Cycle for Change, dag 2: Spanska sjukan och trash talk - Redaktionens blogg | Bicycling.se

Redaktionen Bicycling


Här ventilerar redaktionen allt mellan eker och styre, om cykelvärlden i stort och smått, profiler, produkter och prosaiska iakttagelser.

Följ oss på instagram: @bicyclingswe

Följ oss på twitter: @bicycllingswe

Mest lästa


Cycle for Change, dag 2: Spanska sjukan och trash talk

8 aug 2015
av: Redaktionen Bicycling

Ny rapport från Cycle for Change –  det fyra dagar långa etapploppet för motionärer, från Åre till Stockholm, till förmån för Världsnaturfonden.

Mic är som en ett barn som drunknar. Som förälder har jag fått lära mig att barn drunknar tysta. De ropar inte på hjälp så man måste hela tiden vara på sin vakt.

Samma sak var det idag. Plötsligt var han borta. Ingen visste när han hade släppt klungan. Trots att jag hade tjatat på honom om att säga till i förväg.
–  Var är Mic?
–  Jag cyklade bak och frågade om det var jobbigt. Sedan spurtade jag som fan för att täppa luckan han hade skapat, skrockade Jonny.

Tävlingen fungerar ju så att vi måste vara 80 procent av laget i mål innan tiden stoppas. Det är ju fiffigt då att ha koll på om alla är med eller inte.

På tal om barn och föräldraskap: Som den fadersgestalt jag är i laget gick jag fram till Leif, som bor på en annan ort och inte cyklar så ofta med oss.
– Det går ganska bra Leif, men det är en sak du behöver tänka på.
– Vad då? undrade han nyfiket.
– Jo vi andra brukar trampa varannan gång med vänster och varannan med höger fot. Om du tänker på det i fortsättningen så ska nog det här gå bra.

 

 Efter det var kriget igång. Jag har ju försökt få till lite trash talk med de andra lagen men ingen har nappat. Så vi har mobbat varandra i stället. Som när jag gick fram till stackars Dan som fick punka vid starten och tvingades slänga på ett reservhjul. Vid lunchstoppet stod han vid servicebilen och trixade med sitt tubdäck. Dessutom knirkar det och rasslar om hans cykel.
– Dan, vi har haft en omröstning i laget, och vi står inte ut längre med ditt oväsen.
– Ja men, nä men … stammade han oroligt.
– Så jag har ringt mekanikern på Järvsö downhill center och de har skrapat fram ett nytt vevparti till dig. Tyvärr har de bara ett Shimano XTR med 36-tänders singelklinga och plattformspedaler.

Konstigt nog är det klungans två spanska cyklar som rasslar. Dans Orbea och Ulfs BH. Vad beror det på? En tillfällighet, eller som Dan trodde, att det är en maniana-maniana-konstruktion?

Tävlingen då? Hur går det i den? Jo vi tycker det är kul att köra om. Så att vi fick starta sist i dag och fick möjlighet att jaga i kapp de andra lagen var kul.
Mic tror att för varje klunga vi kör om jättefort så att kolfiberhjulen verkligen swishar och väser kommer vi nog att locka minst en av dem att också vilja cykla fort i framtiden.
– Och tre i vårt gäng vill helst lägga av, fyller Simon i.

Innan lunchen i dag var det propagandacykling. Ingen ville hoppa av. Vackert väder. Mycket nedförsåkning och min wattmätare visade ett snitt på 155 Watt. Trots att vi snittade 35 kilometer i timmen. Mycket frihjulande och vilande. Cykling som skulle locka många tror jag.

Men vid lunchen tog vi ett snack och vi var alla överens om att vi borde kunna köra fortare. Framför allt på platten. Joakim ville framföra några åsikter m vårt sätt att köra, men Martin snäppade av honom med kommentaren:
– Jocke du har ingen talan innan du rättar till glasögonskalmarna.
Han hade ve och fasa satt dem innanför hjälmbanden.

Så där är det i vårt lag. Jag upptäckte en oljefläck på benet som jag skyndade mig att torka av. Förklarade för vårt serviceteam att jag hört fnissandet i klungan.
– Hehe det var inte därför vi skrattade berättade Simon hjälpsamt.
– Vad var det då?
– Det säger vi inte.

 

Dessutom ropade Leif högt och tydligt:
– Peter! Cyklar du med ventilhattar på? Den irriterande leksingen hade så klart smugit fram och pillat på den i lönndom. Till hela lagets stora glädje.

Men vi har mycket kärlek också. Leif offrade sig för Mic i dag. Åkte bak och peppade och puttade när det var jobbigt för honom. Det fick han betala för lite senare under dagen då han tvingades lägga sig i svansen och ta igen sig. Men vi höll igen för att behålla honom.
Det är ju i ärlighetens namn ganska skönt att ha någon annan att skylla på.
– Håll igen! Leif är trött där bak. (Bak i klungan alltså).

Loppet bjöd på en del grusvägskörning och tyvärr en del regn. Sista timmen regnade det ganska friskt. Jag kom plötsligt på att det fina loppet utvecklats till allt jag avskyr med landsvägscykling. Dålig sikt, mycket trafik, lastbilar som kör för nära, kallt om fötterna och hemlängtan. Låren skakade.
– Ska vi skynda oss att bryta frågar Jonny? Om vi blir de två första så måste de andra fullfölja för att få in 80 procent, hehe.

 

Men i mål känns allt plötsligt bra igen. Kläderna tvättas, en öl och lite chips i väntan på middagen och skratt och stoj med lagkamraterna.

Cykling när den är som bäst.

Och, vi leder. Dubbel jollity i dag också alltså.

Peter Hampus 

Cycle for Change, dag 1: Klart det är tävling! Eller?

Klicka här så kan du också bli fadder i Världsnaturfonden

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttiotre med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!