Miljakten har börjat! - Långloppsbloggen - Malin Jones | Bicycling.se

Malin Jones


Malin Jones bor i cykelvasastaden Mora med sina två barn, en halvgalen hund och ett par katter. "För fem år sedan fick jag en startplats till Cykelvasan 45km av min far och sedan dess gör jag ständiga försök till att slå personliga rekord på olika lopp jag hunnit med att pröva. I år är planen att köra hela Mitsubishi MTB Challenge. Varenda lopp vill jag vara med på. Barnen, som är födda 2006 och 2007 kommer jag också att dra med mig. Tanken är att göra det här till ett fem månaders utdraget familjeäventyr. Den naiva delen av min hjärna säger ”satsa på top-10 i klass D40”, den mer verklighetsförankrade delen av min hjärna säger ”Var glad om du tar dig till tävlingarna och kommit ihåg att ta med dig alla grejer du behöver till dig själv och barnen”. Kul ska det bli i alla fall, ruskigt kul och säkerligen en del inslag av kaos. Mer av det kommer ni få ta del av här i bloggen framöver"

Miljakten har börjat!

30 mar 2018
av: Malin Jones

Mallis - Ankomstdagen

Allting tar alltid längre tid än vad man tror. Just på grund av det så blev det inte så många mil cyklade just idag.

Det är inte så att jag är snål, men kan jag tjäna en tusenlapp på flygbiljetten genom att mellanlanda på en resa så gör jag det. I min fantasi så skulle vi landa, snabbt ta oss till hotellet och checka in, sen till cykeltuthyraren, sen en sväng förbi affären och köpa vatten, sen ut på eftermiddagstur, minst fem mil. I verkligheten fick vi vänta i evigheter på att vår transferbuss skulle åka mot hotellet. På andra sidan ön. Sen checka in på hotellet och sen stå i kö för att hämta cykel och någonstans efter det var solen på väg ner.

Tydligen finns det flera sorters “roadbike shoes”. Det var inget jag visste om när cykeluthyraren frågade vad jag ville ha för pedaler fastskruvade. I ungefär 500m trodde jag att det bara var pedaler som var extra svåra att få fast skon på. När jag väl fattade att skorna inte skulle fastna överhuvudtaget så var det ingen idé att vända för att skruva på de pedaler jag hade tagit med mig. Klockan tickade på och jag orkade helt enkelt inte bry mig.

Jag och syrran cyklade ut mot Formentor. Det hade varit en perfekt “första dagen tur” om klockan hade varit ett par timmar tidigare och skorna hade suttit fast på pedalerna. Efter 14 km och 280 höjdmetet var vi tillbaka på rummet igen . Kanske var det lika bra med tanke på att det bara blev 4 timmar sömn i natt. Men imorgon, då jävlar, då ska jag ta igen alla de där distanspassen som jag av någon anledning har missat i vinter.

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet fyrtiofem med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!