Vad är det som är 4,4 meter i omkrets och 27 meter långt? (Project MTB 2015 #3) - Marcus Persson | Bicycling.se

Marcus Persson


Presenterade mig en gång som femfaldig medaljör på cykel-SM och elitcyklist från Jönköping. Numera student i Lund som tävlar i Danmark och har besökt alla slott i Skåne. Vinnare av Stora Bergshackan i Tandemstafetten 2016 och 2017.

Vad är det som är 4,4 meter i omkrets och 27 meter långt? (Project MTB 2015 #3)

1 jun 2015
av: Marcus Persson

Om det är något jag lärt mig utan och innan under de två första terminerna på Högskolan så är det behaviorismen och Pavlovs hundar. Det är inte så att föreläsarnas pedagogik på just detta pedagogiska område varit exemplarisk. Däremot konkretiserade Bashenke behaviorismen på ett utomordentligt sätt när han förklarade varför han alltid måste stanna och urinera vid rödljusen på Vista kulle. Likt Pavlovs hundar har Bashenke blivit betingad att ta en pissepaus vid dessa rödljus och snart kommer Bashenke bli kissnödig vid blotta uppenbarelsen av ett rödljus. En bra pissepaus kan förgylla även det mest dystra distanspass och ibland blir själva pissepausen därmed mer ihågkomna än själva rundan. Det var på en av dessa fina pissepauser som vi fick stifta bekantskap med något som är 4,4 meter i omkrets och 27 meter långt. 

4,4 meter i omkrets och 27 meter långt är inte - till skillnad från vad många av er nu tror - formeln för att räkna ut volymen av min penis. Det är nämligen måtten på den 600 år gamla Prostatallen som står strax väster om Bottnaryd utmed riksväg 40 och passeras på CykelRallarn. CykelRallarn kördes i söndags och blev mitt första långlopp på MTB. Fram tills i söndags hade jag en romantisk och smått naiv syn på långlopp, jag trodde det handlade om att cykla för att kolla på vackra omgivningar i skogen och bara anstränga sig njutbart mycket. Med facit i hand får jag lov att omvärdera den bilden.

CykelRallarn 2015 var 61 km lång, jag körde på 2:15:31 med en snittpuls på 175 och maxpuls på 184. Med just 184 i maxpuls, samt 174 i snittpuls, blev jag år 2014 14:e man på SM-tempot i Åstorp - då bara 44 km på 59:46. Min första tävling i juniorlandslaget, Niedersachsen Rundfahrt, höll jag länge för det tuffaste jag gjort sett till konstant ansträngning och hög medelpuls: 77 km, 1 timme och 46 minuter med 171 i medelpuls och 185 i max. På Tidaholm GP 2014 blev jag 5:a (Jonas Ahlstrand vann) år 2014 efter 57 minuter med 179 i medelpuls och 190 i max. För att göra en lång kavalkad med siffror kort - CykelRallarn blev bland det tuffaste jag gjort sett till hög och konstant intensitet under en ganska lång tid. CykelRallarn var som två tempolopp på raken men med en liten extra vital detalj - ständig koncentration på tekniken och underlaget.

Hur kunde då detta långlopp bli så fruktansvärt jobbigt? Låt oss snabbt gå igen tävlingen som började med att jag tvingades till att stå i andra startled eftersom jag inte är seedad. "Elitcyklisterna står där framme", sa speakern - "tha fuck did you say", sa jag. Om jag inte tack vare detta redan hamnat tillräckligt långt ner så startade jag dessutom otroligt dåligt. Min acceleration var usel och sedan körde jag dessutom in styret - som är lika brett som Prostatallen är lång - i x antal rumpor på väg ut ur startfållan.

