Rötter, sten och klättring - äntligen - Lidingöloppet 2019 - Kristina | Bicycling.se

Kristina Larsson


Mitt namn är Kristina Larsson, 44 år och boende utanför Kävlinge/Lund i Skåne.Gift med Hans-Petter och tillsammans har vi Felix 19 år och Sandra 16 år. Började med racer när jag gjorde halvklassikern men fann efter det inte riktigt den cyklingen tillräckligt kul och utmanande. Provade MTB och fick känna ÄKTA cykelglädje. Alla sinnena fick verkligen fart. Doften av skog, backarna, hjärtslagen, de snabba svängarna, stengärden, rötter, läskigt, yes klarade det, är ingen elit men kung i min värld ett slag. Är envis, sticker iväg själv, vurpar ibland, skrattar, älskar min hoj. Cyklade Vasan ganska orutinerad för några år sedan så Lidingöloppets 63 km är en bra utmaning. Kristina

Rötter, sten och klättring - äntligen

25 feb 2019
av: Kristina Larsson

Veckorna rullar på och likaså träning och ja allt annat också för den delen. I mitt ekorrhjul har jag i helgen äntligen lyckats få till fantastiska skogspass som jag längtat efter. Spännande och känna lite hur jag ligger till rent formmässigt också.

Och jisses vad mycket energi jag fick inhämtat. Ett pass blev i Skrylle en bit utanför Lund tillsammans med Signe och Josefine. Det är barmark, i skogen var det helt stilla och för varje kilometer blev jag mer och mer harmonisk. Flertalet gånger räddar min balans mig för att inte lägga mig i den ojämna terrängen under mina däck. Konstaterar att jag är svagare i snäva högersvängar och har därmed svårare och parera samtidigt. Jaja är väl lite ringrostig. Solen värmer och vi bara måste stanna för att fota och insupa känslan. Klättringarna uppför går bra eller nja inte den sista som är superstenig och lååååång. Inte en chans att komma upp på cykeln när jag väl har fastnat just där. Bara till att småspringa upp med cykeln istället. Hjärtat slår hårt och svetten rinner.

 
Har annars bra koll på växlarna och barnsligt glad för min cykel. Att jag valde heldämpat när det var dags att förnya ångrar jag inte en sekund. I stökiga nedfarter märker jag stor skillnad i ryggslutet när det studsar och slår.

 

Dagen efter Skrylle får jag för mig att åka till Hörbys mountainbikebana som ligger nästan mitt i Skåne. Banan var helt torr och solen stod högt på himlen. En annan typ av bana och inte helt lätt den heller. Banan är välgjord och jag gillar den.

Nu kan inlägget uppfattas som att jag är grym på att cykla mtb på alla banor. Så är det inte!!! Jag upprepar, så är det inte!! Men varje gång jag återkommer till en bana så klarar jag oftast något hinder som jag inte fixat tidigare. Det är den känslan som är så himla go. Den känslan när man presterar bättre än senast. Då blir cyklingen ännu roligare och jag vill utmana mig själv om och om och om igen.
 

SÅ ut i skogen och börja trampa hörrni. Garanteras en stor boost av välbefinnande.

Kristina

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femtiotvå med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!