Marcus Persson | Bicycling.se

Marcus Persson


Presenterade mig en gång som femfaldig medaljör på cykel-SM och elitcyklist från Jönköping. Numera student i Lund som tävlar i Danmark och har besökt alla slott i Skåne. Vinnare av Stora Bergshackan i Tandemstafetten 2016 och 2017.

Danmark, Skåne och ockupationsmakten.

23 maj 2016

Vad som idag ska avhandlas är ett problem med tre parter: Skåne, Danmark och ockupationsmakten. Problematiken kretsar kring huruvida den första parten tillhör den andra eller tredje. Rätteligen tillhör - bör understrykas - då Skåne formellt tillhör ockupationsmakten. Frågan är infekterad och lite beroende på vem du frågar får du svar. Det är i denna brist på objektivitet som jag uppenbarar mig i vita kläder och med gloria runt huvudet. Uppväxt i ockupationsmakten, boende i Skåne och under helgerna frekvent vistandes i Danmark besitter jag möjligheten att leverera ett nyanserat svar: bör ockupationsmakten gräva bort Skåne eller borde skåningarna kanske rent av gräva bort ockupationsmakten? För att nå ett svar på frågan tänker jag helt enkelt svara på frågan om jag själv vill tillhöra Danmark eller ockupationsmakten. 

Det kan framstå som att jag redan tagit ställning i frågan då jag kallar Sverige för ”ockupationsmakten”, men om du överhuvudtaget reflekterat i dessa banor bör du tänka om en gång till. Det finns genom historien flertalet exempel på hur ockupationsmakten försökt tvätta bort skåningarnas skånskhet. Några av de mest uppenbara är rikssvenskan och det ständiga uppmålandet av skånskan som "en dialekt ingen kan förstå”. Vidare finns den kulturella förnekelsen: hur många i ockupationsmakten firar Mårten Gås? Ålagille? Vem har ens ål på julbordet? Nej, i ockupationsmakten firas det midsommarafton och detta ska minsann göras i Dalarna bland röda stugor, oändlig skog och svärmar av myggor. Nedan följer ett citat som på ett utomordentligt sätt träffar det jag försökt förklara i detta stycke: 

”Vet ni någonting som är jävligt gott? Äggakaga. Varför kan jag inte köpa en äggakaga och äta någonstans!?”

Fredrik Bengtsson när Kentucky Fried Chicken öppnade utanför Malmö. 

Utöver detta har vi den geografiska likheten mellan Skåne/Danmark och Skåne/ockupationsmakten. Skåne är till 90 % rapsfält. Danmark är till 90 % rapsfält. Ockupationsmakten är till 90 % skog. Detta betyder att om vi skulle plocka upp en intet ont anande turist i Köpenhamn, tvinga på hen en ögonbindel som vi sedan tar av en gång i Danmark, en gång i Skåne och en gång i ockupationsmakten är chansen 99 % att hen skulle svara ett och två på frågan vid vilka tillfällen hen var i samma land.

För cyklister i Skåne finns ännu ett argument – och det är förmodligen detta argument som intresserar flest på denna sida: cykelargumentet. Skillnaderna mellan en cykeltävling i Danmark och Sverige är så stora att en ibland tycks befinna sig på andra sidan jordklotet.

Administrativt befinner sig Danmark i år 2016, Sverige i stenåldern. En tävling i Danmark (och det finns (riktiga) tävlingar varje helg, ibland både på Jylland/Fyn och Själland samma helg) kostar 70 – 100 DKK. Anmälningssystemet är enkelt för såväl klubbar som utländska cyklister. Uppstår problem får du allt som oftast hjälp inom ett dygn. Ett exempel ur verkligheten är att problemen med min svenska klubbövergång tog en månad att lösa, problem med lösenord när jag skulle köpa en dansk licens tog tre timmar. Vidare använder licensierade cyklister samma nummerlappar på alla tävlingar – något som också besparar arrangören arbete. Det enda cyklisten behöver göra innan start är att läsa in sitt chip. Vanligtvis ska den som lånar nummerlappar betala 50 DKK, men personalen har allt som oftast överseende med detta om du lämnar in din licens som säkerhet. Förmodligen eftersom de anser att det är viktigare med cyklister som tävlar (indirekta intäkter) än direkta intäkter till förbundet. Det bör dessutom nämnas att organisationen kring nummerlappar och chip sköts av DCU, och samma gäng finns på plats på varje tävling. Här skulle ett tänkbart problem kunna uppstå då Sverige är ett mycket större land – men något sådant skulle kunna lösas genom t.ex. de regionala förbunden.

”Danmark är väl platt. Det är väl inte jobbigt och cykla när det är platt?”

Varenda icke-cykelintresserad människa.

Sportsligt sätt är Danmark ett cykel-i-land och Sverige ett cykel-u-land. Oavsett hur platta tävlingarna må vara dyker det alltid upp 30 till 100 cyklister i de flesta klasserna och sedan blir det attackcykling och kantvindskörning fram till mållinjen som om samtliga hade eld i baken. Tack vare klassindelningen A-B-C-D tvingas dessutom cyklister till att utveckla sig taktiskt, tekniskt och fysiskt innan de kan avancera upp genom klasserna. Detta bidrar till jämnare och mer spännande tävlingar samt (som jag upplevt det) säkrare klungkörning.

Danmarks överlägsenhet inom cykel har alltid vägts upp av att Sverige åtminstone är bättre på ishockey. Detta var fram till våren 2016, då Danmark faktiskt kom före Sverige i ishockey-VM. Av denna anledning försvann också skåningarnas sista argument för att vilja vara en del av ockupationsmakten och avstå från billigare Tuborg. 

När en hel klubb-buss på mitten av Öresundsbron börjar vända ut och in på väskor och personliga tillhörigheter för att hitta pass eller legitimation blir en speciell och något bekant känsla påtaglig. Att behöva identifiera sig har alltid varit likställt med att åka in i ett främmande land för mig. Så även 2016 efter en tävlingshelg i Danmark, och därför är jag och min cykel på väg att emigrerat från ockupationsmakten. 



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!