Lidingöloppet 2019 - Kristina | Bicycling.se

Kristina Larsson


Mitt namn är Kristina Larsson, 44 år och boende utanför Kävlinge/Lund i Skåne.Gift med Hans-Petter och tillsammans har vi Felix 19 år och Sandra 16 år. Började med racer när jag gjorde halvklassikern men fann efter det inte riktigt den cyklingen tillräckligt kul och utmanande. Provade MTB och fick känna ÄKTA cykelglädje. Alla sinnena fick verkligen fart. Doften av skog, backarna, hjärtslagen, de snabba svängarna, stengärden, rötter, läskigt, yes klarade det, är ingen elit men kung i min värld ett slag. Är envis, sticker iväg själv, vurpar ibland, skrattar, älskar min hoj. Cyklade Vasan ganska orutinerad för några år sedan så Lidingöloppets 63 km är en bra utmaning. Kristina

Bra pass - kan jag bli annat än starkare

10 feb 2019

Ännu en härlig vecka har gått. Kroppen jobbar på, snön är nu helt borta och Skåne har plusgrader. Jippi!!!

Under veckan har jag sprungit några mil. Ett snackepass fick jag till med min kompis Caroline. Är stort fan av denna variant att umgås. Jag är inte helt bekväm med att JAG pratar längre stunder samtidigt som jag springer men förmodligen springer jag då liiite för fort. Men det gör inget för min kära vän har så mycket att säga...alltid.

Denna vecka har jag även provat nytt pass som Core board på gymmet som är precis som det låter coreträning. Jodå att stå still på plattan och spänna säte och den där vikten man dras med därbak gick väl helt ok. Men seriöst, utfall, hukställning, stång, vikter och gummiband... Kroppen vobblade för höften kändes inte stark nog. Det var grym träning men framförallt tyckte jag instruktören styrde upp oss bra. Finns inget värre än när jag inte får till övningarna rätt.

Men klart jag har cyklat mtb också. Förutom spinning i veckan så har jag fått till backintervaller ute i blåst och regn på landet. Från att den längsta är knappt 1 km till den kortaste som är desto tuffare. Blev inga tårar, inga brustna blodkärl eller NU SKITER JAG I DETTA OCH CYKLAR HEM. Eftersom jag var ute och cyklade ensam i detta blöta vädret så kunde jag både sagla och svära ostört. Konstaterade även att det var en god idé att i alla fall försöka hålla munnen ganska stängd för utan stänkskydd piskade vätan på rejält i ansiktet från däcket. Glurp, glurp.

 

Kämpa på alla mtb-lovers!

Hörs snart igen ännu starkare!

Kristina

Min egen lilla fest

3 feb 2019

En del veckor uteblir rätt balans mellan familj, träning och jobb. Hand upp du som klarar balansgången alla dagar i veckan. Hurra och grattis till dig!

Även om jag fått till pass både inne och ute i veckan så visste jag vad jag behövde framåt helgen. Jo, sömn och träning i skogen. Så när lördagen kom och cykeln började rulla mot skogen kunde min egen lilla fest äntligen ta vid.

En mil dit hade jag framför mig och kom på mig själv med hur belåten jag kände mig. Hjärnan började omgående sortera veckans tankar. Jag njöt alltmer och hälsade glatt på alla jag mötte. Det var ganska isigt på sina ställen och detta gjorde att jag cyklade lite bredvid stigarna. Jag var så uppe i min cykling i skogen att jag helt missar vad klockan hinner bli. Hm, jag har liksom en mil hem också och vi skulle på barnkalas. Oj!! Nu blir det puls hem. Lämnar skogen bakom mig och kör på genom några villaområden, viker sen in på en lång grusväg. De öppna fälten gör att den kalla vinden slår emot mig. Typiskt med motvind när jag har så galet bråttom hem. Ser inga hästar på vägen så långt ögat kan nå. Bra! Nu börjar jag trampa på rejält. Det regnar men det märker jag knappt. Mjölksyran suger tag i mina lår. Grymtar högt och slår av en växel, trampar ur och upp på rött igen. Så småningom kommer en lätt uppför och jag börjar nu smått avlida. Jag drar och drar och drar tramporna under mig. SÅ äntligen skymtar jag vårt hus och rundar av min egen lilla fest.

Det blev ett bra tvåtimmarspass rakt in på träningskontot. Blev visserligen ganska trött och blöt men ack så roligt jag hade haft..

