Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Trafikverket briljerar!

21 mar 2017

Nu är det slut på eländet!
Trafikverket har samlat all sin expertis och kommit på en lösning. Cyklandet, eller ska vi kanske säga pulsandet, i massor av snömodd längs Roslagsvägen/E18 är över. Trafikverket har funnit en lösning som gör att detta elände snart är ett minne blott.


Foto: Pär Bygdesson

Lösningen: de ska ploga långsammare!

I massor av år har cyklister felanmält detta elände. När Trafikverket plogar körbanorna på E18/Roslagsvägen vräks snömassorna upp på cykelbanan bredvid. Cykelbanan blir därmed ofarbar, ibland under en längre period. Och så blir det mer eller mindre efter varje snöfall och röjning. Cykelbanan är alltså förvaringsplats för körbanornas snömassor.

Hela poängen med röjning av dessa trafikleder med fler körfält är flera fordon som kör tillsammans med en viss hastighet för att kunna trycka bort snö. Och för att inte hindra övrig trafik allt för mycket. Och för att blir klara någon gång. Kan ju inte drälla omkring hur länge som helst. Fundera över hur detta ska kommuniceras ut till alla dessa olika förare. Att just utmed detta avsnitt, en kort sträcka på Roslagsvägen, är det hastighet X som gäller. Svevia och andra utförare har en mängd underentreprenörer, olika fordon och förare år från år – och detta är alltså Trafikverkets tillförlitliga och hållbara lösning: långsamplogning!

Minst sagt häpnadsväckande att efter år av elände och felanmälningar lyckas ansvariga på Trafikverket kläcka ur sig detta. Tror de ens en gång själva på detta? Men så klart, det är ju billigare än att sätta upp skärmar mellan körbanan och cykelbanan. Så som det finns skärmar på andra utsatta sträckor. Med tanke på att Trafikverket skrotade snabbcykelvägen utmed denna sträcka kanske jag inte ska vara så förvånad över denna briljans från verket. Verket har ju även en uttalad motvilja att börja sopsalta cykelvägarna, trots de väldokumenterade effekterna. Vi ser ett Trafikverk som uppenbarligen saknar grundläggande cykelkompetens. Hur ska Trafikverket då kunna förverkliga regeringens uppdrag ökad och säker cykling?

Misstänker att jag får anledning att återkomma i frågan nästa vinter…

 

Relaterade inlägg:

Snöröjning, var god dröj

24 feb 2017

I Stockholm röjs bara gångbanan på ena sidan av gatan i det som kallas ytterstaden, till skillnad från innerstaden där bägge gångbanorna röjs. Det som avgör vilken sida av gatans gångbana som ska röjas i ytterstaden är – biltrafiken. Man utgår helt enkelt från de parkeringsregler som gäller på gatan. Inte eventuella analyser av gångströmmar, anslutande gång- och cykelvägar, eller var fastigheter ligger och så vidare. Vilken gångbana som röjs avgörs av biltrafikens parkeringsreglering. Detta får många gånger helt absurda konsekvenser för de som går, och ibland för de som cyklar. 

Se detta exemplet.

Fastigheter på en sida av gatan med ett antal portar (start- och målpunkter). Vidare så ansluter en gång- och cykelväg till gångbanan. Men det är andra sidans gångbana som snö- och halkbekämpas, alltså den som saknar fastigheter, start- och målpunkter, och anslutande gång- och cykelvägar.


När det är så kallad städdag på gatan (onsdagar 8-16) då röjs körbanan fri från snö och is. Men gångbanan röjs inte, på gångbanan läggs skiten från körbanan upp...

En gång- och cykelväg ansluter till den oröjda och isiga gångbanan

Alla som ska till eller från fastigheterna och gång- och cykelvägen ska alltså över på andra sidan, till den röjda gångbanan. Hur det ska gå till är inte lika självklart, eftersom du tvingas forcera både snö- och isvallar samt parkerade bilar på sträckan.

