt plötsligt, som från det blå, blev det en väldigt fart på skolledningen och SISAB. Cykelparkeringen försvann över en natt.


Här monteras skolans cykelparkering ner. Bara några dagar efter jag kontaktat skolborgarrådet och media.

Så nu fanns det ingen cykelparkering alls på skolans område. Men inte slutar barn och vuxna cykla för det. Och som så många andra gånger faller det på dem som cyklar att lösa detta – och de flesta började låsa fast cyklarna i staketet framför skolan.


När ingen cykelparkering finns får barn och vuxna lösa det själva - staketet blir då cykelparkering.

De som väljer att ta bilen till skolan hade helt plötslig fått mycket bättre förhållanden genom mer än en fördubbling av antal parkeringsplatser då cykelparkeringen togs bort – i direkt anslutning till skolentrén - det ska vara enkelt att välja bilen.


Cykelparkering bort blir mer bilparkering och lättare att välja bilen...

Så här var det ett antal veckor. Tills en ny cykelparkering dök upp. Skolan och SISAB hade nu hittat en säker och lämplig plats för barnen att parkera sina cyklar på. Man hade hittat en yta som var ”ledig” - som så att säga blev över efter att allt annat fått sitt. Den ligger i ena änden av skolan. Mer än 200 meter från där de flesta eleverna har sin skolverksamhet. Och för att komma till och från cykelparkeringen måste barnen ändå gå via framsidan på skolan – där varutransporterna och personbilar fortfarande trafikerar ytan. De kan också gå via en ödslig gång- och cykelväg med en brant backe och på så sätt ta sig ”bakvägen” till skolan - det lockar inte så många...


Den nya cykelparkering. Längst bort i bilden går den väg som leder till skolentrén och skolverksamheten. Och där varutransporter kör, backar och vänder - och där barnen går och cyklar. Den nya cykelparkeringen löste ingenting.

Nu fungerar ju många människor så att de accepterar inte att ta skit och usla lösningar. Så många väljer att fortsätta låsa fast sina cyklar i staketet framför skolan – det är fler cyklar parkerade där än i den ”nya” och ”säkra” cykelparkeringen. Den ”nya” parkeringen innebär ju en omväg - en senväg - den är inte logiskt placerad utifrån människor behov och rörelsemönster.


Tecknet på att skolan inte löst någonting vad gäller en trafiksäker skolmiljö.

Skolledningen säger sig ha fler planer på gång. En bom för att hindra privatbilar från att komma in på skolområdet och en eventuell cykelparkering i andra änden av skolan. Vi får väl se hur det blir med det, jag får säkert anledning att återkomma i frågan. Men fortfarande kommer det alltså vara varutransporter som kör, backar och vänder på samma yta där skolbarnen går och cyklar. Så i grunden har inte särskilt många steg tagits mot en säkrare och tryggare skolmiljö.

Relaterade inlägg:

Nya Slussen - bygger på minskat cyklande

28 sep 2018

Det fanns en gång i tiden en prognos för cykeltrafikens utveckling i Nya Slussen - cykeltrafiken skulle öka med 5 procent om året.

2015 fattar Exploateringsnämnden beslut om att gång- och cykelbron och dess ramp ska breddas samt att korsningen mellan bron och rampen ska förbättras vad gäller trygghet, framkomlighet och säkerhet.

Som av en tillfällighet skruvar då projektet Nya Slussen ner prognosen för cykeltrafikens utveckling - från 5 procent till 2 procents ökning per år från och med 2020. Nu blir då projektets slutsats: gång- och cykelbron behöver inte breddas. Inte heller rampen behöver breddas. Och korsningen mellan bron och rampen fungerar utmärkt som den är.


En korsning av sällan skådat slag. Rampen som kommer upp till höger lutar 10 procent. Se bredder på svängfälten, på fälten rakt fram, på radier. Lägg till 10 000 tals cyklister och gående i denna punkt. Har ni sett något liknande? Men projektet intygar att det ska fungera utmärkt så då är det väl så.

Alltså ett ställningstagande från projektet som är stick i stäv med det politiskt fattade beslutet, ett beslut som säger: "En breddning av bron ska göras i syfte att klara högre trafikflöden."

Beslutet säger inte"bör", det säger inte "utredas", det säger inte "skriv ner prognosen" - beslutet säger att bron och rampen ska breddas och att korsningen ska förbättras.

