”Den dagen du kör ifrån mig upp till länsgränsen och hem igen, då får du kalla mig för gubbe”. - Marcus Persson | Bicycling.se

Marcus Persson


Presenterade mig en gång som femfaldig medaljör på cykel-SM och elitcyklist från Jönköping. Numera student i Lund som tävlar i Danmark och har besökt alla slott i Skåne. Vinnare av Stora Bergshackan i Tandemstafetten 2016 och 2017.

”Den dagen du kör ifrån mig upp till länsgränsen och hem igen, då får du kalla mig för gubbe”.

9 jul 2016
av: Marcus Persson

För några veckor sedan rullade jag in till CK Ringens klubblokal för en hederlig tisdagsträning. Där var redan en grupp ungdomar som – någorlunda uppkäftig kan tyckas – hälsade mig, Glenn och mina äldre klubbkamrater välkomna med frasen ”hej gamlingar”. Det var en sällan ont menad välkomsthälsning som förnärmade en 21 år ung student, men efter att jag ältat den fram och tillbaka under några veckor kom jag fram till att den påminner mig själv om begynnelsen på min egen cykelkarriär.

Landsvägscykling är idag inte den mest attraktiva sporten i Sverige. Såtillvida du inte har en ytterligare dimension i ditt cyklande – låt säga att du gör något vrålfräckt som att cykla till alla skånska slott eller har vunnit en sträcka på någon tandemstafett – kan du lika gärna strunta i att nämna ditt cykelintresse för främlingar. Redan här kan vi konstatera att allmänhetens ointresse besegrat tävlingscyklisten – men när anledningen bakom cyklandet tillfogas övergår ointresset i nonchalans, ignorerande och totalt avfärdande.

Barn som börjar i fotbollskola gör det med ambitioner om att bli den nya Zlatan. Samtidigt plockar förbund och klubbar bort möjligheterna att tävla i tron om att skydda dem från gallring. De som inte tycks ha möjligheten att bli bäst slutar innan de fyllt 14. Varför tvistar de vise om. Senare i livet ska det idrottas av hippa anledningar som för att gå ner i vikt, för att kunna utnyttja företagets friskvårdsersättning eller hålla sig i form för att i slutändan nå något mycket viktigt mål som en svensk klassiker eller Ironman. När hälso- och motionsargument smyger sig ner i åldrarna är det inte konstigt att ungdomar byter boll mot en skärm där de får uppleva tävlingsmoment och gradvis stigande utmaning från diverse spel. Jag har cyklat i snart tio år, men min drivkraft fanns varken i drömmen om att bli världsbäst, hälsan eller trendiga arrangemang – jag ville bara cykla ifrån min pappa upp till länsgränsen och hem igen. 

”Är det inte en härlig upplevelse att vara ute och cykla med grabbarna. Känna farten och hur hormonerna, adrenalinet, rusar. Hur många av er är gifta? Vilka vackra tänder du har.”

En man utanför baren i Tenhult som började prata med mig efter en lagtempointervall.

15 kilometer norr om Habo, uppe på Hökensås, är länsgränsen mellan Jönköping och Västra Götaland belägen. Länsgränsen är omstridd då Habo kommun tillhör Västergötland som landskap, men på grund av strategiska anledningar valde att tillhöra Jönköpings län. Härvid slutar historie- och geografilektion i detta inlägg då länsgränsens relevans för oss är av helt annan karaktär. Länsgränsen kom nämligen att bli en vändpunkt som jag, min storebror och farsan använde oss av på Hökensås när vi skulle cykla tre mil i början av våra cykelkarriärer. 2007 var året, närmare bestämt.

Det dröjde inte länge förrän vi tre började tävla mot varandra upp på Hökensås och hem igen. Vid ett ordalag råkade jag kalla farsan för gubbe och det var då han genom en väl formulerad mening skänkte mål och mening till min cykelkarriär. ”Den dagen du kör ifrån mig upp till länsgränsen och hem igen, då får du kalla mig för gubbe”. Det var ett erbjudande som saknade motstycke i mitt då snart tretton år långa liv. Jag hade testat många sporter – fotboll, hockey, tennis, innebandy, längdskidor – men ingen av dem hade erbjudit mig möjligheten att få kalla farsan för gubbe.

Så jag fortsatte att cykla och träna bara för att kunna cykla ifrån farsan upp till länsgränsen och tillbaka. Men ni ska veta det, att farsan han var stark i sina glansdagar. Jag försökte sitta på hjul och slå farsan i spurten. Jag försökte stöta av honom i den lilla kantvinden som ibland lyckades tränga igenom Hökensås tjocka skogar. Jag försökte alliera mig med storebrorsan för att köra slut på farsan, men åren gick utan att jag kunde cykla mig till privilegiet att rättmätigt få kalla farsan för gubbe.

Till slut kom dagen då jag ställde av farsan upp till länsgränsen och hem igen. Den dagen åts ingen tårta, i tidningen återfanns inga stora rubriker och bedriften i sig var utom intresse för icke-cykelintresserade. Jag har faktiskt glömt bort vilken dag det var, men det är inte heller av betydelse eftersom poängen är att året blivit 2010 och jag hade under sommaren lyckats bli bronsmedaljör på USM-linjet i P15-16. När jag väl blivit så pass bra på att cykla att jag äntligen fick kalla farsan för gubbe, då hade jag också hållit på länge nog för att se embryot av min egen potential samt blivit så bra att det nästan var för sent att sluta.

För närvarande må landsvägscykling inte vara den mest attraktiva sporten i Sverige – men den skulle utan tvivel kunna locka fler. Allt som behövs är egentligen att vi erbjuder nya cyklister och ungdomar en chans att kalla oss gubbar, kärringar – eller det könsneutrala gamlingar – den dagen då cyklar ifrån oss. Få andra idrotter erbjuder den möjligheten till utmaning och tävlingsmoment som landsvägscykling – något som vi måste utnyttja till vår fördel. Att bli avställd ska inte ses som en fara med landsvägscykel, snarare en möjlighet. Kanske var det detta som farsan förstod när han myntade uttrycket; ”den dagen du kör ifrån mig upp till länsgränsen och hem igen, då får du kalla mig för gubbe” – eller så hade han bara ett oproportionerligt ego kombinerat med skev uppfattning av åldrande och tidens gång. 

Jag vinner Jönköping CKs klubbmästerskap 2012. På andra plats kommer min storebror Daniel och på tredje plats kommer farsan – vid denna tidpunkt korrekt refererad till som gubbe. 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttiosex med siffror i fältet här


Kommentarer


2016-09-07 12:13   Thomas

Så underbar läsning Marcus! Sagt det förr, men du har en grym talang för det skrivna ordet & huvudet på skaft! Så kul att läsa det du skriver!

 

2016-07-11 13:40   Perry

Kul perspektiv! För egen del kommer jag väl ihåg känslan när jag lyckades knäcka min far i terränglöpning och hoppas att mina barn också kommer att känna den motivationen och slutligen lyckas. Spelar ingen roll om det är löpning eller cykling - viktiga är att det är ett svårt mål som kräver ansträngning under längre tid.

Bra motivation som fungerat i alla tider - varför inte i dagens samhälle?

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!