Och detta kan många gånger vara svårt för människor att göra. Till exempel de med barnvagn, de med lastcykel, de med rullator, de med rullstol, barn och så vidare. Istället tvingas de att försöka ta sig fram på en flod av is.


En flod av is. Full av spår från människor som gått här. Men staden menar att du ska gå på andra sidan. Oklart dock hur du ska ta dig dit och därifrån.

Staden slår sig för bröstet. Att man nu bygger bostäder i en aldrig tidigare omfattning; man förtätar och bygger innerstad utåt. Stockholm ska bli en ”promenadstad”. Dessa ord klingar tomma när man överallt i ytterstaden tvingas uppleva detta – en snöröjning för gående på biltrafikens villkor. Är det verkligen 2017?

Menar staden verkligen allvar med sin framkomlighetsstrategi som säger sig prioritera gående och cyklister högst och sitt ”promenadstadssnack” så måste ju gångbanorna på bägge sidor röjas. Om det går att göra i innerstaden går det självklart att göra även i ytterstaden. Det handlar bara om vilja och prioritering. Och att man inte utgår från biltrafiken när man ska snöröja för gångtrafiken.


Cykelbanan – stadens soptipp

12 jan 2017

Vi som cyklar upplever till och från att cykelbanorna används till lite att möjligt. Det är bilister som olovligt kör och parkerar på dem. Byggfirmor placerar sina bigbags på cykelbanorna lite hur som helt. Kort sagt, du hittar lite vad som helst på cykelbanorna.

Kanske är det som så att alla de som nu anser att cykelbanan kan användas till vad de anser bäst och lämpligast i allra högsta grad är inspirerade av ingen annan än staden och hur ansvariga på staden hanterar cykelbanan.

För kommunen och deras entreprenör anser ju själva att cykelbanan kan användas på detta sätt. Trots upprepade felanmälningar. I flera dagar. Utan rekordnederbörd. Eller storstrejk. Eller andra mer eller mindre usla ursäkter och undanflykter.


Sankt Eriksgatan, ett så kallat prioriterat pendlingsstråk för cykeltrafiken. Snödumpningsplats. I flera dagar. Foto: Björn Hasselblad 

Och det är precis detta som vi som cyklar upplever, dagligen. Cykelbanorna är uppenbarligen till för allt möjligt skit. Skit som staden själv placerar ut på cykelbanan. Och inte tar bort.

Något stinker...

Sopsaltaren sveper fram över landets cykelvägar

5 dec 2016

När jag började skriva om sopsaltaren för snart fyra år sedan på bloggen var det två kommuner i landet som sopsaltade delar av sitt cykelvägnät – Linköping och Norrköping. Sedan dess har fler och fler kommuner upptäckt de stora fördelarna med sopsaltning och i dag är det 26 stycken kommuner som sopsaltar – från Malmö i söder till Umeå i norr sveper sopsaltaren fram och gör vintercyklingen säkrare och mer framkomlig.


Sopsaltaren i aktion! Foto: Stockholms stad

Denna utveckling kunde jag inte riktigt ana när jag började skriva om sopsaltning. Riktigt roligt och glädjande att så många upptäckt och använder sig av metoden. Och jag är övertygad om att ännu fler kommer börja sopsalta. För så här säger resultaten:

Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI):

”Sopsaltade stråken ger högre standard än osaltade cykelvägar”

”Väglagsobservationer visar tydligt att sopsaltningen resulterat i ett bättre väglag än traditionell plogning och sandning. Det har i princip alltid varit barmarksförhållanden på de sopsaltade stråken, även då det varit snö och is på cykelstråk som inte saltats. VTI:s mätningar visar också att friktionen i genomsnitt varit betydligt högre på de sopsaltade stråken jämfört med de stråk som inte saltats.”

”Förutom att de objektiva mätningarna visar att sopsaltningen ger en högre standard vintertid, har allmänhetens respons varit mycket positiv.”

