Lidingöloppet 2019 - Carl | Bicycling.se

Carl Haglund


”40+are som återupptäckt MTB efter många års uppehåll. Sist jag cyklade stig var på 90-talet och min första helstela MTB kom i byggsats från tyska Wheeler. Sedan dess har det mest blivit cykelpendling. Delmål mot Vasan 2018 var just LidingöloppetMTB 2018, resultat blev helt ok men gav kanske främst mersmak och revanschlusta, så nu ser fram emot årets upplagor”

Sega ben och en känsla av orkeslöshet, eller kan man vara förkyld utan att det bryter ut?

21 jan 2019

Tjenixen!

Ytterligare en vecka som susat förbi, vardagspendlingen fortskrider som vanligt. Stockholm drabbades av ymnigt snöfall följt av plusgrader och regn som på natten frös till en iskaka över hela staden med omnejd. I år hade jag faktiskt tagit mig i kragen och bytt till de grymma dubbdäcken på hardtailen. Så det fick bli en snabb "påklädning" med lyse, tuta och en ass-saver när jag såg varåt vädret barkade. Och tur var väl det för trots 2.1 Ice Spikers så gled jag i vissa lägen ändå, även om det gick att kontrollera. Min annars så trogna cyclocross springare, med dubbfria michelinsulor i hyffsad bredd 40mm, hade jag nog inte haft det så roligt med förra veckan. Extremt underlag för stockholmsregionen, men vad jag förstått så är det inte ovanligt underlag på västkusten eller söderöver längs kusten så respekt för er som pendlar i dessa lägen normalt. Men för att knyta an till förra inläggets rubrik så har det just varit en ganska het potatis huruvida man kan pendla med dubbat, odubbat eller en mix där dubb föredras till framdäck och odubbat till bakdäck. Problemet med dubbade däck (speciellt ett vanligt stort tyskt märke) är att de har haft lite kvalitetsproblem på sistone, dubben börjar migrera inåt i däcket och nöter små hål i slangen. Efter ett par nya dubbade däck härom året så gav jag upp med en rekordvecka, punktering fyra av fem pendlingsdagar. Detta trots tejpningsförstärkning, special kevlarband och ett försök att vulka om insidan (blev ohelig obalans i däcket som nästan dubblade i tyngd dessutom). Jag har helt gått över till odubbat vinterdäck på båda pendlarna, men kunde inte låta bli att köpa "iscross" däcken (på rea) till skogshojen. Normalt är det sopsaltat och väl underhållet på cykelbanorna in mot storstaden och om det snöat så är det ändå sällan så att det blir isigt, möjligen att snön packas och glider lite. Att cykla odubbat är inte så farligt och går att göra till 99% av vinterpendlingen. Jag upplever att det även övar upp små muskelgrupper som skiftar balansen och ger mig en bättre kontroll på cykeln i situationer där en snabb manöver eller ett oväntat släpp lättare kan manövreras. Jag skall med detta understryka att jag inte på något sätt är en akrobat på cykeln även om jag fixar "bunny hops" och något som kan likna en "endo" om man är snäll. Men genom min vinterpendling så har jag lärt mig att slappna av och låta cykeln "dansa" under min kropp när det blir stökigt. Ett lätt men fast handlag och att kunna förflytta tyngdpunkten framåt, bakåt och åt sidorna både vågrätt och lodrätt är nyckeln till att hålla sig och cykeln upprätt.

Nog om cykelpendlingens fantastiska fördelar...jag har känt mig orkeslös och inte riktigt kry sedan början av december. Jag går upp 04:00 normala vardagar och är på jobbet 05:00, jobbar konstant (fysiskt köksjobb) utan rast till 13-14-tiden och cyklar hem igen. Eftermiddagen brukar kännas riktigt darrig och förkylningens stela nacke gör sig påmind ett par ggr i veckan...men det blir aldrig feber eller frossa bara en helsikes massa snor..... Är det möjligt att vara fast i ett förstadie till världshistoriens längsta förkylning utan att passera gå? Mina empiriska studier säger JA! Men strunt samma! Resultatet är att min övriga träning legat på is i två månader, så det är dags att komma igång och mota förkylningen genom att värma upp kroppen rejält med några schyssta gym pass. Jag har dock inte legat på latsidan då jag startat en fritidsbaserad cykelservice sedan mitten av November. Jo att fixa cykelproblem är bra träning det också; har du bytt det mesta på din cykel själv och skiftat slang i minusgrader på 5 minuter så är du redo för det som kan drabba dig på träningsrundan/touringen/motionsloppet/tävlingsloppet eller cykelpendlingen. Plus att du alltid har cykeln körklar som du vill ha den eller kan tweaka eller ändra däckval, utväxling beroende på väder eller bansträckning. Träningen består i ett par servade/reparerade cyklar varje söndag plus mina egna cyklars veckoservice och kanske ett akutfall mitt i veckan...så det är fullt upp med cyklar iaf!

Passar på att tacka Scott för fint "Race Day"-kit...de får hänga med på träningen när det blir varmare!

