Det här är en avsevärt mycket större fråga än respekt gentemot medelålders män i lycra. - Marcus Persson | Bicycling.se

Marcus Persson


Presenterade mig en gång som femfaldig medaljör på cykel-SM och elitcyklist från Jönköping. Numera student i Lund som tävlar i Danmark och har besökt alla slott i Skåne. Vinnare av Stora Bergshackan i Tandemstafetten 2016 och 2017.

Det här är en avsevärt mycket större fråga än respekt gentemot medelålders män i lycra.

7 sep 2016
av: Marcus Persson

Varje tisdag, någon gång mellan klockan fyra och fem, verkar det som att två världar möts på två separata, men parallella, vägar i höjd med Uppåkra. Där cyklar jag från Lund på den Gamla Trelleborgsvägen mot Malmö samtidigt som köerna på E22:an sakta kryper framåt i båda riktningarna. En lastbil tutar åt en bilist som tror sig kunna smita före i vänsterfilen. Fast än få av dem som sitter bakom ratten i sina fordon skulle vilja erkänna det, är det fullt möjligt att jag kommer ta mig snabbare in till Malmö från Lund än de tar sig hem samma sträcka. Trots detta anses bilen vara en symbol för frihet – en bil är ett måste för den som ska hinna med jobb, träning, familj, lite serier och annat klydd under dygnets 24 timmar.

Egentligen borde cykelns tid vara nu, urbaniseringen har nått en punkt där infrastrukturen påfrestas av ökande trafik i och kring städerna samtidigt som allt fler rapporter varnar för kraftigt försämrad folkhälsa. Jag kommer knappast få nobelpriset för följande, men cykeln erbjuden en gyllene möjlighet att slå två flugor i en smäll. Paradoxalt nog har cykeln idag snarare fått utgöra symbol för ett hinder. Ett hinder som en del anser bör tillrättavisas och lära sig veta sin plats.

Den första september publicerar många svenska medier, däribland Sydsvenskan, en artikel om en bilist som med avsikt orsakat en olycka genom att köra om, och sedan tvärnita framför en grupp cyklister. Enbart Sydsvenskans artikel får 84 kommentarer, delas 79 gånger och 514 personer reagerar. Uppståndelsen och debatten kring artikeln överraskar journalisterna på Sydsvenskan som väljer att följa upp artikeln med en artikelserie vilken jag har blivit intervjuad för i dagarna. Intervjun väckte en hel del funderingar hos mig och jag tänkte delge några av mina reflektioner som förhoppningsvis kan skänka någon lite ökad förståelse varför jag cyklar där på vägen – och därmed leda till ökad respekt oss sinsemellan.

Kommentatorsfältet till den ovan nämnda artikeln kan grovt delas upp i två dikotomier. De som fördömer bilistens handling och de som tycker det var lite dumt MEN (inte för att de försvarar bilisten handlingar eller så), cyklisterna och deras klungor borde lära sig en läxa. Den senare kategorin kommentarer blir tämligen absurd om vi övar intellektet genom att byta ut förövare och offer. Låt oss istället säga att jag ikläder mig bilistens roll, fast cyklandes på en cykelbana en vanlig dag i Lund. Plötsligt kommer jag ifatt två studenter som är på väg hem från centrum med klirrande flaskor i korgen och leende på läpparna. Jag plingar på min ringklocka men ingen av dem gör någon större ansats för att låta mig passera. Således stannar jag och misshandlar dem tills de ligger på backen. Fråga nu dig själv om någon överhuvudtaget hade försvarat min handling. Fundera sedan återigen kring huruvida bilistens handling kan försvaras.

På fel sida vägen i en dansk cykeltävling. Vägarna är mer eller mindre avstängda. Vid eventuellt möte befinner vi oss på rätt sida. Under träning cyklar jag alltid så långt ut till höger som möjligt, men ibland räcker det för att jag ska anses vara ett hinder som skapar irritation. 

