Marcus Persson | Bicycling.se

Marcus Persson


Presenterade mig en gång som femfaldig medaljör på cykel-SM och elitcyklist från Jönköping. Numera student i Lund som tävlar i Danmark och har besökt alla slott i Skåne. Vinnare av Stora Bergshackan i Tandemstafetten 2016, 2017 och 2019.

Nordén och Candide.

23 jun 2017

Cykelloppet Kalmar Grand Prix 2016

Onsdagen den 21 juni 2017 vinner Lisa Nordén, silvermedaljör i triathlon vid OS i London 2012, SM-guld på damernas tempolopp över 24,6 kilometer i småländska Burseryd. I segerintervjun efteråt, samt på sociala medier, ifrågasätter hon cykelsportens jämställdhet. ”Kära cykelsport. Kan nån förklara för mig varför herrarna kör DUBBELT så långt som damerna? Borde man inte sikta på iaf samma tävlingstid?” och ”Mvh en som kommer från en sport med lika tävlingsdistans OCH prispengar. #jämställdhet”, skriver hon på Twitter. Reaktionen blir som när du häller en hel flaska tändvätska på midsommargrillen och snart går cykelsverige lös på sociala medier. Kommentatorfälten visar sig ganska snart kunna delas in i två läger: De som tycker att Nordén gör rätt i att lyfta frågan och de som menar att herrarna ska köra 50 kilometer tempo och damerna 25 för att så är det. Den senare kategorin lutar sig tillbaka på ett argument som tycks baseras på tanken att vi lever i den bästa av världar.

Att vi lever i den bästa av världar är vad professor Pangloss envetet hävdar i Voltaires ’Candide’. När den satiriska klassikern börjar lever den unge Candide ett bekymmersfritt liv på ett gods i Tyskland. Efter att baronen ser Candide kyssa Kunigunda måste Candide emellertid ge sig ut i världen. Trots de olyckor som Candide råkar ut för, och allt elände han stöter på i världen, håller professor Pangloss bestämt kvar vid att vi lever i den bästa av världar.

Låt oss återvända till cykelsporten och dess jämställdhet. Det som Nordén menar skulle bidra till jämställdhet inom cykelsporten består av två delar: a) samma distanser för herrar och damer samt b) lika prissummor. För den som funderar över saken både en och två gånger blir det snart ganska klart att de två delarna också är argument som nämns när diskussionen handlar om hur dopingen inom cykelsporten ska minskas. Den extrema fysiska utmaningen det är att cykla uppemot 200 kilometer, ibland tre veckor i rad, och det faktum att det går tjäna en hel del pengar på kuppen är säkerligen två bidragande orsaker till att dopingen är så intimt förknippad med cykelsporten. Det är faktiskt inte helt omöjligt att om damerna idag hade cyklat samma distanser och vunnit lika mycket pengar som herrarna, så skulle också doping vara lika utbredd bland damproffsen.

Det kan också vara värt att ställa sig själv frågan vad som egentligen utlöser reaktionen i Nordéns uttalande. Detta görs enklast genom att ställa en annan fråga, nämligen vad har herrarna att förlora på att damerna tävlar lika långt och får samma prispengar? Svaret är ingenting. I synnerhet inte om det är som så många vill hävda: Att herrar cyklar snabbare och därför även har högre underhållningsvärde och attraherar alla sponsorer. Det förefaller som att Nordéns förslag är vad som brukar kallas paretooptimalt. Ingen får det sämre, men alla får det bättre – vad som i vardagstermer brukar kallas för en win-win-situation. I slutändan verkar det som att herrcyklister, trots att de så gärna och så ofta som möjligt påpekar att de cyklar snabbare än sina kvinnliga motsvarigheter, lever med en rädsla att bli utkonkurrerade.

När vi väl konstaterat detta kommer följdfrågan: Vad är det som är så farligt med att testa? Arrangera ett SM där damer och herrar tävlar över samma distans och dela ut samma prispengar för att sedan utvärdera i efterhand. Att testa nya saker och utvärdera efteråt är ett ganska väl beprövat koncept år 2017, att det inte blivit föremål inom cykelsporten ger en liten indikation om sportens bakåtsträvande anda.

