En engelsk filosof, en holländsk schackspelare och en dansk proffscyklist - Marcus Persson | Bicycling.se

Marcus Persson


Presenterade mig en gång som femfaldig medaljör på cykel-SM och elitcyklist från Jönköping. Numera student i Lund som tävlar i Danmark och har besökt alla slott i Skåne. Vinnare av Stora Bergshackan i Tandemstafetten 2016 och 2017.

En engelsk filosof, en holländsk schackspelare och en dansk proffscyklist

13 sep 2018
av: Marcus Persson

1.    Vad Thomas Hobbes och Tim Krabbé har gemensamt

År 1651 publiceras Thomas Hobbes Levithan som kommer att bli stilbildande inom statsvetenskapen. I runda svängar 367 år senare läser jag igenom min kursplan inför starten av höstterminen. Det visar sig ganska snart att kursens centrala frågeställning kan formuleras i enlighet med: Vad gör en samhällsordning möjlig? Det är också samma problem som Hobbes redogör för i Leviathan. Av denna anledning utgör Hobbes (naturligtvis) en del av kurslitteraturen och när jag under de efterföljande dagarna bekantar mig med den gamle engelsmannens tankegångar, så ger jag mig också tillminnes att det är någonting i hans argument som känns bekant. 327 år efter Hobbes – och 40 år innan mig – skriver nämligen Tim Krabbé, i sin bok Cyklisten följande rader:

Road racing imitates life, the way it would be without the corruptive influence of civilization. When you see an enemy lying on the ground, what’s your first reaction? To help him to his feet. In road racing, you kick him to death (Tim Krabbé 2003:69).

Citatet återspeglar i grova drag Hobbes syn på samhällets ordning. Hobbes menar nämligen att människan, som ett resultat av sina naturliga egenskaper, är egoistisk och agerar enkom efter sitt egenintresse. Detta skapar enligt Hobbes (2004:126–129) ett naturtillstånd där allas krig mot alla råder. Naturtillståndet brukar koncist sammanfattas med det flitigt använda citatet att ”människans liv är ensamt, fattigt, plågsamt, djuriskt och kort” (Hobbes 2004:128). Krabbé ser alltså en cykeltävling som Hobbes naturtillstånd.

För att svara på frågan vad som gör en samhällsordning möjlig, trots människans egoistiska natur och naturtillståndet, menar Hobbes att individer sluter ett kontrakt. Detta kontraktet utgör alltså fundamentet för att skapa staten, vars främsta uppgift är att skydda individen från otryggheten i naturtillståndet. Krabbés översättning av Hobbes kontrakt är ”the corruptive influence of civilization”.

Krabbés likheter med Hobbes föder en oerhört intressant fråga: Om en cykeltävling kan liknas vid naturtillståndet – kan då det problem som undergräver samarbete i en cykeltävling lösas på samma sätt som Hobbes anser att samhällets ordning är möjlig att upprätthålla?

2.    Hur jag blev bedragen på en solklar vinst och Aaen kommer in i bilden

En del perioder i ens liv så känns det som att vissa händelser och insikter sammanfaller allt för bra för att det enbart ska vara slumpen. Givetvis existerar möjligheten att det mesta är så tätt sammanknutet, att när det tolkas i en viss kontext – i den då rådande relationen till andra händelser – helt enkelt kan formas och tänjas tills att allt tycks sammanträffa. För i samma veva som jag startade den ovan nämnda kursen i statsvetenskap, och därmed snubblar över såväl Hobbes som Krabbé, så står jag också på startlinjen i HFCKs åbne landevejsløb 2018. Det är en dansk amatörtävling i mängden den första lördagen i september. På grund av små startfält samt att tävlingen körs på ett kort varv så startar B-klassen, som jag tävlar i, tillsammans med den högre A-klassen. I B-klassen är det cirka 25 startande och A-klassen ett tiotal. Tävlingen ska köras om femton varv på en sju kilometer lång bana. Med andra ord drygt tio mil i rullande terräng. Det finns några kortare öppna partier på banan, men just denna dag blåser det inte något nämnvärt. Starten går klockan 08:00 och solen skiner, men det har regnat under natten.

