Cycle for Change, dag 3: Nu är det allvar - Redaktionens blogg | Bicycling.se

Redaktionen Bicycling


Här ventilerar redaktionen allt mellan eker och styre, om cykelvärlden i stort och smått, profiler, produkter och prosaiska iakttagelser.

Följ oss på instagram: @bicyclingswe

Följ oss på twitter: @bicycllingswe

Mest lästa


Cycle for Change, dag 3: Nu är det allvar

9 aug 2015
av: Redaktionen Bicycling

Ny rapport från Cycle for Change –  det fyra dagar långa etapploppet för motionärer, från Åre till Stockholm, till förmån för Världsnaturfonden.

Igår gick det kanske väl lugnt. I alla fall tyckte Henrik det. Han satt och facebookade sist i klungan medan vi cyklade. Dessutom tjatade han om att vi skulle ha fri fart på hela sträckan i dag.

Idag började vi i ett rasande tempo. Lättcyklade breda vägar gav oss en snitthastighet på 39,8 fram till första depån efter cirka sju mil. 

Innan depån, strax utanför Bollnäs, ryckte tre av våra cyklister. Varför då? En skyltspurt? Nej, de bara drog iväg i en utbrytning. I ett lopp där i stort sett hela laget ska gå i mål för att tiden ska stoppas. Lika smart som att göra en utbrytning i ett lagtempo alltså.

– Vilka är det där? Några av våra? frågade en i klungan.
– Vad håller de på med?
– Varför gör de så där?

Frustrationen och förvirringen spred sig i klungan. Vi hade ju parat ihop oss i jämnstarka par för våra förningar och nu blev det uppblandat och konstigt.

– Ska du inte cykla ikapp och säga till dem?

Min auktoritet som lagkapten ifrågasattes nu alltså? Nej tack, jag spurtade inte ikapp dem när de låg 300 meter framför för att tillrättavisa dem. De fick leka av sig. Jag sticker en nål i deras däck i natt i stället. Då får de köra med pyspunka hela dagen i morgon. Tror det kommer att lära dem en läxa moahahahaha.

 

Depån var helt underbar. Alkoholfri öl, chips och hög musik som dunkade ut över parkeringsplatsen i Kilafors. Vad lokalbefolkningen tyckte vet jag inte men flera hade lockats fram för att se spektaklet.

Jag bestämde mig för att inte vara så introvert utan socialisera med de andra lagen också. Kul att höra hur det gått för dem utan att tramsa med trash talk. Jag är imponerad över både SJ och Boon Edam-Viasat som håller hög fart trots att de är så få i laget.

Att det finns kapacitet i Caverion fick vi bevis för när vi cyklade om dem. Strax efter omkörningen i strax över 40 kilometer i timmen kom en av deras cyklister ikapp oss och ”selfiefilmade” sig och oss som låg i spets i vår klunga. Lite kränkande faktiskt ;-)

Jag hade en lite fix idé om att vi skulle kunna få ett dagssnitt i dag över 40 kilometer i timmen, men det sket sig. Efter depåstoppet var folk lite sega i benen. Snittet sjönk och vi konstaterade att cykelstilen är lite olika mellan våra lag. Både vi i Boon Edam Racing Team och Rejlers Cycling Team som kör i samma klunga hur ju blivit skolade i samma klubb – Fredrikshof – men det märks att vi slipats ihop på annorlunda sätt. Jag kan väl inte säga att det ena sättet är bättre än det andra, även om man vill tycka att vårt sätt är rätt sätt.
Däremot blev det lite ryckigt och konstigt i klungan när två stilar skulle samsas.

Till slut tröttnade Martin och vrålade:

–LIGG PÅ HJUL I STÄLLET FÖR ATT ÖVERLAPPA! OM NI ÄR OSÄKRA FÅR NI HÅLLA STÖRRE AVSTÅND TILL VARANDRA. NI HÅLLER JU PÅ ATT SKAPA OLYCKOR HÄR.

