Behovet av bra historier. - Marcus Persson | Bicycling.se

Marcus Persson


Presenterade mig en gång som femfaldig medaljör på cykel-SM och elitcyklist från Jönköping. Numera student i Lund som tävlar i Danmark och har besökt alla slott i Skåne. Vinnare av Stora Bergshackan i Tandemstafetten 2016 och 2017.

Behovet av bra historier.

21 okt 2017
av: Marcus Persson

Oh fyfan, här har de krockat. Igen.

Och givetvis ska alla stanna för att kolla vad som hänt.

(Glenn ”Glennan” Nilsson i telefonsamtal med mig 2017-10-20).

 

En gång var jag så väggad att stannade vid ett majsfält utanför Skurup. Tog en majskolv. Sedan malde jag ner den till majsmjöl mellan min kassett och kedja, samlade upp det finmalda mjölet i min cykelkeps, blandade det med regnvattnet. För det regnade och var tre grader den dagen. Sedan stekte jag majsmjölet genom att hålla min cykelkeps mot hjulet tills det blev tortillas och de åt jag så att jag kunde cykla min sjunde timme den dagen.

 

En gång var jag så väggad i Häckeberga att jag stannade vid en åker, tog en nyskördad sockerbeta och åt den liggandes i diket. Sedan cyklade jag hem.

David Silverman (2010:38–43) beskriver i sin bok ’En mycket kortfattad, ganska intressant och någorlunda billig bok om kvalitativ forskning’ hur den som forskar med en kvalitativ metod måste försöka genomskåda fyra impulser som han menar är en produkt av den västerländska populärkulturen: 1) behovet av likformighet 2) behovet av bra historier 3) behovet av fart och spänning, och till sist 4) behovet av avslutning. Precis som i inledningen av denna text, gestaltas 2) behovet av bra historier, med hur vi stannar in vid olyckor för att kolla vad som hänt. Vi gör det även om en av tjugo råkat ut för en olycka när de gjort just detta (Silverman 2010:40–41). För en bra historia tycks sättas framför ens egen risk att själv åka ut för en olycka. Bra historier värderas över livet.

En släkting till mig brukade alltid berätta en historia om en korvkiosk vid en motorbana. Enligt historien stod korvkiosken i en sluttning varpå han och hans vänner välte den nerför sluttningen. När mina föräldrar sedan återberättade historien hade en person som sålde korv placerats inne i kiosken, och efter att den rullat nerför sluttningen kom denna stackars korvförsäljare ut med korvgrytan på huvudet. Vid vuxen ålder skulle det emellanåt avslöjas att det senare var en stor lögn, och vidare var min släkting överhuvudtaget inte inblandad i vältningen. Däremot hade han eventuellt sett några andra, eller sett några andra försöka, välta den berömda korvkiosken.

På vägen mellan Hyssna och Borås, efter att ha kört så det dånade i den lilla röda kanonkulan och fällt de väl bevingade orden ”en del kör bara snabbt, jag kör snabbt och säkert”, kände Anton att det var dags för en historia. ”Har ni hört den om kärringen och taxichauffören?”, frågade han mig och Adrian. Båda svarade nekande. Eftersom jag utgår ifrån att ingen som läser detta hört historien, kräver tillfället att jag berättar den så att vi kan komma till denna utvikningens poäng. Hör och häpna:

Det var en gång en kärring som skulle åka med en taxi från sjukhuset. Hon hoppade in i en taxi och taxichauffören körde iväg . Taxichauffören tänker att han ska driva med kärringen lite, så när han får syn på en gubbe, som är på väg ut på ett övergångsställe säger han till kärringen: ”Kolla nu när jag kör över gubben”, och så trycker han gasen i botten men svänger undan i sista stund. Efter ett tag känner taxichauffören att hans lilla skämt kanske gått för långt, så han berättar sanningen om att han svängde undan för kärringen. ”Det är lugnt, jag klippte honom med bakdörren”, svarar kärringen.

Varken jag eller Adrian skrattade, så Anton kände sig tvungen att förklara sensmoralen i historian. En tror nämligen att taxichauffören är den sjuka, men egentligen så är det kärringen. Trots den omtänksamma förklaringen förblev våra rektioner tämligen likgiltiga. ”Den är bättre när min farfar drar den”, försökte Anton styra upp situationen med tillslut. Det var då vi tillsammans fann det enda bra i en annars inte så bra historia: Att alla förväntar sig just en bra historia. Där och då bestämde vi oss för att berätta historien för andra varje gång vi jobbade på nationer i Lund. Upplägget var simpelt, vi bygger upp spänningen genom att fråga andra om de hört historien under kvällen och sedan drar vi den inför alla precis innan vi går hem.

