Marcus Persson | Bicycling.se

Marcus Persson


Presenterade mig en gång som femfaldig medaljör på cykel-SM och elitcyklist från Jönköping. Numera student i Lund som tävlar i Danmark och har besökt alla slott i Skåne. Vinnare av Stora Bergshackan i Tandemstafetten 2016, 2017 och 2019.

But first. Let me take a selfie.

20 sep 2015

Det är inte alla gånger jag åker ut och cyklar för träningens skull. Jag cyklar inte alltid med syftet att tänja på gränserna av vad jag klarar av för förbättra min fysika kapacitet och hälsa. Ibland cyklar jag bara för att komma till ställen jag aldrig varit på, hitta nya vägar eller köra en gammal väg på andra hållet. En del dagar cyklar jag tillsammans med andra bara för sällskapets skull. Slutligen finns rundorna då jag bara filosoferar. Det finns - enligt mig - få ställen här världen som är bättre än cykeln att filosofera på. Måhända att du emellanåt är för mycket upp i det blå samtidigt som en bil dundrar förbi. 

Den amerikanske filosofen John Rawls (1921 - 2002) är mest känd för sin En teori om rättvisa (1971). Rawls teori om rättvisa utgår från ett hypotetiskt naturtillstånd där han föreställer sig hur en grupp människor utformar grunderna för samhället. Rawls tänker sig att människorna bär en okunnighetens slöja. Okunnighetens slöja gör att människorna inte kan se sin position, klass, intelligens eller förmågor i samhället de ska forma (Lewin 2007). 

Utifrån denna utgångspunkt spekulerar Rawls i huruvida människorna i hans ursprungstillstånd skulle utformat samhället. Rawls drar slutsatsen att de åtminstone skulle författat två huvudprinciper. Den första är allas lika rätt till basala friheter - denna rätt måste också ta andras friheter i hänsyn. Den andra är att sociala och ekonomiska missförhållanden ordnas på ett vis som gagnar alla. Höga sociala ämbeten ska vara åtkomliga för alla (Rawls 2009 ). 

Nu är inte min vision med detta inlägg att sprida någon socialliberal propaganda. Delvis för att bicycling mer eller mindre förbjuder mig från att göra det. Dessutom finns det flertalet kritiska punkter i Rawls teori som såväl erkända teoretiker som jag kan se och peka på. En av de mest uppenbara är att Rawls inte nämner kvinnor och nationalitet som specifika saker vilka kommer påverka positionen i samhället. 

Min poäng är snarare att använda Rawls teori om det hypotetiska ursprungstillståndet och okunnighetens slöja som ett verktyg för metakognitivt tänkande d.v.s. reflekterande kring sig själv (detta till skillnad från Rawls som försökte definera vad ett rättvist samhälle är). Vem är du egentligen - enligt dig själv och enligt samhället? Denna tankegång är extra intressant - och eventuellt kontroversiell - när människor på flykt tydliggör en handfull av de skillnader som existerar mellan människor i vårt samhälle - tack vare samhället.   

Jag är själv född och uppväxt i en familj där det alltid funnits mat på bordet och mina föräldrar har alltid funnits där. Jag har aldrig behövt betala för min skolgång ur egen ficka och vägen till skolan har aldrig varit farligare än arga SJ-konduktörer. Jag anses idag vara en vuxen person men trots detta lever jag med privilegiet att aldrig hört en kulspruta på riktigt. Om Rawls naturtillstånd varit en historisk realitet hade jag utan tvivel varit en av vinnarna. 

Min uppmaning är helt enkelt att tänka över vem du själv är nästa gång du är ute och cyklar. Återigen vill jag tydliggöra en punkt: meningen är inte att komma fram till en slutsats likt att du kunde ha varit en helt annan människa på en helt annan plats med helt andra förutsättningar. Verkligheten är som den är och allting har sina biologiska, geografiska, och kanske främst, historiska förklaringar. Jag är överhuvudtaget inte intresserad av vad du kommer fram till. Syftet är nämligen att inse vilket fantastisk ställe för filosoferande cykeln är samt - vilket jag tidigare nämnt - få syn på sig själv. Att tänka metakognitivt. Jag fullt medveten om att det är andra gången jag skriver metakognitivt men de fullkomligt älskade det ordet på Högskolan för lärande och kommunikation och även jag gillar att svänga med det tjusiga begreppet för att framstå som oerhört intellektuell.  