Angående prispengar brukar ofta argumentet att en prispeng per startande är det allra mest rättvisa framföras. Det är en fullt förståelig ståndpunkt, men den som står för åsikten bör vara medveten om följande: Inom cykelsporten finns långt fler manliga än kvinnliga utövare. Samtidigt tyder det mesta på att cykelsporten skulle främjas av just fler kvinnliga utövare. Att reglera prissummorna till en och samma nivå skulle kunna vara en av många åtgärder för att påbörja den långa vandringen mot en bättre balans inom cykelsporten. Den som inte förstår logiken bakom resonemanget bör även tro att sänkta lärarlöner är en lösning på lärarbristen. Nordén säger själv till DN att: ”Jag skulle kanske kunna omskola mig och köra i ett lag. Men som tjej har man väldigt dåliga ekonomiska förutsättningar som cyklist”. Både män och kvinnor tycks utöva idrott dels för att de tycker det är roligt, men också för att de vill tjäna pengar på det. Kanske är det cykelsporten som först måste visa att kvinnor kan göra detta? Om damcyklisterna eller pengarna ska komma först är lite som frågan om hönan och ägget – ingen kan svara på rak arm. Samtidigt blir den som inte undersöker och testar saken närmare inte mycket klokare.

Det finns anledning och tro att om antalet kvinnliga cyklister ökade, skulle också de totala prissummorna inom cykelsporten öka. På lång sikt skulle alltså herrcyklister antagligen tjäna på jämställda prissummor.

Förra veckan åkte jag snålskjuts med en Vätternrundan-klunga från Jönköping till Habo på vägen hem från kvällsskiftet vid 23:30. Längs med vägen de två milen stod mer människor än jag sett på någon sanktionerad cykeltävling i Sverige. I Trånghallabacken stod en barnfamilj. ”Varför är det inga tjejer som cyklar”, hördes en flicka i tioårs-åldern säga. På samma arrangemang, fast 16 timmar senare hade samma fråga varit minst lika befogad. Om jämställda prissummor och distanser är två anledningar lämnar jag obesvarat. Poängen med denna text är inte heller att komma fram till vem som har rätt eller fel i dessa frågor. Meningen är däremot att visa att den som tror att vi lever i den bästa av världar, likt professor Pangloss, är ute på tunn is. Den som slår upp en historiebok kommer ganska omgående att ställa sig själv frågan: ”Hur kunde de ens tänka så”. Den som inte tror att framtidens människor kommer ställa samma fråga när de ser tillbaka på oss är naiv och självgod.

På tal om historier så kanske en del av er undrar hur det går för den gode Candide. Han hamnar efter diverse strapatser i det gyllene Eldorado, där alla är lyckliga, men väljer att lämna det för att gifta sig med Kunigunda. När Candide kommer hem har emellertid Kunigunda råkat ut för både det ena och det andra, vilket lett till att hon blivit såväl arg som ful. Candide gifter sig med Kunigunda ändå och säger avslutningsvis till professor Pangloss att: "Det är väl talat, men låt oss nu odla vår trädgård". Med detta syftade Voltaire på att människan måste forma sitt eget liv istället för att hålla fast vid tanken att vi lever i den bästa av världar. Ett resonemang som gäller även för den som inte är villig att ifrågasätta sin egen åsikt.

”Det är inget fel på förutfattade meningar så länge man är beredd att ifrågasätta och ompröva dem”.

(Sagt av en docent i kulturgeografi och universitetslektor vid institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi vid en föreläsning).

****

Johansson, M., 2017. ” Nordén vann SM – och kritiserade jämställdheten”. DN.se. Nyhetsartikel. 2017-06-22. http://www.dn.se/sport/norden-vann-sm-och-kritiserade-jamstalldheten/. Hämtdatum: 2017-06-23. 



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!