Efter flertalet attacker från diverse olika håll och kanter lyckas jag sätta mig själv i en förstagrupp på cirka tolv cyklister efter två varv. Dagens på pappret starkaste cyklist, Jonas Aaen Jørgensen från Riwal, finns med i gruppen. Han tar några långa förningar och säger några väl valda ord innan samarbetet i gruppen kommer igång ordentligt. Det står redan då klart att vi kommer hålla undan från de som blivit distanserade. Nu handlar allting om att gå med runt och ta sina förningar, men samtidigt spara på så mycket kraft som möjligt.

Klubben ABC har fyra cyklister med i gruppen, varav två kör i B-klassen och två i A-klassen. Eftersom de har detta övertag så är det också de som sätter två cyklister på hjul, för att sedan attackera, med fem varv kvar. Efter ett antal försök kommer en av deras A-cyklister loss. Jag vet att han var den enda som hängde med BHS-Almeborg-Bornholm när de sprängde den svenska eliten i småbitar på Ringenloppet några veckor tidigare och inser ganska omgående faran. Jag kastar därför lossa och bryggar på egen hand upp till honom. Därefter dröjer det inte länge innan vi två får sällskap av Aaen och en tredje A-cyklist.

Där och då inser jag förstås att jag satt mig i en sits tillsammans med de två förmodligen starkaste A-cyklisterna som ensam B-cyklist och med knappt tre mil kvar att köra. För att visa god samarbetsvilja går jag givetvis med runt och håller såväl samma fart som längd på förningarna som dem. Tyvärr så samarbetar de förvånansvärt bra bakom och vår lucka håller sig konstant på 15 till 20 sekunder. Efter ett varv får jag den något märkliga känslan av att jag är den som tar de hårdaste förningarna och att de andra har börjat slå av på takten. Emellertid håller vi vårt avstånd till de bakomvarande och jag litar fullt på att Aaen aldrig skulle låta en B-cyklist hålla taktpinnen i en förstagrupp.

Med en mil kvar aktualiseras så ett bakhåll av sällan skådat slag. Såväl Aaen som ABC-cyklisten börjar attackera och kan efter ett tag lämna mig och den tredje A-cyklisten bakom sig. Denna tredje A-cyklist är givetvis mer slut än mig och bakom så jagar fortfarande de B-cyklister som fanns med i den ursprungliga förstagruppen. Luckan är fortfarande runt 15 till 20 sekunder och jag bestämmer mig givetvis för att fortsätta köra i hopp om att de ska börja attackera och knäcka sig själva där bakom.

Det är tre kilometer kvar när de andra B-cyklisterna kommer ikapp mig. Aaen och ABC-cyklisten är fortfarande inte mer än tjugotalet sekunder framför oss. Jag förstår ganska snabbt att jag inte kan gå segrande ur en spurt, men känner mig samtidigt så blåst på konfekten att jag hellre satsar allt en gång till och går helt lottlös hem än spurtar till mig någon halvdan placering.

Där och då handlar allting bara om att hitta rätt läge: Någon måste slå åt sidan, de ska kolla på varandra i några sekunder och pang boom – när de tittar bort så ska jag komma som utskjuten ur en raket. Tyvärr så kommer sällan dessa lägen när du som mest önskar att de skulle komma och jag får inte mitt förrän med 700 meter kvar.

Fan. 700 meter är för kort för att alla ska börja titta på varandra, men för långt för en långspurt. Att attackera med 700 meter kvar är som att be om stryk, att köra förbi en polisbil i 110 på en 40-väg och beställa sin egen gravsten. Att attackera med 700 meter kvar tyder på hybris. Att attackera med 700 meter kvar är som att kliva in på nattklubben en lördag och gå fram till den absolut snyggaste personen – tiopoängaren som alla vill ha – trots att du själv är väl medveten om att du bara är en fyra, på sin höjd en femma. Du vet att det inte finns någon chans i hela världen men efteråt kommer du åtminstone kunna falla tillbaka på att du var den som försökte och ni faktiskt hade en konversation. Den som attackerar med 700 meter kvar gör det alltså sällan för att vinna, utan för att förlora på ett snyggt sätt och komma hem med en bättre historia: ”Jag var i alla fall nära”. Givetvis var så även fallet när det kommer till mig och jag ska helt rakt och ärligt erkänna att jag upplevt en viss tillfredsställelse när jag kunnat berätta om hur fyra B-cyklister passerade mig med 100 meter kvar.  