Grundproblemet i debatten kring bilar och cyklar i trafiken är att båda parter verkar göra sitt yttersta för att undvika problematikens kärna. Bilisterna, å sin sida, säger att alla cyklister är dumma och tror de äger vägen. Cyklisterna, å sin sida, säger att alla bilister är dumma och tror de äger vägen. Mig veterligen leder denna debatt – argumentationsmässigt hemmahörande på barnsligt låg nivå – ingenvart, om inte möjligtvis bakåt i en ond spiral där missförståelsen för varandra ökar och trafikklimatet härsknar än mer. Det finns egentligen bara en poäng, en slutsats, som är viktigt för att kunna gå vidare och bidra till en bättre stämning mellan trafikanter. Alla måste inse att det inte är acceptabelt att medvetet utsätta någon annan för fara i trafiken. Anledningen bakom detta är att a) det är svårt och avgöra om trafikanten du möter ofta beter sig trafikvidrigt eller bara begick ett misstag b) om du vet kvarstår det faktum att det inte är kriterium nog för att agera polis, domare och bödel.  Det bör dessutom påpekas att många av de incidenter som cyklister ofta utsätts för enbart bygger på ren och skär irritation. Ett samhälle där vi slumpartat straffar de eller det som irriterar oss är knappast hållbart. Särskilt eftersom bilen i hastigheter över 50 km/h förvandlas till ett potentiellt mordvapen om föraren – mot förmodan – bestämmer sig för att använda det mot cyklister. De flesta i dagens Sverige är överens om att slentrianmässiga dödsommar tillhör det medeltida samhället.

Något som irriterar bilister är det faktum att jag som cyklist (det händer att jag kör bil ibland också) väljer vägen framför för cykelbanan. För att förklara varför tänkte jag att vi skulle använda oss av en liknelse. Låt oss säga att du ska köra en bil med bromsad släpvagn från plats A till plats B. Det finns två vägar, väg 1 och 2. Väg 1 är en motorväg där högsta tillåtna hastighet är 110 km/h. Eftersom du kör med bromsad släpvagn är din tillåtna maxhastighet 80 km/h, därför är du medveten om att du eventuellt kommer störa trafikrytmen. Samtidigt vet du att du, genom de regler och lagar som finns i trafiken, indirekt slutit ett avtal med de andra bilisterna som innebär att de ska visa hänsyn till dig om du gör det motsatta. Väg 2 är en landsväg som är längre än motorvägen, ditt körfält är smalare och utmed vägen finns flertalet oberäkneliga djur vars beteende inte kan föresägas genom regler och lagar. Den logiska slutsatsen är naturligtvis att välja väg 1 eftersom du känner dig skyddad av det tysta avtalet med de andra trafikanterna. Alternativt kan du tänka dig att tag väg 2 – men då kör du lugnt och under en tid med mindre aktivitet bland de vilda djuren.

När jag cyklar ut ur, eller in i, Malmö och Lund – då gör jag det på cykelbana och jag tar det uteslutande lugnt och försiktigt. Jag brukar se det som min ner- och uppvärmning eller en chans att trampa ur benen innan träningen drar igång. Trots detta finns det ingen trafikmiljö jag känner mig mer hotad i en på en cykelbana. En del bilister menar att cyklister väljer vägen eftersom de anser sig äga den, och därmed är grunden till konflikt lagd. Faktum är att förhållandet snarare är det omvända, cyklisterna väljer vägen eftersom de litar mer på bilister än andra oskyddade trafikanter. Detta beror till stor del på att vi förväntar oss att den andra parten ska följa samma regelverk som oss. Cykelbanan må vara lämplig som transportsträcka under vissa tider och i tungt trafikerade områden, men den är ingen plats för träning.

