Magiska Junkershoek - Lars Rosencrantz | Bicycling.se

Lars Rosencrantz


Lars Rosencrantz är simmaren som via ihärdig spinningträning, energisk löpträning och ett frekvent tävlande tagit sig till svensk motionärselit på samtliga distanser inom triathlon. Men det blir även en hel del Mountainbike och karriären som stigcyklist kröntes av Cape Epic 2017. Som tidspressad uthållighetsidrottare, heltidsarbetande kontorsråtta och ensamstående 2-barnspappa delar Lars med sig av stora och små tankar och händelser längs vägen mot nästa målgång på Cape Epic.

Magiska Junkershoek

18 dec 2018
av: Lars Rosencrantz

Lika underbart väder som första dagen och ännu lite varmare var det när vi rullade iväg från Hunneyball House på överenskommen tid. Dagen inleddes med Maries fukostbuffé med bland annat avocadotoast med pocherat ägg, exotisk fruktsallad och hemmagjord granola.

På agendan för dagen stod Junkershoek. Junkershoek är en dalskreva som man når via ett par kilometers asfaltkörning ut ur Stellenbosch och är ett naturreservat och en episk lekpark för mountainbikescyklister. Det kostar ynka 50 ZAR att få tillgång till reservatet och betalning erläggs i den lilla kiosken innan man kör in på stigarna. Området är häpnande och innehåller switchbacks både uppför och nerför och en massa magiska handbyggda nerförkörningar av mer teknisk karaktär än de vi körde första dagen. Vi höll oss på rödmarkerade stigar och med mer teknisk karaktär menar jag att stigarna har fler hinder i form av stenar och rötter och möjligen något högre avsatser att rulla eller droppa ner från. Alla rödmarkerade stigar är fullt körbara både med full- och framdämpat. För de som vill köra mer enduro eller dowhillinriktat finns det ett stort stignät med svartmarkerade stigar. I Jonkershoek saknas det, tro det eller ej, liftar så ”what rolls down must be pedaled up”. Många var det som fick jobba med att tänja på gränserna för vad förmågan och ork räckte till både uppför och nerför. Jag skulle säga att detta var en dag som utvecklade och utmanade ordentligt.

 

Efter 4h på cykeln tog vi oss ut ur området för lunch på Bike in. Bike in är sista utposten där det serveras mat innan reservatet. Lunchen smakade såklart magiskt även om 3-rättersmenyn som erbjöds som dagens special serverades med desserten först. Fast det kanske var det som var specialaren?! Jaja…TIA.

Termometern visade dryga 40 grader och det fanns viss hemlängtan i gruppen efter dagens utmanande cykling och dessutom en undran om de två förkomna cyklarna kommit på plats enligt löfte från Turkish Airways. Vi rullade hemåt och de av oss om inte riktigt fått nog av handbyggda singeltracks i absolut världsklass fortsatte på stigarna i området där vi tillbringat första dagen. Vi tog oss hela vägen bort till området som heter Mont Marie och efter att ha fått magiskt roliga nerförskörningar låg det mycket påpassligt en vingård med sköna solstolar i skuggan och där och då kändes det utmärkt att avsluta cykeldagen i en sådan med vars en kall Shandy i handen. Det känns faktisk fortfarande som ett helrätt beslut!

Kvällens begivenheter ansvarade tjejlaget för och vi landade på en vitkalkad gårdsliknande restaurang med namnet De Volkskombuis med en magnifik uteservering. Det var inte bara den som var magnifik utan allt från minsta brödsmulan till den kärleksfullt tillagade Ribeye’n får gå under samma beskrivning. Efter ännu en kulinarisk upplevelse somnade i alla fall färdledare Rosencrantz helt ovaggad.

Kategorier:
MTB Cykelvasan XC Resor 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nittioåtta med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!