Tävlingen gick pang på rödbetan efter startfållan och ut i skogen. En efter en började jag plocka positioner och uppför första backen gick jag riktigt bra med tanke på hur mycket cyklister jag behövde flytta på. Efterföljande utförslöpa gick okej och jag var nästan ikapp en större grupp med RoboCop, men efter ett parti med motvind följt av stig tappade jag dem ur sikte för gott. Därefter körde jag helt jävla ensam i 45 kilometer. Det fanns stunder då jag trodde att alla människor i hela världen hade dött på grund av något zombie-virus, att jag hade kört fel (trots att jag visste exakt var jag var) eller att det bara var jag och göken ute i skogen denna söndagsmorgon.

Med en mil kvar började krafterna sippra ur min kropp och fem kilometer senare kom en liten grupp på fyra cyklister ikapp mig. Två försvann snabbt iväg men de två andra lyckades jag behålla inom synhåll - varav en var Jakob "Löken" Isaksson från min egen klubb, Jönköpings CK. På väg ut ur stadion för de sista två kilometerna på Hallbys teknikbana skymtade jag min storebror precis bakom. Det var då jag återuppstod likt Jesus själv i egen hög person. En del påstår att Jesu återuppståndelse är en omöjlighet och många hade också på förhand sagt att det skulle vara omöjligt för mig att köra ikapp Löken på teknikbanan - som kanske är den mest tekniska delen av CykelRallarn - och hålla undan för min storebror. Hur som haver, detta var exakt vad jag gjorde. Jag återanslöt till Löken och den andra cyklisten, attackerade, men fick sedan stryk av Jakob i spurten. Därmed blev jag 18:e man i CykelRallarn 2015.

Jag är nöjd med att bli 18:e man i mitt första långlopp på MTB, samtidigt känner jag att det finns enormt med utrymme för förbättring. 25 % av förbättringen kan jag göra på materialet. Min cykel - en Cube Stereo - är en fantastiskt trevlig cykel för All-Mountain men för ett enkelt långlopp som CykelRallarn är den sånär som klumpig. I jämförelse med de andra topp-20 vägde säkert min cykel 3-4 kg mer. Dessutom sitter det ganska tröga däck på som gör sig bäst i lera. 75 % av förbättringen måste jag själv stå för. Främst genom att köra mer än fem pass i skogen innan och därmed bli bättre tekniskt. Tröttheten på slutet berodde inte främst på konditionen utan också på smärta och stelhet i såväl rygg som armar och händer. Sex mil på MTB är sex mil på MTB och det kan inte jämföras med varken sex eller tjugo mil på landsväg. Det är en helt annan - men inte allt för avlägsen - typ av ansträngning. 

Poängen hela Project MTB 2015 var att om en - förvisso duktig landsvägscyklist - kan ställa om och bli 18:e man på ett långlopp på nio dagar, med fem träningspass på MTB (totalt mindre än tio) då kan i princip vemsomhelst göra vadsomhelst på cykel med en hyfsad fysik som grund. Jag uppmanar alla tveksamma som ska köra Vätternrundan den 12-13 juni att lita på sig själva men - framförallt - uppmanar jag alla cyklister till att lita mer på sig själva och våga tävla.

Alla vill egentligen tävla i viss mån när det sätter sig på en cykel, det är som Pavlovs hundar - betingat sedan uppväxten. En cykeltävling är som ett Kinderägg. Chokladen utanpå är tävlingen mot de andra - den är söt, god och räcker en kort stund. Inuti finns leksaken - tävlingen mot dig själv. Den känns till en början ointressant men när chokladen är uppäten finns den kvar och glädjen räcker mycket längre. Var för sig är de inget speciellt men tillsammans utgör de något mycket bättre. 

Det var nog ingen som stannade vid Prostatallen på CykelRallarn, kanske var det inte ens någon som såg den - inte ens i motionsklassen. Detta trots dess majestätiska uppsyn där den står utmed riksväg 40 - 4,4 meter i omkrets, 27 meter lång och 600 år gammal.

Del #1: http://www.bicycling.se/blogs/marcuspersson/project-mtb-2015.htm

Del #2: http://www.bicycling.se/blogs/marcuspersson/7-days-project-mtb-2015-2.htm

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttiosju med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!