Med ett stort flin :-) - Pernilla Forsberg Tiger | Bicycling.se

Pernilla Forsberg Tiger


Pernilla är Ume'tjejen som slösar sina slantar på carbon, formgjutna cykelskor och gore-texkläder hellre än diamanter, höga klackar och pälskläder, och som föredrar sina semesterveckor i cykelsadeln med sittsår framför att ligga vid poolkanten med paraplydrinkar. Det är tjejen som säger ”jaa” hellre än ”näe” till cykeläventyr, och som ser möjligheter oftare än problem i det oväntade som dyker upp längs vägen.

Mest lästa


Med ett stort flin :-)

18 apr 2016
av: Pernilla Forsberg Tiger

"Vad snabbt en vecka passerar", var Reiners kommentar då de släppte av mig igår kväll på ett hotell i närheten av Stuttgarts flygplats. Mina tyska vänner erbjöd sig att sova tillsammans med mig i husbilen sista natten om jag så hellre önskade. De ville verkligen försäkra sig om att det var okej för mig att byta husbilen mot ett hotellrum. En egen säng, dusch, TV och frukostbuffé!? Med nedresans tunnbrödsrullesömn, statytoabesök och raggardusch i relativt färskt minne och i vetskap om att grabbarna skulle jobba i morgon bitti så var mitt beslut enkelt. Hotellrum blev det gärna för mig medan dom behövde få sova i sina egna sängar.

Jag vet inte om jag haft en otrolig flax, men mitt sällskap under veckan - Edwin, Reiner och Christof - har visat sig vara toppenkillar, på alla sätt och vis! Otroligt gästvänliga, omtänksamma, hänsynsfulla, generösa, inkluderande, ödmjuka och med ett lugn som mest påminner om det norrländska tempot.

Ja, jag har då i det närmaste känt mig som en MTB-prinsessa när vi glidit fram på Autobahn. Jag i bästa passagerarsätet och med bästa utsikten när vi passerat genom bland annat alperna. Stackars Christof har suttit i baksätet hela resan. För övrigt ett säte jag provsatt i samband med att vi kort stannade till efter vägen och fy Fabian vad oskönt det kändes. Jag får nästan dåligt samvete när jag tänker på hur han måste ha plågats tur och retur.

Vi tog i alla fall farväl av varandra i hotellobbyn i går kväll med både norrländska kramar och tyska kindpussar om vart annat. Mina kramar var fulla av tacksamhet över att de alls bjöd in mig så generöst till detta äventyr från första början och att de i verkligheten visade sig vara så trevliga. Jag hoppas förstås att jag får bjuda tillbaka om de besöker Sverige någon gång i framtiden! Annars är just alla trevliga medtävlare och funktionärer en av höjdpunkterna under ett etapplopp, både på och utanför racet.

Tacksamheten svämmar över även till det mer materiella. Med tanke på hur stenig och teknisk banan har varit så hade man kunnat tro att jag skulle sakna min heldämpade Canyon Lux. Men icke! Min hardtail, en Gran Canyon CF, har fungerat över förväntan, särskilt med den nya VCLS-stolpen. Vi har liksom svävat fram över stöket och jag med känslan att vi hade klarat vilken utmaning som helst tillsammans!

Mmm, jag erkänner. Det har funnits stunder under loppet då jag faktiskt har ÄLSKAT min cykel. Möjligen under påverkan av någon slags bikers high, men ändå. Vi har verkligen fungerat som ett väloljat team. Jag med en hel näve chamoix cream i bibshortsen och cykelkedjan rikligt smord med Squirt! Statistiken säger mig också att jag hittills genomfört fyra etapplopp utan ett endaste tekniskt haveri, inte ens en ynka punka. Peppar peppar! Inte konstigt att ljuv musik uppstår i cykelstallet!

Just nu på okänt antal meter ovan molnen på väg hem och med skön musik i lurarna så gör sig suget påmint igen. Tankarna på vad som skulle kunna bli nästa äventyr övervinner de mer jordiska tankarna som snurrar runt veckans överfulla tidbok på jobbet! Transalp i sommar, eller varför inte BC bikerace i Kanada, The Pioneer på Nya Zealand, eller något race i Indien under 2017? Måste bara hitta en lämplig teampartner först eller ett lopp med soloklass!

Med rätt stämning på resan...Shine eller varför inte Daylight!  

Och nu när jag ändå sitter i den här luftburna plåtlådan och filosoferar. Varför skulle jag välja att börja leva livet baklänges plötsligt? Att någon gång i framtiden se tillbaka på återstoden av mitt liv och i backspegeln se allt det jag inte tordes göra eller som jag inte unnade mig själv på grund av alla vardagsmåsten eller dylikt? Jag älskar mitt jobb, som även det innehåller utmaningar, men jag älskar resten av livet också - människor, träning, upplevelser, glädje och målgång. Det kallas nog balans i livet och jag vill tro att det ändå är lite upp till mig att göra något meningsfullt av det. Livet, alltså!

Jag småler för mig själv över min attraktiva leva-framlänges-plan och jag ser säkert superfånig ut men det struntar jag förstås i. Nåväl, senare i veckan tänkte jag återkomma med en utvärdering av själva loppet och organisationen samt ladda upp lite bilder för alla som är nyfikna och som känner sig sugna på en trevlig utmaning. Vad jag vet så var jag den enda svenska deltagaren i Kroatien men säkert inte den sista! Det får du se till :-).

Lev & må!

//Pernilla

Kategorier:
MTB Tävlingar 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttioåtta med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!