Pernilla Forsberg Tiger | Bicycling.se

Pernilla Forsberg Tiger


Pernilla är Ume'tjejen som slösar sina slantar på carbon, formgjutna cykelskor och gore-texkläder hellre än diamanter, höga klackar och pälskläder, och som föredrar sina semesterveckor i cykelsadeln med sittsår framför att ligga vid poolkanten med paraplydrinkar. Det är tjejen som säger ”jaa” hellre än ”näe” till cykeläventyr, och som ser möjligheter oftare än problem i det oväntade som dyker upp längs vägen.

En sekund som förändrar livet

17 dec 2016

Med kosan i riktning mot några dagars cykling på Gran Canaria. Förväntansfull och med minsta marginal fick jag med min sprillans nya cykel. Supernöjd. Packad och klar kl 00:02. Avfärd på morgonen med viss inneboende julstress. En dag med mig själv på Arlanda/Skycity och lugnet börjar infinna sig lagom till lunch. Vad skönt det ska bli att cykla varmt. Jag har precis tuggat klart och är på väg att dricka upp. I ögonvrån ser jag och hör en sekund senare, ”baduns”. En man faller och landar hårt med ansiktet i stengolvet några meter från mitt bord. Han förblir liggande. Livlös.

I två sekunder råder en absolut tystnad och sedan byggs kaoset snabbt upp. Blod bildar en pöl på golvet. ”Ring på hjälp”. Någon ringer 112. Flygplatspersonal är snabbt på plats. Ingen puls. ”Papper, vi behöver papper”. Det torkas, men blodet rinner till på nytt. Någon klipper upp tröjan på mannen och påbörjar hjärt- och lungräddning, skärmar ställs upp runt olycksplatsen, möbler flyttas, passagen stängs av och människor motas bort. Polis och ambulanspersonal anländer och tar vid i räddningsarbetet. Och där sitter jag, några meter bort på första parkett med full insyn och avslutar min lunch. Det tåras i mina ögon vid tanken på att det här är en människa som har (eller hade) ett liv och som förmodligen är betydelsefull för åtminstone någon, någonstans.

45 minuter senare är allt bortstädat. Personalen tackar varandra för en väl utförd insats och passagen öppnas upp för förbipasserande igen. Det syns inga spår av det som nyss inträffat. I mitt huvud fortsätter dock händelsen mala. Livet är bra skört ibland och få av oss vet när den sista sekunden är dödligt nära. Ändock. Alltför ofta tar jag livet för givet. Men, till vilket pris? Jag menar. Det är bedrägligt lätt att slösa på mina sekunder när dom känns oändliga. Som om jag hade all tid i världen att förbise det som egentligen är viktigt för mig, medan jag i vardagen stressar upp mig och går bananas över sånt som jag vet kommer att kännas helt oväsentligt i sekunden då allt upphör.

Hur hade den här mannen använt sina eventuellt sista sekunder av livet om han hade vetat vad som var på väg att hända? Vem hade han velat prata med och vad hade han sagt? Ja, vad hade jag själv önskat i det läget? Mest troligt, att med tacksamhet hinna säga ”jag älskar dig…”. Jag skulle inte vilja att någon levde vidare med minsta tvivel på hur betydelsefulla de är. Den slarvigt rakade bikinilinjen, uppdraget jag hade kunnat utföra ännu lite bättre, idiotbilisten som stressade mig, lussebullarna jag inte bakat, en galen Trump, och andra rädslor, hade fått avsevärt lägre prioritet. Typ ingen alls. Min uppmärksamhet hade varit i stunden, i orden och med dom viktiga.

Min resa har knappt börjat. Några sköna dagar på Gran Canaria väntar tillsammans med Anna. Träning, cykelglädje, fikastopp och trevliga människor. Sedan jul- och nyårshelg. Mer gemenskap och värme. Några av mina sekunder passerar. Förhoppningsvis inte de sista. Samtidigt vet jag inte vad som väntar runt hörnet. Så jag ställer frågan igen. Har jag tid att inte ta livet i mina egna händer bums och sikta på det meningsfulla? Har du tid att slösa? Eller, någon annans? Näe, trodde nog inte det.

Lev & må!

/Pernilla

Det viktiga på plats. Två bikebags och två cyklister som snart landar...och musik för livet "Bye bye bird".

Cykling, det överlägsna lustpillret!

9 okt 2016

För en tid sedan läste jag en artikel i Runners World som beskrev att långdistanslöpare har ett bättre sexliv och mer sexlust. Enligt en studie förklarades fyndet med att man sett högre nivåer av det manliga könshormonet testosteron hos duktiga löpare. Dessutom avslöjade artikeln att träning höjer testosteronet i kroppen och med det även sexlusten, både för kvinnor och män. Sambandet mellan träning och ökad sexlust borde förstås även gälla för cyklister, tänkte jag förnöjsamt, och genast kändes nästa träningspass än mer lockande.