Att se och förstå sig själv är nämligen en grundförutsättning för att kunna förstå andra människor. För att se andra behöver man ibland se sig själv och för detta krävs mer teoretiska hjälpmedel än spegel och selfies. Det må vara hänt att jag först och främst har dagsaktuella frågor som flyktingar i åtanke - men detta är en lärdom som är minst lika användbar inom flertalet andra områden. Att se sig själv i trafiken är grundbulten för den som vill ta sig fram med hänsyn. Det kan också vara viktigt att ha förståelse för den där cyklisten som alltid blir avhängd först på klubbträningarna och som alltid väggar. Inte enbart för att alla ska känna sig välkomna till klubbträningarna utan också för att det i denna fråga en gång var - eller kommer bli - du. 

Rawls, John, 2009 . "En teori om rättvisa" i Beckman, Ludvig - Maria Carbin - Eva Erman - Andreas Gottardis - Ulf Mörkenstam - Sofia Näsström - Jouni Reinikainen - Maria Wendt (red.), Texter i samtida politisk teori. Malmö: Liber, s. 273-289. 

Lewin, Leif, 2007. Statsvetenskapens grunder. Stockholm: SNS Förlag. 

Artikelförfattaren ber om ursäkt för det högst egocentriska bildvalet. 

Den tuffaste etappen någonsin.

5 sep 2015

De senaste dagarna har Oleg Tinkovs uttalanden kring Chris Froome och damcykling blåst liv i en viktig fråga som emellanåt tenderar att glömmas bort. Det är ingen tillfällighet att synen på damidrott och herridrott som olika, eller lika, mycket värda sopas undan mattan med jämna mellanrum, ty maktens andra ansiktet är att: "A har makt över B om A kan förhindra att det B vill kommer upp på dagordningen."

Proffscyklingen brottas med sin förfärliga dubbelmoral. Ena dagen står Tour de France-vinnaren på podiet i Paris och pratar om den nya generationen cyklister med högre moral. Drygt ett år senare tar samma cyklist tag i en bil för att återansluta till klungan efter en krasch och diskvalificeras i Vuelta a España. Sticky bottle och justerande av bakbromsar är mer regel i undantag i en klungan som bedyrar sin nya goda moral. Det är ungefär som att du skulle sitta på en fest och dricka öl samtidigt som du berättar att du är nykterist.

Mästerskapen i dubbelmoral avgörs varje år i månadsskiftet augusti/september och i år tog ovan nämnda Oleg hem titeln efter en beundransvärd (korkad) prestation under etapp 12 av Vuelta a España. Två cyklister i hans lag, Tinkoff - Saxo, var inblandade i incidenter med motorcyklar. Oleg blev då, med den rätta, rasande och hotade med att bojkotta tävlingen. Om jag velat sänka det här inlägget till samma nivå som Oleg, kunde jag här jämfört hans beteende med en tjurig tonårstjej men eftersom jag sett såväl gubbar som killar och kärringar bete sig på detta vis gör jag inte den generaliseringen. Att förnedra genom att generalisera fördomsfullt var nämligen exakt var Oleg gjorde när han skrev att Chris Froome "cyklade som en tjej" efter sin krasch på samma etapp.

Why, surely by this he meant that Froome was putting his heart and soul into riding like a beast, despite earning a poor wage, receiving a fraction of the media attention as his colleagues, and having fewer opportunities to race?

                                                           (Arthurs-Brennan, 2015) 

Eftersom det är högst oklart vad mer exakt "cykla som en tjej" egentligen innebär höjdes snart röster. Oleg replikerade då med att damcykling inte var något värt, hade problem och han själv föredrog beachvolley samt fickpingis (det sistnämnda är artikelförfattarens tilägg).

Låt oss nu sammanfatta vad som hänt. Oleg tycker det är fullständig katastrof att en eller två av hans cyklister gått i backen tack vare ovarsamma motorcyklar men att se ner på, och förminska, en hel grupp individer är försvarbart. Oleg går till och med så långt som att hävda att det är hans rätt med det fria ordet.

