En fråga om inre och yttre motivation. - Marcus Persson | Bicycling.se

Marcus Persson


Presenterade mig en gång som femfaldig medaljör på cykel-SM och elitcyklist från Jönköping. Numera student i Lund som tävlar i Danmark och har besökt alla slott i Skåne. Vinnare av Stora Bergshackan i Tandemstafetten 2016 och 2017.

En fråga om inre och yttre motivation.

22 dec 2015
av: Marcus Persson

Fredagen den 18:e december skriver Inger Enkvist i SvD att universiteten i Sverige håller på att omvandlas från intellektuella mötesplatser, där studenter får förkovra sig i kunskap, till studentfabriker där de istället stoppas fulla med kompetenser för ett visst yrke. Enkvist varnar för att gymnasifieringen av de svenska högskolorna kommer få negativa konsekvenser. Jag har tänkt en del på saken, och desto mer jag tänker, desto mer inser jag att Enkvist krönika sätter fingret på ett antal saker som jag stöter på i min vardag.

Låt oss till att börja med byta ut ”student” mot ”cyklist”, eller elitidrottare”, i Enkvist påstående. Detta först och främst eftersom jag vill relatera inlägget till cykel. Enkvist menar att studenten bör motiveras av sitt intresse och sin vilja att studera, snarare än resultat och målet att bara få ett jobb. Argumentet bygger i grund och botten på den klassiska idrottspsykologiska frågan om inre och yttre motivation. En cyklist som motiveras av inre motivation drivs av faktorer som att det är roligt, sitt eget välmående och sin egen prestation oberoende av andra. Cyklisten som drivs av yttre motivation eldas på av resultat (i jämförelse med andra) och yttre belöningar som till exempel pengar. De flesta vetenskapliga psykologiska studier pekar på att en kombination av de två sorternas motivation, men övervägande inre, skapar de mest framgångsrika atleterna. Framgångsrika elitidrottare som tappar sin inre motivation, men tjänar mycket pengar, tappar alltid i resultat. Vad Enkvist varnar för är ett utbildningsystem där studenter motiveras av yttre faktorer. Prestationen blir i ett sådant system garanterat vanskligare och kanske även lägre. En sådan utveckling skulle vara fatal för det svenska utbildningsväsendet.

För att förenkla kan två dikotomier i kunskapssyn skapas utifrån Enkvist artikel – de som ser kunskap som något berikande och de som ser kunskap som något nödvändigt ont. Det är inte en slump att dikotomierna stämmer överens med de två läger som bildats av reaktionerna på årets julkalender. Den som ser kunskap som något nödvändigt ont tycker att julkalendern borde vara spännande och sprida julstämning istället för att vara en kvarts historielektion. En del barn i Sverige går således till skolan för att de måste, andra för att de tycker det är roligt. Överlag kommer det gå mycket bättre för den grupp som ser kunskap som något berikande, precis som det går bättre för idrottaren som har både inre och yttre motivation. 

Detta föder en fråga som är värd att beakta – utgör synen på kunskap en grund för segregation i dagens samhälle? Är det intellektuellt kapital – och inte materiellt – som ligger till grund för dagens klasser? Det finns mycket som indikerar på att så mycket väl kan vara fallet då klass idag anses vara synonymt med sociala grupper. För det finns de som väljer att titta på dokumentär och de som tittar på Paradise Hotell. Samtidigt som en del flitigt konsumerar både fack- och skönlitteratur har andra inte öppnat en bok sedan de tvingades till det på gymnasiet. En del öppnar sin brevlåda på morgonen och finner tre papperstidningar medan andra scrollar på Aftonbladet och läser det som framstår vara intressant. Det går knappast förneka att detta är val som är av betydelse. Skolans främsta uppdrag borde därmed vara att främja ett livslångt lärande bland samtliga elever och studenter. Förmågan att väcka inre motivation är vad som utmärker duktiga pedagoger från dåliga.  

Enligt socialkonstruktivismen färgas samhällets institutioner av normer och idéer som kan bytas ut med tiden. Den idé som idag vinner allt mer acceptans inom utbildningsväsendet tillhör nyliberalismen. Låt gå att nyliberalismen är den mest framstående ideologin bland ekonomiska institutioner, men i skolans världs ter den sig mer som Alien. Besättningen förde bortom sin vetskap med sig Alien ombord. Till en början underskattas Alien men allt eftersom monstret växer sig starkare inser besättningen att deras liv står på spel. Dessutom visar det sig att en av besättningens medlemmar haft för avsikt att ta med Alien ombord och nu planerar att ta monstret till jorden. Frågan vi ställer oss blir därmed vem som är utbildningsväsendets Ripley?

