Froome och fångarnas dilemma - Marcus Persson | Bicycling.se

Marcus Persson


Presenterade mig en gång som femfaldig medaljör på cykel-SM och elitcyklist från Jönköping. Numera student i Lund som tävlar i Danmark och har besökt alla slott i Skåne. Vinnare av Stora Bergshackan i Tandemstafetten 2016 och 2017.

Froome och fångarnas dilemma

4 jan 2018
av: Marcus Persson

En av vinterns stora nyheter inom cykelsporten är att vinnaren av Tour de France och Vuelta a España, Chris Froome, visades ha testat positivt för salbutamol. Nyheten kom i december, men testet hade gjorts efter den 18 etappen av Vuelta a España och visade på värdet 2000ng/ml av astmamedicinen vilket är dubbelt så mycket som det tillåtna värdet. Team Sky och Froome har bedyrat sin oskuld och den sistnämnda verkar fullt inställd på att vinna Girot i maj samt sin femte Tour de France i juli. Agerandet är inte bara emot den linje för ren cykling som Team Sky och Froome länge gått i bräschen för. Det är rent av ett agerande som är skadligt för sporten och bidrar till upprätthållandet, och eventuellt förstärkningen, av den doping- och medicinkultur som redan finns i sporten.  

Fångarnas dilemma är en spelteori, flitigt använd inom samhällsvetenskapen och nationalekonomin, som utgår en situation där två fångar blir gripna för ett brott. Förhören av de två fångarna sker separerat från varandra och fångarna kan välja att antingen vittna eller hålla tyst. Om båda väljer att hålla tyst så får de en månads fängelse. Om A håller tyst, men B vittnar kommer A få fem års fängelse och B går fri. Det motsatta gäller om B håller tyst och A vittnar. Om både A och B vittnar kommer de båda att få två års fängelse.

Eftersom fångarnas dilemma bygger på antagandet om den rationella människan kommer både A och B välja att vittna. Resultatet blir således att båda får två års fängelse, vilket är en sämre utgång än om de båda hållit tyst och bara fått en månad. Problemet är att varken A eller B vet om den andre håller tyst, och om så inte är fallet riskerar de att själva få ett mycket värre straff. Det är av denna anledningen det förefaller rationellt att erkänna. Fångarnas dilemma brukar användas inom samhällsvetenskapen och nationalekonomin för att förklara t.ex. miljöförstöring, upprustning och handelsavtal men teorin går även att använda för att analysera aktörers agerande i andra situationer som berör tillit och samarbete.

Låt oss därför applicera logiken bakom fångarnas dilemma på två cyklister, X och Y. Om båda väljer att inte dopa sig undviker de riskerna med att åka dit, den negativa publiciteten kring positiva tester och de eventuella hälsoriskerna. Om X dopar sig, men inte Y är det dock fullt troligt att X kommer cykla ifrån Y och vinna tävlingar som Y annars kanske skulle vunnit. Den omvända situationen gäller om Y dopar sig, men inte X. Om både X och Y dopar sig löper ingen risken att förlora eftersom den andre har en orättvis fördel och de båda utsätts för riskerna beträffande positiva tester, negativ publicitet och hälsa.

Resultatet av spelet blir att både X och Y kommer att dopa sig. Resultatet att både X och Y dopar sig är rent utav en Nash-jämvikt vilket innebär att varken X eller Y skulle ändra sin position om de fick veta vad den andre valt. Om X dopar sig i tron om att Y också gör det, men får veta att Y inte gör det, då vinner X fortfarande på att fortsätta dopa sig.

Finns det då någon lösning på problemet? Svaret är – överraskande optimistiskt – ja. Lösningen återfinns i att fångarna, i detta exemplet cyklisterna X och Y, får tillräckliga incitament att välja att inte dopa sig. Detta löses oftast genom ett regelverk som upprättas och styrs av en utomstående, tredje, part. För cykelsporten är detta WADA. Emellertid vet alla som är någorlunda insatta i cykelsporten att WADA arbetar i motvind och även om såväl X som Y skulle vilja lita på WADA har de ingen hundraprocentig garanti för att t.ex. testerna klarar av att fånga de som dopar sig. På de andra, ovan nämnda, områden där spelteorin används motiveras t.ex. funktionen av överstatliga institutioner vid konfliktlösning eller statens roll för att förhindra miljöförstöring bland företag.

Faktum återstår att X och Y fortfarande kan bidra till att öka incitamenten att lita på WADA genom att, i den utsträckning det är möjligt, samarbeta och förstärka deras legitimitet. Märkligt nog är detta något som Team Sky och Chris Froome, enligt egen utsago de renaste av de rena och cykelsportens vita riddare, inte gör. När Team Sky, efter Froomes positiva test, låter honom fortsätta tävla agerar de snarare tvärtemot denna logiken. När Froome dessutom hävdar att han inte gjort något fel och kommer med en hel uppsjö bortförklaringar för att komma lindrigt undan blir det ännu värre. Med tanke på den position som Team Sky och Froome har som cykelsportens största lag och cykelsportens kanske största förebild finns dessutom all anledning att föregå med gott exempel. För att återgå till de exempel där fångarnas dilemma vanligtvis brukar användas: När stormakter som Kina och USA visar föga intresse för miljöpolitik och klimatförstörelse minskar incitamenten för mindre stater att ta hänsyn till dessa frågor. När Team Sky och Froome visar upp en tveksam attityd till positiva tester och förbjudna värden av substanser minskar på samma sätt incitamenten bland lag och cyklister på lägre nivå att ta i med hårdhandskarna och visa nolltolerans. 

Om Froome går fri från detta finns det bara en rationell slutsats för andra cyklister. Astmamedicinens påverkan på din fysiska prestationsförmåga må vara omtvistad, emellertid verkar det inte finnas några negativa inverkningar och det är enkelt att få den utskriven. När de som påträffas med för höga värden dessutom kommer lindrigt undan talar logiken sitt tydliga språk. Riskerna är mindre än de eventuella vinsterna med att inhalera astmamedicin – oavsett om det behövs eller inte.

Vill Team Sky och Chris Froome vara de ansikten och ledstjärnan för den nya cykelsporten, som de så länge gjort anspråk på att vara, finns det bara en sak att göra: Erkänna att de gjort ett misstag, rakryggat ta sin avstängning och acceptera att Froome ska förlora sin titel från Vuelta a España. Nu verkar det istället som att Froome har siktet inställt på Giro d’Italia och för att undkomma avstängning, så att de kan komma dit, kommer han och Team Sky antagligen göra allt i sin makt. Självutnämningar och lovord bryter inte Nash-jämvikten så länge handlingarna talar ett annat språk. Team Sky och Chris Froomes agerande hittills befäster snarare incitamenten för cyklister att, åtminstone, befinna sig i gråzonen mellan det tillåtna och det otillåtna.

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tolv med siffror i fältet här


Kommentarer


2018-01-05 19:55   Anders Skarstedt

Bra skrivet Marcus (som dina andra texter också)!

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!