Nu gör jag en djupdykning i moralfilosofins allra djupaste vatten, men jag vill hävda att en cyklist som blir påkörd av en motorcykel enbart förorsakar minimal skada i paritet med att sprida tvivelaktiga och unkna värderingar kring damidrott. Jag har själv vurpat och det gör ont, men såren läker och livet återgår snart till det normala. Tjejer tvingas däremot att leva under orättvisa förhållanden hela livet. De har gjort så i århundraden och även om det blivit till det bättre bromsas färden mot jämställdhet upp av sådana som Oleg. 

Tyvärr måste jag likt en riktig pessimist här konstatera att Oleg inte är ensam om att sprida och bevara denna seglivade uppfattningen kring damidrott och damcykling. För att exemplifiera kan jag här jämföra reaktionen på en tjej som går upp från juniorklassen till elitklassen för att få bättre konkurrens och en kille som gör detsamma. Överlag kommer många i dikena på våra svenska cykeltävlingar dra följande slutsatser: Konkurrensen i damklungan är för dålig men killen är riktigt lovande. Givetvis finns undantag och min uppfattning är att inställningen blivit bättre - men inte bra - i Sverige under de åtta år jag tävlat. 

Problematiken kring cykelsporten som ojämställd är djupare än rätten till samma tävlingar och jämställda prissummor. Hela diskursen inom cykelsporten vilar nämligen på ett manligt övertag. Förutom ovan nämnda inställning till saker och ting finns mer uppenbara exempel som Giro d'Italia kontra Giro d'Italia Femminile och det faktum att många av de stora cykelmärkena ofta har cyklar samt damcyklar. Trots att förhållandet på jorden är 1.014 män mot en kvinna enligt CIA World Factbook, tenderar sortimentet som ska vara optimerat för kvinnor endast utgöra en bråkdel. 

Samtidigt som jag skriver detta blir Jenny Rissveds trea och Ida Jansson fyra i sina respektive klasser på MTB-VM. Om "cykla som en tjej" varit ett svenskt - likt förbannat illa uttryckt - ordspråk skulle det haft en positiv innebörd. Som tur var är idrottslig prestation (och egenskaper) inte könsligt förbundna. En tredjeplats på VM är en tredjeplats på VM. Tjusningen i idrott ligger nämligen lika mycket i kampen mot sig själv som i kampen mot andra. Det är därför doping, sticky bottles och gratisåkning med bilar urvattnar intresset för manlig proffscykling, låt gå att vi emellanåt får se inspirerande cykling från till exempel Tom Dumolin. Oleg och många andra tycks har glömt det där med kampen mot sig själv.

Nu får Oleg - precis som han själv påpekar - skriva och tycka som han själv vill i frågan. Det är hans rättighet och frihet. Vad han bortser ifrån är att han också har en skyldighet att använda sitt förnuft och tänka sig för innan han utger sina åsikter offentligt. Hade han varit rationell nog att tänka sig för hade han förmodligen kommit fram till att hans åsikter och dubbelmoral skadar cykelsporten mer än de gör nytta. Logiken säger oss nämligen att den som har fri- och rättigheter likväl har skyldigheter. Tyvärr tycks de medföljande skyldigheterna vara något som idag glömts bort eller ignoreras. 

Desto mer du tänker på förhållandet mellan och förutsättningarna för dam- och herrcykling, desto mer förstår du att det inte står rätt till. Därför är det viktigt att argumentera emot - inte tysta - en sådan som Oleg, eller åtminstone försöka få honom att reflektera över saken. Nästa gång du hör någon jämföra en cyklists utförsåkning med en kärring, nästa gång du hör någon kalla damklassen för kosläpp, nästa gång du hör någon beklaga sig över "alla tjejer som gnäller över prissummor men sedan inte kör tävlingarna" - be dem då, vänligen men bestämt, att förklara sig. Etapp 12 i Vuelta a España beskrevs kanske som den tuffaste någonsin men om cykelsporten ska bli jämställd väntar en ännu tuffare etapp. Som tur var motiveras cyklister av tuffa utmaningar. 

Återigen tackar jag Valentin Baat för foto: http://www.baatphoto.com/

Arthurs-Brennan, M. (2015). Oleg Tinkov Thinks Women Shouldn't Be Bike Racing and Feminism is 'Abusing'. Hämtad 5 september från http://totalwomenscycling.com/news/oleg-tinkov-thinks-women-shouldnt-be-bike-racing-and-obviously-he-is-wrong-54439/#Cbekp31qiOIZXX6M.97



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!