Skolan måste återigen ta på sig rollen som kunskapsförmedlare för individens utveckling. Idag finns nämligen en trend att göra skolan till en kunskapsfabrik för samhällets utveckling där medborgarna inte utbildas för sitt eget bästa, utan för nationens. Det må vara hänt att detta synsätt på kort sikt gör Sverige mer konkurrenskraftig internationellt, men i det långa loppet kommer vi få betala. För att dra långsiktiga slutsatser som denna måste flera faktorer vägas in. Detta inlägg staterar självt ett ganska bra exempel då vi använt oss av både sociologiska, psykologiska och statsvetenskapliga teorier – låt gå mycket grundläggande. Saker och ting är nämligen mycket mer komplicerade än de synes vara. För att förstå dem krävs en helhet – och det är denna helhet som förbigås när högskolorna blir studentfabriker. 

”Utbildning är en investering.”

(x antal personer jag träffat genom mitt 21 år lång liv).

Enkvist, Inger, 2015. ”Gymnasifiering av universiteten pågår”. Svenska dagbladet. Ledare. 2015-12-18. http://www.svd.se/gymnasifiering-av-universiteten-pagar/om/ledare-kolumnister. Hämtad: 2015-12-21.

Relaterat: http://www.bicycling.se/blogs/marcuspersson/cyklisterna-som-inte-cyklar.htm

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femtiotre med siffror i fältet här


Kommentarer


2015-12-23 23:31   Lejon

Tack! Läsvärt som vanligt.

 

2015-12-22 23:32   Sven-Erik Olsson

Den här typen av diskussion dyker upp då och då. Medan den tidigare hade ett vidare syfte, då det var lärarkåren som svarade för den i form av självreflektion, är den idag ett egenvärde precis som ‘kunskap för dess egen skull’. Undervisningen styrs inte av nyliberala utan av opinionsbildning och stalinism [produktionsmål]. Med opinionsbildning avser jag den centrala roll som studentutvärderingar har getts, senast genom att lärare i samband med anställning skall förete en pedagogisk portfölj som bland annat skall innehålla utvärderingar. De frigörande pedagogiska tekniker som en gång utvecklats för att stödja analfabeter är idag en del av den ideologiska kostymen [täcknamn: empowerment] som universitets- och högskolelärarna har att påta sig. Det duger inte längre att vara en kunnig forskare. Läraren skall vara ett både och som i enlighet med Kierkegaards katekes skall möta studenten på dennes nivå. Kunskap kan inte förmedlas. Antingen finns kunskapen eller så saknas den. Lärare och student/er kan via organisationer, som universitet och högskola, ges tillfälle att kommunicera om vad som är kunskap och vad som inte är det. När den kommunikationen skall avstämmas ges det faktiskt, någon skulle skriva dessvärre, tre gånger så många tillfällen tillfällen till misslyckad kommunikation som till lyckad. Oddsfördelningen har inte att göra med lärares och/eller studenters personliga egenskaper. Kommunikationen är lyckad bara när både lärare och student är överens om att målet är nått. Undervisning är således en ganska hopplös aktivitet taget för sig. Det leder dock inte till att samhället taggar ner på den typen av aktivitet utan snarare tvärtom. Misslyckad såväl som lyckad undervisning leder till samma sak: rop på mer undervisning. Inte för att jag har mycket tillövers för nyliberaler, men tanken har slagit mig att den massiva tillväxten i undervisning har åtföljts av minskande marginalnytta, därav talet om gymnasifiering.

En sista fundering: Tidigare har du bloggat om utsikterna att bli proffscyklist och om att det går att bli cykelproffs utan att gå på gymnasium utan idrottsprofil. Vet du om någon har följt upp t ex cykelgymnasisternas "femårs-" och "tioårs" överlevnad? Dvs frågat/utforskat vad de gjorde efter gymnasiet.

 

2015-12-22 22:43   Jocke

Intressant!
Dina inlägg i sig är värt hela prenumerationen. Härligt att en så "smal" tidning ger utrymme för helt andra influenser och intryck. Tur att du i alla fall hade med en bild när du cyklar :-)

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!