#YOLO - Marcus Persson | Bicycling.se

Marcus Persson


Presenterade mig en gång som femfaldig medaljör på cykel-SM och elitcyklist från Jönköping. Numera student i Lund som tävlar i Danmark och har besökt alla slott i Skåne. Vinnare av Stora Bergshackan i Tandemstafetten 2016 och 2017.

#YOLO

2 nov 2015
av: Marcus Persson

Örestadsloppet 2014 är antagligen en tävling som de flesta minns som total misär och kaos. Örestadsloppet 2014 var nämligen tävlingen då nästintill hela elitklungan blev diskvalificerad efter att kört på fel sida av den heldragna mittlinjen i kantvinden. Jag startade tävlingen trots att jag varit mer eller mindre förkyld i några veckor. Det var något som hade hämmat min prestationsförmåga under hela våren och på Örestadsloppet nådde mina problem sin kulmen. Redan efter fem kilometer var jag avhängd och bröt. På ett gärde utanför Barsebäck satt jag med huvudet mellan knäna och försökte värdera min cykel för en annons.

Detta hade kunnat vara det mindre episka slutet på min cykelkarriär och bravader på två hjul om det inte hade varit för den gode sockerbagaren från Jönköping. Eftersom det inte gick bra för någon av cyklisterna från Jönköping denna dittills miserabla vårdag i Skåne bestämde sig Bagarn för att lätta upp den minst sagt melankoliska stämningen genom att näcka. Helt sonika kastade han av sig cykelbyxorna och spatserade ut på fältet bara några hundra meter från start- och målområdet och ännu närmare den tungt trafikerade motorvägen. Bar om såväl stjärt som snabel, samt med armarna utsträckta, stod Bagarn där ute fältet samtidigt som vi vek oss dubbla av skratt och i en handvändning blev den värsta cykeltävlingen någonsin (enligt Guinness rekordbok) till en av de mest minnesvärda.

Drygt ett år senare behövde jag inte längre ställa klockan för att vakna i tid till tåget. Jag visste dessutom exakt på sekunden när jag behövde gå hemifrån och jag visste på vilket klockslag jag behövde passera just det där huset på vägen till tågstationen. Jag visste vad jag skulle jobba med när min utbildning var klar. Det kunde gå en helg och under två-tre dagar träffade jag bara min egen familj samt Bashenke - inget ont emot dem men i längden blev det lite tråkigt för en 20-åring. Jag kunde varenda cykelväg inom tio mils radie, jag hade kunnat cykla med ögonbindel och ändå lyckats undvika alla bedrägliga hålor i Småland samt Västra Götaland. 

Det var någon gång under någon av alla dessa nästan identiska dagar och veckor som jag bestämde mig för att återigen söka till högskolan. Några månader senare blev jag antagen till Stockholms universitet. Jag ber om ursäkt till alla nollåttor som läser detta - ta det inte personligt - men någonstans kände jag att Stockholm inte var rätt stad för mig som student - så jag tackade nej. Däremot behöll jag en reservplats i Lund. Innerst inne var jag vid det här laget inställd på att fortsätta studera i Jönköping och återgå till min ganska bekväma repetition till liv.

Eftersom vi sitter med facit i hand vet vi att så inte blev fallet. Jag fick reservplatsen och på två veckor lyckades jag ordna allting och flytta till Lund. Efter några dagar i Lund cyklade jag förbi fältet där Bagarn en gång sprang spritt språngande naken. Dimman låg tät och om han hade sprungit naken ute på fältet denna dag hade ingen sett honom. Ett dessvärre bör även inflikas här, då det var en syn att leva länge på. 

Med detta sagt kan vi konstatera att emellanåt behöver vi alla göra som Bagarn - ta av oss nakna och springa rakt ut i fältet med utsträckta armar. Bilisterna som åker förbi och åskådarna som bara står där, ser såväl underliv som dina skinkor - men du bryr dig inte eftersom du har fullt upp med att fly från vardagens tristess.  Den som stundals avviker från stigarna i livets park finner det enklare att gå på stigen väl tillbaka där. Samtidigt gäller det att akta sig, den som springer naken allt för ofta bland fälten löper hög risk att bli omhändertagen av lagens långa arm. Det gäller att välja sina tillfällen med förståndighet, men förståndigheten får inte övergå i försiktighet - den som aldrig tar chansen blir kvar, sittandes i diket. 

Vi lever i en tid där självförverkligande, frihet och individualism framhålls av många men paradoxalt nog är det samtidigt tidsåldern där en del måste syna hela sin kalender innan de kan göra något överhuvudtaget. När Arla byter design på mjölkförpackningen måste de skriva; "ny förpackning, samma innehåll", för att försäkra sig om att deras kunder fortsätter köpa mjölken som vanligt. 

Avslutningvis kan vi konstatera att jag sitter här i dag, endast några mil från det berömda fältet där Bagarn en gång blottade sina mest intima ägodelar. Jag kommer behöva ställa klockan imorgon. Jag vet inte vilken tid jag ska passera alla husen - eventuellt tar jag till och med en ny väg. Jag håller fortfarande på ett utforska alla nya cykelvägar och ibland känner jag mig faktiskt vilsen på träningspassen. Jag vet alltså inte exakt vad jag kommer göra imorgon, men om det känns förjävligt vet jag ett ställe dit jag kan cykla för att må bra inombords och tänka tillbaka på en händelse som förändrade mitt liv. Känns det trots allt fortfarande förjävligt tar jag av mig mina kläder och springer. Jag sträcker armarna ut i luften och en iskall östlig vind, direktimporterad från Putin, piskar min pung.

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugonio med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!