Genomförandet av ovan nämnda plan säger oss en hel del om behovet av bra historier. För under kvällens gång lyckades vi alltid bygga upp en förväntan, på somliga gick det rent av att se i ögonen. Men ack hur snabbt denna förväntan hastigt övergick till ett frågande uttryck när historian löpte mot sitt slut utan en uppenbar poäng, när alla väl insåg att allting bara slutade i ett antiklimax och en inte så bra historia. Det ska villigt samt med en viss självdistans nämnas att jag hade, och som nämnts tidigare även har, reagerat likadant. Emellertid kan vi konstatera att, när allting kommer omkring, är historien om en inte så bra historia en bra historia.

För den som känner att matandet av en inte så bra historia, för att göra det till en bra historia, är något tjatigt kan jag komma med några gyllene tips över hur du förvandlar en inte så bra historia till en bra historia:

  • Lägg till/ta bort en/ett av någonting varje gång. Exempel: Om du kör av din vajer till bakväxeln med tio kilometer kvar till mål på en tävling, berättar du historien som sådan första gången. Nästa gång blir det med elva kilometer kvar till mål. En vacker dag blir det att du startade med trasig vajer på en tävling som mätte 200 kilometer.
  • Kom med oväntade motiv varför du gör saker. Exempel: Om du fortsätter på ovanstående historia med den trasiga vajern, kan du göra tillägget att din tränare sagt att du skulle göra styrketräning så du körde de 200 kilometrarna på 53x11 och vägrade gå ner på 39 tänder fram.
  • Upprepa det som går emot dig. Exempel: Du startade med trasig vajer, du hade fått direktiv om styrketräning, men efter fem kilometer kraschar du och måste byta till reservcykel. På den sitter du för lågt, den väger tio kilo och har 55x11 som utväxling. Växlarna funkar, men du skulle ju köra styrketräning – så du fortsätter vägra växla. Dessutom hade du glömt ta med dig mat till tävlingen så allt du hade i dina fickor vara blöta cornflakes. Men efter 100 kilometer tyckte du de var så vedervärdiga att du slutade äta dem.
  • Avsluta med ett bra slut. Exempel: Givetvis vann du tävlingen solo. För när alla började kolla på varandra med nio kilometer kvar, och hade 55x11 i, tyckte du det var så onödigt att börja frihjula att du bara fortsatte. Efter en minut tittade du bak över axeln, upptäckte att ingen var bakom dig och fortsatte köra i ensam majestät mot segern.

Vips, så har en tämligen ointressant cykelhistoria blivit till en bra historia. För de flesta av oss har antagligen kört av en bakväxelvajer men fullföljt tävlingen någon gång – men aldrig från start, med order om att köra styrketräning, och bytt cykel för att sedan vinna solo. Låt oss börja avrunda denna text om bra historier med ett lysande exempel när Glenn berättar om du glorifierar en tävling i den danska A-klassen.

En gång fick jag punktering precis innan ett kantvindsparti på en tävling i Danmark. Riwal hade gått upp med tolv man i täten. Det fanns ingen neutral service, men jag hade med mig slang och pump så bytte själv. Sedan körde jag upp till fjärdegruppen själv. Men där gick det för långsamt, så jag stötte ensam upp till tredje gruppen. Därifrån bryggade jag med två killar från ColoQuick upp till andragruppen. Punktering igen, tillbaka till tredjegruppen, men lyckades snart kasta loss och köra tillbaka upp till andragruppen. Väl där tog jag upp lite torkad rostbiff ur min bakficka. Sedan fick jag pace av en örn som jag matade med rostbiffen, upp till förstagruppen på tio man.

(Glenn ”Glennan” Nilsson)

Avslutningsvis vill jag säga att en av de två historierna i inledningen faktiskt ska vara sann. Emellertid är det inte sannolikheten i bra historier som bör ifrågasättas. Det är det ständiga behovet av dem. De vardagliga, de tråkiga och de inte så bra historierna är minst lika viktiga och utgör en lika stor – om inte större – del av våra liv. 

”En gång var jag så väggad att jag väggade. När jag kom hem tog jag en dusch, sedan somnade jag i soffan”.  

Silverman, D. (2010). En mycket kortfattad, ganska intressant och någorlunda billig bok om kvalitativ forskning. Lund, Studentlitteratur. 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet fyrtioåtta med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!