Självklart är det så att trafikökningar många gånger planar ut med tiden, så även cykeltrafiken. Men är vi där redan 2020 - börjar vi så att säga närma oss peak cykel? Nej knappast. Det är precis tvärtom - det finns inget som pekar på att vi ens är i närheten av peak cykel. Staden har en cykelplan och genomför omfattande satsningar. Likaså har många kranskommuner färska cykelplaner och satsar på ett ökat cyklande. Regionen har en regional cykelplan med målet att öka cykelandelen till 20 procent år 2030. Vi kan säga att satsningarna har knappt börjat. Alla dessa planer fastslår ett långsiktigt arbete och en tydlig målsättning att öka antalet cyklister och cykelns resandeandel. Med andra ord - det har aldrig tidigare investerats och kommer investeras i cykel så som nu och under en lång tid framöver. Vad som gör det än mer intressant är när vi studerar vilka potentialer som finns när det gäller cykeltrafik i regionen. Trafikkontoret har studerat detta och tagit fram en rapport 2012: Potentialer för ökad cykeltrafik. I rapporten redovisas att försiktigt räknat är cykelpotentialen mer än 100 000 cykelpassager per dygn över Slussen. Vidare tas det upp i rapporten: "Dessa potentialer är förstås självklara att beakta i planeringen av det framtida Slussen." 

Projektet har nu gjort en flödesanalys för gång- och cykelbron, genomförd i mars 2018. Där har man använt sig av den "nya" och nerskrivna prognosen och finner då att allt är frid och fröjd - bron behöver inte breddas. Rapporten redovisar inga kölängder, redovisar inga fördröjningar eller förändringar av restider - det går alltså inte att se vad som händer över tiden. Så det är omöjligt att utläsa hur man har kommit fram till dessa slutsatser.

Man har även försökt sig på en prognos och simulering av gångtrafiken. Det är ju viktigt att även dimensionera rätt för gående. För blir det dåligt för gångtrafiken, blir det dåligt för cykeltrafiken - de påverkar varandra. Måttet för gångbanan på bron är 2,5 meter. Det är ett mått Trafikkontoret normalt använder för gångbanor som byggs på lokalgator - i ytterstaden. Det är ett mått som innebär att du inte kan gå bredvid ditt sällskap när du möter någon. Då får du gå bakom alternativt kliva ner på cykelbanan. Kommer du med barnvagn, tvillingvagn, permobil eller rullstol blir det riktigt besvärligt. Är det en kvalitet som vi vill ha i en stad som säger sig prioritera gång och cykel? I detta läge - mitt i hjärtat av Stockholm. Och är det någon om på fullaste allvar tror att gångflödena på denna bro kommer motsvara flödena för en gångbana på en lokalgata i ytterstaden? En av landets ledande experter på området tror inte det. Hans "betyg" vad gäller gångsimuleringen är inte nådigt:

Men här står vi alltså - år 2018. Bygget av Nya Slussen pågår för fullt. Beslut finns om en bredare gång- och cykelbro, om en bredare ramp och en förbättrad korsning. Ett framsynt beslut som vilar på mycket goda grunder. Men inte enligt projektet Nya Slussen. Som är av en helt annan uppfattning. En uppfattning som baseras på en nerskruvad prognos. Där projektet inte redovisar anledningar eller analyser för sänkningen av prognosen - de bara skruvar ner den. Och en gångsimulering som beskrivs som en "katastrof" av expertis.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg:
"Vore jag mer konspiratoriskt lagd så kunde jag ju få för mig att projektet inte har för avsikt att bredda bron och fixa en bättre ramp och funktionell anslutning till bron. Att man så att säga inväntar ett lämpligt tillfälle och tidpunkt att meddela omvärlden att på grund av ditt eller datt så gör de bedömningen att bron inte behöver eller kan breddas – det duger som det är. Men så kan det nog inte vara."

Detta är stads- och trafikplanering år 2018.

Uppdaterad 2018-09-28, kl 13:15

Ibland vill jag ha en second opinion på min bedömning och expertis. Så denna gång frågade jag en expert på cykelplanering och cykelinfrastruktur från Nederländerna - Herbert Tiemens. Här är hans "dom" över korsningen:

Relaterade inlägg:

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!