”Som helhet kan sägas att försöken med sopsaltning av utvalda cykelstråk i Stockholm hittills varit mycket lyckosamma och att det finns goda anledningar till att fortsätta med metoden även kommande vintrar.” 

Utvärdering av 10-års sopsaltning i Odense Danmark:

 “Ten years experience of operational and experimental spreading of NaCI brine on bicycle lanes in the Odense City Council areas has shown that this is environmentally the best method of combating icy surfaces on bicycle lanes. In more or less all the commonly occurring winter situations it has been possible to maintain a high level of service on the bicycle lanes by sweeping off any snow and spreading brine. It is however quite essential to a satisfactory result that the brine is spread as a preventive measure - for example on the basis of an automatic ice warning system. Environmentally the method has meant a reduction in the amount of salt spread by about 70% compared with the spreading of dry salt, without any increase in the transportation work and without any other negative environmental impact. In financial terms the method is comparable to the spreading of dry salt, while compared with graveling it costs less than 66%.”

Anna Niskas (VTI) doktorsavhandling Vinterväghållning och cykelvägar  2002:

“Metoden med borste för snöröjning och saltlösning, eller befuktad salt, för halkbekämpning ger en högre standard än traditionell plogning och halkbekämpning med krossgrus. Metoden innebär att man slipper isiga spår och löst grus på bara ytor, vilket är de väglag som cyklister skyr mest. De skärpta standardkraven, med bl.a. ett startkriterium för snöröjningen på 1 cm snödjup, var en bidragande orsak till den förhöjda standarden.”

Resultat från Stockholm:

      • 40 procent färre singelolyckor med cyklister på de sopsaltade stråken
      • Antalet fallolyckor med gående på de sopsaltade stråken har mer än halverats
      • 30 procent fler cyklister på de sopsaltade stråken


Sopsaltning, säkrare och framkomligare för cyklister. Och gående! Foto: Jon Jogensjö 

En annan viktig erfarenhet som detta visar är vikten av en stor och central aktörs agerande. Linköping började med sopsaltning för snart 15 år sedan. Men metoden fick ingen större spridning i landet förens Stockholm började testa metoden under 2012. Tänk då vilken effekt det skulle få om en nationell aktör som Trafikverket tog taktpinnen vad gäller att utveckla och förbättra inom cykelområdet - ett Trafikverk 2.0.

 

Relaterade inlägg:

Cykeltrafik - något Trafikverket fullständigt skiter i

10 nov 2016

 

Vi hör det om och om igen från näringsministern – cykeltrafik är ett kommunalt ansvar. Och vi får svart på vitt veta vad detta får för konsekvenser – en statlig myndighet som fullständigt skiter i cykeltrafiken. År efter år ser vi samma usla förhållanden på cykelvägen utmed E18/Roslagsvägen i Stockholm. En cykelväg som Trafikverket ansvarar för. Cykelvägen snöröjs sporadiskt medans körbanorna på E18 har en hög standard vad gäller vinterväghållning. Standarden på körbanorna upprätthålls genom att snön vräks över på cykelvägen – och där blir snön liggande. Så ser det ut varje år, och det behöver inte komma 40 centimeter med snö för att detta ska uppstå. Och varje år felanmäler massor av cyklister dessa förhållanden men vi ser aldrig någon förändring eller förbättring.


Cykelvägen 2015. Foto. Björn Stenberg


Cykelvägen 2016. Foto: Berit Olofsson


Cykelvägen 2015. Foto: Björn Stenberg


Cykelvägen 2016. Foto: Erik Bratthall

En förbättring som ju skulle vara mycket enkel att åstadkomma. Till exempel genom samordning. Varje gång man röjer körbanorna så kommer en maskin strax efteråt och röjer cykelvägen – men icke sa nicke. Ett annat sätt att förbättra är att montera upp skärmar mellan den högra körbanan och cykelvägen, som gör att snön från körbanorna inte kan värkas över på cykelvägen – men icke sa nicke. Det absolut enklaste och billigaste är att vräka över det på cykelvägen, och låta det ligga där.

