Min egen lilla fest - Lidingöloppet 2019 - Kristina | Bicycling.se

Kristina Larsson


Mitt namn är Kristina Larsson, 44 år och boende utanför Kävlinge/Lund i Skåne.Gift med Hans-Petter och tillsammans har vi Felix 19 år och Sandra 16 år. Började med racer när jag gjorde halvklassikern men fann efter det inte riktigt den cyklingen tillräckligt kul och utmanande. Provade MTB och fick känna ÄKTA cykelglädje. Alla sinnena fick verkligen fart. Doften av skog, backarna, hjärtslagen, de snabba svängarna, stengärden, rötter, läskigt, yes klarade det, är ingen elit men kung i min värld ett slag. Är envis, sticker iväg själv, vurpar ibland, skrattar, älskar min hoj. Cyklade Vasan ganska orutinerad för några år sedan så Lidingöloppets 63 km är en bra utmaning. Kristina

Min egen lilla fest

3 feb 2019
av: Kristina Larsson

En del veckor uteblir rätt balans mellan familj, träning och jobb. Hand upp du som klarar balansgången alla dagar i veckan. Hurra och grattis till dig!

Även om jag fått till pass både inne och ute i veckan så visste jag vad jag behövde framåt helgen. Jo, sömn och träning i skogen. Så när lördagen kom och cykeln började rulla mot skogen kunde min egen lilla fest äntligen ta vid.

En mil dit hade jag framför mig och kom på mig själv med hur belåten jag kände mig. Hjärnan började omgående sortera veckans tankar. Jag njöt alltmer och hälsade glatt på alla jag mötte. Det var ganska isigt på sina ställen och detta gjorde att jag cyklade lite bredvid stigarna. Jag var så uppe i min cykling i skogen att jag helt missar vad klockan hinner bli. Hm, jag har liksom en mil hem också och vi skulle på barnkalas. Oj!! Nu blir det puls hem. Lämnar skogen bakom mig och kör på genom några villaområden, viker sen in på en lång grusväg. De öppna fälten gör att den kalla vinden slår emot mig. Typiskt med motvind när jag har så galet bråttom hem. Ser inga hästar på vägen så långt ögat kan nå. Bra! Nu börjar jag trampa på rejält. Det regnar men det märker jag knappt. Mjölksyran suger tag i mina lår. Grymtar högt och slår av en växel, trampar ur och upp på rött igen. Så småningom kommer en lätt uppför och jag börjar nu smått avlida. Jag drar och drar och drar tramporna under mig. SÅ äntligen skymtar jag vårt hus och rundar av min egen lilla fest.

Det blev ett bra tvåtimmarspass rakt in på träningskontot. Blev visserligen ganska trött och blöt men ack så roligt jag hade haft..

Trampa på så hörs vi snart igen

Kristina

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjutton med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!