Ha det gott och tänk på att mycket vi gör i vardagen kan översättas till träning och till något positivt för din cykling, tex att du "storhandlar" och tar den jobbiga backen upp från affären eller garaget med kassarna, väljer trapporna istället för hissen med kassarna, borsta tänderna stående på ett ben, försök att cykla så långsamt du kan eller stå helt still på cykeln utan att sätta ned foten, växla inte ned inför ett rödljus och du får kämpa med igångdraget, sittcykla i alla uppförsbackar. Teknikträning/balansträning och styrketräning/coreträning behöver inte vara ett tråkigt pass som ska genomlidas det kan inkorporeras i vardagen eller i ofrivilliga pauser vid rödlysen.

Nästa gång gym-start, vi hörs!

/Calle

Dubbdäck eller inte, eller går det att cykla på vintern?

13 jan 2019

Vinterträd

Hej alla ni andra cykeltokiga och ni som inte än blivit tokiga men är på god väg! Ja ni som inte vet om ni kommer att cykla någonsin igen efter Lidingöloppet, Vasaloppet eller Vätternrundan (kan appliceras på valfritt långlopp för cykel, ingen nämd ingen glömd), ni är också inkluderade! Alla ska med och inte bara för din egen skull, det är för dina närmaste och klimatets skull också! Vad pratar jag om nu!?

Vinterträning! Nej inte zwiftpass i unkna pannrum eller spinning i gymlokal med alldeles för hög musik och dålig luft ( ja jag tar i för effekten nu). Jag pratar om din färd till jobbet, a.k.a Cykelpendling! Inte bara starkare ben i motvind och snöglopp med sugande dubbdäck. Även ett starkare "pannben" för att pressa sig genom de där jobbiga stunderna när musklerna skriker efter syre och energi. Att dyngsur och huttrande stappla innanför dörren. Få i sig lite energi för att sedan ställa sig i duschen medan de stinkande cykelkläderna får sig en omgång i tvättmaskinen, låter lockande va!? Men så kommer de där magiska ögonblicken där du möts av vårt rika djurliv på din färd. Eller den trollska dimman som omsluter storstaden, och för en stund känns det som om du var långt borta ifrån stress och press. Eller den kompakta tystnaden som bara infinner sig när 10cm pudersnö ligger på vägar och banor. Lika meditativt kan det hårda snöfraset under däcken vara då allt känns rent, ljust och friskt när det alldeles nyss var mörkt och skitigt. De övriga dagarnas cykling är plötsligt värt allt slit för de obetalbara ögonblicken. Sedan är det ju obevekligen så att i ett hållbart storstadssamhälle måste vi hitta alternativ för persontransporter då biltätheten och trängseln i lokaltrafiken slår i taket!

Min pendling, från Nacka till Stockholm city, är blott 10 km enkel resa men räcker gott när jag trycker på och försöker hålla hög puls de +20 min färden tar. Faktum är att det är just pendlingen som tagit mig runt både Lidingöloppet 63 och Cykelvasan 90 utan att skämmas alltför mycket. Ja något pass extra på helgen med skogscykling för tekniken och landsväg för distansen har väl hunnits med också. Men i stort är det Måndag till Fredags pendlingen, åretrunt, som fixat konditionen. Det som startade som en bot för dåliga knän och meniskproblem (kanske även för att lokaltrafiken inte kunde garantera min transport till jobbet), blev till en fix idé om hur långt pendlingsträning kunde räcka som enda medel. 

Jag har aldrig brytt mig särskilt i resultat såsom statistik, tider, värden eller tester. Jag har nog mer njutit av att slita hund på träningen för att få den där sköna känslan efteråt, när jag känner att jag verkligen gjort något. Eller när jag plötsligt känner mig stark mitt i den där backen som alltid suger musten ur låren och förvandlar dem till betongstolpar. Den känslan är, för mig, så mycket mer värd än siffror om watt-uttag/kadens/hjärtslag. Inget ont i ett vetenskapligt grepp om träningen, och för många är det visuellt och intellektuellt lätt att ta till sig och träna med dessa data. Personligen så har jag alltid låtit kroppen styra och diktera träningen samt ge mig besked när "systemet" uppgraderats. Med detta fokus så får jag tid över att uppleva och njuta mitt i det dagliga slitet. De små kornen av lugn och samklang är för få för att mistas i storstaden.... Med det sagt så plockar även jag russinen ur träningskakan och effektiviserar gärna min träning med tempoväxlingar och backträning, eller som på senare tid även cykelspecifika övningar i gymmet. Gymträningen är mestadels för den allsidiga träning som behövs för att inte få problem i framtiden med alltför ensidig träning. Jag kommer inte att sniffa elitåkare i hasorna och knappast elitmotionärerna heller. Men att genomföra ett lopp där jag känner mig stark och kan hålla en fin fart och teknik från start till mål, ger mig möjligheten att njuta av loppet snarare än att jaga de framför mig. Som skomakaren säger så passar samma sko inte till alla!

Lidingöloppet är för mig ett njutalopp där många glada tillrop hörs och det är en skön känsla deltagare emellan. Lite gött snack hinns med på transportsträckorna typ halvvägs in i loppet när man hittat sin grupp av åkare som håller samma nivå. Det är vad jag ser fram emot i Maj 2019!

På vägen till 4:e Maj så hoppas jag kunna bjuda på inspiration och ett alternativt förhållningssätt till din träning som kanske gör att du håller fast i den cykel du köpt och får fantastiska upplevelser i framtiden. Ja EN cykel har väl aldrig varit nog, komihåg den erkända formeln för rätt antal cyklar (n+1) där n är antalet cyklar du har och +1 är den cykeln du köper härnäst!

Väl mött!

/Calle



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!