Stora bröst är bra men mina är bäst! - Pernilla Forsberg Tiger | Bicycling.se

Pernilla Forsberg Tiger


Pernilla är Ume'tjejen som slösar sina slantar på carbon, formgjutna cykelskor och gore-texkläder hellre än diamanter, höga klackar och pälskläder, och som föredrar sina semesterveckor i cykelsadeln med sittsår framför att ligga vid poolkanten med paraplydrinkar. Det är tjejen som säger ”jaa” hellre än ”näe” till cykeläventyr, och som ser möjligheter oftare än problem i det oväntade som dyker upp längs vägen.

Mest lästa


Stora bröst är bra men mina är bäst!

26 feb 2016
av: Pernilla Forsberg Tiger

”AJ!”, brukade min barndomskompis utbrista med viss irritation när jag oavsiktligt trampade henne på brösten. I tonåren tränade vi ju-jutsu tillsammans och till skillnad från mig hade hon stora bröst. De var konstruerade på sånt vis att när hon hamnade i ryggläge så flöt brösten liksom ut på träningsmattan. Detta med följden att jag antingen trampade på eller klämde till brösten med rumpan när jag utförde så kallade låsningar. På den tiden, i mitten av 80-talet, var det dessutom brukligt att sola toppless på badstranden och hennes blåprickiga bröst såg förstås lite lustiga ut i det fria även om de i grunden var skitsnygga.

Själv kom jag till slutsatsen att även om jag inte hade större byst än att den just så pass fyllde en A-kupa, så var brösten framför allt funktionella. Jag slapp hålla dom på plats med en trångt åtsittande BH som gav andnöd och brösten var ju varken för tunga eller i vägen för andras fötter på träningen. Medan pratet bland många jämnåriga tjejer beskrev en önskan om stor och sexig byst, så var jag tvärtom ganska nöjd med de små men välformade och fasta hallonbröst som mina gener gett mig och som dessutom var träningsvänliga som bonus.

Efterrätt med associationer

Häromdagen var jag på resande fot i tjänsten. På ett fik serverades jag kaffe av en ung smal tjej utrustad med en rejäl hylla modell jättestor. Min omedelbara undran var ifall brösten var av den typen som inte kommer gratis. I egenskap av kvinna och cyklist slog det mig hur kontraproduktivt det skulle vara att betala tiotusentals kronor för att öka min vikt med ens några hundratals gram i form av en bröstförstoring. I cykelvärlden är det ju troligare att vi lägger kosingen på att istället minska vikten genom att byta till lättviktsdelar på cykeln där varje gram räknas och som kostar skjortan.

Både att öka och att minska i vikt kan bevisligen kosta en bra slant samtidig som det är nödvändigt av hälsoskäl i enstaka fall. Den skillnad som jag dock noterar är att i det första exemplet handlar det mer om att behaga och vara attraktiv, medan det andra exemplet belyser en strävan att optimera en prestation eller upplevelse tillsammans med sin cykel. Hårddraget. Att behaga framstår i mina ögon som en passivare aktivitet och det vore ju knappast meningsfullt att vara perfekt snygg om perfektionen samtidigt inte speglades av omgivningen.

Vår historia rymmer också flertalet exempel på kvinnor som med eller mot sin vilja stöpt sig själva, fysiskt eller psykiskt. Även här har syftet varit att behaga och attrahera med resultatet osunda beroenden och i sämsta fall ohälsa. Jag tänker bland annat på korsetten som under 1600-talet kom på modet och som resulterade i att kvinnor till och med fick missfall eller dog i barnsäng eftersom deras kroppar deformerades kraftigt av den hårda snörningen. Ytterligare ett exempel är bundna fötter hos kvinnor i Kina, där naglar plockades bort och tår bröts av. Under en tidsperiod ansågs dessa så kallade lotusfötter som ett tecken på hög social status. För att inte prata om högklackade och tåtrånga pumps. Hur sköna är dom på en skala egentligen?

Jag påminner mig också om att uppskattningsvis 85% av alla deltagare på de etapplopp som jag deltagit i har varit killar. Var är tjejerna? Kanske jag är ute och cyklar! Men, kan det vara så att fler tjejer (och även killar) både skulle bli mer aktiva och framför allt nöjda med sig själva genom att tänka mer i termer av funktion och vad som skulle vara kul att göra när de betraktar den egna kroppen. Ett bättre alternativ jämföreslevis att plåga sig till en idealvikt, fylla läpparna eller förbättra brösten med enda syftet att stå sig i konkurrensen med andra i en orättvis och omöjlig skönhetstävlan. Fokuserar vi mer på funktion och hur vi vill använda kroppen finns ju dessutom så många olika och på sitt eget sätt perfekta kroppar och aktiviteter att utvecklas och ha kul inom.

Ja, så nu tänker jag ta mina bästa cykelbröst tillsammans med resten av min 46-åriga kvinnokropp och göra något trevligt med den. I praktiken betyder det att förbereda mig så gott det går inför loppet i Kroatien med minst ett härligt långpass under helgen i det fina vårvintervädret. Hade just jag blivit lyckligare av en läppförstoring och hade långpasset känts mer meningsfullt med större och artificiella bröst? Nä, skulle inte tro det!

Lev & må!

//Pernilla

Kategorier:
MTB Tävlingar 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet elva med siffror i fältet här


Kommentarer


2016-03-01 22:18   Pernilla Forsberg Tiger

Hej Cykelkatten, kul att du gillar inlägget :-) Min barndomsvän instämmer helt säkert till 100%, och vi får vara rädda om dom oavsett storlek ;-)

 

2016-02-29 11:13   Cykelkatten

Haha, underbart inlägg :) Usch på stackaren med de nertrampade tuttarna! Personligen ogillade jag starkt närkampen i kampsporten jag höll på med en kort stund under pluggtiden. Just för slagen mot tuttarna. Oavsett om de är små eller stora så gör det fan ont att få dem blåslagna... Ha så härligt i Kroatien! :)

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!