Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Förare av sopsaltare hyllar nya cykelbanan

12 jan 2018

Inte bara cyklister uppskattar när cykelinfrastrukturen förbättras. Så gör även de som har som arbete att se till att cykelbanan (och gångbanan) är fri från snö och is. En väl utformad och dimensionerad cykelbana underlättar nämligen i stor utsträckning deras arbete. Så här säger en förare av sopsaltaren när jag frågar om det blivit enklare att utföra arbetet:

"Ja det är MYCKET enklare att köra, innan höll man på att ramla ur maskinen pga alla gupp och ojämnheter!"

Det ger ju en viss uppfattning om hur det var att cykla på denna så kallade cykelbana tidigare...

Så det är inte bara enklare, tryggare och framkomligare att cykla nu. Det är även enklare att utföra drift och underhåll på väl utformade cykelbanor!

Så här såg cykelbanan ut innan den byggdes om:

Och nu ser cykelbanan ut så här:


Foto: Robert Larsson

En viss skillnad får man konstatera!

Trafikverket briljerar!

21 mar 2017

Nu är det slut på eländet!
Trafikverket har samlat all sin expertis och kommit på en lösning. Cyklandet, eller ska vi kanske säga pulsandet, i massor av snömodd längs Roslagsvägen/E18 är över. Trafikverket har funnit en lösning som gör att detta elände snart är ett minne blott.


Foto: Pär Bygdesson

Lösningen: de ska ploga långsammare!

I massor av år har cyklister felanmält detta elände. När Trafikverket plogar körbanorna på E18/Roslagsvägen vräks snömassorna upp på cykelbanan bredvid. Cykelbanan blir därmed ofarbar, ibland under en längre period. Och så blir det mer eller mindre efter varje snöfall och röjning. Cykelbanan är alltså förvaringsplats för körbanornas snömassor.

Hela poängen med röjning av dessa trafikleder med fler körfält är flera fordon som kör tillsammans med en viss hastighet för att kunna trycka bort snö. Och för att inte hindra övrig trafik allt för mycket. Och för att blir klara någon gång. Kan ju inte drälla omkring hur länge som helst. Fundera över hur detta ska kommuniceras ut till alla dessa olika förare. Att just utmed detta avsnitt, en kort sträcka på Roslagsvägen, är det hastighet X som gäller. Svevia och andra utförare har en mängd underentreprenörer, olika fordon och förare år från år – och detta är alltså Trafikverkets tillförlitliga och hållbara lösning: långsamplogning!

Minst sagt häpnadsväckande att efter år av elände och felanmälningar lyckas ansvariga på Trafikverket kläcka ur sig detta. Tror de ens en gång själva på detta? Men så klart, det är ju billigare än att sätta upp skärmar mellan körbanan och cykelbanan. Så som det finns skärmar på andra utsatta sträckor. Med tanke på att Trafikverket skrotade snabbcykelvägen utmed denna sträcka kanske jag inte ska vara så förvånad över denna briljans från verket. Verket har ju även en uttalad motvilja att börja sopsalta cykelvägarna, trots de väldokumenterade effekterna. Vi ser ett Trafikverk som uppenbarligen saknar grundläggande cykelkompetens. Hur ska Trafikverket då kunna förverkliga regeringens uppdrag ökad och säker cykling?

Misstänker att jag får anledning att återkomma i frågan nästa vinter…

 

Relaterade inlägg:

Snöröjning, var god dröj

24 feb 2017

I Stockholm röjs bara gångbanan på ena sidan av gatan i det som kallas ytterstaden, till skillnad från innerstaden där bägge gångbanorna röjs. Det som avgör vilken sida av gatans gångbana som ska röjas i ytterstaden är – biltrafiken. Man utgår helt enkelt från de parkeringsregler som gäller på gatan. Inte eventuella analyser av gångströmmar, anslutande gång- och cykelvägar, eller var fastigheter ligger och så vidare. Vilken gångbana som röjs avgörs av biltrafikens parkeringsreglering. Detta får många gånger helt absurda konsekvenser för de som går, och ibland för de som cyklar. 

Se detta exemplet.

Fastigheter på en sida av gatan med ett antal portar (start- och målpunkter). Vidare så ansluter en gång- och cykelväg till gångbanan. Men det är andra sidans gångbana som snö- och halkbekämpas, alltså den som saknar fastigheter, start- och målpunkter, och anslutande gång- och cykelvägar.


När det är så kallad städdag på gatan (onsdagar 8-16) då röjs körbanan fri från snö och is. Men gångbanan röjs inte, på gångbanan läggs skiten från körbanan upp...

En gång- och cykelväg ansluter till den oröjda och isiga gångbanan

Alla som ska till eller från fastigheterna och gång- och cykelvägen ska alltså över på andra sidan, till den röjda gångbanan. Hur det ska gå till är inte lika självklart, eftersom du tvingas forcera både snö- och isvallar samt parkerade bilar på sträckan.

Och detta kan många gånger vara svårt för människor att göra. Till exempel de med barnvagn, de med lastcykel, de med rullator, de med rullstol, barn och så vidare. Istället tvingas de att försöka ta sig fram på en flod av is.


En flod av is. Full av spår från människor som gått här. Men staden menar att du ska gå på andra sidan. Oklart dock hur du ska ta dig dit och därifrån.

Staden slår sig för bröstet. Att man nu bygger bostäder i en aldrig tidigare omfattning; man förtätar och bygger innerstad utåt. Stockholm ska bli en ”promenadstad”. Dessa ord klingar tomma när man överallt i ytterstaden tvingas uppleva detta – en snöröjning för gående på biltrafikens villkor. Är det verkligen 2017?

