Dubbdäck eller inte, eller går det att cykla på vintern? - Lidingöloppet 2019 - Carl | Bicycling.se

Carl Haglund


”40+are som återupptäckt MTB efter många års uppehåll. Sist jag cyklade stig var på 90-talet och min första helstela MTB kom i byggsats från tyska Wheeler. Sedan dess har det mest blivit cykelpendling. Delmål mot Vasan 2018 var just LidingöloppetMTB 2018, resultat blev helt ok men gav kanske främst mersmak och revanschlusta, så nu ser fram emot årets upplagor”

Dubbdäck eller inte, eller går det att cykla på vintern?

13 jan 2019
av: Carl Haglund

Vinterträd

Hej alla ni andra cykeltokiga och ni som inte än blivit tokiga men är på god väg! Ja ni som inte vet om ni kommer att cykla någonsin igen efter Lidingöloppet, Vasaloppet eller Vätternrundan (kan appliceras på valfritt långlopp för cykel, ingen nämd ingen glömd), ni är också inkluderade! Alla ska med och inte bara för din egen skull, det är för dina närmaste och klimatets skull också! Vad pratar jag om nu!?

Vinterträning! Nej inte zwiftpass i unkna pannrum eller spinning i gymlokal med alldeles för hög musik och dålig luft ( ja jag tar i för effekten nu). Jag pratar om din färd till jobbet, a.k.a Cykelpendling! Inte bara starkare ben i motvind och snöglopp med sugande dubbdäck. Även ett starkare "pannben" för att pressa sig genom de där jobbiga stunderna när musklerna skriker efter syre och energi. Att dyngsur och huttrande stappla innanför dörren. Få i sig lite energi för att sedan ställa sig i duschen medan de stinkande cykelkläderna får sig en omgång i tvättmaskinen, låter lockande va!? Men så kommer de där magiska ögonblicken där du möts av vårt rika djurliv på din färd. Eller den trollska dimman som omsluter storstaden, och för en stund känns det som om du var långt borta ifrån stress och press. Eller den kompakta tystnaden som bara infinner sig när 10cm pudersnö ligger på vägar och banor. Lika meditativt kan det hårda snöfraset under däcken vara då allt känns rent, ljust och friskt när det alldeles nyss var mörkt och skitigt. De övriga dagarnas cykling är plötsligt värt allt slit för de obetalbara ögonblicken. Sedan är det ju obevekligen så att i ett hållbart storstadssamhälle måste vi hitta alternativ för persontransporter då biltätheten och trängseln i lokaltrafiken slår i taket!

Min pendling, från Nacka till Stockholm city, är blott 10 km enkel resa men räcker gott när jag trycker på och försöker hålla hög puls de +20 min färden tar. Faktum är att det är just pendlingen som tagit mig runt både Lidingöloppet 63 och Cykelvasan 90 utan att skämmas alltför mycket. Ja något pass extra på helgen med skogscykling för tekniken och landsväg för distansen har väl hunnits med också. Men i stort är det Måndag till Fredags pendlingen, åretrunt, som fixat konditionen. Det som startade som en bot för dåliga knän och meniskproblem (kanske även för att lokaltrafiken inte kunde garantera min transport till jobbet), blev till en fix idé om hur långt pendlingsträning kunde räcka som enda medel. 

Jag har aldrig brytt mig särskilt i resultat såsom statistik, tider, värden eller tester. Jag har nog mer njutit av att slita hund på träningen för att få den där sköna känslan efteråt, när jag känner att jag verkligen gjort något. Eller när jag plötsligt känner mig stark mitt i den där backen som alltid suger musten ur låren och förvandlar dem till betongstolpar. Den känslan är, för mig, så mycket mer värd än siffror om watt-uttag/kadens/hjärtslag. Inget ont i ett vetenskapligt grepp om träningen, och för många är det visuellt och intellektuellt lätt att ta till sig och träna med dessa data. Personligen så har jag alltid låtit kroppen styra och diktera träningen samt ge mig besked när "systemet" uppgraderats. Med detta fokus så får jag tid över att uppleva och njuta mitt i det dagliga slitet. De små kornen av lugn och samklang är för få för att mistas i storstaden.... Med det sagt så plockar även jag russinen ur träningskakan och effektiviserar gärna min träning med tempoväxlingar och backträning, eller som på senare tid även cykelspecifika övningar i gymmet. Gymträningen är mestadels för den allsidiga träning som behövs för att inte få problem i framtiden med alltför ensidig träning. Jag kommer inte att sniffa elitåkare i hasorna och knappast elitmotionärerna heller. Men att genomföra ett lopp där jag känner mig stark och kan hålla en fin fart och teknik från start till mål, ger mig möjligheten att njuta av loppet snarare än att jaga de framför mig. Som skomakaren säger så passar samma sko inte till alla!

Lidingöloppet är för mig ett njutalopp där många glada tillrop hörs och det är en skön känsla deltagare emellan. Lite gött snack hinns med på transportsträckorna typ halvvägs in i loppet när man hittat sin grupp av åkare som håller samma nivå. Det är vad jag ser fram emot i Maj 2019!

På vägen till 4:e Maj så hoppas jag kunna bjuda på inspiration och ett alternativt förhållningssätt till din träning som kanske gör att du håller fast i den cykel du köpt och får fantastiska upplevelser i framtiden. Ja EN cykel har väl aldrig varit nog, komihåg den erkända formeln för rätt antal cyklar (n+1) där n är antalet cyklar du har och +1 är den cykeln du köper härnäst!

Väl mött!

/Calle

Kategorier:
Cykelkultur Pendlar - Vinterhojj Cykelcross Träningslära 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet fyrtionio med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!