För att relationen mellan cyklister och bilister ska förbättras måste samtliga involverade komma överens om att det är förkastligt att medvetet utsätta någon annan för fara i trafiken. Dessutom måste vi alla försöka göra vårt yttersta för att ta oss fram i trafiken enligt de lagar och regler som utgör fundamentet i en säker trafikmiljö. Varje gång du bryter mot lagen – oavsett om du kör med din bil i 100 km/h på 90-sträcka eller cyklar mot rött vid ett stoppljus – dementerar du så sakteligen den tillit som en säker trafikmiljö bygger på. Givetvis vore det naivt och tro att alla strävar mot ovan nämnda mål, men om du och jag lovar oss själva det vare gång vi sätter oss bakom ratten eller klickar i pedalerna har vi åtminstone kommit en bit på vägen. I slutändan handlar det inte enbart om att det ska vara säkrare för oss som är ute och tränar på cyklar, en bättre attityd i relationen mellan bilister och cyklister är också en grundläggande förutsättning för det skifte från bil till cykel som måste till på kortare sträckor – både ur miljö- och hälsosynpunkt. Det här är en avsevärt mycket större fråga än respekt gentemot medelålders män i lycra och vice versa. 

Tullebo slott. Den där dagen cyklade jag 180 km från kust till kust på Skånes landsvägar. Jag mötte högst ett tjugotal bilar. Jag kan knappast utgjort ett hinder för för någon. 

**********

Läs också:

Bli inte den som kör på en katt. http://www.bicycling.se/blogs/marcuspersson/bli-inte-den-som-kor-pa.htm

Hur du använder din tuta. http://www.bicycling.se/blogs/marcuspersson/hur-du-anvander-din-tuta.htm

På en cykelbana bland farliga cyklister och normala människor. http://www.bicycling.se/blogs/marcuspersson/pa-en-cykelbana-bland-farliga-cyklister.htm

Är det dags att införa cykelkörkort? http://www.bicycling.se/blogs/marcuspersson/ar-det-dags-att-infora-cykelkorkort.htm

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttionio med siffror i fältet här


Kommentarer


2016-09-10 20:33   Motvalls

"när det är lämpligare med hänsyn till färdmålets läge" Intressant formulering. Aller den när vid en t-korsning cykelbanan tvingar en att korsa trafiken (reglerad passage), korsa trafiken, och korsa den igen (oreglerat) för att cykla rakt fram (på 30-väg)? Eller när den cykelbana som ser ut att gå parallellt med vägen ett par hundra meter senare far iväg in i ett bostadsområde för att återkomma där den började (been there, done that, once)?

F ö finns det mer plats på vägen att dela mellan cyklister och bilister än på cykelbanan: den bilist jag råkade ut för på gc-vägen här om dagen lämnade ungefär 30 cm åt cyklister och fotgängare (på den gc-vägen är det nästan alltid nån bilist: genväg till kolonilotten).

Och Oscar, en klunga en både snabbare än och tar min plats än en traktor (grävskopa, eller liknande): brukar du bli irriterad på och preja dem också?

 

2016-09-10 10:19   Oscar

När du cyklar själv långt ut till höger visar jag dig hänsyn och håller gott avstånd när jag passerar dig.
När dina kompisar är ute å cyklar klunga skapar ni irrittion hos många. Irritation i trafiken leder till dåligt beteende och olyckor.

6 kap. (1998:1276) Bestämmelser för trafik med cykel och moped

1 § Cyklande skall färdas efter varandra. När det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken får de dock färdas i bredd.

Detta gäller samtliga cyklister oavsett vilken hastighet cykeln är anpassad för.

 

2016-09-09 17:06   Patric de B

Finns inte en gångtrafikant, cyklist eller bilist som följer alla lagar till punkt å pricka, så att dra fram enskilda lagparagrafer och hävda dess tyngd är ju närmast patetiskt!
I dagens trånga samhälle måste ödmjukheten mot varandra gå först, annars kommer vi ingen vart till slut!