Vad värre är så finns det en regional cykelplan, en plan som Trafikverket själva tagit fram. Denna cykelväg utmed E18/Roslagsvägen ingår i denna cykelplan. Hela planen har som mål att få fler att cykla och kunna cykla säkert. Det finns ett särskilt avsnitt om just vinterväghållning (s 27):

Rutiner för drift och underhåll
De regionala cykelstråken bör skötas med bästa möjliga rutiner för drift och underhåll. Målet är att stråken ska hålla samma höga driftstandard som de största transportlederna för motortrafik. Motivet till detta är tydligt – drygt 40 procent av cyklisternas singelolyckor beror på bristande drift, och singelolyckorna utgör mer än 70 procent av alla cykelolyckor. Välskötta cykelvägar stimulerar dessutom till ett ökat cyklande.

Vintertid är halkbekämpning viktig för cyklisternas säkerhet, samtidigt som cyklisternas framkomlighet mest påverkas av kvaliteten på snöröjningen. Redan vid 3 cm snödjup börjar det bli svårt för cyklisterna att ta sig fram. Studier om vintercykling i Stockholmsområdet visar att restiden under vintermånaderna ökar med så mycket som 40–60 procent på grund av stora brister i vinterväghållningen.”

Jaha, någon som tycker att Trafikverket lever upp till detta på sin egen cykelväg? Vi kan ju även fråga oss varför de skulle göra det, när deras högsta politiska ledning ju säger att cykel är ett kommunalt ansvar.

Under tiden får cyklisterna kliva av och leda sina cyklar. I sanningen ett arbete för ökat och säkert cyklande i nollvisionens Sverige.


Foto: Erik Bratthall


Foto: Joakim Hugmark

När cyklister felanmäler denna sträcka till Trafikverket blir svaret: ta tåget!

 

Uppdaterad 2016-11-11

Nås av uppgifterna under eftermiddagen att Trafikverket nu arbetar med att ta bort snömassorna från cykelvägen. Och på trafiken.nu kan vi se det på kamerabilden. Undrens tid är inte förbi! Då får vi hoppas att det blir lite högre standard resten av vintern och att detta inte var en engångsföreteelse.

Uppdaterad 2016-11-12

Se så lätt det var och se så bra det blev. Det går uppenbarligen om man vill. Nu får vi väl hoppas att Trafikverket lärt sig något av detta och att liknande situationer kommer att lysa med sin frånvaro. Vi kan ju alltid hoppas...

Foto: Michael

Uppdaterad 2017-03-08

Så då ser vi nu hur visan upprepas gång på gång. Och det krävs ingen rekordnederbörd, bara lite vanligt snöfall, för att eländet ska vara tillbaka. Bra jobbat Trafikverket.


Foto: Pär Bygdesson


Vad skulle då krävas för att dessa usla förhållanden inte ständigt ska återkomma på cykelvägen? Inte särskilt mycket. Något som Trafikverket ständigt använder sig av runt om i hela landet - på vägarna:

Samordning

Se, det är inte svårare än så. Något som ständigt förekommer på Trafikverkets vägar. Men som lyser med sin frånvaro när det gäller deras cykelvägar. Att strax efter att snöröjningsfordonen röjt körbanorna kommer ett fordon som röjer cykelvägen - busenkelt.

Och om nu detta är för svårt för ansvariga på Trafikverket finns ytterligare en lösning:

Skärmar

Sådana skärmar finns runt om på landets vägnät. Här ett exempel från södra delarna av Stockholm där en cykelväg ligger utmed E4/E20. På den cykelvägen blir det inget snömos från körbanorna.

Det går om man vill, och bryr sig... 

 

Relaterade inlägg:

 

 

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!