”En kant på 2 -3 centimeter uppstår mellan gångbanan och cykelbanan. Då får vi verkligen hoppas att denna kant som döljer sig vid den målade linjen inte orsakar omkullcykling om man råkar cykla på kanten. Det är ju annars något som VTI pekar på är orsaken till många singelolyckor bland cyklister.”

Med viss ironi skrev jag dessa ord 2013. Tyvärr fick jag rätt.

År 2018 cyklar människor ständigt omkull och skadar sig på grund av denna kant – det finns till och med fångat i videoklipp:

Även media har uppmärksammat problemet med kanten:

I Facebook-gruppen Cykla i Stockholm har flera personer haft närkontakt med kanten, cyklat omkull på grund av den, eller varit nära att göra det:

Och räkna med att kanten även i fortsättningen kommer att få människor att cykla omkull.

Men varför är då kanten där?

Det finns det ett svar på – en utvärdering har gjorts. Så här lyder svaret:

”Det här var ju ett cykelprojekt, men cykel blev inte prio utan konstruktionen blev prio.”

Utvärderingen visar att konstruktörerna låste förutsättningarna i ett tidigt skede av projektet: kantbalkarna på bron fick inte röras när cykelbanan skulle breddas och ytskiktet skulle vara i betong. När kantbalkarna inte fick röras blev avrinningen svår att få till på ett tillfredsställande sätt, för det är, så att säga, ”svårt att trolla med knäna”. 

När bygget var klart märkte man att resultatet inte blev bra, med massor av vatten stående på cykelbanan. Då tog man till en nödlösning. Man fräste ner betongen på cykelbanan för att skapa ett tvärfall som bättre ledde bort vattnet. Till följd av fräsningen uppstod en liten och knappt synbar kant mellan gång- och cykelbanan:

En lösning som ska fungera året runt, dygnet runt, med snö och is, dag som natt. En lösning som folk cyklar omkull på.

Cykeln är som bekant ett balansfordon, och just framhjulet är mycket känsligt för längsgående kanter. Ovanpå kanten finns dessutom en målad linje mellan gång- och cykelbanan, och det vet ju alla som cyklar: en målad linje mellan gång- och cykelbanan innebär att det inte finns någon kant i 99,99 procent av fallen. Men just här, på just denna cykelbana, utmed just denna linje, finns en kant som knappt är synbar, som du alltså inte ska cykla på. Men så fungerar inte människor. De tror att det är en vanlig linje och därför cyklar de omkull och gör sig illa. Om och om igen.

Projektet lärde sig av misstaget. På andra sidan bron projekterade man om och fick till en bättre vattenavrinning - kantbalken var inte längre helig. På den sidan finns också en linje mellan gång- och cykelbanan, men ingen kant. Så på en och samma bro finns två helt olika lösningar som ser exakt likadana ut. Om du inte böjer dig ner på knä och detaljstuderar marken förstås.

Varför blev det så här? För att beslutsfattarna helt enkelt inte visste bättre.

De är anläggningsingenjörer, konstruktörer, exploateringsingenjörer, arkitekter, landskapsarkitekter – men de har ändå inte rätt kompetens. De saknar kunskap om cykelinfrastruktur och trafiksäkerhet, och de ser inte konsekvenserna av besluten de fattar. Ändå är deras ord många gånger helt avgörande i beslutsprocessen. 

Följderna blir bristfällig och farlig cykelinfrastruktur som gör att människor kommer till skada.

Listan på liknande exempel kan göras lång: cykeltunneln vid Mikrofonvägen, ”idiotbygget” som trafiknämnden stoppade, stolparna i cykelbanan på Hornsbergs strand, den nybyggda cykelbanan på Hägerstensvägen som ska skrotas, den nya stadsdelen med massor av belysningsstolpar i cykelbanan…

Vi lägger massor av miljoner på att bygga ut cykelinfrastrukturen, utan att kvalitetssäkra det vi bygger. Lite som att låta sjuksköterskan utföra operationen, istället för kirurgen.

Vi måste börja från ett annat håll och först fastslå: den här cykelinfrastrukturen vill vi ha. Därefter fastställa: vad vi måste göra för att skapa den cykelinfrastrukturen. 

I den bästa av världar ska vi självklart sträva efter att få ihop allt till en bra helhet. Men, när vi tvingas till kompromisser – vilket vi ofta gör – måste ledstjärnan vara att grundläggande funktioner och villkor för cykeltrafiken kommer först. Därefter byggnadstekniska förutsättningar, gestaltning, drift och underhåll med mera.

Annars kommer cykeltrafiken aldrig få säker och funktionell framkomlighet och omfattas av nollvisionen.

Relaterade inlägg:

• Så bygger du farlig cykelinfrastruktur
• Trafiknämnden stoppar idiotbygge
• Farsen i Farsta
• Finns alltid en ursäkt att bygga usel cykelinfrastruktur
• Katastrofbygget i Älvsjö
• Hägerstensvägen - nybyggd cykelbana så farlig att den skrotas
• Nybyggd cykelbana skrotas
• Hornsbergs strand - fullt med stolpar i cykelbanan
• Stolpskotten i Solna
• Vi gör fel - det blir ingen cykelrevolution