Mera Mallis - Långloppsbloggen - Malin Jones | Bicycling.se

Malin Jones


Malin Jones bor i cykelvasastaden Mora med sina två barn, en halvgalen hund och ett par katter. "För fem år sedan fick jag en startplats till Cykelvasan 45km av min far och sedan dess gör jag ständiga försök till att slå personliga rekord på olika lopp jag hunnit med att pröva. I år är planen att köra hela Mitsubishi MTB Challenge. Varenda lopp vill jag vara med på. Barnen, som är födda 2006 och 2007 kommer jag också att dra med mig. Tanken är att göra det här till ett fem månaders utdraget familjeäventyr. Den naiva delen av min hjärna säger ”satsa på top-10 i klass D40”, den mer verklighetsförankrade delen av min hjärna säger ”Var glad om du tar dig till tävlingarna och kommit ihåg att ta med dig alla grejer du behöver till dig själv och barnen”. Kul ska det bli i alla fall, ruskigt kul och säkerligen en del inslag av kaos. Mer av det kommer ni få ta del av här i bloggen framöver"

Mera Mallis

2 apr 2018
av: Malin Jones

Snart är vår fjärde dag över här på paradisön. Det infinner sig någon form av panik inombords över hemgången som infaller om bara några dagar. Jag tittar på skyltar som visar att det finns lägenheter till salu och funderar om det verkligen skulle vara så omöjligt att flytta hit. Ett litet tag i livet bara. Jag har i alla fall kommit fram till att Port de Pollenca är stället att bo på vare sig man ska flytta hit eller bara åka hit på semester. Det är lagom med folk och bilar, nära till bergen och till havet. Det är massor av små mysiga butiker och cafén (som inte säljer massa skit i jämförelse med Palma och Alcudia). Här finns inga fula köpcentrum eller skräp på gatorna bara fina stråk att promenera eller jogga utefter. 

Cyklingen då?

Idag tog vi bara en kort vända, en liten omväg för att kolla in Alcudia och åka ut mot la Viktoria. Vi hade planer på att käka lunch där men hittade verkligen ingenting som tilltalade oss. Turister precis överallt, fel sorts turister, ni vet, såna som inte cyklar. Överfyllda sopkorgar, folk som låter och skriker och souvenirbutiker var 5:e meter. Toaletter som inte gick att spola men som folk visst valt att använda ändå. Vi köpte en snickers och åkte tillbaka till lugnet i Pollenca för vår efterlängtade lunch. Sen gick vi på en promenad istället. 

Gårdagen blev en väldigt hård dag för mig och syrran som kan klassas som amatörcyklister. Hård men ändå väldigt soft för vi tog många och långa raster. Hela turen blev förresten väldigt lång, i timmar sett alltså. Vi drog iväg 08:30 på morgonen och kom tillbaka lagom tills det var dags att gå och sova. Middagen på hotellet missade vi men det gjorde inte så mycket eftersom vi stannade till i Fornalutx och drog i oss en varsin pizza. Sen efterrätt på det. Låren slog mot magen på varenda tramptag i ungefär två timmar efter det. Men det var gott och energi behöver man ju när man ska cykla så länge.

Turen började som dagen innan med en klättring upp till Coll de sa Batalla men denna gång svängde vi av mot Sa Calobra. Vi åkte ner mot havet, drog i oss två koppar kaffe och solade en stund. Sen var det bara att kämpa sig upp igen. Det är lätt att känna sig värdelös när cyklist efter cyklist kommer susande förbi i ett tempo en annan bara kan fantisera om. Man får liksom bara försöka förtränga det och tänka att; när jag väl har tagit mig upp kommer jag vara en lite bättre cyklist än jag var innan. Var glad för det och jämför dig inte med andra. Punkt slut!

Orginalplanen var att vi skulle åka tillbaka hem efter det, ungefär samma väg som vi kom men när vädret visar sig från sin allra bästa sida så vill man liksom inte åka hem. Istället åkte vi ännu längre hemifrån. Jag vet inte om jag missat att se det på kartan eller om jag "valde" att inte se det för det skulle visa sig att det var några klättringar till innan vi slutligen nådde Bunyola och kunde åka på platten hela vägen hem till Port de Pollenca. Vi är ju inga bergsgetter precis jag och syrran så det drog ut lite på tiden.

När vi var tre mil hemifrån så gick solen ner. Med lampor som lyste ungefär två meter framåt och på smala små vägar blev det lite som att åka spöktåget på Gröna Lund. En väg som svängde 90 grader, nån hund som började vrålskälla i mörkret och sprang med längs ett staket, nån kvist som slog mot facet och nått djur som ville över vägen... Till slut var vi i alla fall hemma några erfarenheter rikare. Vi sov länge och hårt i morse men imorgon bär det av mot de underbara bergen igen.

Lite bilder från gårdagen.

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttio med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!