Pernilla Forsberg Tiger | Bicycling.se

Pernilla Forsberg Tiger


Pernilla är Ume'tjejen som slösar sina slantar på carbon, formgjutna cykelskor och gore-texkläder hellre än diamanter, höga klackar och pälskläder, och som föredrar sina semesterveckor i cykelsadeln med sittsår framför att ligga vid poolkanten med paraplydrinkar. Det är tjejen som säger ”jaa” hellre än ”näe” till cykeläventyr, och som ser möjligheter oftare än problem i det oväntade som dyker upp längs vägen.

Etapplopp - ett äventyr precis som livet

30 maj 2016

Nu har ytterligare några veckor passerat sedan fyradagarstävlingen i Kroatien, likaså en del tankar som eventuellt kan ha bäring även utanför cyklingen. En av dessa blev tydlig här om kvällen. Jag och en av mina bästa vänner, Berit, gick på After work i solskenet och lite senare på kvällen kom vi spontant på att vi skulle kolla in den nya grejen här i Umeå, det vill säga ”Soultrain”! En After work som anordnas en fredagkväll per månad på ett av stadens största dansgolv och som vi hade hört var värt ett besök.

Mina förväntningar var inte särskilt höga, men förvånande nog visade sig ”Soultrain" packat med folk. Partystämningen var hög och dansgolvet överfullt trots den tidiga timmen, bara klockan åtta på kvällen!! Jag tror att vi båda var lite chockade och känslan surrealistisk då vi blickade ut över lokalen som bäst kunde liknas vid en festglad finlandsbåt till påsk i slutet av 80-talet. Berit utbrast lite uppgivet, ”fan, det är ju bara tjejer här Pernilla!”, medan jag i samma sekund hann tänka förnöjsamt, ”wow, vad mycket killar det var här då!”.

Vi började dividera lite om vem som hade gjort rätt observation varpå Berit konstaterade, ”har du tänkt på att jag ser liksom mest hinder medan du ser möjligheter”. Då slog det mig att det är ett fokus som jag brukar försöka tillämpa när jag cyklar i varje fall. Jag har fått frågan ibland, om det händer att jag känner mig rädd på cykeln under etapploppen. Visst, det är inte alltid som säkerheten ser ut som här i Sverige och det går inte att förbereda sig genom att provcykla etapperna i förväg. Vissa stigpartier slingrar sig utför branter där minsta felskär faktiskt skulle kunna få rejält ödesdigra konsekvenser eller som exemplevis i Sydafrika, där vi nådde en hastighet av drygt 70 km/h i en jättelång utförskörning på en kurvig grusväg med mötande trafik.

Stunning views, Umko drop South Africa...när man har tid att se och ta in!

Så, vad gör jag med rädslan eller alla potentiella hinder, stenar, rötter, stup, träd och andra cyklister etc som plötlsigt skulle kunna stå i vägen för cykellyckan? Den strategi jag hittills har tillämpat är att främst fokusera på där jag vill cykla, inte där jag INTE vill cykla. Jag försöker hitta min linje där det ser bäst ut att sätta framhjulet och när det förr eller senare dyker upp ett oväntat hinder så försöker jag hantera det bäst det går just då. I samma stund som jag bestämmer mig för att stigen eller vägen ser cyklingsbar ut får potentiella hinder vars närkontakt skulle kunna göra ont möjligen plats längst ut i periferin av mitt synfält. Skulle jag däremot fokusera särskilt mycket på exemplevis stupet på sidan av stigen, så skulle jag känna mig rädd på riktigt (jag vet för jag har testat i några sekunder) och bli en ganska dålig cyklist dessutom som inte hade det minsta kul på cykeln.

Och faktiskt, när jag tänker efter så är det en strategi som jag försöker hålla även utanför cyklingen. Det betyder att jag ägnar större fokus åt att se möjligheter, typ det jag önskar mig, dit jag vill och det jag lyckas med här och nu, jämförelsevis den tid jag lägger på att analysera framtida hinder i detalj eller älta motgångar i livet. Nu är det möjligt att jag är ute och cyklar igen! Kanske jag mest haft tur, men jag vill ändå tro att det förhållningssättet hittills hjälpt mig att göra både cyklingen och livet lite roligare och mer som ett innehållsrikt äventyr. 

Lev & må!

//Pernilla

Pros & cons - 4 Island MTB Stage Race

5 maj 2016

Hipphopp! Nu har drygt två veckor passerat sedan tävlingen. Jag har fortfarande kvar lite av den där sköna känslan i kroppen som följer av en fantatstisk upplevelse, likaså lusten till nya utmaningar. Innan jag tar fart mot nya mål vill jag dock stanna upp en stund, tänka till och dela mina erfarenheter - pros & cons - av tävlingen och organisationen!

Till skillnad från tidigare etapplopp, som sträckt sig mellan 7 - 9 etapper, så var det här en relativt kort tävling, bara fyra dagar. Perfekt som vårupptakt och som alternativ till exempelvis ett träningsläger på Gran Canaria eller Mallorca. För den som inte har provat flerdagarstävlingar tidigare tänker jag att 4 Island MTB Stage Race också kan vara en lagom testa-på-tävling.