Nu handlar inte denna text om idiotin i att attackera med 700 meter kvar av en cykeltävling. Den handlar inte heller om vinsterna med att kunna framställa sig själv som hjälte efter en sådan hjärndöd handling. Nej, för det som hände i den fyra cyklister starka grupp som länge såg ut att innehålla såväl segraren i A-klassen som B-klassen fångar in ett av statsvetenskapens mest centrala problem. Problemet som Hobbes funderade över år 1651 och problemet som den kurs – vilken jag började läsa på måndagen därefter – behandlar. Närmare bestämt: Vad gör en samhällsordning möjlig?

3.      Om samhällsordningen, cykeltävlingar och att äta motståndarens tallrik ren

Hobbes menar alltså att samhällsordningen blir möjlig genom att individer sluter det kontrakt som bildar staten. Genom att avsätta sig de friheter som de åtnjuter i naturtillståndet ger staten dem trygghet, skydd och i längden även andra friheter. Uppgiften att fullfölja kontraktet ges till en suverän – Leviathan – som kan gestaltas i form av monarki, aristokrati, eller demokrati (här förespråkade Hobbes monarki). Eftersom skapandet av staten har möjligheten att ge individen ett åtminstone någorlunda drägligare liv än i naturtillståndet lägger Hobbes ribban ganska lågt för de krav som en individ skulle kunna tänkas ställa på Leviathan.

I början av HFCKs åbne landevejsløb 2018 rådde ett allas krig mot alla – helt i enlighet med vad Hobbes och Krabbé beskriver. När sedan förstagruppen på drygt tolv cyklister hade skapats så slöts indirekt ett kontrakt: Om vi samarbetar så kommer vi att hålla undan till mål. Någon av oss kommer att vinna respektive klass. Även om en del av oss kanske hade föredragit att sitta klungan en hel dag (naturtillståndet) så är vi garanterade en placering bland de främsta om vi bara samarbetar och håller undan (staten). Förstagruppens suverän – Leviathan – personifierades av Aaen.

Då attackerna började igen med fem varv kvar så återgick HFCKs åbne landevejsløb 2018 till naturtillståndet. När sedan den grupp om fyra cyklister, där jag var den enda B-cyklisten, skapades så gjorde jag ett förödande misstag: Jag trodde nämligen att kontraktet skulle återupprättas och att Leviathan med sin suveränitet skulle se till att de andra två A-cyklisterna inte attackerade. Jag hoppades på att när kontraktet väl skulle brytas så skulle vi vara så pass nära mål att jag fortfarande skulle kunna hålla undan. Emellertid slöts aldrig något nytt kontrakt och jag blev på så sätt bedragen med en mil kvar till mållinjen. Vad som länge såg ut att bli en vinst blev på grund av detta enbart en bra historia om en attack med 700 meter kvar.

I början av denna texten ställde vi oss frågan om det problem som undergräver samarbete i en cykeltävling kan lösas på samma sätt som Hobbes anser att samhällets ordning är möjlig att upprätthålla. Svaret är nja, inte riktigt, och detta av tre anledningar. För det första så finns det svagheter i liknelsen mellan en cykeltävling och samhället som helhet. För det andra så är Hobbes lösning på problem inte är en absolut sanning. För det tredje så måste en cyklist alltid bryta ett eventuellt kontrakt i slutet av cykeltävling för att själv kunna vinna. Cyklistens bästa strategi är allt som oftast att sluta ett kontrakt och sedan bryta det – och det är antagligen av denna anledningen som Krabbé menar att cykeltävlingen alltid befinner sig i allas krig mot alla. Den gode taktikern inom cykelsporten är den som kan sluta ett kontrakt och bryta det i rätt läge. Den som tror allt för mycket på, och håller fast vid, samarbete i en cykeltävling löper hög risk att fylla funktionen av en nyttig idiot, att bli bedragen av danska A-cyklister, att vara som Lebusque.

Bicycle racing is a sport of patience. Racing is licking your opponent’s plate clean before starting on your own. Lebusque will stay out in front for kilometers. Where would we be without Lebusque? Lebusque doesn’t know what racing is (Tim Krabbé 1978:19).

*****

Hobbes, T. (2004) Leviathan. Göteborg, Daidalos. 

Krabbe, T. (2003). The Rider. New York, Bloomsbury.

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sextiofyra med siffror i fältet här


Kommentarer


2018-09-13 20:25   Micke Å

Härlig analys långt bortom sportfloskler. Keep up the good work, Marcus.

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!