Efter det blev det lite mer struktur. Ett tag.

Henrik ville tydligen jävlas med mig (igår berättade jag ju om vår interna mobbing när vi inte lyckades med trash-talken mot de andra lagen) så när jag tagit min förning gick han om alldeles för fort för att skapa en jobbig fem meters lucka som jag skulle tvingas täppa med trötta ben som just fört klungan i 375 Watt.

Men de andra uppfattade det som en attack. Vår klungkörning övergick till ett linjelopp strax efter Ockelbo. De sista två milen in mot Högbo där vi skulle stanna för natten avlöste attackerna varandra. Hade vi varit lite fiffiga kunde vi kanske ha kört som ett lag eftersom Rejlers var med i klungan. Men här var det alla mot alla.

Dan låg i utbrytning men hämtades in av Jonny. Joakim kände sig kränkt av mig när jag gick om honom precis när han hamnat i spets. Vi blev båda trötta och ville in på hjul längre bak i klungan.

– Näpp. Här är det fullt, sa elaka Henrik och vägrade släppa in oss.

– Äh lägg av! sa jag och prejade envist honom åt sidan tills han tvingades släppa in mig framför sitt framhjul.

Så där höll det på och jag vet inte om det var för att de var lite svagare eller smartare, men Rejlers låg där bak och lät oss härja med varandra för att lite då och då rycka fram mot en skylt. Anders som är stark som en oxe tog en monsterförning. Idag hade han Rejlerströjan på sig tyvärr. Tidigare cyklade han i vårt gäng. Vissa är tydligen inte så noga med sin tillhörighet. Jag försökte snacka lite mellan flåsningarna om ur vi skulle lägga upp taktiken eftersom vi närmade oss Högbo i expressfart. Men folk hörde inte eller ville inte höra. Tugga styrlinda och lyssna till sin egen höga puls och andhämtning var tydligen nog.

Jag ska erkänna att vi inte var några exemplariska cyklister. En del dumma manövrar gjordes. Någon var nära att vingla in i mötande trafik, någon hamnade i gruset utanför vägrenen och vinglade till då han låg i spets. Jag låg precis på hans hjul och kände hur nära det var att det skulle hända något som kunde ge elaka skrapsår eller ändå värre skador. Men i stridens hetta glömmer man lätt att det inte är avlysta vägar man kör på.

Jag tog ett snack med gruppen efter målgång. Förklarade vad jag tyckte om våra små marginaler. De flesta av oss är pappor som nog hellre vill komma hem till vår familj än vinna en skyltspurt när det kommer till kritan. Men det var kul! Det tyckte vi alla. Och att avsluta ett fjortonmilspass med lite spurter är bra. Då blir man inte så dåsig efteråt utan är pigg och glad och kan njuta av after-biken mycket bättre. Det är visserligen ett cykellopp. Men det vi gör efter cyklingen är minst lika trevligt som själva cyklandet.

 Leif med en begynnande cykelbränna på after bike.

Hur det gick i tävlingen? Jo vi var snabbaste klunga i dag också med ett rullsnitt på 38,3 kilometer i timmen och vi hade både första-, andra- , tredje- och fjärdeplatsen vid skylten i Högbo. Fem gånger jollity med andra ord!

I morgon kör vi avslutande etappen. 20 mil kvar till Täby centrum där vi går i mål klockan 15:30 om allt går som det ska.

Vi hörs efter den.

Peter Hampus

Läs också 
Cycle for Change, dag 1: Klart det är tävling! Eller?
Cycle for Change, dag 2: Spanska sjukan och trash talk

Klicka här så kan du också bli fadder i Världsnaturfonden
!

Persedelvård efter målgång i Högbo bruk.

Lokalt producerat ofiltrerat öl är en bra återställare efter ett hårt pass.

Eder bloggare djupt försjunken i tankar.

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sextioåtta med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!