Till skillnad från många andra etapplopp som innebär att man cyklar från punkt A till B så cyklade man här på fyra olika öar. I en jämföresle med exemplevis Transalp eller joBerg2c i Sydafrika så innehöll etapperna förvånansvärt lite transportsträckor på exempelvis asfalt och istället mer stig än jag hade vågat hoppas på. Överlag så innehöll alla etapper både rolig och utmanande cykling såväl som vackra naturupplevelser. Höjdmetrarna var visserligen måttliga, som mest 1800 hjm, samtidit som det uppvägdes av mängden knixiga stigar. Det finns nämligen ett oändligt antal stenar av olika storlekar på de Krioatiska öarna.

Temperaturen var också lagom varm och stabil, runt 15 till 20 grader, så det fanns ingen anledning att packa ryggsäcken full med in-case-of-bad-weather kläder, överlevnadsfilt eller liknande som kan vara nödvändigt vid exemplevis alpcykling. Eftersom jag körde HT så kunde jag således cykla utan vätskerygga. Det var fullt tillräckligt också att bara ta med sig extra armvärmare och en tunn regnjacka i bakfickan. 

Själva tävlingen upplevda jag som väl organiserad. All racebriefing genomfördes på god engelska. Jämför det med Transalp där 95% av informationen ges på tyska!! Varje etapp innehöll två feedzones med bland annat Cola, energidryck, bananer, kakor och energybars. Eftersom att Squirt lube var en av ponsorerna så fanns det också kedjesmörja att tillgå. Vid målgång fanns det frukt och dricka. En god lunch ingick också som serverades på närliggande hotell eller direkt på målområdet. 

På grund av att jag fick vänta in min teamprartner vid några tillfällen så fick jag tillfälle att prata med många medcyklister och funktionärer. Totalt deltog cirka 440 cyklister från olika håll i världen, även om många förstås hade sitt ursprung i Kroatien och i närliggande länder. Alla jag pratade med var supertrevliga och tävlingsatmosfären skön och inbjudande. Den avslutande festen och prisutdelningen hölls på ett lyxigt spahotell vid stranden där det bjöds snittar och välkomstdrink. En riktigt trevlig avslutning.

Logistiken runt boendet blev också betydligt bekvämare än vad jag tidigare erfarit. Detta då jag fick behålla "min" hytt på hotellbåten genom hela tävlingen. I praktiken innebär detta att du slipper packa och bära väskan till avlämning i hotellreception varje morgon på en bestämd tid, som alltid känns på tok för tidigt. Väskan brukar väga minst ett ton dessutom på trötta cykelben. Det är också möjligt att hålla bättre ordning på cykelkläder och energi då dessa kan packas upp ur väskan och förvaras i hytten.

Start- och målområden låg i regel också nära hamnen där hotellbåtarna förtöjdes vilket innebar att du slapp särskilt långa transportsträckor till fots, med buss eller taxi. Cyklarna förvarades på båten så du kunde lugnt cykla till och från start/mål, och mysiga caféer och affärer låg i anslutning till hamnen. Starten gick först kl 09 på morgonen vilket passade ypperligt för en morgontrött själ som jag. 

Trerättersmiddagar (fyra om man räknar salladen) avnjöts varje kväll på båten, ibland i hamn och ibland ute till havs i sällskap av solnedgången. Besättningen var sagolik och otroligt serviceminded på vår båt Angela Lora. Vi var bara drygt 30 stycken som inkvarterades på båten vilket gav goda möjligheter att hitta nya vänner. Hytten var utrustad med dubbelsäng och helkaklad WC/dusch. Rent och fräscht. På översta däck fanns solsängar för soldyrkaren eller för den som bara ville ligga och slappa.

Flera tävlanden hade tagit med sig sällskap vilket fungerade bra i kombination med boendet på hotellbåten. För alla deltagare som vill förena cykling med kärlek så har jag svårt att tänka mig ett mer romantiskt etapplopp. Att den Kroatiska skärgården desutom rymmer mysiga fiskebyar och turkosgrönt hav gör ju inte saken sämre.

Så till kritiken! Hm, trots att jag anstränger mig så kan jag faktiskt inte komma på något betydande som jag upplevde negativt. Inte ens något mindre betydande. Ja, det skulle vara då att loppet var lite kort med BARA fyra etapper!!

Summa surmarum så kan jag verkligen rekommendera 4 island MTB Stage Race oavsett du är ute efter en skön upplevlse eller är en renodlad racesnake. Det är ett värorganiserat och trevligt lopp med bra value for money och jag kan absolut tänka mig att återvända dit igen...särskilt med rätt teampartner om vi nu pratar själva cyklingen...alternativt om vi pratar enbart kärlek...eller, både och ;-)

Lev & må!

/Pernilla

Från månlandskap... Foto: Matej Hartman (Mah MTB)

...till sköna skogsstigar. Foto: Matej Hartman (Mah MTB)

...till branta klättringar. Foto: Matej Hartman (Mah MTB)

...till slingrande grusvägar genom vackra olivlundar. Foto: Matej Hartman (Mah MTB)

...till fantatstiska utsikter. Foto: Matej Hartman (Mah MTB)

...udda startfållor :-) Foto: Matej Hartman (Mah MTB)

Och skönt båtliv!



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!