Trampa på så hörs vi snart igen

Kristina

Cykling varvat med löpning - flåset måste upp

27 jan 2019
NU är snart januari förbi och det har återigen snöat på och termometern visar minusgrader.
Ja, ja för det tränas det inte mindre men mer inomhus under veckan som gått.
Passade på att möta upp morbror Gunnar Nilsson i Malmö. Löpintervaller stod på agendan inomhus på bana för att jobba med flåset och mjölksyran som jag inte riktigt fixar. Gunnar springer för Heleneholms IF och jag med men jag är inte så aktiv. Jag gillar tävlingsmomenten men fixar inte nåt vidare resultat och kroppen håller dåligt. Gunnar däremot har vunnit Lidingöloppet i löpning flertalet gånger och senast var förra året. Han är rikskänd och kan verkligen detta med träning och målfokus.
Vi värmer med 10 varv och har efter det avhandlat det bistra vädret, pensionärsrabatter och en argsint hund som bitit honom i skinkan. Som tur var hade han dubbla byxor på men visar glatt upp sin blåmärksfärgade bakdel.
Sen körde vi på!
Vi möttes samman under vilopauserna och jag lyssnar på morbror. Det pratas tävlingar, rekord, om att ta ut steget, slappna av, stumma ben, nordiska rekord, träning, varvtider och jag skrattar gott och suuuuuger in gnistan i hans ögon.
Efter knappt två timmar och kanske lite väl mycket snack så låg min 400 m på plus fem sekunder så då var det dags att tacka för sällskapet. Men Gunnar han skulle springa mer och det är just detta som skiljer oss åt. Han tränar betydligt mer varje vecka året runt år efter år efter år. Sa jag han fyller 86 i år? Bjuder på en bild efter passet och en från när vi sprang milen i Ystad en skön vårdag.
På vägen hem efter intervallpasset var jag i alla fall helt klart tankad med ytterligare inspiration inför mitt mål i maj.
Fick i veckan även bland annat till mitt första tvåtimmarspass på trainern.
Fortsättning följer....
Hörs snart igen
Kristina

Om att hitta vad som krävs

20 jan 2019

 

Det är mörkt, kallt och blåsigt i veckorna. Kollegor gnäller över vädrets makter. Själv slår jag dövörat till och funderar över om det är för blött eller ännu värre, för halt för att cykla ute. Alltså typiskt januariväder i Skåne.

Hur bibehåller jag då motivation till att träna årets dystra men viktiga månader? Jo med variation!! Det går i alla fall denna tös igång på. Varje år kryper jag in till gymmet några få månader och svettas. Har bytt gym de senaste tre åren och dessförinnan var det badhushäng. Går på pass och provar gärna nytt. Kroppen och flåset hålls igång.

Jag är ingen solskenscyklist och springer gör jag året om och då allra helst i skogen. Jag älskar verkligen skogen och tillbringar mycket tid just där. Cyklar på olika platser, med olika upplägg och med olika konstellationer. Det finns inga tillfällen jag inte ser framemot och energin jag får är obetalbar.

Har nu inhandlat en trainer för att kunna vänja...kroppsdelar för antal cyklande timmar i sträck. Ska alltså sitta på min racer hemma. Smidigt minst sagt! Trampa, dra, trampa och dra. Tråkigt? Absolut inte med David Batra på tvn.

Summerar de senaste veckornas träning med stor tumme upp. Blivit en del cykling men också styrka och löpning. Har cyklat i skogen men längtar efter de liiite tuffare spåren så jag får lite mer grepp om var jag är på skalan fysiskt. De 63 km den 4 maj närmar sig. Likaså alla backar jag ska bemästra...

Scottkläderna anlände både snygga OCH satt riktigt bra. Så tacksam!

Ut och njut så hörs vi snart igen

Stark, starkare eller starkast

11 jan 2019

Hej alla goa mtbälskare!

Taggad och fokuserad inför de 63 km jag har framför mig i maj på Lidingöloppet ska jag nu dela med mig av min träning inför loppet.

Ni vet alla oss som inte tränar för att vinna utan för att kunna prestera. Vi som inte heller bara ska genomföra våra mål för skojs skull utan faktiskt göra det riktigt bra. Vi är lite mittemellan och vi är många. Kroppen ska hålla och pannbenet måste hålla hela vägen. Jag vill och ska rulla över mållinjen med känslan om att jag är stark och har lyckats hushålla med min styrka. Detta kräver mod men framförallt övning.
Att cykla mtb i naturen är grymt kul speciellt om man är några stycken men idag blev det fredagsspinning för min allra bästa vän Caroline. Stötte även ihop med Ulrika, en annan mtbpingla.
Galet svettig och härligt trött av mjölksyreträningen blev jag, men se så glada vi är. Caroline piskar mig lite extra och det gör mig inte starkast men starkare. Det tackar jag för!
Uppladdningen har börjat - häng med du med!


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!