Replik på: När har prisjakten gått för långt? - Marcus Persson | Bicycling.se

Marcus Persson


Presenterade mig en gång som femfaldig medaljör på cykel-SM och elitcyklist från Jönköping. Numera student i Lund som tävlar i Danmark och har besökt alla slott i Skåne. Vinnare av Stora Bergshackan i Tandemstafetten 2016, 2017 och 2019.

Replik på: När har prisjakten gått för långt?

19 feb 2016
av: Marcus Persson

Vad karaktäriserar marknaden för cyklar – och vilka konsekvenser medför det? Anledningen bakom att en sådan fråga behöver besvaras är den senaste ledarkröninkan här på bicycling. Inte nödvändigtvis eftersom jag anser att Åsa har fel utan snarare eftersom jag vill uppmärksamma samma fråga med en helt annan och alternativ ingång – vilket också gör det möjligt att presentera ett helt annat perspektiv kring problematiken med piratkopierade cyklar.

Inom den mikroekonomiska teorin finns fyra olika sorters marknader; monopol, oligopol, monopolistisk konkurrens samt perfekt konkurrens. En monopolistisk marknad utmärks av att det finns en stor aktör som dominerar marknaden, oligopol utmärks emellertid av ett fåtal stora aktörer. På en marknad med monopolistisk eller perfekt konkurrens finns flertalet olika aktörer och det är därför dessa två sorters marknader som är viktiga för att kunna analysera marknaden för cyklar – vilket är vårt mål med det här inlägget.

Det som skiljer marknaden med perfekt konkurrens – från den med monopolistisk – är att produkten anses vara homogen. Det klassiska exemplet på en marknad med perfekt konkurrens är bagerier. På en marknad med perfekt konkurrens är producenten inte kapabel att själv bestämma priset på sin vara. Detta beror på a) att det finns flertalet små aktörer på marknaden och b) att det är svårt och skilja på till exempel en limpa och en limpa. Motsatta förutsättningar råder på en marknad med monopolistisk konkurrens – här är produkterna heterogena. Eller, det ligger åtminstone i producentens intresse att utmärka sin produkt som någonting unikt. Konsekvensen blir att producenten är fri att prissätta sin vara och oavsett om priset är högt eller lågt kommer det finnas konsumenter som är beredda att betala – typexemplet är här marknaden för kläder.

Marknaden för cyklar är utan tvivel en marknad med monopolistisk konkurrens. Detta beror på flertalet olika faktorer. Det må ta eld i husen när jag säger detta – men cyklar är en vara med kraftigt avtagande marginalnytta. Detta innebär att det positiva värdet, mätt i nytta, avtar för varje köpt cykel. Vi kan till exempel räkna med att den upplevda nyttan av din första cykel är 200, din andra 100, den tredje 50 o.s.v. samtidigt som den totala nyttan blir 200, 300, 350. Det finns här fler faktorer som förklarar vilket antal cyklar vi väljer att köpa – men det blir överkurs för detta inlägg – därför nöjer vi med oss att konstatera att de flesta äger en till två cyklar. Vad som dessutom gör dessa cyklar speciella är att de håller över en lång tid. De flesta köper faktiskt inte en ny cykel varje år. Sådana förutsättningar gör det givetvis enklare för en producent att ta ut ett högre pris för sin vara eftersom efterfrågan blir relativt låg och marknade mättas snabbt.

Vi kan föreställa oss att vår marknad – med monopolistisk konkurrens – utgörs av cykelmärkena A och B. A säljer en cykel med de bästa komponenterna och tävlingshjul för 80 000, B säljer motsvarande cykel för 50 000. På en marknad med perfekt konkurrens bestäms priset på marknaden för varan av den traditionella modellen med utbud och efterfrågan. Detta hela marknadens pris kommer sedan också vara det pris som den enskilda producenten måste sälja till – oberoende dennes utbud och efterfrågan. En sådan prissättning finns inte på en marknad med monopolistisk konkurrens. Varje producent kan här istället marknadsföra sin egen vara som unik och blir därmed (relativt) fri att själv sätta priset. Att varumärken har en stark ställning på cykelmarknaden råder det inget tvivel om, det råder inte heller några tvivel om att det i många fall rör sig om identiska cyklar med stora prisskillnader.

Eftersom nationalekonomer antar att marknaden alltid styrs mot jämvikten vill de även hävda att en monopolistisk konkurrens i längden kan styras mot den perfekta konkurrensen. Detta betyder att förhållandet mellan A och B stämmer överens med något av följande alternativ: a) A tar för mycket betalt för cyklar, b) B tar för lite betalt för cyklar, c) A tar för mycket betalt och B tar för lite betalt. Eftersom teknologin att producera en cykel blir allt mera allmän och billigare kan vi tänka oss att det också kommer bli allt svårare för de etablerade producenterna att behålla föreställningen om heterogena varor – och i längden den monopolistiska konkurrensen. Logiken säger dessutom att vår cykeltillverkare A kommer göra allt i sin makt för att motverka en sådan utveckling genom allt starkare profilering och försök at kontrollera prisdumpning på marknaden.

Om det nu råder monopolistisk konkurrens på marknaden mellan olika cykelmärken är situationen en annan på marknaden mellan cykelbutiker. Cykelbutiken X och cykelbutiken Y måste förmodligen sälja samma cyklar till nästintill samma pris och detta pris sätts av marknaden. På en marknad med perfekt konkurrens är lönsamheten mindre än på marknaden med monopolistisk konkurrens varpå producenterna kommer försöka profilera sig – något som längden skulle leda till en monopolistisk konkurrens. ”To support your local bike shop”, är därför en lönsam strategi då cykelaffärens största möjlighet i att profilera sig återfinns i ett gott rykte, förstklassig service och trevligt bemötande.

Till syvende och sist är valet av cykel och cykelhandlare en fråga om tycke och smak. Jag har själv trampat på ett antal cykelmärken genom åren och två stycken cyklar har utmärkt sig. På ett cykelmärke fungerande aldrig bromsarna, min uppfattning av detta märke är därför att de gör förkastliga cyklar. På ett annat cykelmärke vann jag en gång SM-guld på kortbana som junior. Ett sådant minne skapar starkt positiva associationer och därför kör jag idag återigen på en cykel av detta märke. Dessutom är cykeln köpt hos en cykelhandlare som alltid erbjudit mig förstklassig service. Listan över andra tänkbara anledningar till att föredra ett visst cykelmärke kan göras lång: rätt pris, tilltalande utseende, rolig geometri, tradition eller viljan av att köra på samma cykel som proffsen.

Poängen med detta inlägg är att det finns flera sätt att se på saker och därifrån definiera någon slags ståndpunkt. När en marknad för piratkopierade cyklar anses vara ett hot för de etablerade producenterna beror det på fler faktorer än enbart konsumenternas snålhet och etik. Detta rättfärdigar överhuvudtaget inte piratkopiering – men låt oss säga att de etablerade cykeltillverkarna också har en hand i kakburken. Cykeltillverkarna åligger därför minst lika mycket ansvar som den enskilde konsumenten för att motverka marknaden för piratkopiering. Producenterna måste erbjuda bättre cyklar till mer marknadsmässiga priser, inte bara för konsumenternas skull – utan även för cykelbutikernas.

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugofyra med siffror i fältet här


Kommentarer


2016-03-03 09:58   KJ

Riktigt bra skrivet! Tycker att mycket i senaste numret var alldeles för ensidigt och gnälligt. Bra att du belyser detta och visar att det finns fler nyanser!

 

2016-02-19 14:53   David E

Wow! Snyggt argumenterat!

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!