 

2016-09-08 08:17   Sara

Oavsett hur man tolkar lagtexten så är kontentan ändå: jag får inte ta fram ett stort vapen och mordhota någon som kör i 100 på 90-väg? (Eller cyklister som inte cyklar på cykelbanan för all del.)
För hotet är ett brott som trots allt är mycket värre.
Så länge det inte finns en direkt förbudsskylt mot cykel (som på motorväg) är väl cykeln tillåten?

 

2016-09-07 21:42   Jofo

g
6 § Vid färd på väg ska fordon föras på körbana. Detta gäller dock inte fordon för vilka enligt 1 kap. 4 § andra stycket bestämmelserna om gående ska tillämpas. Cyklar och tvåhjuliga mopeder klass II ska vid färd på väg föras på cykelbana om sådan finns.
Om särskild försiktighet iakttas får dock
1. cyklande och förare av tvåhjuliga mopeder klass II använda körbanan även om det finns en cykelbana när det är lämpligare med hänsyn till färdmålets läge, och
2. cyklar med fler än två hjul eller en cykel som drar en cykelkärra eller en cykel som har en sidvagn, utöver vad som framgår av 1, föras på körbanan även om det finns en cykelbana om det är lämpligare med hänsyn till fordonets bredd.

 

2016-09-07 18:44   Glenn

Måns, det är exakt sådan som du som artikeln vänder sig till, men tyvärr också ni som verkligen inte fattar något! Er attityd till medmänniskor är skrämmande!

Visst, det finns en lagtext som ni kanske kan paragraf rytta er på, men hur j-la svårt är det att bara sakta ner lite, vrida på ratten åt vänster , gasa förbi, vrida på ratten åt höger och fortsätta er färd!
Är det så otroligt jobbigt att kanske förlora ett par sekunder så man gärna leker med andras liv!

Väx upp!

 

2016-09-07 16:02   Olle

Så om man inte har bilen med sig som tillhygge så ska man ta till nävarna istället? Det var ju moget, Måns.

 

2016-09-07 14:29   Stefan Manning

Mycket bra skrivet. Inte lätta att samverka alla gånger i prestigens förlovade land. Jag försöker som bilist och cyklist föregå med gott exempel för att inte ge belackarna vatten på sin kvarn. Tyvärr känner jag mig ibland ganska ensam om det.

 

2016-09-07 13:13   Måns

6 § Vid färd på väg ska fordon föras på körbana. Detta gäller dock inte fordon för vilka enligt 1 kap. 4 § andra stycket bestämmelserna om gående ska tillämpas. Cyklar och tvåhjuliga mopeder klass II ska vid färd på väg föras på cykelbana om sådan finns.
(https://lagen.nu/1998:1276#K3P6S1)

Följ andra stycket i den paragrafen och jag lovar att jag ska akta dig så mycket att jag hellre krockar min bil med en bergvägg än mejar ner cyklar. Ja, jag har läst fortsättningen. Nej, jag kan inte se att den gäller om cykelvägen går 1 km parallellt med vägen.

Inbilla dig att du ligger i ledarklungan i Touren, att vägen är din och alla ska finna sig i det, tyck att cykelvägen är full med jobbiga gående som inte håller din fart, och du kommer att orsaka Situationer som det heter på körskolan.

När du passerar en busshållplats där man delat upp gång/cykelvägen i två delar för att akta alla turister som kliver av bussen, då ska du välja cykeldelen. Även om du måste kliva av för att det är ett vägarbete. Om du väljer att cykla på busshållplatsen och jag står där och jag inte flyttar mig för att det inte är din plats, du har en annan.. Om du då kör på mig. Då är det inte långt till nävarna. (Sann historia. MEMIL. Stor Stockholmscykelklubbtröja)

Att göra som bilisten i din berättelse är HELT OACCEPTABELT. Bara så vi har det avklarat.

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!