Menar staden verkligen allvar med sin framkomlighetsstrategi som säger sig prioritera gående och cyklister högst och sitt ”promenadstadssnack” så måste ju gångbanorna på bägge sidor röjas. Om det går att göra i innerstaden går det självklart att göra även i ytterstaden. Det handlar bara om vilja och prioritering. Och att man inte utgår från biltrafiken när man ska snöröja för gångtrafiken.


Cykelbanan – stadens soptipp

12 jan 2017

Vi som cyklar upplever till och från att cykelbanorna används till lite att möjligt. Det är bilister som olovligt kör och parkerar på dem. Byggfirmor placerar sina bigbags på cykelbanorna lite hur som helt. Kort sagt, du hittar lite vad som helst på cykelbanorna.

Kanske är det som så att alla de som nu anser att cykelbanan kan användas till vad de anser bäst och lämpligast i allra högsta grad är inspirerade av ingen annan än staden och hur ansvariga på staden hanterar cykelbanan.

För kommunen och deras entreprenör anser ju själva att cykelbanan kan användas på detta sätt. Trots upprepade felanmälningar. I flera dagar. Utan rekordnederbörd. Eller storstrejk. Eller andra mer eller mindre usla ursäkter och undanflykter.


Sankt Eriksgatan, ett så kallat prioriterat pendlingsstråk för cykeltrafiken. Snödumpningsplats. I flera dagar. Foto: Björn Hasselblad 

Och det är precis detta som vi som cyklar upplever, dagligen. Cykelbanorna är uppenbarligen till för allt möjligt skit. Skit som staden själv placerar ut på cykelbanan. Och inte tar bort.

Något stinker...

Sopsaltaren sveper fram över landets cykelvägar

5 dec 2016

När jag började skriva om sopsaltaren för snart fyra år sedan på bloggen var det två kommuner i landet som sopsaltade delar av sitt cykelvägnät – Linköping och Norrköping. Sedan dess har fler och fler kommuner upptäckt de stora fördelarna med sopsaltning och i dag är det 26 stycken kommuner som sopsaltar – från Malmö i söder till Umeå i norr sveper sopsaltaren fram och gör vintercyklingen säkrare och mer framkomlig.


Sopsaltaren i aktion! Foto: Stockholms stad

Denna utveckling kunde jag inte riktigt ana när jag började skriva om sopsaltning. Riktigt roligt och glädjande att så många upptäckt och använder sig av metoden. Och jag är övertygad om att ännu fler kommer börja sopsalta. För så här säger resultaten:

Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI):

”Sopsaltade stråken ger högre standard än osaltade cykelvägar”

”Väglagsobservationer visar tydligt att sopsaltningen resulterat i ett bättre väglag än traditionell plogning och sandning. Det har i princip alltid varit barmarksförhållanden på de sopsaltade stråken, även då det varit snö och is på cykelstråk som inte saltats. VTI:s mätningar visar också att friktionen i genomsnitt varit betydligt högre på de sopsaltade stråken jämfört med de stråk som inte saltats.”

”Förutom att de objektiva mätningarna visar att sopsaltningen ger en högre standard vintertid, har allmänhetens respons varit mycket positiv.”

”Som helhet kan sägas att försöken med sopsaltning av utvalda cykelstråk i Stockholm hittills varit mycket lyckosamma och att det finns goda anledningar till att fortsätta med metoden även kommande vintrar.” 

Utvärdering av 10-års sopsaltning i Odense Danmark:

 “Ten years experience of operational and experimental spreading of NaCI brine on bicycle lanes in the Odense City Council areas has shown that this is environmentally the best method of combating icy surfaces on bicycle lanes. In more or less all the commonly occurring winter situations it has been possible to maintain a high level of service on the bicycle lanes by sweeping off any snow and spreading brine. It is however quite essential to a satisfactory result that the brine is spread as a preventive measure - for example on the basis of an automatic ice warning system. Environmentally the method has meant a reduction in the amount of salt spread by about 70% compared with the spreading of dry salt, without any increase in the transportation work and without any other negative environmental impact. In financial terms the method is comparable to the spreading of dry salt, while compared with graveling it costs less than 66%.”

Anna Niskas (VTI) doktorsavhandling Vinterväghållning och cykelvägar  2002:

“Metoden med borste för snöröjning och saltlösning, eller befuktad salt, för halkbekämpning ger en högre standard än traditionell plogning och halkbekämpning med krossgrus. Metoden innebär att man slipper isiga spår och löst grus på bara ytor, vilket är de väglag som cyklister skyr mest. De skärpta standardkraven, med bl.a. ett startkriterium för snöröjningen på 1 cm snödjup, var en bidragande orsak till den förhöjda standarden.”

Resultat från Stockholm:

      • 40 procent färre singelolyckor med cyklister på de sopsaltade stråken
      • Antalet fallolyckor med gående på de sopsaltade stråken har mer än halverats
      • 30 procent fler cyklister på de sopsaltade stråken


Sopsaltning, säkrare och framkomligare för cyklister. Och gående! Foto: Jon Jogensjö 

En annan viktig erfarenhet som detta visar är vikten av en stor och central aktörs agerande. Linköping började med sopsaltning för snart 15 år sedan. Men metoden fick ingen större spridning i landet förens Stockholm började testa metoden under 2012. Tänk då vilken effekt det skulle få om en nationell aktör som Trafikverket tog taktpinnen vad gäller att utveckla och förbättra inom cykelområdet - ett Trafikverk 2.0.

 

Relaterade inlägg:

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!