Jag hittade en tjugolapp utanför Ekonomicentrum en gång. - Marcus Persson | Bicycling.se

Marcus Persson


Presenterade mig en gång som femfaldig medaljör på cykel-SM och elitcyklist från Jönköping. Numera student i Lund som tävlar i Danmark och har besökt alla slott i Skåne. Vinnare av Stora Bergshackan i Tandemstafetten 2016, 2017 och 2019.

Jag hittade en tjugolapp utanför Ekonomicentrum en gång.

11 jun 2016
av: Marcus Persson

Den 30 juni 2016 blir 20- 50- och 1 000-kronorssedlar av den gamla designen ogiltiga i Sverige. Innan jag flyttade till Lund behövdes kontanter enbart vid fikarundor eller cykeltävlingar runtom i landet för att kunna köpa någonting ätbart i avkrokar där korterminalen ännu inte sett dagens ljus. Av denna anledning tror jag det är många cyklister som sitter inne på gamla sedlar som måste förbrukas eller växlas innan den 30 juni. Eftersom jag en gång varit i denna sits – alltså med sedlar som måste spenderas eller växlas – känner jag att det är min plikt och berätta en lärdomsrik historia fullpackad med sensmoral för att ingen annan ska begå samma misstag som jag.

Jag hittade nämligen en tjugolapp utanför Ekonomicentrum en gång. Den gamla designen, med Selma Lagerlöf. Tjugolappen bara låg där på asfalten en morgon klockan åtta. Som vanligt (med undantag för Valborg) var Lund tomt vid detta tidiga klockslag. Således var det fritt fram för mig att ta tjugolappen när jag passerade den cyklandes på vägen till morgonens föreläsning, men någonstans tvekade jag. Tjugolappens placering på gatan var så uppenbar att det framstod som en stor gåta varför ingen plockat upp den innan. En femtedels hundralapp, en femtiondels tusenlapp, en 50 000-dels miljon – en liten förmögenhet. Trots detta låg den likvida sedeln bara där och väntade på att återigen få hamna i en plånbok och uppfylla sitt syfte som allmänt accepterat betalningsmedel.

Det måste vara ett experiment, tänkte jag först. Jag kastade en blick mot fönstren på Ekonomihögskolan och förväntade mig att hitta en övervakningskamera eller några observerande forskare i de mörka fönstren. Det är garanterat någon som undersöker hur desperata studenter är mot slutet av månaden, resonerade jag för mig själv. Framför mig såg jag det klassiska busstrecket med en plånbok fäst i ett snöre och några busungar flinandes på andra sidan buskaget. Kanske rusar någon fram när jag plockat upp tjugan och tvingar mig att lämna tillbaka den? Sedan säger de att jag måste svara på en enkät om min ekonomi och mina konsumtionsvanor. ”Fyll i mailadressen här så kan du vinna en biobiljett”.  

Samtidigt funderade jag över vad jag skulle göra med den där tjugan om den – mot förmodan – inte var en del av ett experiment. Rationellt sett borde jag investera för framtiden. Köpa aktier och se tjugan växa med några procents avkastning per år. Det hade varit en fantastisk historia, att hitta en tjuga utanför Ekonomihögskolan, köpa aktier för den och sedan på ålderns höst lösa ut en tusenlapp. Nästan så fantastisk att Holger Crafoords Ekonomicentrum hade fått byta namn. När jag efter en minut eller två varken sett övervakningskameror eller iakttagande forskare bestämde jag mig slutligen för att stoppa tjugan i min ficka och cyklade vidare mot föreläsningen. Några timmar senare, när jag kom hem, hittade jag en femkrona som låg och skramlade i byrålådan. Planen var att under helgens distanspass köpa antingen fika eller falafelrulle för tjugolappen som en gång legat utanför Ekonomihögskolan.

Helgen passerade men tjugolappen låg kvar i min plånbok och såg allt tröttare ut. När onsdagen kom köpte jag en öl på nationen för tjugan som en gång legat utanför Ekonomihögskolan. Den kvällen kändes det som en fantastisk investering, möjligtvis en av de bästa jag någonsin gjort – men i efterhand kan vi konstatera att det förmodligen var det sämsta jag kunde göra med tjugan. En femtedels hundralapp, en femtiondels tusenlapp, en 50 000-dels miljon – en liten förmögenhet. På Systembolaget hade jag till exempel fått två öl, alternativt en finöl, för samma tjuga. Jag har funderat på saken, och mitt agerande var inte rationellt någonstans. Därför hoppas jag att denna historia kan fungera som ett varnande exempel för den som måste bli av med sina 20- och 50-kronorssedlar av den gamla designen innan den 30 juni.  

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet trettiosex med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!