Några dagar senare upptäckte jag dock, till min stora fasa, ett 1,5 cm långt fjun på hakan!! Hur fasen hade det hamnat där? Träning? Mer testosteron?? Ökad sexlust, yes - give it to me! Skäggväxt, noop, Nej tack! Läsglasögonen på och en omedelbar scanning av bröstkorgen visade att åtminstone den fortfarande var helt bar. Skönt. Med en blixtsnabb pincettmanöver var även det långa hakfjunet ett minne blott. Jag andades ut.

En studie i Läkartidningen rapporterade visserligen lätt ökad behåring hos 15-20 % av kvinnor som gavs behandling med testosteron. Att sexlust däremot är aningens mer komplex än att reduceras till enbart substansen testosteron förstår nog de allra flesta. Relationen till sexpartnern, fysiskt och psykiskt mående, kulturella aspekter etc har förmodligen ändå större betydelse. Att cyklister i tight lycra är både sexiga och uthålliga är vedertaget, om än inte en vetenskaplig sanning. Men, finns det fler effekter av att nöta sadel som också skulle kunna påverka den allmänna lusten och sexlivet positivt? Jag skulle vilja tro det, absolut Ja!

Inte den mest lustfyllda formen av sadelnötning, men likväl nödvändig!

Nyligen publicerades boken ”Hjärnstark”. Den är formligen proppad med bevis för hur motion på olika sätt stärker hjärnan. Vi blir alltså inte bara fysiskt starkare utan även smartare av konditionskrävande träning. Bland annat så reduceras stressnivåerna i hjärnan, vi blir lyckligare, piggare, mer kreativa, förbättrar koncentration och minne, sover bättre, stärker självkänslan etc. Kort och gott, vi mår även psykiskt bra av träning. Det som också händer under längre träningspass är att det frigörs endorfiner och endocannabinoider i hjärnan med ungefär samma effekt som morfin. Långt ifrån alla, men somliga känner sig rent av höga. För cyklister så kallad ”biker’s high”.

Jag är en av de lyckliga nämligen som får uppleva biker’s high nästan varje gång jag cyklar mountainbike i skogen på rundor längre än 2 timmar, med måttlig intensitet och helst även musik i hörlurarna. Känslan är obeskrivlig. Eufori, lycka och gränslös tacksamhet. Jag vill omfamna hela världen. Fysisk smärta och eventuell känslomässig oro försvinner. Mjölksyran pirrar skönt i låren. Jag lägger märke till och njuter av detaljer i naturen. Jag får galet bra idéer. Känner mig busig. Plötsligt har jag förlängt rundan eftersom det känns som om krafterna är outsinliga. Oops, 7 mil blev 10 mil med två bananer i bakfickan. Det har hänt att jag skickat onödigt älskvärda SMS med lindrig ågren i efterhand. Plötsligt sträckt armarna i luften av lycka som om jag passerar mållinjen i en betydelsefull tävling, eller med känslan att cykeln är på väg att lyfta när en snabb utförskörning planar ut.

Det fina i kråksången är att det här ruset ofta dröjer sig kvar som en skön baksmälla i upp till 2 dagar. Jag känner mig inte utslagen och har inte ont i kroppen efter passet. Jag är full av energi och känner mig skön. Betänk då att det som regel blir två långpass och därmed två potentiella biker’s high per vecka. Så visst vore det väl konstigt om inte den här kemin i hjärnan påverkade lusten på det stora hela. Tacksamhet, kärlek, lycka, kreativitet, bus, självkänsla, styrka och uthållighet är ju perfekta ingredienser för njutbara lekar i sänghalmen, tillika kärlek till livet. Så är det för mig i alla fall.

Dessutom är energin och lusten ett resultat av min egen ansträngning och inte en följd av ett piller eller en drog (som ofta kan ha negativa biverkningar). Jag vill dessutom tro att just cykling är ett av de bästa lustpillren. Eftersom träningsformen är skonsam mot kroppen är det möjligt att oftare och mer smärtfritt genomföra längre träningspass jämfört vid exempelvis löpning. På så vis kan vi cyklister samla på oss än mer lust i hjärnan som vi sedan kan investera i fler lustskapande aktiviteter och relationer. Och betänk att det hela inte börjar med mer än ett enkelt tramptag. Oslagbart fiffigt, eller hur :-)

Lev & må!

/Pernilla



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!